Turkiet till Sverige

För att söka i denna text, tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

turkiet-till-sverige.jpg

 Vår långsegling med S/Y Chiquitita gjorde vi under åren 2000-2003. Hela resan dokumenterade vi i mail som vi sände regelbundet till släkt och vänner. Dessa mail har vi sammanställt och kompletterat med bilder, vilket har resulterat i fyra delar, en för varje år. I denna den fjärde delen får ni följa oss under år 2003 från Turkiet tillbaka till Limhamn. 

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

  

 

 

Så skriver vi år 2003. Det blir vårt fjärde år som båtflyktingar ombord på Chiquitita, händelserika och intressanta år. Många av er har genom våra mail följt oss på vår resa från Sverige, som vi lämnade år 2000, till Turkiet i mindre Asien där vi nu är. Vi har förstått av mailen från er alla, att ni tycker det är intressant och läsa hur livet ombord på Chiquitita gestaltar sig, så vi skall försöka att även i år fortsätta och rapportera om vår framfart. Som ni förstår tar det sin tid att knåpa ihop en rapport, en till två gånger var fjortonde dag, så högen som väntar på personliga svar betas mycket långsamt av. Detta betyder inte att ni skall sluta maila till oss, det är så roligt att höra från er, men vänta er inte svar på varje mail. 

Vi har upptäckt ett problem med Hotmailadressen, så använd inte den när ni sänder mail till oss. Den rymmer nämligen bara ett begränsat antal mail, och när där är fullt försvinner resten av era mail för alltid. För att vi skall kunna sända våra mail över en lokal server här i Kemer, och därmed bara betala som för ett lokalsamtal, måste vi använda Hotmail. Ni däremot skall svara till en av våra andra mailadresser, så försvinner inte era mail för alltid ut i cyberrymden.

 Det har firats både jul och nyår sen ni senast hörde från oss. Julen firade vi till och med två gånger, först den 24 med de andra svenskarna, sen den 25 med resten av nationaliteterna. Kvar här över julen var vi 12 svenskar och vi hade knytkalas på julafton vid lunchtid på Navigator. Där ställde restaurangen upp med lokal, bord och stolar, dukat och klart för 12 personer, för den svindlande summan 2 miljoner per man (12 Skr)!!! Mat och snaps hade vi själva, men öl och vin köpte vi där. Det var otroligt vad mycket julmat som trollades fram. Här finns ju varken bacon, skinka eller prinskorv att få tag på, men likväl fanns det på vårt julbord, liksom köttbullar, rödkål och Janssonsfrestelse. 5-6 sorters sill, och flera av dem kom från Chiquitita.

 Det blev fort kö till julbordet... 

 

...och det saknades inte något, så visst fick vi en god jul. 

När vi ätit oss mätta och sjungit oss hesa på snapsvisorna, bänkade vi oss i biblioteket på Navigator för att se "Karl Bertil Johnssons jul", tyvärr sänder inte SVT-Europa Kalle Anka, men K-B-J:s jul passar nästan bättre här i förskingringen. Därefter tog vi paus ett par timmar. Klockan 17,30 började sångkören, som består av besättningsmedlemar från båtarna här i marinan, att gå runt på bryggorna och sjunga julsånger. Vi andra anslöt efterhand som sällskapet passerade, för att till sist tåga in i baren på Navigator. Där fortsattes det att sjunga julsånger, och marinan bjöd på rökt lax och potatissallad. I repertoaren saknade jag dock "Hej tomtegubbar...", men den kommer kanske med nästa år, för vi svenskar är faktiskt tredje största nation här, det är bara engelsmän och amrisar som är här med fler båtar!

 Juldagen var det så tid för nästa julfirande. Det började klockan 15 med cocktails i baren på Navigator, och en timma senare gick vi in i restaurangen där det först serverades hönssoppa eller spenatsoppa med bröd och rostade kastanjer. Huvudrätten var naturligtvis turkey serverad av en turk, ja vad annars när vi är i Turkey.

 

En turk med en turky

 

Kungen sa ju i sitt tal till svenska folket, att de inte skulle vänta sig stekta sparvar flyga in i munnen på dem, men stekta kalkoner är väl OK? 

Till dessert kunde vi välja mellan plumpudding dränkt i Whisky, eller christmascake, jag kunde inte välja, så jag tog av båda. Alla skulle ha med sig en julklapp för max 5 mille, som man lämnade när man kom. Vi hade köpt två paraplyer, ett par sådana som hopfällda inte blir större än att de får plats i en rymlig ficka.

Efter desserten kom så tomten med säcken full av klappar.

 

...äntligen så kom tomten med alla paketen. 

Många julklappar blev utdelade, men det var inte alltid som de kanske stämde med vad de hade önskat sig, även om "herrklapparna" och "damklapparna" var skilda åt. Så fick t.ex. Britta som är en storvuxen svenska, ett par tangatrosor som möjligtvis passat henne för 30 år sedan. Jag fick däremot en passande klapp, två minjatyrflaskor med snaps. A-M fick ett armband och ett halsband med det "onda ögat" på. Det "onda ögat" förekommer på allt, och i alla storlekar, här i Turkiet. Från tallrikar och dukar till smycken och kläder. Det har den funktionen, att om man säger eller tänker något negativt om den eller det som bär på det "onda ögat", drabbar det dem själva istället.

Så här ser det "onda ögat" ut, och så här ser ett par flaskor snaps ut. Om nu någon inte viste det.

 Vädret har varit lite si och så under mellandagarna. Ofta regn, och då håller sig temperaturen mellan 10-15º, men när solen tittar fram blir det fart på kvicksilvret, och då far det genast upp kring 20-25º strecket. Vi har till och med haft ett rejält åskväder här för ett par dagar sedan. A-M och jag passade på att åka in till Antalya under mellandagarna. Jag behövde fotopapper till skrivaren, och en ny färgpatron. Vi skulle också försöka få tag på en renswire, en sådan som man använder när man har stopp i avloppet, vi har nämligen fått stopp i rören till vår centraldammsugare, och det går att fixa med en sådan.

 Bussen tog 1,5 timme för att köra de 35 km, men så var den också inne och vände i varje by. Mycket intressant att se hur primitivt många bor, tillsammans med höns och getter. Turkiet är i en brytningsfas mellan gammalt och nytt, och mellan västerländskt och orientaliskt. Detta är väldigt tydligt på de ställen där turismen har blommat upp, skillnaderna är mycket påtagliga där. Antalya, som grundlades för fyratusen år sedan är naturligtvis en intressant stad, tyvärr hade vi inte tid att göra någon sights-seeing, vi hade nog med och försöka få tag på det vi åkt in där för att köpa. Vi fick återvända utan renswire, men papper och patron fick vi tag på. Nu när vi vet lite bättre hur man åker, vi har till och med en karta över Antalya, så kommer vi säkert att återvända dit för att lära känna staden bättre.

 Så infann sig årets sista dag, och man tänker tillbaka på hur det gångna året blev. För oss blev det bra, vi blev farmor och farfar till en välskapt liten Max, och vi fick tack vare Ulla och Bertil seglat Chiquitita till Turkiet. Så vi har all anledning att fira det gångna året, och vad det nya har i sitt sköte återstår att se. Våra planer på att fortsätta ner till Indiska Oceanen via Suezkanalen och Röda havet har börjat blekna. Dels beroende på det osäkra läge som uppstått efter invasionen i Irak, dessutom känns det väldigt fel att vi fjärmar oss ännu mer från Sverige nu när vi fått vårt första barnbarn.

 Navigator var även nu platsen där vi skulle träffas, denna gången för att fira det nya året. Start klockan 19 i baren med cocktails, och en timme senare samling i restaurangen, då kom också en hel del av marinans anställda med sina respektive. Förrätt gulaschsoppa, och minst tjugo turkiska smårätter gjorda på grönsaker. Allt utom rödbetorna mycket gott. Jag vet, för jag prövade dem alla. När förrätterna var avklarade, dämpades ljuset, och in bars det ett helstekt lamm, och ett helstekt vildsvin, dekorerat med tomtebloss! Fläskkött går inte att få tag på här, muslimer äter inte gris. Den anses vara ett orent djur, men vildsvin äter dom, hur nu det går ihop med renhetsläran. Skit samma. Gissa om det snabbt blev kö till grisen. Mycket fick man, och gott var det. Lammet, det hade kunnat få leva en tid till.

 

Det serverades både "lammkött" och vildsvin.

Mätt och belåten gick jag sen iväg för att hämta desserten. Där fanns 10 olika att välja på, sju sorters kakor med smarriga fyllningar, ungefär som små bakelser, 2 sorters glass, och dessutom risgrynsgröt till de som ville ha det. Att välja är svårt, så jag tog dem alla. Jag håller med min avlägsna släkting, Edvard Persson, som lär ha sagt, "man kan äta mycket sen man är mätt". Så var det tid för allsång, där har utlänningarna mycket att lära av Lasse Berghagen. Det var lååånga långsamma tradiga låtar som bara handlade om avsked och elände, och helt utan rytm och melodi. Först när de kom till "I am sailing..." började det låta riktig allsång, och så naturligtvis vid tolvslaget då alla klämde i med "Auld Lang Syne", känd bland oss svenskar från Promenadorkesterns säsongavslutning på Royal Albert Hall i London.

Strax före klockan 24 kom Champagnen på bordet, och det skålades för det gamla och det nya året. Därefter bröt det stora puss och kramkalaset ut, och sen tog dansen vid. Efter att en gulaschsoppa, tjugo turkiska smårätter, ett vildsvin, tio efterrätter och en flaska vin fått skumpa runt i de nedre regionerna under tre kvart, tackade vi för oss och gick till Chiquitita. Vi slog på TV:n precis lagom för och höra Jan Malmsjö och nyårsklockorna från Skansen. Ett år har gått, och ett nytt har börjat.

God fortsättning

önskar

Stig & Ann-Margreth

S/Y CHIQUITITA 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Merhaba! (Det betyder hej)

 Så har det gått ett par veckor igen sen ni hörde av oss. Då hade vi firat både jul och nyår, till och med två gånger. Vädret var under helgen inte så bra, men efter nyår slog det om och blev riktigt fint i fjorton dagar. Strålande sol och upp mot 25º mitt på dagen, så shortsen fick komma till heders igen. Vi passade på att åkta in till Antalya, för att skaffa den där renswiren som vi behövde till centraldammsugaren, och köpte lite annat också, bla. nya plattor till golvet på främre toaletten. Har nu rivit upp det gamla golvet, förstärkt det, och skall lägga de nya plattorna så fort mina knä tillåter att jag ligger på dem igen, men just nu måste de vila ett par dagar. 

 

Fick en fråga från en i läsekretsen hur jag, med den erfarenheten som vi skaffat oss nu efter tre år, och av det vi sett på andra båtar, tycker den ideala "Medelhavsbåten" skulle vara konstruerad. Så jag gjorde en sammanställning av det som fungerat bra ombord på Chiquitita och plussa på med sådant som andra hade god erfarenhet av. Det blev ganska mycket, och kanske finns det fler i läsekretsen som är intresserade av vad jag kom fram till. Så därför får även ni taga del av mina filosofiska funderingar hur en "Medelhavsbåt" skall se ut.

Motorbåt eller segelbåt?

Först storleken, den skall hålla sig inom 12x4 meter, då är det normalt inga problem att få plats i hamnarna, och det kostar mellan 30-50% mindre i hamnavgifter än för en större båt (Chiquitita är 13,7x4m), så idealet är en stor 39 fotare. Om det sen skall vara en motorbåt eller en segelbåt är inte lika enkelt att ge besked om, men så här resonerar vi.

Vår erfarenhet angående vindarna i Medelhavet är, att är där vind, så är där mycket vind, men för det mesta är där ingen vind alls. Detta gör att det mesta kan segla här när det finns vind, men inget kan segla när det inte finns vind. Eftersom vi räknar med ungefär 80% motorgång eller motorsegling när vi förflyttar oss, kan man tycka att en motorbåt vore det bästa. Men, så har vi något som heter dyningar och "gammal sjö". Deplacementmotorbåtar, alltså icke planande båtar rullar fruktansvärt när de råkar ut för detta, och det förekommer ofta att det går gammal sjö, eller att det rullar dyningar här, därför skulle jag aldrig ha satsat på en deplacementbåt om jag inte tänkt stanna i samma hamn hela tiden. Däremot går en planande motorbåt med skarp V-botten utmärkt vid sådana tillfällen, även vid rimlig våghöjd, men det är dyrt att åka omkring i en sådan. En segelbåt som motorseglar går också ganska stabilt vid dessa tillfällen. 

Att bo ombord på en motorbåt är bekvämare och lättare än att bo på en segelbåt. Rätt planerad kan man få tre, eller åtminstone två och ett halvt däck på en 12 meters motorbåt. Inga stag eller andra linor som är i vägen på däck, lätt att komma ombord på, och gå i land från, och högst upp ett härligt soldäck.

Läs även mitt svar från 120308 ang. katamaraner till "Bengt i Göteborg" i Gästboken.

 

 Medelhavsbåten.

Trots fördelarna när det gäller boendet på en motorbåt, skulle jag satsat på en segelbåt igen om jag skulle börja om. Skall jag rekommendera något så ser det väl ut ungefär så här. Längd 11,95 bredd 3,95 djupgående mindre än 1,85 för att kunna gå i kanalerna, i övrigt något i denna stil. 

Över vattenlinjen: Längst fram ett Bruseankare på 30-50 kg som huvudankare, helst ännu tyngre, vi mötte en svensk båt, 15 meter lång, som hade ett ankare som vägde 150 kg, de sov lugnt om nätterna även när de låg för ankar. Minst 60 meter kätting 10-12 mm, och ett kraftigt elektriskt ankarspel. Sen skall man ha ytterligare 2-3 ankare. En mast som är upp emot 14 meter, med en rullgenua på 40-50 m² i ungefär 300 grams duk, och ett storsegel på rullbom ca:25 m², och så tjockt som rullsystemet tillåter. Däckssalong och centercockpit, ett upphöjt (för att få bra plats under) akterdäck med en stabil targabåge längst bak som man kan hissa upp jollen med, och som hållare för solceller, vindkraftverk, antenner mm. Mitt på akterdäck en förvaringslåda, så hög, och försedd med klaffar, så den går att använda som bord då man sitter där. Eventuellt kan däcket vara uppbyggt en bit i lådan om det behövs för att få bra ståhöjd under akterdäck. Badbrygga med dusch på akterspegeln, kanske uppfällbar. 

Under vattenlinjen: Dubbelköl bla. för att minska djupgåendet och ett balanserat roder med en rejäl skedda. Då kan båten bli stående på botten vid tidvatten, och det behövs ingen vaga när den står på land heller. Två motorer, och två propellrar en bakom varje köl, lagom snett monterade för att båten skall gå rakt fram även med en motor. Den ena motorn skall vara på 30-40 hk, och den andra på 10-15 hk. På den lilla motorn är en 230 volts generator ca:5 kW monterad, denna fungerar då även som elverk. Vid motorsegling kör man bara den lilla motorn, och får då en bränsleförbrukning kring litern. Vid normal motorgång använder man den stora motorn, och vid hårt väder samt vid hamnmanövrar båda två. Med två motorer så klarar man sig utan bogpropeller. Dieseltankar på 5 - 600 liter, och vattentankar på 1000 liter, eller mindre men då kanske kompletterade med water-maker.

Elsystem.

6 - 10 kWh i batterikapacitet (800-1000 Ah vid 12 volt), och en spänningsomvandlare på minst 2 kW som omvandlar batterispänningen till 230 volt växelström. Ett stort vindkraftverk på 500 - 600 watt, eller två mindre, det blir tystare med två mindre. Eventuellt ett par solceller, men de ger för lite för att vara till någon nytta i en så här strömkrävande installation. All denna ström skall användas till och driva, tvättmaskin, centraldammsugare, vattenpump (hydrofor), elspis, kaffekokare och mikrovågsugn. Plus allting annat så som, hårfön elektrisk wokpanna och frityrgryta, video, och alla elektriska handverktyg samt mycket mer. Vi har ombord på Chiquitita t.ex. en vanlig oljefri kompressor (Clas Olson) och 30 meter slang med andningsregulator. Med den dyker jag utan problem till 10 meters djup. Perfekt om man skall göra UV-jobb på båten. Allt detta kan man göra utan att behöva starta elverket, vilket uppskattas av båtgrannarna i ankarviken. Vi använder också en vanlig dator ( ingen Laptop) mycket billigare, robustare och säkrare. Hårddisken på de bärbara datorerna är mycket känslig för stötar när den är igång, jag vet flera som har havererat redan efter 1-2 år.

 Vi har ungefär denna uppbyggnad av vårt elsystem ombord på Chiquitita, uppdelat på en 12 volts och en 24 volts krets, 24 volt till bogpropeller, ankarspel och spänningsomvandlare. Tyvärr har vi ännu inget vindkraftverk, men det kommer när vi hittat ett tillräckligt stort. Det är så skönt att inte behöva ha gas ombord, först och främst för expositions risken, men sen alla dessa olika flaskor och kopplingar som finns i olika länder och ändå har man inte rätt sort. Sen tar ju gasen alltid slut mitt under matlagningen också. Tryter strömmen däremot är det bara att starta elverk eller motor, diesel har man ju alltid. Vi har dessutom valt att ha en elektrisk utombordare (2 hk) till vår gummibåt, så vi behöver inte jaga bensin heller. Kopplar bara en kabel från Chiquitita till Pyyysen (vår gummibåt) när vi behöver ladda batterierna i den.

 Blandat.

Vi har på Chiquitita sprutisolerat skrovet med 50 mm polyuretanskum, och det är bra, men vi vet inte vad som händer invändigt med skrovet. Jag tror det är bättre att fästa isoleringen på baksidan av garneringen. Man kan t.ex. använda 30 - 50 mm isolering typ liggunderlag, sådana som man ligger på när man campar. Gör man sen garneringen i form av lagom stora paneler, som skruvas på plats, är de lätt att lossa dem så man kan inspektera skrovet, och enkla att byta ut om det skulle hända något. Elinstallationen kan man göra i samma typ av kabelkanaler som man använder i kontorsmiljö, snyggt och praktiskt. Isolerglas eller dubbla glas över allt, så man slipper kondensen på vintern. Vi torkar upp 1-2 dl kondensvatten varje morgon från fönster och luckor nu under vintern. Det skall finnas två elektriska toaletter med kvarn, så minskar risken för stopp, och så ett separat duschutrymme. Vi har ingen genomgång från salongen till akterhytten, utan går via sittbrunnen, som har ett heltäckande kapell, en lösning som både vi och våra gäster trivs utmärkt med. 

Två kylboxar, eller som vi har, en kylbox och en frysbox som även går att köra som kyl. Frysboxen eller kyl nummer två, behöver inte tvunget vara placerad i pentryt. Den kan ju t.ex.. vara placerad i akterhytten, eller var som. Det skall inte vara vattenkylda kylaggregat, rören slammar igen av medelhavsvattnet så det tillslut blir stopp i dem och dålig eller ingen kylningen. Nej luftkylt med extra fläkt skall det vara, och inget annat än kompressoraggregat fungerar i denna värmen. Soltak över sittbrunnen är ett måste, och gärna ett solskydd som sträcker sig över hela båten, när man ligger för ankar eller i hamn.

 Instrument och navigation.

GPS, ekolod och en riktig autopilot är de instrument som jag anser att man måste ha, också naturligtvis en vanlig kompass. Med en riktig autopilot, menar jag en som orkar med att styra i alla väder. Vid fint väder styr alla piloter, men det är när det är skitväder som den skall kunna styra, även vid låringsvind. De flesta tror inte att en autopilot kan styra i alla väder, men det beror på att de har en "cykelpump" med en leksaksmotor i som sitter på rorkulten, eller en "remjohan" som snurrar ratten fram och tillbaka, nästan ingen av dem orkar eller hinner med att styra vid dåligt väder. Installera istället en riktig autopilot med hydraulisk styrmaskin direkt på hjärtstocken, så behöver du aldrig styra för hand, hur väder och sjö än är, jag vet för jag har en sådan. Radar är inte ett måste, men det bästa man kan ha som navigations hjälpmedel.

 Vi har kört all vår navigation via datorn, från Sverige till Turkiet, och autopiloten har styrt hela tiden. För vissa sträckor har vi haft översiktskort i papper, men när vi inte har det printar vi ut backuppkort för den sträckan vi skall gå. GPS:en är kopplad till datorn där vi har C-map sjökortsprogram inlagt. Snyggt och prydligt plottar datorn vår väg och position ända ner till bryggnivå, och autopiloten styr efter strecket som jag lagt ut på kortet, vi bara åker med. 

Vi använder också datorn till att hämta väderrapporter. Tillsammans med en kortvågsradio och ett speciellt program får vi ett, tre, och fem dygns väderutsikter från en tysk radiostation i klartext på skärmen. Vi har också en Navtexmottagare där vi får navigationsvarningar och lokala väderrapporter. Inget av detta skulle jag vilja vara utan. Naturligtvis skall man ha en VHF-radio, men man behöver inte ha en SSB-radio för att segla i Medelhavet, fast jag tycker det är roligt att kunna prata med andra seglare och radioamatörer runt om i hela världen, så därför har vi en sådan.

Detta är en del av hur vi tycker att "Medelhavsbåten" skall se ut. Någon annan hade säkert tyckt annorlunda om mycket av det, men så är det ju, var och en blir salig på sin tro. Det var allt för denna gång, tröttsamt för många kanske, men intressant för andra. Till nästa gång, ha det så bra som det går i januari månad.

Hälsar

Stig & Ann-Margreth

från

S/Y CHIQUITITA

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

OJ, Oj, Oj, som det kan bli!

Måntro ni blev fundersamma när ni fick våra senaste mail. Först uppmanar vi er att fort som fanken radera en "virus fil", och dessutom be era vänner att göra sammaledes. Sen, bara ett par minuter efter skriver vi STOPP, STOPP, STOPP. Men som ni vet, allt har sin förklaring. 

Vi fick ett mail från en av er som vi kallar "Våra vänner ....", hrrm.. han får allt bjuda på en beslagtagen flaska Wishky när vi kommer till Sverige nästa gång. Hur som helst det mailet innehöll just den virusvarningen som vi, efter att ha raderat "virusfilen" i vår egen dator, naturligtvis omedelbart sände vidare till er. Då kommer det en dementi med vändande mail, i vilken det stod, att hade man inte problem tidigare så kunde man få det efter att raderat "virusfilen". För det var ingen virusfil, utan en Windowsfil som datorn kan behöva! Hoppas att ingen mer än vi hade hunnit att vidtaga någon åtgärd, men skulle det vara så illa att ni raderat filen så är det inte hela världen med det. För de flesta behöver inte den, men för säkerhetskull så gå in på,  

http://securityresponse.symantec.com/avcenter/venc/data/jdbgmgr.exe.file.hoax.html 

och läs vad där står om det. Där kan ni också ladda ner filen om det är så att ni behöver den. Då kan vi återgå till ordningen med eller utan virus. 

Denna gången dröjde det länge innan jag fick tid att sätta mig vid datorn för att berätta vad som händer oss här borta i främre Asien. Det är svårare att få tiden att räcka till i den här marinan. Man kan sysselsätta sig med aktiviteter som marinan anordnar från morgon till kväll om man så önskar. Skulle det ändå bli tid över, så har vi 20 kabel-TV- kanaler att titta på. Bl.a. SVT-Europa, som lockar med program typ: Mosaik, Spurt, Uutiset, Spinn topp, Uppdrag granskning, Debatt, Kulturnyheterna, Riksdagsdebatt, eller som just nu, Skeppsholmen. Det är efterlängtade program, för då får man äntligen tid till att göra något vettigt. Däremot när Antikrundan, På spåret, Så skall det låta eller Lekande lätt står på programtablån, blir vi gärna sittande framför TV-n.

 Att kunna följa 16 kanaler samtidigt kan ha sina fördelar.

 Vi har en vanlig TV som vi använder när vi skall titta på något program, men sen har vi också ett TV-kort monterat i datorn, så vill vi kan vi även se TV där. Fördelen med "datorTV" är att det finns en massa finesser som inte finns på den vanliga TV-n. Vi som inte har någon tidning med TV-program kan t.ex. då istället skriva ut veckoprogrammet från datorns text-TV-sidor. Vill man spara en snutt TV eller en stillbild av det som visas är det bara till att trycka på en knapp, så sparas det antingen som video eller som ett foto. Vill man titta på 16 kanaler samtidigt går det också bra, denna funktion kan vara användbar när man t.ex. vill ha en väderrapport, men inte vet vilken kanal som först visar vädret.

 

La cucaracha, la cucaracha

Vers1                                                 Vers 2

La cucaracha, la cucaracha                             Ya la murio la cucaracha
Ya no puede caminar                                        Ya la lleven a enterrar
Porque no tiene, porque le falta                       Entre cuatro zopilotes
    Marijuana que fumar.
                                      Y un raton de sacristan.

Gör man inget åt kackerlackorna så tar de snart över hela båten

 

Femstjärnigt kackerlackahotell med fyra ingångar 

La cucaracha, la cucaracha är som ni alla vet en trevlig gammal schlager, och originalet är en folksång från Mexiko. Däremot är la cucaratcha inte en så trevlig bekantskap, och tyvärr har vi nu fått besök av några stycken. För att bli av med dem från Chiquitita, så erbjuder vi dem istället gratis hotellboende, och förr eller senare så brukar de nappa på det, hitintills så har fyra stycken utnyttjat erbjudandet. Vi har nu kommit till andra versen i la cucaratcha, men troligtvis ännu inte till slutet av den. Det är alltså kackerlackor som vi fått ombord, och de lurar man in i en sorts fällor som kallas "kackerlackahotell". Vi har en 10-15 sådana utplacerade i Chiquitita, i dessa fällor finns något som är döfarligt för kackerlackor, så det räcker att de gör ett besök för att få respass till kackerlackahimlen.  

 

Vi var tvungna att förnya våra visa senast den 11/2. När man anländer till Turkiet får man ett 3 månaders visa, sen kan man välja mellan att hos polisen "köpa" ett nytt 3 månaders visa för 1200 skr per person, eller att åka till "utlandet", då får man 3 nya månader när man återvänder. Vi valde "utlandet". Så, vi hyrde en bil och åkte från marinan klockan fem på morgonen. På slingriga kustvägar tog vi oss till Kas. Där träffade vi "kaptenen", som de från marinan hade ringt och avtalat tid med, och tre andra som också skulle över i samma ärende, så vi blev fem stycken plus kapten ombord på båten som var typ fiskebåt. På hamnkontoret hade vi fått ett pris på 50 miljoner per styck, men när vi stod där på kajen ville han ha 85 miljoner, och vi kunde ju inte göra annat än protestera och betala. Det är tre sjömil mellan Kas och den grekiska ön Megisti så överfarten tog ungefär en halvtimme. Vi var där i ett par timmar, men tyvärr var baconet slut i den lilla affären som fanns där, så vi fick åka till baka utan bacon, men med ett nytt tre månaders visa.

 

Megisti, den grekiska ön som vi åkte till för att förnya vårt visa

När vi körde tillbaka till Kemer, valde vi att köra över bergen istället för längs kusten. Vi kom upp på 1400 meters höjd, och där fanns det snö. Det kändes lite "exotiskt" med snö så länge den höll sig vid sidan av vägen, och vi var av och kastade snöboll. Men när det låg fem centimeter snö på serpentinvägen ner för berget var det inte alls lika exotiskt. Jag var helt enkelt livrädd. Sommardäck, inga vägräcken, 180 graders kurvor, 10-15 graders lutning neråt och ett par graders lutning UT mot avgrunden på oplogat underlag. Det var nästan mer än vad man klarar av. Som tur var, var det bara på en sträcka av knappt en kilometer som det fanns snö, sen var det barmark igen. 

När vi kommit ner till 800-900 meters höjd bredde en högplatå ut sig flera tiotals kilometer. Här fanns det fruktodlingar och stora arealer med annan odlingsmark. Vi körde genom ett antal samhällen i varierande storlekar, men ett var gemensamt för dem, det såg mycket fattigt ut. Det fanns en del hus, men mest var det skräp av alla de sorter i stora mängder, och bland allt skräpet bodde folk i en brädhög som täcktes av trasiga plastskynken. Det är så deprimerande att se denna misär, och det verkar som om människorna har gett upp allt hopp. Även i Kemer har vi sett denna otroliga röra med skräp kring en del äldre hus, men här var det lika skräpigt på alla tomterna. 

Vi såg också nomader med sina getter. De bor i stora tält, ungefär 10 x 4 meter. Tälten är hopsatta av grova filtliknande tygstycken, och på marken har de vävda mattor. Till skillnad från de bofasta, höll de här bättre ordning kring tälten. 

Ett nomadläger på högplatån.

Alla hjärtansdag, eller Valentine day, som det kallas här i marinan, passerade inte obemärkt. Redan på morgonen delade marinan ut en röd ros till alla damerna, och den har A-M skött så väl att den står fortfarande. Naturligtvis erbjöds det en speciell Valentine-supé på Navigator, och det var mer än hundra som hade nappat på det erbjudandet. Så efter happy hour i baren tog vi plats i restaurangen, där bjöds vi en champagnedrink, och sen fick vi rökt lax med bröd och hovmästarsås. Varmrätten var inbakad oxfilé med potatis och ristimbal samt div grönsaker, till dessert serverades glass med jordgubbar och nötsås. Sen var det tid att svänga de lurviga till sköna gamla 50-tals låtar. Det är bara att konstatera, att än en gång hade marinan och dess gäster åstadkommit ett mycket lyckat arrangemang. 

"Vår" symfoniorkester har varit här och underhållit oss en kväll i vanlig ordning med lättlyssnad klassisk musik. Vad som inte var "vanlig ordning" däremot, var att hela marinan blev bjudna på engelsk frukost en morgon. Det var fantastiska Hassan, chefen för marinan, som varit i Tyskland på båtmässa, och köpt ett par kilo bacon med sig tillbaka. Så klockan tio en morgon serverades det stekt ägg och bacon med svamp på Navigator till oss allihop! En mycket uppskattad gest. Vi har också varit på ett seminarium om Röda havet. Efter vad vi fick till livs där, så är Röda havet och Suezkanalen något nödvändigt ont som man bara skall passera om man måste. Det skall köras rally här i omgivningarna, så hela stan är upp och ner. Den 28 börjar det, och det ingår tydligen i en större tävling som går över hela Europa. Vi får återkomma med rapporter när det har varit. 

Jag är klar med golvet på toaletten, och eftersom jag lagt plattorna diagonalt var jag tvungen att skära alla plattorna. Det var rent ut sagt ett jäv.. jobb, men huvudsaken är att det blev bra. Vi har börjat spela boule på stranden igen när vädret tillåter, så två omgångar har vi hunnit med, och efteråt går vi till Navigator för vätskekontroll. Sist vi satt där kom fantastiska Hassan och undrade vad vi hade gjort. Vi sade att vi spelat boule, och att det borde finnas en bouleplan i marinan. Naturligtvis skall vi ordna det, svarar han, blir det bra där borta undrar han, och pekar på en yta bara ett tiotal meter från där vi sitter. Stället är perfekt, nu återstår och se när det blir, men Hassan är en handlingens man, så det kommer nog att gå undan.  

Vädret här i Kemer har varit sämre än vad vi trodde det skulle vara. Ända sen julveckan har det varit mycket regn och blåst, temperaturen har väl varit ok, den har legat kring 15º mulna dagar och över 20 när solen tittar fram, men på nätterna faller den till ensiffrigt. Ett par riktiga oväder har det också dragit förbi, och det senaste var nog ett av de värsta vi varit med om. Då var det storm, hagel och åska på samma gång, och åskan slog ner i närheten, så flera båtar fick all sin elektronik total förstörd, bl.a. svenska Early Bird. Andra klarade sig med mindre skador, och totalt var det nog en 10-15 båtar som drabbades. Då, och som alltid annars, är det skönt att ha en stålbåt, risken att åska skall ställa till med något är minimal.  

Här slutar vi för denna gång. Tack för alla mail och brev som vi fått, vi tröttnar aldrig på att läsa dem. Fortsätt därför att skriva till oss, både mail och brev, så kommer det kanske ett svar en vacker dag.

Hälsningar

från

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Hej alla glada mailare!

Ni har verkligen fått fart på tangenterna, mailen strömar in som aldrig förr, och vi har inte en chans att svara på alla. Visserligen har jag fått fart på datorn igen, den har haft ett tråkigt virus i snart ett år, och som jag inte lyckats bli av med tidigare. Det visade sig på så sätt att plötsligt började det skriva på C-disken, och datorn blev trögare och trögare, för att till slut stoppa upp alldeles när disken var full. Då var det bara till att stänga av, och starta om, så gick det en tid igen. Johann på Bella III borta i Torrevieja hade samma problem, och hittade ett antivirusprogram som tog bort det. Han hade programmet med till Sverige när han var där i julas, så via mina söner skulle jag få en kopia mig tillsänd. Det var bara det, att när brevet kom hit till oss, var där bara ett tomt fodral i det. Vi har blivit varnade från marinan att det är stort svinn på det som skickas med posten. Jag lyckades istället att tanka ner programmet från internet, och det rensade datorn från skrivklådan på C-disken. 

Det har åkts rally här i omgivningarna, och depåerna med service och allt som hör till var beläget bara ett par hundra meter från hamnen. Tävlingen ingick i världsmästerskapen, så det var inga blåbär direkt som for omkring här. En del sträckor uppe i bergen gick inte att köra för det var för mycket snö, och andra var där stora stenar som rasat ner och blockerat, men ni såg kanske sammandraget på svensk TV och vet redan hur det såg ut. Depåområdet, som var på närmare 100 tunnland och inhägnat med staket och vakter, tyckte jag skulle vara roligt att besöka. Eftersom jag inte hade något passerkort, klädde jag mig istället ungefär så som servicefolket var klädda, dvs gympadojor, jeans, ljusblå skjorta och en vadderad väst. Visst fungerade det. Första gången passade jag på att smita in samtidigt som ett par andra, men sen gick jag i stort sett in och ut som jag ville. Även inne på området hade de olika stallen egna vakter, men ingen stoppade mig någonstans. Nu var det inte något speciellt att se i och för sig, men "uniformen" fungerade i alla fall. 

Som vi har skrivit tidigare så anordnas det väldigt många aktiviteter här i marinan. En av dem är söndagspromenaden, den sker antingen i Kemers omgivningar eller längre bort. Är det längre bort brukar en inhyrd buss också delta på transportsträckan. A-M och jag tyckte att det skulle passa med en promenad för ett par söndagar sedan, och den skulle vara i skogen här kring Kemer. Med matsäck avtågade vi tillsammans med ett trettiotal andra. Ett par av långliggarna som varit här flera år i följd, fick fungera som guider. Leden var utmärkt med stenrösen, men ibland blev det ändå att leta sig tillbaka och försöka hitta rätt igen. Efter drygt två timmar uppför var det fikapaus vid en liten bäck. Vi satt i en blomsterklädd glänta med utsikt över Medelhavet, och solen sken, så visst var det värt besväret. Nerfarten gick lite snabbare, men nu protesterade mina knän, och det tog en vecka innan jag kunde röra mig "normalt" igen.

  

Kemer ligger åt vänster och marinan mitt i bilden.

Vi har också hunnit med två grillpartyn tillsammans med övervintrare från marinorna i Finike och Antalya. Det första höll vi här för fyra veckor sedan, då var Finike och Antalya folket här, och i lördags var det Finike som bjöd, ja, allt är gratis utom bussarna. Den 12/4 är det Antalya som skall stå för fiolerna. Mycket mat av alla möjliga och omöjliga sorter bjuds det på tillsammans med vin och öl, allt fantastiskt gott. Dessutom bidrar alla båtarna i den marinan som bjuder med någon kaka eller annat smaskens (8-10 port) till dessertbordet, bara det blev över 40 olika smarrigheter (>300 port) här i denna marina. Först hade vi att välja bland ett tjugotal förrätter, sen var det grillad kyckling, lamm, lever och hamburgare, potatissallad och ris. Det går bra att ta av allt om man så vill, så ni förstår väl att min livrem börjar lida brist på hål! Borden som allt detta stod uppställt på sträckte sig 15-20 meter, hit in tills har vi varit värst, men Finike låg inte långt efter. Tar man hänsyn till att det bara är en tredjedel så många övervintrare där, så vinner de på handikapp, även om de "bara" hade grillspett, potatis och ris som "varmrätt". 

 

Säcklöpningen vann Kemer Marina

  

  

Dessertbordet hade mycket att bjuda på, Chiquititas kaka står närmast till höger.

  

 

 Antalya nöp där emot klädnyppet.

 

 

Youghurtätningen vanns av en skäggig typ (fusk).

 Internationella tävlingar hölls i diverse klassiska grenar, men tyvärr gick totalsegern till Antalyas marina när vi var här i Kemer. Däremot tog vi hem segern när vi var i Finike. 

Det börjar råda uppbrottsstämning här i marinan. Avskedspartyt går av stapeln 5/4, och efter det droppar de flesta av inom den närmaste månaden. Även de som tänker tillbringa fler vintrar här börjar röra på sig, för att sen återkomma fram i oktober - november. Vi ligger kvar till den 12/4, sen seglar vi norr ut längst Turkiets kust. Vårt visa gäller till början av maj, och när visat går ut styr vi över till den Grekiska övärlden för vidare färd väster ut, om inte.... Ni förstår det är så att vi börjar fundera på att dra oss mot Sverige. Därför håller vi på undersöka om det går att via floder och kanaler ta sig från Svarta havet till Östersjön med Chiquitita. Det är en gammal vikingaled, och vad vi fått fram så här långt, finns det två möjligheter, Donau genom Rumänien, Jugoslavien och Ungern. Sen växlar man över till Oder via kanaler, och fortsätter via Slovakien och Polen till Östesjön. Den andra vägen går via Dneper och någon annan flod, genom Ukraina, Belarus och Ryssland eller Polen tror jag, och den är mycket kortare. Om någon av ER som läser detta, har några upplysningar att komma med angående dessa olika vattenvägar, vore vi ytterst tacksamma att få ta del av dem. 

Kan vi inte ta oss upp till Östersjön via Svarta havet, får vi istället söka oss väster ut. Hinner vi så fortsätter vi sen norr ut, men det är många sjömil att segla på en säsong, så kanske det får bli ännu en övervintring i Medelhavet. Det mest troliga är att vi går mot väster, och i så fall, till er som frågat när ni kan besöka oss är Grekland (maj och någon vecka i juni) eller Balearerna (juli) de bästa alternativen, så vida ni inte vill atlantsegla. Italien har så höga hamnavgifter i sina marinor, ofta över 50 euro/dygn, så där vill vi passera så fort som möjligt. 

Vi har börjat åtgärda den alltid lika tråkiga "attgöralistan", men när man väl har börjat på den brukar det ändå vara ganska roligt. Om inte annat, så känns det bra efter hand som man kan pricka av punkt efter punkt. Nu verkar det också som om vädret har bestämt sig för att det skall vara vår, så shorts tillsammans med, eller utan T-skirt är lämplig arbetsklädsel. Fast i måndags var det bara 12 grader, och vinden var så kall, att det kom snöblandat regn på morgonen, och A-M tog vantar på sig när hon gick för att handla! 

Jag måste väl också skriva något om olje och religionskriget som pågår mindre än 100 mil härifrån. Först vill jag faktiskt ge SVT ett "inte utan beröm godkänt". Av de västerländska och arabisk/muslimska TV-kanaler som vi har tillgång till, tycker jag att Sverige och Holland har de mest sansade och objektiva rapporteringarna, men som alltid i krig så är sanningen första offret. Det behöver inte betyda att man ljuger, även om det också förekommer, utan istället undanhåller man vissa uppgifter. Det jag har lagt märke till är att inga av västkanalerna visar det enorma civila motstånd som Iraks folk gör, det förekommer bara på de andra kanalerna. Vad jag vet har inga bilder visats på de västerländskakanaler som vi kan se här, av de tusentals kvinnor och barn som hela tiden sätter sig på vägarna och blockerar framfarten för "befriarna", i redan "befriade" områden. Det lär vara orsaken till att "befriarna" inte får fram försörjning till fronten, och nu tvingats till timeout ett par dagar. 

Här i Kemer märks inte någon som helst negativ inställning till oss västerlänningar, och ingen från marinan har på något sätt blivit angripen varken fysiskt eller verbalt. Ändå finns en viss nervighet, speciellt hos amrisarna. När en av dem via vårt morgonnät på VHF-radion, påstod att västerlänningar här i Turkiet, hade ryckts ut ur taxibilar och misshandlats, blev hon omedelbart ombedd att redogöra för var och när detta skulle ha hänt. Det kom inget svar, och så var det ryktet stoppat. Hade det varit lika lätt att sätta stopp för all ryktesspridning, skulle detta meningslösa krig antagligen aldrig kommit till stånd. Kriget kommer bara att öka motsättningarna mellan muslimer och kristna, för lika lite som de kristna vill bli muslimer, vill muslimerna bli kristna. Inte heller vill de som är muslimer leva efter kristna värderingar, eller tvärt om. Jag som inbillar mig att jag varken är det ena eller det andra stärks i min tro på att var och en blir (o)lycklig på sin tro, tro´t den som vill. 

Snöblandade solskenshälsningar

från

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth 

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

030401

Hej igen!

 

Nu undrar ni naturligtvis varför vi skriver till er så här med det samma efter det förra mailet. Det beror på att vi har fått mail från turkiska säkerhetspolisen, men även på TV och från marinan har vi blivit informerade om att alla mail kommer med anledning av det pågående kriget att censureras av turkiska myndigheter från och med 2003-04-01. 

Det är kanske inte så konstigt, men problemet är att mail skrivna på annat språk än turkiska påförs en "tolkningsavgift", och den är på 20 000 turkiska lire per ord, alltså lite drygt 10 öre. Som ni förstår blir det dyrt för oss, eftersom vi måste betala "tolkningsavgift" både på våra, och era mail. På internet finns det översättningsprogram som kan översätta från svenska till turkiska och tvärt om, men det är då viktigt att vi alla använder samma program, så vänta med att skriva några mail tills vi hör av oss om vilken adress på internet vi skall använda. 

När vi har klart med adressen skickar vi den till er. Det kommer att bli en del extra arbete när ni skall maila. Först skriver ni mailet på svenska, sen skickar ni det till den adressen ni fått av oss, och så kommer det tillbaka på turkiska, och då sänder ni det till vår vanliga mailadress. Mail som ni får från oss kommer på turkiska, och då skickar ni det till samma adress på internet, så får ni tillbaka det på svenska. 

Vi återkommer med adressen så fort vi kan. Detta mail kostar oss i "tolkningsavgift" ungefär 25 Skr.

 

Hälsningar

Stig & Ann-Margreth

 

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

 030404

Hej i våryran! 

Här kommer adressen som vi lovade er i mailet den 1 april, www.lurad-april-april.comigen , skulle den inte fungera, så prova igen nästa år den 1 april.

Till dess fortsätt maila som vanligt till oss.

Bästa hälsningar

från

Stig & Ann-Margreth

S/Y CHIQUITITA

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 Hej hopp vad tiden går! 

I morgon den 13 april är det tid för oss att lämna Kemer efter fem månader här. Vi har skrivit det tidigare, och vi skriver det igen, detta är världens bästa marina. Avskedspartyt har varit, mycket mat och god mat, med lämplig dricka, och tacktal från alla nationerna som ligger här, jag tror det var 14 stycken. Ett tjusigt gruppfoto på alla övervintrarna fick vi, plus tröjor med båt- och besättningsnamn på ryggen delades också ut. 

Övervintrarna på Kemermarina 2002-2003

 

Vi har också hunnit göra en sista utflykt här ifrån, den gick till utgrävningarna i Aspendos. Huvudattraktionen är den romerska teatern, som är den bäst bevarade i hela världen. Delar av "vår" sångkör, Kemerkoral, passade på att ta ton där, och det lät fantastiskt med den akustiken som där är. Den byggdes under åren 161 till 180, och här ges fortfarande föreställningar under sommaren.

 Teatern rymmer 10 000 sittande.

  

Sista och första champanjefrukosten på vår boulebana i sanden på stranden

Vi avslutade vårt boulespelande för säsongen, efter att herrarna vunnit med 10-0 över damerna, med Janssonsfrestelse och snaps ombord på s/y Destination. Ett par flaskor skumpa som svenskarna vann för bäst klädda granen i julas, hade blivit liggande, och kom väl till pass en solig morgon på stranden.

Hinner tyvärr inte mer denna gång, skall koppla bort telefon och TV i kväll, och vill få iväg detta först. Nu måste vi börja köra mailen över mobiltelefon igen, och då gäller ett ABSOLUT BILDFÖRBUD var vänliga att respektera det! Enbart text inskriven från tangentbordet får ni från och med nu sända till oss, använd samma adress som ni gjort hela tiden.

Sommarvarma (26º)

hälsningar från

Stig & Ann-Margreth

S/Y CHIQUITITA

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

 

Hej och hå nu är vi under segel igen! 

Vi kom till Rhodos den 3/5. Det dröjde längre än vad vi ville innan vi kunde få iväg mail över mobilen. Först nu när vi är tillbaka i civilisationen fungerar det med mobil-mail igen. Ja ni kanske förstår hur stor skillnaden är mellan Turkiet och Europa när vi kallar Grekland för civiliserat. Som framgått av våra mail har vi trivts utmärkt i Turkiet, men oj vad skönt det var att komma tillbaka till väst igen. Vi är allt för präglade av "vår värld" och trivs bäst bland människor med liknande värderingar.  

 

Har legat på ett par härliga platser i Turkiet innan våra visa tog slut, och vi blev tvungna att klarera ut. En dyr och långsam process, som vi gjorde i Marmaris. Ankarplatser som, Kekova Road, Kapi Creek och Karaburun uppväger med råge både ineffektiviteten och de 50 Euro som det kostade för att få lämna Turkiet. 

Ett par bilder från våra ”utväg” från Turkiet

Midsommar firas ombord på Chiquitita med Ulla & Krister från Nueva, Lisbeth & Bertil från Destination och Vivan & Lars från EBI

När vi kom till Rhodos uppsökte vi immigrationsmyndigheterna och tullen, men undvek hamnpolisen, så än så länge har det bara kostat oss 15 Euro till tullen för att klarera in i EU. Någon "seglingsavgift" (drygt 100 Euro) för att få segla på grekiskt vatten har vi inte betalt denna gång heller, ännu! EBI med Lars och Wivan, klarerade in på Simi och de åkte på att betala 93 Euro. Vi får väl se hur länge vi kan hålla oss undan hamnpolisen, men i höstas klarade vi oss från avgiften. 

 

Vi är nu på väg från Rhodos till Tilos, en ö som ligger NV om Rhodos. Det är den i hela Medelhavet normalt rådande vindriktningen, nämligen motvind, så det är järngenuan som får dra. Räknar med att vara framme vid 18 tiden, EBI ligger någon timme efter, för de väntade på ett par lådor vin som vi hade beställt och som vi skall dela på. Det turkiska bordsvinet var inget vidare, men man vande sig. När vi nu fick grekiskt vin märkte man skillnaden igen, och hur skall det då inte bli när vi kommer till Italien och Spanien som har, vad vi tycker, mycket bättre bordsvin än grekerna!

Fläskkotletter var bland det första vi köpte när vi kom till Rhodos

Bland det första vi gjorde när vi kom till Rhodos, var att söka upp en slaktare, och så köpte vi kotletter, skinkstek, leverpastej, och bacon, så nu har vi haft fläskfrossa i ett par dagar. Om ni bara vetat hur god en leverpastejmacka kan vara, när man inte fått det på sex månader skulle ni också ätit den med andakt. Bacon har vi faktiskt haft i frysen hela tiden, så det har vi kunnat festa på emellanåt, men skinkstek med A-M:s brunsås var bättre än manna från himlen för en gammal slaktardräng. Vi hade glömt att allt var flera gånger dyrare i EU än i Turkiet, så när vi kom till kassan och skulle betala fick vi rejäl ahh-haa-upplevelse, men smakar det så kostar det! 

När vi seglar, brukar vi skriva mailen i dagboksform, dag för dag, men det kommer att bli lite blandat så länge vi seglar tillsammans med andra båtar, tiden räcker helt enkelt inte till. Jag har precis mätt vattentemperaturen, 20.3º, visserligen fortfarande för kallt för att bada frivilligt, men kanske det snart kan bli åtminstone ett ofrivilligt bad. Luften däremot håller behagliga 25-30º, och vi börjar återta en mörkare nyans efter att ha varit blekansikte de senaste månaderna.

Våren är kommen. I alla fall tyckte sköldpaddorna vid vägkanten att det var tid och göra nya sköldpaddor

Tilos kom vi till vid 17 tiden. Det är en liten ö med några hotell, och på kajen stod en dansk och tog emot oss. Han bodde på ett av hotellen, och skulle vara här i två veckor. Sen kom ett svenskt par som hade haft samma idé som vi, men bestämt sig för att istället sälja båten och resa upp pengarna, därför var de på denna lilla ö. EBI kom in efter ett par timmar, så vi fick vårt vin. Jag beställde diesel i supermarketen, och idag på morgonen kom det en liten lastbil med 10 dunkar och en trasig tratt för att fylla på dieseln med. Som tur var hade jag en borrmaskinspump från Clas Ohlson så jag kunde pumpa över det istället. 162 Euro var priset för 200 liter. 

 

Sen blev det ooolidligt spännande. Lars, som har betalat 93 Euro och fått sitt seglingstillstånd, ville ha stämplar i det, så han gick upp till hamnpolisen. Detta gjorde att de vaknade, och när vi höll på att göra oss klara för att gå, kommer det en hamnpolis med mycket bestämda steg mot Chiquitita. Han ber mig komma upp på kontoret och visa papperna, jag säger att vi är på väg att gå tillsammans med EBI, och undrar om han inte kan titta på dem här ombord. Nej de skall stämplas så jag måste komma upp med dem. Tar det lång tid undrar jag, för vi vill ju segla tillsammans med EBI, säger jag. Vilken är er nästa hamn, undrar han, Nisiros, svarar jag. OK då kan de titta på papperna där, ha en trevlig tur. Phu, det var nära ögat. Vi fick bråttom innan han ångrade sig, och är nu på väg till Palon på Niseros.

Överallt på ängar och vid vägar blommar det, våren och försommaren är här

Lars kallade precis på VHF:n och meddelade att hans kylvatten till motorn inte fungerade, så vi har dragit av på farten, och avvaktar resultatet av hans undersökningar. Vädret är det samma som den senaste veckan sol, varmt&gott, och motvind. Nu meddelade Lars att de var på gång igen efter att han rensat kylvattenpumpen. Hur det kommer att gå med vårt obefintliga seglingstillstånd när vi kommer till Nisiros återstår att se, därom kan vi ge besked i nästa mail. 

Sol- segel- och sommarhälsningar

från

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Kalimera, kalispera, eller kalinichta på er, beroende på om det är förmiddag, eftermiddag eller kväll när ni läser detta.

Det är knappt två veckor sen vi sände det förra mailet, men när man är på seglande fot så hinner det hända mycket på den tiden. Till att börja med, så har vi fortfarande inte betalat någon seglingsavgift för att vi sliter på grekiskt vatten. Vi har inte behövt betala några hamnavgifter heller, för det är nästan alltid gratis att ligga i grekiska hamnar, och det är bra för reskassan. 

I förra mailet var vi på väg till Nisiros, och EBI hade fått problem med kylvattnet. Det visade sig att det inte bara var skräp som täppt till kylvattenintaget, utan betydligt tråkigare fel. Kopplingen mellan kylvattenpumpen och motorn var uppsliten, trots att pumpen var alldeles ny, och strax före inloppet till hamnen i Nisiros stannade pumpen igen. Vi hade gått in i förväg och lagt oss på plats med akterankare och fören till kaj. Bredvid oss låg det en viktigpetter till engelsman, och utanför honom var där en ledig plats. Jag berättade för viktigpetter att EBI hade motorproblem, och frågade om de kunde lägga sig utanför honom, och eventuellt få stötta sig mot hans båt, naturligtvis med fendrar emellan, tills de rott ut akterankaret med gummibåten. Svaret blev, att då skall de vara väldigt bra försäkrade!

 Nu behövde de inte den "hjälpen" utan Lars seglade vackert in till kaj, och fixade det hela utan problem. Något slog slint hos Engländaren, han kallade på sin kapten, ja han hade en kapten som seglade båten åt honom, och sade att de genast skulle ge sig av. Det hör till saken att båten var i samma storleksklass som EBI och Chiquitita, och vad jag begrep inte speciell på något sätt. Tråkmånsen försvann till sjös i alla fall, och skönt var det. 

När vi i höstas var på väg till Rhodos, fick vi en nordlig kuling över oss, och grov sjö hade vi redan, så vi sökte lä och ankrade på sydsidan av en ö ett par timmar tills kulingen hade dragit förbi, och det var just bakom Nisiros. Nu var vi på norrsidan, och där är två hamnar, en i huvudorten Mandrakion och en i fiskebyn Paloi, vi låg i den senare. Där fanns en supermarket, stor som ett mindre svenskt vardagsrum, och så fanns det ett bageri, och naturligtvis ett antal restauranger. 

Ett snickeri fanns det också, men ingen mekaniskverkstad som kunde hjälpa EBI med kylvattenpumpen. Jag hade en 12 volts impellerpump i förrådet, och erbjöd den till Lars, men först tyckte vi att han skulle försöka fixa kopplingen med knådmassa, en sorts kemisk metall. Det blev inte tillräckligt hårt, så det fick vi ge upp. Senare hittade Lars en mekaniskverkstad i Mandrakion där de förstärkte kopplingen med ett par halvmånar i stål, och nu ser den ut att hålla.

Svenska ”spättor” i grekiska övärlden

En dag hyrde vi ett par skotrar, 12 euro för en hel dag, och med var sin "spätta" på bönepallen for vi upp till vulkankratern, för Nisiros är liksom så många andra av öarna här, en vulkan ö. Kratern såg ut som Limhamns kalkbrott, men bara en fjärdedel så stor och djup. När vi kom ner i kratern osade det svavel och luktade ruttna ägg. Botten var helt plan och nästan vit, med gula områden där svavel hade trängt fram. På ett par ställen var där hål, upp till en meter i omkrets, och ur dessa strömmade mycket het rök, troligen svavelblandad vattenånga. Svavelångorna sved i ögonen och retade halsen, så vi stannade inte speciellt länge nere i kratern, men jag har i alla fall fått en föraning om hur evigheten för min del kommer att te sig.

 

Det var en skapligt stor krater, jämför med bussen uppe till höger.

 

Att köra skoter var skitkul, och dessutom enkelt, automatkoppling och automatväxel, gasa och kör. På eftermiddagen åkte A-M och jag in till Mandrakion och strosade runt där ett tag, medan Lars var och fixade med deras pumpkoppling. Vattenmanen, som var en flicka, kom och öppnade för vattnet så vi fick fyllt våra tankar, och även gett båten en avspolning, jag fick betala 7 euro, men Lars prutade och betalade bara 5 euro. Nu var vi redo för nästa ö, och på morgonen dagen därpå seglade vi mot Astipalaia. Där gick vi inte heller till huvudorten, hamnpolisen finns nämligen där, utan till samma lilla fiskeby som vi besökte i höstas, Analipsis. Chiquitita fick sin "gamla" plats långsides längst ut, och EBI lade sig utan på. 

När Lars kollade kopplingen till pumpen, så hade det slitit lite på den, och efter att varit i kontakt med en "motorkille" i Sverige bestämde han sig för att montera av den och istället installera 12 volts pumpen. Det visade sig att den blev för varm för den satt i motorrummet, och hade lite överspänning. Med en fläkt som kylde den med luft från pentryt, och efter att sänkt spänningen något lite, så verkade allt ok. 

Liten fiskebåt med stor gästfrihet

En liten fiskebåt med man och hustru ombord kom in efter att ha dragit sina nät. De hade fått en stor rocka, och några andra större fiskar, men också många små (10-15 cm). Vi gick över och frågade om vi kunde få köpa lite fisk, och de pekade på lådan med de små fiskarna. Lars plockade ihop till en middag, och det gjorde jag också, jag tog bl.a. några röda fiskar som visade sig vara mycket goda, de smakade som hummer! När vi frågade vad det kostade så visade de att vi fick dem gratis. Det känns fel att fattiga fiskare ger bort sin fisk till oss, i deras ögon måste vi ju framstå som lyxseglare, men det är deras sätt att visa sin gästfrihet på. Vi funderade på vad vi skulle kunna ge dem för något som tack för fisken. Jag hade tagit ett par foto av dem när de plockade fisk ur näten, och ett par andra bilder i omgivningarna, så jag gjorde ett montage i datorn med ett par av de bilderna, och printade ut det på ett fotopapper. Det blev ett lyckat resultat, och när jag räckte över bilden till dem gick det inte att ta fel på deras uppskattning och förvåning över hur det hade gått till. 

Röda fiskar är väldigt goda

 

Tidigt nästa morgon seglar vi iväg mot Santorini eller Thira som ön också heter. Det blir motorsegling den första delen av sträckan, men sen får vi en underbar segling ända fram till Santorini. Vi lägger oss i en fiskehamn på södra utsidan av ön. Den är något knepig att navigera in i, men vi hade fått inseglingen beskriven för oss av ett danskt par, Lilian och Helge på NORDLYS som vi mötte i Nisiros, så det gick bra. Att jag skriver södra utsidan beror på att det finns en södra insida också. Santorini är en vulkanö som exploderat och där resterna av kratern, har vattenfyllts så man kan segla rakt igenom den. Detta är världens största aktiva vulkankrater, och bara på 1900-talet har den haft fyra utbrott. Dessa har resulterat i att ett par öar har vuxit upp ute i kratern. Det har också förekommit ett antal jordbävningar, den senaste 1956, då omkom 57 människor på Santorini.

 

 Den lilla hamnen på utsidan av Santorini

Santorini är det mest fantastiska och storslagna vi har sett. Tidigare var det Alperna i Schweiz och Österrike som var vår måttstock, men från och med nu så är det Santorini! När dessutom allt fler forskare, historiker och vetenskapare anser att detta är resterna av det mytomspunna Atlantis som Platon skrev om, så får ön ytterligare en dimension. Det var för 3.500 år sedan som man hade all anledning till att säga, "vilken jävla smäll", ända uppe på våra (era) breddgrader, för så långt hördes det när Santorini exploderade.

Den havsvåg (Tsunami) som bildades när ett hål med 10 kilometers diameter och 500 meter djupt skulle fyllas med vatten, var över 200 meter hög, och spolade bort ALLT i sin väg, hundratals kilometer bort. Det som inte spolades bort av havsvågen dränktes i aska från vulkanen, så att det inte gick att odla något på många år! Det finns en liknande händelse som skett under historisk tid. 1887 exploderade Krakatau i Indiska Oceanen, med katastrofala följder för hela området, och det var ändå bara en fjärdedel så kraftig som Santorini explosionen var. Där är säkert mer att studera på Internet om dessa två katastrofer.

Vi tog bussen upp till Fira som är den största staden på ön. Fira ligger på kraterkanten 150 meter över havet, och man kan välja mellan trappor (600), linbana eller åsna som går i trapporna för att transportera sig ner till, eller upp från, havsnivån nedanför staden. Panoramat uppe från Fira var förstummande, och jag har väl aldrig förr hört så många ÅÅÅÅ, och sett så många "fågelholkar" som när turisterna kom fram till kanten och fick fritt synfält. Att sen Fira dessutom var en mycket vacker stad höjde betyget ytterligare. Naturligtvis var det mycket "turistiskt", men det får man väl acceptera, och med ett par kryssningsfartyg på besök varje dag, så var priserna på den högre skalan.

En fantastisk vy mötte oss uppe ifrån staden Fira

Efter Santorino skulle EBI fortsätta norrut, medan vi skulle vidare västerut. Vi har mer eller mindre seglat samma väg sen vi träffades i Estepona, och haft samma vinterhamnar, att då kanske för alltid skiljas efter tre år känns naturligtvis jobbigt. Seglingslivet är sådant, och vem vet, kanske någon stans i någon hamn träffas man igen. På måndagen var det kulingvarning, så EBI avvaktade, men vi gick. Motorseglade genom hela kratern och fick nu istället se det hela nere från havsnivå. När vi kom ut ur kratern kom vinden, och med full stor, innerstagsegel och en liten snibb på genuan kunde vi nästan gå direkt på Folegandros, ön som vi skulle till. Den sista timmen fick det bli motor, och med kulingen rakt i fören blev det ett par ganska våta och skumpiga sjömil. Fick plats långsides vid en betongpir.

Här skiljs våra vägar för gott. EBI går norrut och vi skall väster på

Där fanns hamnpolis, men vi besvärade inte dem, och de besvärade inte oss, så vi ligger ett par dagar och väntar ut kulingarna som kommer in från väster. Som vanligt är det inte så många hus nere vid hamnen, utan "coran" staden, ligger ett par kilometer in på ön, en kvarleva sen det härjade pirater här i Medelhavet. Vi tar bussen, som avgår när färjan kommer in, upp till coran, ett sött litet samhälle med 300 invånare. Allt är putsat och fejat inför turistsäsongen, och på nästan varje hus finns skylten "Room Tolet", ibland är där ett avstånd mellan o och l. Efter att ha gått runt byn, slår vi oss ner på en servering med två bord och tar två glas vin. Så sitter vi där och tittar på de få andra turisterna som sitter på krogen mitt emot , och på infödingarnas förehavande. Handlar lite i den största av de tre supermarketerna, den var väl på knappt 50 m², och går sen för att vänta på bussen. Vi väntar på fel buss, så det blir till att gå de tre kilometrarna ner till hamnen.

Så öppnar det sig ett väderfönster, och även om det är lovat ganska mycket vind, så ger vi oss iväg mot Milos på morgonen. Får först ganska mycket vind, som vi sträcker på, men så dör den, och sen fick det bli motor resten av vägen.

Det kom ingen buss och på åsnan var det inte plats till fler, så vi fick gå till hamnen

Kommer fram till Milos, och går in i kratern vid tretiden, för även Milos är en vulkanö där kratern är vattenfylld, men här är det bara en öppning in från havet. Annars är det ju statyn av Venus som Milos är känd för, men det skrev vi om när vi var här i höstas så det känner ni redan till. Lyckas få en plats på nästan samma ställe som i höstas, och här är fortfarande lika usel ankarbotten. Här finns el och vatten på kajen, så nästa dag högtryckstvättar jag Chiquitita, medan A-M kör tvättmaskinen, fyra maskiner hinner hon köra och torrt blir det på en timme för det blåser, och ankaret draggar. Lägger ett spring in till kaj, och kör back i maskin så att vi håller oss på plats. Tar fram ett ankare till, med 50 meter lina, och kör ut det med Pyyysen. Lyfter upp det andra ankaret och kör även ut det med Pyyysen. Lyckas få fäste för bägge ankarna, så då kan vi sova lugnt i natt. Nästa dag kör A-M ytterligare fyra maskiner, och även dem får vi torra samma dag. Jag gör en del småsaker på Chiquitita, och får även tid till att skriva detta mailet. 

I dag söndag, hade vi tänkt ta bussen upp till "coran", men när vi var klara att åka hopade det sig mörka moln på himlen som såg ut att ha vind i sig, och så mycket litar vi inte på det fäste som ankarna fått att vi då vågade åka iväg. Istället tog vi och promenerade längst stranden och plockade lite fina stenar. Vi gick en bit upp bland husen, och såg då en båt som hade svensk flagga komma in. Genast kände jag igen Early Bird med Sigvard och Britta som också övervintrat i Kemer. De ser naturligtvis vår flagga, och när vi kommer ner till Chiquitita så har vi dem på VHF:n. Först ankrar de ute i viken, och tar gummibåten in, vi sätter oss på en servering tar lite dricka, och det visar sig att de också skall till Peloponesien. Jag följer sen med dem ut och så kör vi in Early Bird med aktern till kaj efter att lagt huvudankaret långt ute med mycket kätting. 

Håller prognosen så seglar vi här ifrån på tisdag morgon. Om vinden bär och jag inte blir för trött, försöker vi gå ända till det yttersta fingret på Peloponesien, en sträcka på 150 sjömil vilket vi bör klara på drygt 30 timmar. Därifrån någonstans är det sen meningen att vi skall sikta på Siracusa på Sicilien. 

Hälsningar från

Stig & Ann-Margreth

S/Y CHIQUITITA

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Buo´n giorno

Vi skriver detta mailet i dagboksform, om det blir så också i fortsättningen får vi se, men det har vissa fördelar.

Först vill vi dock unna er den enda sanna glädjen, och som ni vet är det skadeglädjen. Sista dagen i sista hamnen i Grekland blev vi tvungna att betala 132,19 euro i "seglingsavgift" för att vi seglat på grekiskt vatten! Nej, vi tror inte att ni känner så mycket skadeglädje, men surt var det i alla fall. Avgiften är helt regelvidrig, Grekland har blivit fälld i EU-domstolen för den, men överklagat, och fortsätter under tiden att ta ut denna avgift av alla icke grekiska seglare. De kommer troligtvis att bli återbetalningsskyldiga, men räknar kallt med att endast ett fåtal kommer att göra sig besväret att begära återbetalning när den vunnit laga kraft. Mer om detta längre fram. Vi tycker ändå att greker och Grekland var trevligt.

 

030526

Vi åker buss tillsammans med Britta och Sigvard upp till "coran". Staden är ganska stor för att vara på en ö, och vi vet inte riktigt var vi skall hoppa av. Chauffören pratar bara grekiska, så vi chansar och hoppar av vid en bar. Tar sen en promenad bland husen och affärerna. Öns museum var stängt, så efter någon timme återvänder vi och hittar tillbaka till baren. Vi köper var sin dricka, och de har även lite sovinirförsäljning så Britta köper en broderad handväska. Vi ser ingen skylt om busshållplats, så för säkerhets skull frågar vi gumman som sköter baren om bussen stannar där. Hon pratade naturligtvis inte mer än grekiska, men buss förstod hon, och vi förstod att vi skulle bara sitta ner och vänta. Gumman berättade hela sitt livs historia för oss, och vi berättade att vi hade kommit med segelbåt från Sverige och varit på flera av öarna där omkring. Hur man kan förstå varandra förstår jag inte, men det gör man i alla fall.  Efter en tid kommer bussen, men den stannar ett par hundra meter tidigare på vägen, så vi far upp för att springa bort till den. Då trycker gumman ner oss i stolarna igen, och när bussen lämnar hållplatsen så går hon ut på vägen och stoppar den mitt för baren, och vi kan stiga på efter att ha gett gumman en stor kram! 

På kvällen kommer det in en charterbåt (tyskar), och lägger sitt ankare helt galet, och efter mycket klyddande lyckas de backa in vid (på) sidan av oss. Jag berättar för dem att det är dålig hållbotten, och att mina två akterankare knappt kan hålla oss själva, så de bör nog ankra om så att de ligger på sitt eget ankare istället för att hänga på oss. Detta var de antagligen inte kapabla till, utan istället försökte de att justera förtöjningarna i land men utan något resultat. Nu var natten lugn, men hade det börjat blåsa, så hade det blivit problem.

 

030527

Sigvard och Britta hade redan gått när vi vaknade, klockan 0700 , och även om den senaste prognosen var lite tveksam, vind från fel håll, så bestämde vi oss för att gå iväg. Jag halar ut oss med hjälp av de två ankarna, men sen blir det stopp. Naturligtvis har charterbåten lagt sitt ankare tvärs över våra! Det tog oss över en timme att bli fria från deras ankare, och dessutom så sprängde jag spännplattorna på båda våra genuavinschar! Charterbåtar och dess invånare, för besättning är där ingen, borde hålla sig på land. Det är nästan alltid problem på ett eller annat sätt med dem. Först närmare 09.00 kom vi iväg. Pratar med EBI på SSB:n, de är på väg till Korintkanalen, men har problem med svirveln till förstaget, och måste få den reparerad eller utbytt. När vi kommit ut ur kratern på Milos, möter där oss ett stim med minst 30 delfiner. De gör oss sällskap under en halv timme, och jag försöker att fotografera dem när de gör sina krumsprång, men tyvärr är det så att digitalkameran inte tar bilden förrän någon tiondels sekund efter det att man tryckt av, så det man får är bara ett plask! Däremot fick jag några bilder när de simmade framför fören. Vi får ytterligare ett besök, en liten fågel flyger in i salongen, men jag tar ut den och sätter den på akterdäck där den kan vila sig. Motorseglar, och A-M steker köttbullar till lunch. 

Upptäcker att det bara är -11º i frysen, ökar på termostaten, men inget händer (man är ju optimist). Öppnar garderoben, kompressorn och elektroniken sitter under golvet i garderoben, och där är alldeles vått, dessutom saltvatten. Tömmer garderoben på kläder och allt annat som ligger där, och lyfter på golvgallret. Halva kompressorn står i saltvatten, det facket är inte dränerat till kölsvinet! I garderoben sitter också vakuumventilen till motorns saltvattenkylning, det var den som läckte. Länsa facket, torka kompressorn, skruva loss elektroniken till frysen, och skölja med sötvatten och torka den. Plocka isär vakuumventilen och rengöra den. Provkör motorn, men ventilen läcker fortfarande en liten droppe då och då, får hålla ett öga på den tills vi får tag i en ny. Sen gäller det att hålla tummarna för att frysen skall gå igång, och det gjorde den! A-M kojar vi 23-tiden, och Chiquitita i Medelhavet får förbindelse med Chiquitita på Atlanten över SSB-radion. Det är Sylvia och Arne som häckat i Caribien i 7 år, och som nu är på väg till Sverige den vanliga vägen via Azorerna. Vi hade ofta kontakt när vi låg i Torrevieja, det gick bra till Caribien därifrån, så namnfrågan är utredd sen tidigare. 

 

030528

Här ligger vi, långt ute mitt i bild. Methoni-bukten grundade upp så vi ville inte gå närmre land. Vid sådana tillfällen är det skönt att ha motor på Pyyysen.

Så börjar min nattvakt. Jag kontrollera kurs och instrument, spanar horisonten runt och syns då inga fartygslanternor, så ställer jag äggklockan på 20 minuter, där efter intages horisontalläge i soffan i salongen. När det ljusnar har äggklockan ringt sådär en 15-20 gånger och stört mig i mina försök att sova. Man får i alla fall vila, och en del sömn blir det också om det inte är för mycket trafik. Vi närmar oss "mittfingret" på Peloponesien när solen går upp, och får en kuling över oss när vi rundar "fingerspetsen". Hinner få in genuan, men sen bär det iväg, över 8 knop för bara storen, tar in ett rev i storen och fortsätter med samma fart fastän där växer mer på Chiquititas botten än vad där gör i hela Östersjön. Det är skönt att inte behöva gå upp på däck för att reva, utan att kunna göra det från sittbrunnen. Det blir ganska grov sjö också, men efter någon timma avtar vinden och det börjar regna så smått. Efter 31 timmar, klockan 15.45 låter vi ankaret gå i Methoni-bukten på Peloponesiens "lillfingerspets". Här låg vi även när vi var på väg österut, men vi tycker staden ser större ut denna gången. Det ligger en svensk båt här, "Time Out", som vi hejade på när vi gick förbi. Nu är jag trött, så efter jag gjort Chiquitita klar, och sen jag ätit, kallar kojen. 

 

030529

Sovmorgon. Efter frukost åker Pyyysen i, och det visar sig att hon läcker in en hel del vatten, så det blir till att lappa botten, men först skall vi in till stan. Träffar Time Out när vi är på väg in, de har seglat jorden runt, kommit upp via Rödahavet och är på väg "hem" efter 7 år. Vi har naturligtvis gemensamma bekanta. Det är Gunvor och Magnus på Älskling, som vi träffade i Torrevieja, de är också på väg mot Sverige efter att tillbringat vintern på Grand Canaria, och Lars och Kerstin på Madame, våra bryggkompisar i Limhamn! Seglingsvärlden är trots allt ganska liten. Får tips om var det är bra att handla, och så far vi in till en stenkaj där vi förtöjer Pyyysen, för säkerhets skull på grunt vatten. Staden är charmig, och vi hittar supermarketen så vi får handlat, och sen återvänder vi till Pyyysen. Det står ett par cm vatten över durken, men välutrustad som Pyyysen är pumpar jag snart ut det med den elektriska länspumpen. A-M och jag har en överenskommelse, om bara hon inte försöker laga något som gått sönder ombord, så skall jag inte försöka laga mat, men efter som det är min födelsedag i dag, jag fyller 21 549 dagar, så fick jag lov att fritera calamares. Sen fick jag dessutom laga Pyyysen, vilken födelsedag! 

 

030530

Den aldrig tomma "attgöra" listan behöver lite strykningar, så förmiddagen avsätts till detta. Efter lunch åker vi, i den nu nästan täta Pyyysen, in för att besöka fästningen och det turkiska tornet. Tyvärr inte en skylt eller någonting som beskriver vad det är för "stenhögar" som vi ser, därför blir det för oss bara "stenhögar". I pilotboken står det ett par rader om det, turkarna byggde tornet, och italienarna byggde fästningen, men i omvänd ordning, och för många hundra år sedan. Fyller än en gång på våra förråd från supermarketen, och återvänder till Chiquitita. 

 

030531

Delfiner är alltid lika välkomna. Här i det  absolut kristallklara vattnet vid Peloponesien ser man hur de söker ögonkontakt

Vi behöver mer diesel innan vi ger oss iväg mot Sicilien, så vi beslutar att gå till Zakinthos, för där vet vi att vi kan få diesel. Det är drygt 70 sjömil dit, så vi delar upp det på två dagar och går till Kiparissia idag. Ankaret är uppe klockan 07.30, och sen motorseglar vi norrut. Kan faktiskt stänga av motorn i nästan två timmar, men sen är vi nere under 3 knop, så då får järngenuan hjälpa till igen. Ser ett "sagoslott" i kikaren, och drar oss in mot kusten. Det är antagligen en anläggning typ sommarland, för där är mer aktiviteter runt om kring.  En 3-4 delfiner dyker upp och följer oss en bit på väg, det är alltid lika förtjusande att göra sällskap med dem. Klockan 15.15 är vi vid kaj, och enda båt, så vi kan lägga oss långsides. En vacker och välmående stad. Det är väldigt bördigt här, och turister har också börjat hitta hit. Går upp i stan och beställer diesel, och de skall komma i kväll med 200 liter. Då behöver vi inte gå till Zakinthos för att tanka. Återvänder till stranden, och plockar lite fina stenar. När jag ringer klockan 20.00 för att få diesel leveransen bekräftad, får jag reda på att de kommer i morgon klockan 10.00 istället. 

 

030601

 

Det regelvidriga segelingspass som vi blev tvungna att betala för i sista hamnen i Grekland

Mycket riktigt klockan 10.00 kommer de med en liten tankbil, och jag tankar 200 liter, men det fanns bara plats till 199, så det blev till att tvätta sittbrunnen med massor av diskmedel. När tankbilen kört, dyker svartepetter upp. Han var inte svart, utan istället klädd i en bländande vit uniform med guldgaloner. "Godmorgon kapten, kan jag få se på era papper", allt i ordning, men var är seglingstillståndet? Bäst ni följer med upp till kontoret. Efter en timma, och efter att försökt muta honom och hans två kolleger med 50 euro, var det bara att ge upp och betala 132,19 euro för ett seglingstillstånd som gäller ett år, men som jag bara kommer att utnyttja en dag! Det blev sista dagen, och i sista hamnen som de fick oss! Nu måste vi ha tag på en bankomat, svartepetter tog våra sista euro, hittar ett "hål i väggen", och stoppar in kortet. Giltighetstiden har gått ut! Mycket riktigt kortet gällde bara till 2003/05, men det hade inte jag observerat. Ringer vår son Ted, och ber honom att kontakta banken för att se vad som kan göras, det nya kortet ligger mycket riktigt i vår post hos Ted. Vi behöver inga pengar förrän vi är på Sicilien, och det är först om ett par dagar, och vi har en reserv med svenska kronor ombord. Kommer på att Lennart och Karin på Miss Kiss, som legat i Kemer och Torrevieja samtidigt som vi, också skulle till Sicilien. Skickar ett SMS, och får till svar att de skall gå från Italien till Sicilien i morgon, så vi kommer att träffas i Siracusa! 

 

030602

Vi har bestämt att vi går ut till Zakinthos och ankrar i en bukt på sydsidan, så har vi 20 mil mindre till Sicilien. Så 07.15 lämnar vi denna dyra hamn, och går för motor mot Zakinthos. Ted ringer, och det går inte att förlänga giltighetstiden på kortet, utan han måste skicka ner det nya kortet till oss. Vi får skaffa en posterestanteadress i Siracusa och vänta på kortet där. A-M passar på att göra en fläskpannkaka i ugnen när vi ändå går för motor, för då har vi gott om ström. Jag försöker avstöra styrmaskinen till autopiloten, den stör en del på SSB-radion, och upptäcker då att på länspumpen till duschen är en slangnippel sönder. Så blev det till att dyka ner i förrådet och plocka fram en ny slangnippel, av mässing istället för plast vilket den söndriga var av. Kommer in i viken på Zakinthos klockan 18.30. Ser ett par som står inne på stranden och vinkar och viftar, ett par tyskar i en gummibåt som är på väg ut till sin båt, kommer bort om och uppmärksammar oss på dem. 

Jag avfärdar det med att det är ett par svenskar som sett vår flagga, och det är därför som de viftar, men de ger sig inte, och i kikaren tycker jag mig kunna identifiera dem som Mats och Ulla på Hokus Pokus. Vi sätter i Pyyysen och kör in mot land, döm om vår förvåning, där står Sigvard och Britta. De låg inne i stan, men hade hyrt en bil för att se lite mer av ön, stannat till i denna viken för att fika, och medan de sitter där kommer Chiquitita inseglande! No comment! De fick bjuda på dricka, vi har ju inga euro, och så gick den kvällen, jag som hade tänkt dyka ner och skrapa propellern. Tyvärr var det inte bara glädje, de hade precis fått reda på att en dansk, Christian på Eagle, som också låg i Kemer, hade dött ombord på väg från Cypern. Så hans stackars fru fick alltså segla till baks till Cypern med sin döda man. Han hade haft mycket problem med hjärtat, men man blir påmind om vilken tunn tråd som livet hänger på. 

 

030603

Klockan 06.00 vaknar jag, det har börjat ljusna, lika bra och komma iväg, hoppar i jeans och tröja. Knäpper upp kapellet, startar instrumenten, datorn och motorn, upp med ankaret och så kurs ut ur viken. A-M kommer upp lite yrvaken, och börjar stuva undan det som varit framme, sen gör hon frukost till mig, kaffe och mackor medan vi rundar första udden. Efter en halvtimma är vi på rätt kurs 262º, och har 266 sjömil framför oss. Motorseglar drygt en timma, så länge som vi har vind från land, sen dör vinden ut, genuan rullas in och storseglet skotas midskepps. Så står det hela dagen, och vi snålkör på 2 000 varv, det ger en fart på 4,5 - 5 knop, och då skall vi vara framme i Siracusa på torsdag kväll vid 18-tiden. Har finna förbindelser på SSB-radion under förmiddagen med Ragnar i Korsträsk och med Rune i Berlin. Får även en bra förbindelse med Johan i Torrevieja på PSK. PSK är ett sändningssätt med SSB-radio där man istället för att prata, kan tjatta via datorn, ett mycket bra sätt när förbindelserna inte är så bra att man kan prata. Efter som motorn går har vi gott om ström, så bakmaskinen laddas med jäst, mjöl, socker, salt, olja och vatten, och 3.5 timmar senare har vi ett nybakat bröd till frukosten i morgon. Det är mycket enkelt att baka i bakmaskinen, man bara lägger i ingredienserna, och sen sköter den både blandning, knådning, förjäsning och bakning, ett annars ganska kladdigt jobb på en båt. 

 

030604

Natten passerar utan att ett enda fartyg syns till, och när det ljusnar tar A-M över någon timma så att jag får lite sammanhängande vila. Sen smakade det bra med nybakat bröd och kaffe. Efter frukosten är det tid att ställa tillbaka klockorna en timma. Vi lämnar nu den östeuropeiska tidzonen och kommer in i den centraleuropeiska istället, dvs samma tidzon som Sverige. Tyvärr ingen vind i dag heller, så motorn får fortsätta på sina 2000 varv. Vi får delfinbesök av ett antal ungdjur, som är mycket lekfulla. De jagar runt och hoppar högt upp i luften, men tyvärr lyckas jag inte denna gång heller att få några bra bilder på dem. På eftermiddagen får vi lite låringsvind, och vi kan segla i 4 - 5 knop i ett par timmar, men sen får järngenuan dra igen. Ett par fartyg har vi sett och mött under dagen, bl.a. ett danskt som kom helt nära, där kapten kom ut på bryggvingen och vinkade. 

 

030605

Dags att byta från grekisk till italiensk gästflagga

Känner mig lite mörare denna natt, dyningar på två meter gör det jobbigt att både röra sig och att sitta efter som man hela tiden måste parera. Att ligga ner går ganska bra, och det funkar ju tack vare att äggklockan väcker mig om jag skulle somna. Nu kan vi få in Italiensk TV så med hjälp av TV:n håller jag mig vaken den mesta tiden.  Efter frukost byter jag ut den grekiska gästflaggan mot den italienska, och eftersom motorn går får det bli ett bröd till. Får SMS från Lennart & Karin på Miss Kiss, att de är på väg in i Siracusas hamn, och de undrar var vi är. Klockan 15 ser vi land, så vi duschar, och fräschar upp oss inför den stundande landningen, och 17.30 ligger vi förtöjda med akterankare vid stadskajen i Siracusa, bredvid Miss Kiss. Så blir det "vinprovning" i Miss Kiss sittbrunn, och efter någon timme så kommer det in en annan svensk båt, Akka of Sweden, från Gävle med Brita & Ragnvald Bergqvist. De lägger sig bredvid oss, och strax sitter även de i Miss Kiss sittbrunn. De har övervintrat på Elba, och rekommenderade det, billigt och bra, fast pris 145 euro per månad inklusive el och vatten. Sen berättades det om vågor på hur många meter som helst, och stormar som blåst seglen all världens väg, men vi var ändå överens om att det farligaste som man kan råka ut för är inte storm och grov sjö, utan charterbåtar. Det blev sen middag, men ett par pizzor åkte in i ugnen klockan 22.30.

 

030606

På morgonen står polisen på kajen, uppträder mycket vänligt, de vill se våra papper, skriver in oss i rullorna, tackar för sig och åker. Vi har sett att de patrullerar av kajen minst en gång i timmen, och det är ju tryggt när man ligger så här mitt i staden. Så går vi iväg till postkontoret och får adressen som vi skall SMS:a till Ted så han kan skicka ner vårt nya Visakort. Sen går jag till banken med 2.000 Skr för att växla dem till euro, lång kö, men efter en halv timma kommer jag fram. Kassörskan hade aldrig sett svenska sedlar tidigare, så hon måste hämta en pärm där det fanns bilder på olika sedlar, och vad de skulle titta efter rent säkerhetsmässigt. Dessutom tog hon kopior på alla sedlarna tillsammans med mitt körkort, och sen fick jag skriva på att det hade varit mina sedlar! Måtte vi snart få vårt nya Visakort. Därefter gick vi på marknaden, och den var mycket bra, hyggliga priser, ett stort urval och hög kvalitet. Framför allt så hade de väldigt mycket fisk, och till bra pris. Så går vi en tur upp till den gamla borgen, som var i tjänst så sent som under andra världskriget. Lyckades inte utreda när den byggdes, men troligtvis på 1400-1500talet. På kajen finns automater med el och vatten, och genom att köpa ett kort för 10 euro kan man sen få både el och vatten. Vi skaffar ett kort, och ansluter oss. Akka bjuder ombord på öl och sillsmörgås för att fira svenska flaggans dag, Sveriges nationaldag den firar vi till midsommar.

 

030607

Morgonkontakten med Sverige, Berlin och Torrevieja via SSB-radion går utmärkt. Berlin har drabbats av en värmebölja som tydligen varat ganska länge nu. Ragnar uppe i Korsträsk har svårt att sova för det är ljust dygnet runt hos honom, medan däremot Johan i Torrevieja har svårt att vakna efter som han hade varit på "lokal" kvällen innan. Vi går till marknaden tillsammans med Lennart och Karin, och handlar strumpebandsfisk, musslor, meloner, tomater, paprika, lök och en hel del till. Efter halvelva kaffet går vi till en supermercado och fyller på förråden med vin, läsk och mjölk, smör och ost och andra basvaror. Musslorna äter vi till lunch, och sen skaffar vi en sladd till Miss Kiss dator, och laddar in program så att de kan ta emot RTTY-vädersändningar. I dag blir happy hour på Chiquitita, och eftersom det är melontid, så har vi köpt sex meloner (3 för 1 euro), skär av ett lock, och gröper ur dem, kör hälften av fruktköttet i mixern, blandar i apelsinlikör och ett starkvin, portionerar ut det i melonerna, och fyller upp med is och gazeoza (sockerdricka). Serverar dem på en tallrik med locket på, där det gjorts ett hack för sugröret. Resten av fruktköttet lägger vi tillsammans med tandpetarspetsade rullar av Parmaskinka vid melonerna. En 5 liters kagge lokalt vit vin och lite snacks får också plats på bordet. Det blev många happy hour, och under kvällen blev vågorna ännu större och stormarna mycket värre än i går, så först kring midnatt kunde A-M servera oss vår strumpebandsfisk med potatismos.

Från Siracusa, Sicilien

skickar

Stig & Ann-Margreth

S/Y CHIQUITITA

varma sommarhälsningar.

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Buo´n giorno!

Vi tar en liten repris.

Sänd inga bilder till oss, bara text inskriven från tangentbordet. Har just nu problem med en jättestor fil som ligger på vår swipnet-adress, så vi kan inte ta in några mail därifrån. Skicka istället era mail till vår spanska mailbox, som har adressen, medelhavet@terra.es

 

030608

Lite trögt var det att vakna efter gårdagens happy hour, men solen skiner så "carpe diem", i hänryckningens tid. Kopplar på landströmmen med kortet som vi köpt, och startar tvättmaskinen. Aktertoaletten spolar lite dåligt, och det visar sig att "sugslangen" för spolvattnet har blivit så mjuk i värmen att den sugs ihop. Det skall egentligen vara en slang invändigt förstärkt med en spiral. Tidigare satt spolpumpen vid intaget, och då var där tryck på vattnet i slangen, men så bytte vi toalett, och på den satt pumpen vid toaletten, så då blev där istället ett sug i slangen. Det har fungerat i flera år, men nu blev det tydligen för varmt. Får försöka skaffa en spiralförstärkt slang. Vi går till marknaden där vi bl.a. köper morötter från en bil som står där med hela flaket fullt. 2 euro för en hel plastkasse full, så det får bli morotssoppa till lunch. Ni har väl provat receptet på morotssoppan som vi mailade från solkusten, annars så gör det, den är otroligt god! Efter siestan, nästan alla stänger mellan 13.00 och 16.30, går jag iväg för att försöka få tag på sugslang. I järnaffär nummer två lyckas jag med spetsig trut och insugna kinder få dem att förstå att det är sugslang jag vill ha. De hänvisar till en affär ett par kvarter bort, och där får jag mina tio meter slang. Sen är det bara till att krypa runt i akterns alla utrymmen och dra ut den gamla slangen, och istället lägga dit den nya. Efter en timma är allt klart, och toan spolar som aldrig förr. Sen festar vi av Lennart och Karin med glass och likör.

 

030609

Miss Kiss går mot Malta idag för deras dotter med pojkvän kommer dit från Sverige. Vi hinner med en maskin tvätt innan vi går till posten. Har problem med språket tills vi hittar en som pratar spanska, men inget brev idag. Laddar el & vatten-kortet med 10 euro, men vi får nog vara lite försiktiga med de euro som vi har kvar. A-M skriver med hjälp av lexikonet en lapp på italienska som vi kan lämna fram i luckan på posten, istället för att försöka förklara vad vi vill. Vi tar en kvällspromenad i gamla Siracusa, som är ganska förfallet men ändå charmigt.

 

030610

Royal Clipper ägd av svensken Mikael Krafft

Det blåser på morgonen, men vårt akterankare håller oss från kajen så det har fått bra fäste. Bra radiokonditioner, så det blir en hel timmas radiosnack. In i hamnen kommer, Royal Clipper, den femmastade fullriggaren som seglar charter i Medelhavet och Caribien. Det är nog femte gången vi ser den. Ägaren lär vara en svensk fastighetskung. När vi går till posten, gör vi en avstickare bort och beskådar den på närmre håll. Inget brev idag heller. Hittar en affär där de säljer alla örhängen för 2 euro paret, dit skall A-M återvända när vi fått vårt kort. Grishalskotlett till middag, och sen går vi ut i den härligt ljumma kvällen. 

 

030611

På posten säger de att det normalt tar en vecka för ett brev från Sverige till Sicilien, så vi får ge oss till tåls. Polizia Finansia, jag tror det är tullen, kommer och vill se våra papper. Vänligt och korrekt uppträdande, men de kan bara ett par ord engelska. Allt var i sin ordning, så de åkte igen. Köper fyra meloner för en euro, välmogna och otroligt saftiga. Det har blivit väldigt varmt upp mot 35 grader, så man håller sig vid hamnen där det kommer en och annan vindpust.

 

030612

Får SMS från Miss Kiss, de är nu på Malta. Vi skulle naturligtvis skickat kortet till deras dotter, Linda, så kunde hon haft det med sig ner till Malta, för här har inte kommit något kort. Handlar lite försiktigt det allra nödvändigaste. Duschar kallt för att kyla av oss lite. Här finns ingen badstrand, och i hamnen badar man inte frivilligt. Cili con carne tillagas i woken i sittbrunnen vid 22-tiden, då det är lite svalare.

 

030613

Naturligtvis inget kort idag heller. Vi tar en promenad till St. Lucia-torget, och tittar på kyrkan, men det är för varmt att vara i stan mitt på dagen, så vi släpar oss ner till hamnen igen.

Här står "vår" Sankta Lucia staty

Stannar ombord, för där är svalast. Framåt kvällen blir det folkvandring på kajen (strandpromenaden), och ett brudpar blir fotograferade och filmade framför Chiquitita. Vi sitter ute i sittbrunnen till efter midnatt och studerar folklivet, för det går ändå inte att sova i denna klibbiga värme.

 

030614

Handlar igen det nödvändigaste, och går till posten 12.45 strax före stängningsdax. Brevet har kommit, och kortet och godis finns det i. Skyndar oss att prova kortet och det fungerar. Livet leker igen. Nu blir det örhängen till A-M, ett märke till min hatt, och fulla matkassar.

 

030615

Skall ta ut pengar till diesel, men det går inte! Provar på en annan bank men samma resultat där. Det kommer upp en text, men jag har glömt glasögonen, och solen står på, så jag kan inte se vad där står. Letar upp en bankomat som är i skugga, och kan då läsa att den har kommunikationsproblem, då är där nog inget konstigt med kortet. Kör bort Chiquitita till tankningsbryggan, tankar 250liter, och kortet fungerar som det skall. Har bestämt oss för att gå till Porto Palo på Siciliens sydöstra hörn idag. Det är kappsegling, så det är lite stökigt innan vi kommer ut ur hamnen, dessutom strejkar autopiloten. När vi har fritt vatten kollar jag autopiloten, och det var som jag misstänkte, en kabel hade släppt vid styrmaskinen. Jag har försökt att avstöra elmotorn till styrmaskinen, för den stör på SSB-radion, men inte lyckats, och tydligen slarvat vid återinkopplingen av kabeln. Det är bra vind, så vi seglar undan med hygglig fart. Ett gäng delfiner kommer och hälsar oss välkomna till havs igen. Sen dör vinden, så det får bli motor de sista tio milen. 18.30 droppar vi ankaret i Porto Palo på en plats som en fiskare i sin båt visade på. Fin hållbotten, lera och sand.

 

030616

Jag förbereder mig för att gå ner och putsa propellern, och även skrapa av botten. Börjar med att mäta vattentemperaturen, 25.4º, sen hänger jag ut badbryggan, och går i därifrån. Efter tre kvart är propellern i bara "mässingen" igen, och då fortsätter jag med att skrapa botten ren. När jag varit i vattnet i nästan två timmar börjar jag frysa, och går upp för att värma mig och vila lite. Nästa dyk  blir knappt en timma långt, för sen är jag så trött, att jag inte orkar mer, och både armar och ben känns bortdomnade. Jag hann med ungefär 1/3 av botten, och resten får vänta till en annan gång. A-M hittar en fripassagerare, det är en Pachygrapsus marmoratus, eller som den heter på svenska marmorerad krabba, 5-6 cm stor, och den har tagit sin tillflykt till SB självläns. Nu hade jag tänkt att vila mig, men fick istället ge mig på främre toatanken. Den har tömt dåligt en längre tid, så vi har bara använt den främre toan till "tingeling", och aktertoan till "bollibompa". Tur var det, för i tre timmar höll jag på med att gröpa papper ur toa(s)tanken. Det bildas en sorts kalkavlagringar när man spolar med saltvatten, och det hade bildats en propp i utloppet av sådana avlagringar. Vätska hade till nu kunnat passera, men inte papper. När jag efter tre timmar var klar med det fick A-M städa efter mig, för nu var jag helt slut. Natten tillbringades i medvetslöshet.

 

Propellern blev i alla fall ren

030617

07.40 rasslar ankaret upp, och vi sätter kurs på Gela. Härlig vind, seglar ända fram till klockan 16.00, och behöver bara köra motorn de sista tio milen. Hamnen är igensandad, och trots att en lokal motorbåt visar oss var vi skall gå, så går vi på grund tre gånger innan vi ger upp. Nästa hamn är Licata, och dit är det 15 mil, dvs tre timmar vid fem knop. Vi vill gärna komma in medan det är ljust, men trots 3.200 varv på Perkin, så kommer vi fram till ytterpiren först när det blir mörkt. Väl inne i hamnen, som är stor, letar vi efter en plats att ligga på. En fransman!!! går upp på däck på sin båt och visar med en ficklampa var vi kan ankra, de brukar annars inte vara så hjälpsamma. A-M fixar fram middag, och sen kallar kojen. När jag håller på att för andra natten gå in i medvetslösheten, kommer det ett SMS. Upp och kolla vem det kan vara som skickar ett SMS klockan 23.30. Döm om vår förvåning när jag läser vad det står: "Ligger på bryggan till vänster om er, Miss Kiss". Går upp i sittbrunnen och riktar strålkastaren in mot bryggan, och ljusstrålen möts av en skrattsalva. Där ligger Miss Kiss med Lennart och Karin, Linda och Andreas. Orkar inte sjösätta Pyyysen, så jag kojar in.

 

030618

Nu åker Pyyysen i, och vi far in till Miss Kiss. De hade kommit från Malta någon timma före oss, och sen gått upp på stan och ätit pizza. När de kom tillbaka såg de att där låg en tvåmastare för ankar som inte legat där tidigare, så fick de syn på flaggan, och skickade genast ett SMS. Det kostar 25 euro att ligga i marinan så vi hittar en ledig boj istället där vi lägger oss, och så håller vi kontakt med VHF:n på kanal 77. Vår radar är i Sverige för reparation, och nu gäller det att få den ombord igen på något sätt. Bestämmer med Johann i Torrevieja, att den skall skickas till honom, visserligen är han i Sverige när vi kommer till Torrevieja, men vi kan ändå hämta den på hans båt. Miss Kiss kallar, och undrar om vi vill gå med och bada, vilket vi naturligtvis gärna gör. Lyckas hitta en "bläckfiskhåla" som jag visar Linda och Andreas. Bläckfisken satt där och glodde på oss. När vi går från stranden har en fiskebåt kommit in med en haj som de håller på att stycka på kajen. Den var knappt 4 meter, och troligtvis en håbrand, även kallad sillhaj. Den har ett mycket gott kött, smakar som kalv. Efter som grindarna till marinan är låsta kan vi bara passera när någon från M-K är med. Vi försöker istället att landa med Pyyysen inne vid trålarkajen, det går, men A-M är inte glad för att klättra upp för den höga kajen. Handlar lite och ser oss omkring i stan.

 

030619

Ser att en av grindarna i marinan står öppen, vi tar Pyyysen in och förtöjer vid en brygga, och hoppas att bli insläppta igen. Det drar ihop sig till midsommar, så vi tänkte att en flaska vodka till sillen kunde vara på sin plats. Hittar ingen flaska som det står vodka på, men däremot en till utseendet typisk vodkaflaska och med en "vodkaetikett". Vodka heter kanske inte vodka på italienska, utan kanske Maraschino som det står på denna etikett, så vi tog flaskan, 5,70 euro kostade den. Fyller också på med mat och annat, så "Dramaten" blir fullastad. När vi kommer till marinan är naturligtvis grinden låst, och ingen ombord på M-K. Men efter en stund kommer det en som skall ut, och då smiter vi in. Provar "vodkan" när vi kommit ombord, men Maraschino betyder inte vodka på italienska, det är nämligen körsbärslikör! Kanske inte så gott till sill.

På eftermiddagen pyser Pyyysen in igen, och nu får vi låna M-K nyckel. Denna gång får vi tag i vodka, och lite annat som vi behövde. När vi återvänder till marinan, kommer marineron och undrar om vi har nyckel, jag förklarar hur det hänger ihop, men han menar att vi inte får använda marinan som landningsplats för Pyyysen när vi ligger på boj. Att hälsa på M-K med Pyyysen är ok, att gå ut genom grinden i deras sällskap var ok, men att gå ut genom grinden själva, där gick gränsen. Efter lite parlerande hit och dit insåg han att det var ett svårt fall, så vi kom överens om att i natt ligger vi kvar på bojen, men i morgon kommer vi in till marinan, och får då ligga där för 15 euro per natt. Detta passade oss perfekt, då kunde vi ligga upptill M-K när vi firade midsommar, och sen skulle vi ju ändå gå vidare.

 

030620

Imponerande bygge 2.500 år gammalt

Puttrar in till marinan med Chiquitita. Linda och Andreas åkte buss 07.30 här ifrån för att sen ta färja tillbaka till Malta, så nu är det bara vi gamlingar kvar. M-K vill gärna åka till Tempeldalen vid Agrigento, så efter lunch går vi till turistinformationen och får busstider och broschyrer. Vi tar bussen de drygt 40 kilometrarna, det kostar 5.20 euro per person för ToR . Varför det heter dalen vet jag inte för det ligger på en höjd. Där var flera stycken tempel, men Concord templet var det bäst bevarade, där stod alla pelarna i sin fulla längd och bar upp överliggare och gavlar, byggt för 2 500 år sedan.

Värmen är tryckande, så en glass och ett glas vitt vin satt bra medan vi väntade på bussen för återfärden. Efter en sen och kort siesta börjar midsommarfirandet. På bordet finns, förutom en liten midsommarstång, både matjessill, inlagd sill och senapsgravad sill, nypotatis, gräddfil, och tre sorters snaps. Dessutom jordgubbar med glass till efterrätt.

 

030621

08.25 har vi tankat vatten, och släpper förtöjningarna. Vi går mot Marsala, så får vi se hur långt vi hinner, motorseglar och genuan drar bra. Plötsligt ljuder larmet från GPS:n, och det visar sig att den har tappat samtliga satelliter? Startar om den, men samma resultat, efter en halv timma går den igång igen, det visade sig att Miss Kiss hade haft samma problem samtidigt, måste ha varit en störning av någon sort. Så avtar vinden och vid lunch går vi för enbart motor, jag passar på att skriva på mailet, men tycker att Chiquitita rör sig konstigt efter en tid. Vi håller på att passera en udde, så jag går upp för att se hur sjön ser ut, den formligen kokar. Vågor från alla håll, korta och branta. Plötsligt dyker Chiquitita med fören in i en våg, och hela fördäcket fylls med vatten. Efter som det är så varmt har jag däcksluckorna på ventilation, en springa på mellan 5 och 10 mm. När jag kommer ner i biblioteket rinner det vatten över durken, och skärmen till datorn är släckt. Hinner stänga luckorna i biblioteket innan nästa våg kommer, men inte inne på toan, så där står vattnet upp till tröskeln, och den är 25 cm hög, innan jag också lyckas stänga den luckan.

Det var dé dé, nu är vi utan elektroniska sjökort, och några andra har vi inte, men vi följer efter Miss Kiss. När vi inte seglar tillsammans med några andra så skriver jag alltid ut sjökort från datorn över den väg som vi skall segla, men när vi har sällskap kan man alltid via VHF få hjälp med kursen. Hittar en karta över kusten, med lat och long utsatta, som vi fick på turistbyrån i Licata, och tillsammans med pilotboken får det duga att segla efter. Sjön blir inte bättre efter udden, vilket vi hade hoppats på, så efter ett par timmar kallar Miss Kiss upp oss, och vi beslutar att vända. Två timmar till fick vi tillbringa i denna bubbelpol innan vi kunde gå in mot Porto Empédocle, som ligger precis nedan för Tempeldalen där vi var med buss igår! Vi ankrade i ytterhamnen, och jag skruvade isär datorskärmen. Kunde inte hitta något annat vid okulärbesiktningen än att där hade varit saltvatten i den, och den måste sköljas i färskvatten och torkas innan jag provar om den går igång. Får SMS från sönerna som åkt till Kreta med respektive och lille Max.

 

030622

Vi gör ett nytt försök mot Marsala idag, efter att jag fått alla positioner av Miss Kiss. Havet är som ett salsgolv, och inte en vindpust, motor hela dagen, men vi ser att vi inte når Marsala förrän efter klockan 22.00, så¨vi går in i Marzara del Vallo. Får en plats i marinan för 13 euro, inklusive el och vatten. Lennart och Karin har redan ätit på vägen, och skall gå ut på stan, så vi följer med. Det är festligheter på gång, och något helgon firas med processioner och musik. A-M och jag är hungriga, så vi sätter oss tillsammans med Lennart och Karin på en pizzeria och beställer in två pizzor, Lennart och Karin tar bara vin. Sen hamnar vi i vår sittbrunn, och klockan hinner in en timma på det nya dygnet innan vi är i koj.

 

030623

Den nedre öglan i flaggan har gått av, och flagglinan ligger på akterdäck, så jag får klättra upp i mesanmasten och dra ner flaggan med båtshaken. Tar fram en ny flagga, men fäster denna gång linändarna i varandra, och fäster flaggan på linan. Så motorseglar vi de 14 milen till Marsala. Går direkt till tankkajen och fyller 220 liter. Får en plats vid en flytbrygga, och får en chock när vi får reda på priset, 41.50 euro per natt. Tar ändå två nätter för vi måste få ordning på datorn, Miss Kiss nöjer sig med en natt. Nu gäller det att få valuta för pengarna, så tvättmaskinen körs igång, och varmvatten beredaren slås på. Hinner med tre maskiner under dagen, men den sista tvätten får hänga kvar över natten.

Jag tvättar, och torkar korten i monitorn, men den gick inte igång för det, felsöker i ett par timmar, men ger sen upp. Det får bli en ny monitor, så vi ger oss ut på stan och jaga en datoraffär. Vi hittade en datoraffär, men också en bodega där de sålde Marsalavin litervis. Tar två liter av varje, av de fyra sorter som de har, efter att provsmakat dem. Sen återvänder vi till datoraffären, och köper en 17" skärm för 149 euro, visst blev man sugen på en flatskärm istället, men skeppskassan protesterade. Lastar kartongen med monitorn på shoppingvagnen, som A-M döpt till Greta, och drar iväg till hamnen. Kopplar in den och efter att ha gjort erforderliga inställningar, så går det som det skall. Nu hade vi ju kunnat segla iväg i morgon, men monitorn skall skruvas fast, och vi har en del annat som behöver göras, dessutom har vi ju betalt för en natt till så Miss Kiss får gå ut till ön Marettimo själva. Innan vi skiljs för kvällen provar vi vinerna vi köpte.

 

030624

När vi vaknar har Miss Kiss redan gett sig av. Jag jobbar med att fixera monitorn, och att ge den ett "regnskydd", och A-M drar iväg för att proviantera. Plockar ut korten ur den gamla monitorn innan den dumpas, och sen går A-M och jag till vinbutiken och köper mer Marsalavin. Får SMS från M-K att hamnen på Marettimo är väldigt grund, och att de går mot Sardinien redan i kväll. Efter en härlig sjötunga som A-M köpte av en fiskare, två för en euro, hade vi tänkt gå till kojs, för det blir nog lite si och så med sömnen de närmaste dygnen för min del. Då hör vi fyrverkeriknallar, och akter om oss startar ett fantastigt fyrverkeri som pågår i drygt en halv timma. De firar tydligen San Juan även i Italien, precis som i Spanien, vi kallar det midsommar.

 

030625

Jag tankar vatten, och förbereder för avgång, medan A-M steker upp några hamburgare som vi kan ha i frysen till lunch eller nattmat. Klockan 07.00 så lämnar vi den hitintills dyraste hamnen, och sätter kurs mot Menorca. Det står på navigatorn att det tar 87 timmar med fem knop. Halvvägs kommer vi att stryka Sardiniens sydspets, så om jag är för trött efter två dygn, går vi in där och vilar oss. Att vi siktar in oss på Menorca direkt, beror på att vi ligger efter i tidsschemat, och det gör vi för vi fick vänta på visakortet, och sen har vi tappat ytterligare några dagar här på Sicilien. Klockan är nu 11.00 och jag ser att vi håller på att tappa förbindelsen med mobilen, så jag måste få iväg detta snarast...

Tyvärr försena, har tappat förbindelsen, så nu kan vi inte sända detta förrän vi närmar oss Sardinien om två dygn. 

Då fortsätter vi där vi slutade. Vinden påverkas fortfarande av öarna, så den vrider än hit och än dit. Efter lunch har den stabiliserat sig, och genom att lägga kursen 15 grader sydligare, så kan vi segla i drygt 4 knop. Efter några timmar får vi ett styrbordsmöte med en tanker, tänker han väja? Vi seglar ju och har rätt till väg. Även dessa stora fartyg följer väjningsreglerna, och väjer för seglare på öppet hav, men inte denna, han hänger sig på tutan, och jag får starta motorn, gå upp i vind och rulla in genuan. Jag hade tänkt kalla upp honom, och föreslå inköp av en ratt. Så ser jag det står Oslo i aktern, jaha, en norrman. Då var väl inte han som kunde stänga av autopiloten på bryggan. Nu går vi för motor igen, för vinden har lagt sig, och vid 21-tiden har jag ett snack med Ragnar uppe i Korsträsk på SSB, sen serverar A-M sjömansbiff. Nattvakten går sin gilla gång, och efter som vi får in både italiensk och tunisisk TV med blandad kvalitet, kan jag växla mellan vila och TV.

 

030626

Natten passerar utan att jag ser ett enda fartyg, och så fort det ljusnar tar A-M ett vaktpass så att jag kan sova ett par timmar. Fortfarande ingen vind, så motorn går på sina 2 000 – 2 100 varv och vi gör 4.5 - 5 knop. Efter frukost kommer det ett 15-tal delfiner, och fem av dem stannar kvar i en halvtimma och leker framför fören, får några bra bilder på dem när de simmar på sidan och tittar upp på mig. Längre upp på förmiddagen ser vi en bit bort att delfiner leker och hoppar i vattnet. Men där är något annat också, och i kikaren ser jag en stor stjärtfena. Vi styr dit, och när vi kommer närmre ser vi att där är ett tiotal delfiner, men också sex kaskelottvalar.

Här kommer de fyra kaskelottvalarna som dök under Chiquitita

Jag styr in Chiquitita i deras färdväg, och valarna simmar rakt emot oss. De är 14-16 meter långa, har en liten ryggfena som sluttar lika mycket framåt och bakåt. Blåshålet sitter mycket långt fram på huvudet och är riktat snett framåt, så vattensprutet går snett fram när de blåser. Får ett antal bilder på dem, de är respektingivande på så här nära håll, innan de fyra största dyker in under Chiquitita slår i botten och fortsätter sen sin färd på andra sidan.

Adjö

Jag skulle aldrig vågat gå så nära i en "celluloidlåda", och har man frihängande roder skall man nog nöja sig med vad man kan se genom  kikaren. En timma senare, fortfarande påverkad av adrenalinkicken, dyker det upp en ensam val av samma sort, den dyker då vi närmar oss, och lämnar en fin "stjärtbild" i kameran.

När det sen också kom en stor havssköldpadda simmande, så blev det nästan för mycket på en gång. I dag har vi inte kunnat segla något alls, men goá Perkin töffar på, och vi ser Sardinien tvärs SB vid femtiden. Om vi mellanlandar, så gör vi det på SV- hörnet, på någon av öarna, S.Antioco eller S.Pietro, och där är vi inte förrän tidigt i morgonbitti. Har kopplat på mobilen och den yttre antennen, och så fort vi får kontakt så sänder vi detta till er.

Hälsningar från

Stig & Ann-Margreth

på väg västerut med

S/Y CHIQUITITA

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

BBuueennooss DDiiaass!!

När vi "skildes åt" i förra mailet hade vi Sicilien 2 dygn bakom oss, Sardinien tvärs, och hade inte bestämt om vi skulle gå in till Sardinien eller fortsätta direkt mot Menorca.

 

030627

Nattvakten är över, och jag känner mig förhållandevis fräsch, så när vi klockan 0700 har Sardinien tvärs, bestämmer vi oss för att inte mellanlanda, utan fortsätta mot Menorca. En delfinfamilj som dyker upp vid fören, har en unge som knappt är en meter lång. Den simmar mellan föräldrarna, och följer perfekt deras manövrar. Har nu förbindelse med mobilen, så vi skickar mail, och även ett SMS till Miss Kiss, som ligger i en hamn här, att vi ses på Menorca istället. Sjön blir lite jobbigare och vinden ökar, så kl.1030 kan vi segla. Det varar en halvtimma, och så blir det sen hela dagen, vinden kommer och går, segelexercis. Ett bulgariskt fartyg, som vi möter, ändrar kurs, så att det kom närmre, och kallade på VHF:n. Då jag svara ville han bara prata lite, undrade var vi var ifrån, var vi kom ifrån och vart vi var på väg. Vi pratade en stund och sen önskade vi varandra trevlig resa. Sen middag, den goda morotssoppan som jag fick till lunch, får nu ge plats åt kycklinglever och bakad potatis, sen börjar nattvakten.

 

030628

Jag kände mig väldigt trött i den grova sjön, och skam till sägande så hörde jag inte äggklockan utan sov faktiskt över ett pass!! Klockan 0600 kan jag sätta segel igen och vi seglar. A-M tar ett vaktpass, och jag kan sova en stund. Får kontakt på SSB:n med EBI, som är på väg till Italien från Grekland, och även med JOJO som ligger i Göteborg. Vilar mer under förmiddagen men somnar inte igen. A-M upptäcker att en mutter faller ner i sittbrunnen, och den visar sig vara från fästbygeln till storskotet! Nu var där inget större tryck i seglet, så det hände inget, utan jag bara skruvade tillbaka muttern igen. Det har gått för fort, så vi kommer att vara framme mitt i natten, därför slår vi av på farten så att vår ETA (Estimated Time to Arrive) blir klockan 0600. Vi motorseglar, och jag tar en dusch för att pigga upp mig lite. Känner mig piggare, och håller mig vaken genom att titta på TV nästan hela natten.

 

030629

Byter till spansk gästflagga, och ETA stämde bra. Vi ankrar i Lasarettsviken i Mahon på Menorca då det ljusnar. Det var här som segelfartygen förr fick ligga i karantän. Många båtar, så det blir trångt, men så länge det är lugnt går det bra. Får SMS från Miss Kiss att de lämnade Sardinien strax efter det vi seglade förbi, och är hos oss om tre timmar. Jag har huvudvärk och mår lite illa så jag tar en sömntablett och lägger mig. Det blev inte mycket mer än 6 timmars sömn under de gångna fyra dygnen, så jag har lite att ta igen. M-K kommer in kl1040, och meddelar att de har fel på tätningen till propelleraxeln, så de måste byta den. Två andra svenska båtar kommer också in, och så är Sverige välrepresenterat i ankarviken. Vi ankrar om, närmre land, för vi låg väldigt nära en fransk och en kanadensisk båt. Nu ligger vi väldigt nära land, men vänder inte vinden så är det ingen fara. Jag har fortfarande huvudvärk och mår illa, så jag tar ett par Aspirin och lägger mig. Vid 16-tiden kräks jag och mår lite bättre sen, men blir i kojen.

 

030630

M-K får låna lite verktyg och går in till Mahon för att byta tätningen. Vinden vrider vid lunch, så även vi beslutar att gå in till Mahon. Hittar en plats i marinan längst in i hamnen, och lägger oss där. Kopplar el och vatten, och fyller i papperna till marinan, har tänkt ligga här i två dagar, men frågar först vad det kostar. 116 euro per dag!!!! Nej tack vi går igen. Får tips av marineron om en annan marina som A-M kallar upp på VHF:n, och vi får plats ute på en av flottarna för 26 euro per dag inklusive el och vatten, visserligen måste vi då ta Pyyysen in till land, men det tar bara ett par minuter. Det finns en svensk kille här i Mahon, Ulf, som är Volvo Pentas representant, han kommer ut till flotten för att göra ett jobb på en båt, och kommer över och hälsar. Han meddelar också att han fixat tätningen på M-K så de åter är sjödugliga. Vi sätter Pyyysen i sjön och åker in för att handla. Måste köpa Sikaflex, så jag kan lappa Pyyysen, för nu läcker den lite för mycket. Har "Greta" vår shoppingvagn, full med oss när vi styr ut till Chiquitita igen, men jag tycker jag har svårt att fokusera blicken. Väl ombord kan jag bara konstatera att mitt dubbelseende håller på att återvända.

 

030701

Vår kära Sikaflex beroende Pyyysen ligger här dockad till moderskeppet för tankning av batterierna

När jag slår upp de grumliga blå, så är där dubbelt av allt. Glad blev jag inte. Greta hade lite överlast i går, så hon behöver förstärkas med ett par aluminiumband. Sikaflexen som vi köpte var för gammal, så den skall vi byta. Pyser in och byter Sikaflexen, handlar lite mer, fyller på telefonkortet, och pyser ut igen med vatten upp till anklarna. Något har dessutom hänt med el-snurran för den går bara på högsta hastighet. Plockar ner el-snurran men hittar inget fel, efter ett par dagar gick den som den skulle igen. Lagar Pyyysen, och kompletterar namnet till "Pyyysen af Norrland", för nu är det mest lappar. Ringer Johann i Torrevieja, och får besked att vår radar nu står ombord på hans båt, där vi kan hämta den.

 

030702

Klockan 0700 lämnar vi, och möter M-K på väg ut från Mahon. Vi siktar på Porto Colom, och räknar med att vara där kl. 1900. Motorsegling fram till 1230, sen får vi några timmars härlig segling i 6-7 knop. Kl 1500 blir det motorsegling igen för vinden vrider emot, och vi tar mycket vatten på fördäck. A-M kommer upp och säger att det står vatten på golvet på främre toan. När jag kommer ner är det en dryg decimeter vatten på toalettdurken, och hela förskeppet är fyllt upp till det vattentäta skottet, vilket betyder att motorn till bogpropellern står under vatten. Jag tittar upp under fördäck, och ser en vattenkaskad komma in sprutande. Locket som täcker hålet där elkabeln går genom när vi har landström är borta! På med selen och fram på fördäck med en dörrmatta som jag trycker in i hålet. Drar ner på farten och lägger kursen så att vi inte tar vatten över oss. A-M städar upp på toan, så mycket det går i den grova sjön, men vattnet i förskeppet får stå där till vi kommer i hamn, jag bryter dock spänningen till bogpropellern. Det finns inga lediga bojar i Porto Colom, så vi får ankra, och det tar en stund innan vi har fått ankaret att fästa. Klockan 19.40 kan jag börja tömma förskeppet, först på virke, metaller och målarfärg, jag har materialförrådet där framme. Sen på ett par hundra liter vatten, och till sist skruvade jag loss motorn och reläerna, spola dem i sötvatten och placera dem i en hink med sötvatten över natten. Nu är jag så uppskruvad att jag inte kan somna, utan vi sätter oss och titta på en spansk version av Robinson.

 

030703

Miss Kiss som har problem med sin modemkabel till mobilen, drar via Santa Ponsa och Formentera  iväg mot Torrevieja där de vet att de kan få en ny. De langar först över en flaska "bubbel" till tröst. Jag använder dagen till att plocka isär motorn, torka, smörja och måla den. Reläerna får samma behandling, men spolarna är kapslade så de får jag nöja mig med att mätta, men de verkar ok. Vår vackra flagga börjar se sliten ut, så den åker ner för reparation. Jag mailar till min läkare angående dubbelseendet för att få hans kommentarer. Stekt fläsk med löksås satt utmärkt till middag.

 

030704

A-M lagar flaggan, som blev lite kortare, och syr ett par styng på blixtlåset till kapellet också. Jag återmonterar motorn till bogpropellern, men vid provkörningen går den bara åt ett håll. Mäter reläerna igen, och nu är där avbrott i det ena. Bryter upp kapslingen, lindar av tråden och hittar avbrottet, skarvar och lindar på tråden igen. Motorn går fortfarande bara åt ett håll, det är avbrott i det andra reläet också!! Orkar bara inte att linda om ett relä till idag, så det får vara så till i morgon. SMS från M-K, de är på Formentera.

 

030705

Efter omlackning och omlindning fungerade reläerna till bogpropellern igen

Tar Pyyysen, som nu är nästan tät både för luft och vatten, in till land och handlar. När vi kommer tillbaka lindar jag om det andra reläet, och så går motorn att köra både styrbord och babord. Borrar ett hål i det vattentäta skottet, så att detta inte skall kunna hända igen. Ringer till vår kompis Bo Nordfelt här i Porto Colom, och bestämmer att vi skall träffas i morgon. Grillad kyckling med klyftpotatis blev en mäktig middag.

 

030706

Det är stopp i slangen från toan till tanken, den blev inte rensad när jag fixade tanken för en tid sedan. Det var emellertid enkelt att åtgärda, för det var bara vid insläppet till tanken som det var stopp, så efter att lossat slangklämman och lättat på slangen kunde jag rensa bort papperet som stoppat, och sen gick det igen. A-M städar, för efter att haft verkstad ombord så blir det ganska stökigt. Men det är inte över än, nu strejkar länspumpen! Upp med den, och den är full av skit, ja det är väl bara att erkänna att den har jag nog aldrig gjort ren. Efter rengöring av pump och backventil så går den igen, men nu tycker jag att det räcker med problem för en tid framåt. Åker in och träffar Bosse på en bar, vi pratade gamla minnen och jag glömde de problem som varit. Tillbaka på Chiquitita serverar A-M hamburgare med bröd, och gräddglass till dessert

 

030707

Här har ankaret inget fäste så jag flyttar det till sandplätten till vänster i bilden

 

Startar dagen med att byta olja på motorn, spiller naturligtvis, det har aldrig hänt förr, och efter att kontrollerat om det fanns vatten i dieselfiltret fick jag luft i ledningen så att motorn stannade för mig då jag provkörde. Detta har inte heller inträffat tidigare, men skall det jävlas så skall det. Efter att pumpat fram bränsle till motorn gick den dock igång, och vi körde in till tankningskajen för att fylla diesel och vatten. A-M passade på att gå och handla det sista, och kl. 1130 lämnar vi Porto Colom. Vi skall till Palma Nova, men går bara halva vägen idag. Redan vid 16-tiden ser vi den kritvita sanden vid Playa de Sa Roquetas, och ankrar i ett paradis bakom en liten ö på knappt 3 meters djup. Badbryggan hänges ut, och efter temperaturkontroll, 27,5 grader, så dyker vi i. Jag tar några UV-bilder med kameran i en special påse (Clas Ohlson 169:-), och snorklar runt båten, men mitt dubbelseende gör att jag måste blunda med ett öga, och då blir det en platt värld. Vi är fem båtar som övernattar här, och efter pizza och en ostbricka sov vi gott.

 

030708

Vattnet är absolut kristallklart, och när A-M går ut i sittbrunnen, så ser hon ankaret ligga vid sidan av båten, det är alltså kättingen som håller oss på plats, mer rörelse var det inte på vattnet. Kl 0750 tar vi upp ankaret, och sätter kurs på Palma Nova. Nu närmar vi oss Palmabukten, och det märks på antalet båtar som är på gång. Vi ser delfiner, men också svärdfisk, så jag hänger ut fisket och hoppas på en kamp med en svärdfisk, men det blev inget av med det. Så det fick bli fläskpannkaka till lunch, väl så gott. Välbekanta fulagaM, det står så när man ser det från havet, med sin ö, rundar vi och går in till Palma Nova bukten där vi låter ankaret gå till botten klockan 1415. Här ligger ganska många båtar, och ett par gamla bekanta. Vi är fyra svenska och en dansk, där Uno på Xanando nog får räknas som ålderman, han har legat här i 16 år!

Det finns en koppling mellan honom och mig som är ganska underlig. 1994 tog jag över Maringruppens lokaler ute på ön i Limhamn. Jag hade då byggt Chiquitita, och det pratades om en stockholmare som byggt en båt på Maringruppen, och sen gett sig iväg till Medelhavet. Första gången jag träffade Uno här i Palma Nova, och han såg att det stod Limhamn på Chiquitita kom det fram att det var han som byggde sin båt på Maringruppen. Anders på Anna av Bua ligger också här. Honom har vi träffat i Torrevieja, här ligger också en liten blå segelbåt 6-7 meter, som heter Fidji, den har visst legat här i sex år. När vi skall åka in till land på kvällen, stannar vi till hos Anders på en drink tillsammans med Uno, och berättar om Turkiet. Mycket är sig likt här, vi åkte ofta hit på semester på 70-talet, men mycket är ändrat. Vi strosar omkring och känner oss nostalgiska. När vi kommer ut till Chiquitita blir vi sittande i sittbrunnen och njuter av den ljumma kvällen.

 

030709

Det var idag för tre år sen som vi gjorde det som är så svårt, nämligen att kapa förtöjningarna till hemmahamnen. Det är det bästa vi gjort hitintills i vårt liv, näst våra barn. Därför tyckte vi att Palma Nova - Magaluf kunde vara en lämplig plats för firandet, efter som vi tillbringat många semestrar här när barnen var små, och att det faktiskt i dagarna också är 28 år sedan vi var här för första gången. Vi åker in och handlar lite, samt går till posten med ett par brev. Lunchen ombord blir idag friterad hummerklubba med Champagne. Efter en lång siesta byter jag offeranoden till bogpropellern, och jag tycker att jag ser lite bättre. Kan det redan vara på tillbaka gång? Middag på en restaurang i Palma Nova, pepparstek till A-M och svärdfisk till mig.

 

030710

0730 klatschar ankaret in på plats i fören, och kursen sätts mot Ibiza, St. Antonio. Ingen vind så det får bli motor, vi har 70 mil att gå, och med drygt 5 knop så är vi framme vid 21-tiden. Jag har nu ätit lunch, leverpastej- och kydabolle-mada med tomat och kall mjölk. A-M har vakten medan jag knåpar med mailet. Ibiza skymtar fram i soldiset vid 16-tiden, och när vi närmar oss ön kommer det vind så vi kan segla. Den varierar dock kraftigt, så motorn får gå emellanåt. En svärdfisk på drygt en och en halv meter gör några riktigt höga hopp, 2-3 meter, mellan ön och Chiquitita. Då vi är på väg in mot hamnen är solen på väg ner, och på piren och stranden står hundratals människor för att beskåda och fotografera solnedgången. Av blixtarna att döma, ja de fotograferade solnedgången med blixt(!), så finns nu "Chiquitita i solnedgång" på åtskilliga foton. Vi ankrar ganska långt bort i viken för vi vill ha draggningsutrymme eftersom här är dålig hållbotten. Till middag tar vi en pizza från frysen, och från hotellet inne på stranden hörs musiken ut till oss. Hela kvällen underhåller de oss med gamla godingar, och sen avslutar de med ett präktigt fyrverkeri.

 

030711

Botten här är överväxt med segt sjögräs, så det är mycket svårt att få fäste för ankaret. Man måste spana efter en sandplätt där man kan släppa ner det. Vårt ankare ligger bara ovanpå växtligheten, men eftersom det inte har varit någon vind i natt så har vi ändå legat still. Ett par båtar har gått iväg nu på morgonen, så vi tar upp ankaret och går in närmre stan. Hittar en sandplätt, och lägger ankaret där. Nu fick vi fäste med ankaret, och det blir närmre att pysa in och handla. Även här är det mesta sig likt, och man kommer till och med ihåg var på hyllorna i Consum-butiken som de olika varorna står. En tyskägd butik har en del svenska varor, bl.a. Felix Smörgåsgurka. Den passade utmärkt på lunchens leverpastejsmörgås. Nackdelen med att ligga i en "stadsvik" är att man inte gärna badar från båten, och till närmsta "badvatten" som är utanför viken blir det för långt att åka med Pyyysen. A-M håller på att förbereda middagen, potatissallad och kassler, och jag har lagt ut kursen till Moraira på spanska fastlandet dit vi går i morgon. På söndag går vi sen vidare till Torrevieja.

Varma sköna hälsningar

från

Stig & Ann-Margreth

S/Y CHIQUITITA

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Hej, hallå.

Ni har det bra ni, för nu har väl de flesta av er semester. Vi får ingen semester vi inte, här är det samma slit och släp året runt!!??

 

030712

I San Antonio bukten på Ibiza lättar vi ankar klockan 07.00, och sätter kursen mot Morara på spanska fastlandet. Det rullar ganska mycket i dyningarna, och eftersom det inte är någon vind, går vi för motor. Får SMS från Miss Kiss som redan är i Torrevieja, och pratar med EBI på SSB, dom tänker tydligen övervintra i Lissabon med Miss Kiss. Vi får gå motor hela vägen, och klockan 20.00 ankrar vi i viken vid Morara tillsammans med ett antal dagseglare, men också några övernattare.

 

030713

08.00 sitter ankaret på plats i fören, och vi går mot Torrevieja. Storen är hissad, och genuan rullar jag ut och in som en jojo. 14.30 kommer vinden mer stabilt, och vi seglar nästan ända fram till Torrevieja, där vi ankrar i hamnen vid 21-tiden. Efter all segelexercis smakade det bra med kotlett, Felix smörgåsgurka, rödkål, brunsås och potatis.

 

030714

Innan vi tar Pyyysen in till land, frächar vi upp oss med en dusch. Här låg vi ju nästan ett helt år, så de hade oss kvar i datorn, och vi fick en plats på utsidan av den yttersta bryggan. Klockan 11.00 ligger vi väl förtöjda med dubbla moringlinor, det behövs, för sätter SV vinden igång så går det in en hiskelig sjö på dessa platser. Hämtar radarn ombord på Johanns båt, Bella lll, i paketet finns det också nytagna bilder på Max. A-M går till Mercadona, och jag byter inrullningslinan till genuan eftersom den är ganska sliten. Sen sätter jag igång med radarn. 

 

030715

Kör 3 maskiner med tvätt, A-M städar innan hon går till saluhallen. Där blir hon igenkänd av expediten i den tyska charkdisken, som undrar var hon varit sen sist. Jag fortsätter med radarn. När allt var inkopplat ville inte antennen snurra. Så jag klättrade jag upp i mesanmasten för att göra några kontrollmätningar på radarantennen. (Jag har troligtvis då kommit åt kabeln till TV-antennen som sitter högre upp än radarantennen, så att ett av fästena till den kabeln gått av.) När jag sen fick igång radarn, och allt gick som det skulle, lät jag den gå ett par timmar innan jag trimmade in allting. En fiskebåt passerar, så Chiquitita gungar till och ekona försvinner från skärmen, antennen har fångat den lösa TV-kabeln och tvärstoppat! Sen gick inte radarn mer! Håller sen dess på att med Boatnavs hjälp försöka få igång den igen...

TV:n har strulat en del, hade tänkt försöka fixa det själv, men nu får radarn all min tid så vi kontrollerar med en verkstad om de kan fixa den på två dagar, och det säger de att de kan. TV-antennen däremot, som slets sönder när radarantennen fångade kabeln, lyckades jag lappa ihop igen. Eivor och Elving på  S/Y Passaross (passar oss) ligger kvar här, så vi bjuder ombord dem och har en trevlig kväll, trots radarn.

 

030716

Idag är det fiesta vilket betyder fest. Denna gång är det Virgen del Carmen som skall firas, fiskarnas helgon. Redan klockan 07.00 smäller de första raketerna, och sen pågår det olika arrangemang och smällande hela dagen. Det hela avslutas med att helgonet bärs ombord på en av trålarna, som i hög fart, med spelande orkester och sjungande kör, kör runt i hamnen under mycket tutande från alla de andra båtarna, inklusive Chiquitita. Sen går vi iland för att se på paraden när helgonet bärs tillbaka till kyrkan. Smaskande på churros, en sorts frityrkokta kakor med socker på, beskådar vi till sist det stora avslutningsfyrverkeriet. Idag ski..r jag i radarn.

 

030717

Vi lämnar in TV för reparation, och får då besked att det tar minst en vecka! Efter, i vanlig ordning aggressivitet, bönande och bedjande, så skall de försöka fixa den till i morgon. Sen tar vi bussen till Alicante för att försöka skaffa reservdelar till radarn, gör en kort sightseeing och ersätter lunchen med en Big Mac. När vi kommer tillbaka till Torrevieja har vinden vänt, och vi måste förtöja om. Därefter går vi till Carrefuor, ett stort varuhus strax utanför stan. Får SMS från M-K som nu är i Aguadúlce och där har träffat min bror Torsten som ligger där med sin båt Mare.

 

030718

Mer tvätt idag, två maskiner till. A-M går för att handla, och jag får besök av en Limhamnare, Jan Sjölin. Han har seglat en del ihop med Torsten här nere, och ligger nu i Torrevieja där han hyrt en privat plats i 6 månader. Han har med sig en ny flagga åt oss. Visserligen bara 1,5 meter, vi brukar ha en 2,4 meters, men det får duga med denna. Den skulle ha suttit på Dragörfärjan, men när den såldes utomlands "blev den över", så nu får den göra tjänst på Chiquitita istället. Jag jobbar förgäves med radarn, och får nu avvakta råd från Boatnav. A-M går upp för att betala på hamnkontoret, och hittar då ett brev till oss som är över ett år gammalt! Otroligt, TV:n var klar när vi kom och skulle hämta den, och 48 euro för reparationen var ju överkomligt. Vi går sen till Davids, en bilreservdelsaffär som har nästan allt. Där köper vi 3 oljefilter och ny rem till generatorerna på huvudmotorn.

 

030719

A-M går till Mercadona för att storhandla, bl.a. skall vi ha 10 lådor vin, men beroende på att det har varit fiesta i veckan, så hinner de inte köra ut varorna idag, och i morgon skall vi avgå så det blir inget storhandlande. Jag byter remmar på 24 volts generatorerna, och passar på att byta ut den 3 fas 380 volts generatorn som drivs av huvudmotorn mot en 1 fas 230 volts generator när jag var under durkarna och rotade ändå. 380 volts generatorn orkade inte driva tvättmaskinen eftersom den blir snedbelastad då vi tar ut 230 volt från den, därför bytte jag ut den. Byter också olja och filter. Har fått fel filter på Davids, men har ett i reserv som jag får ta istället. Installerar TV:n igen och nu går den som den skall. Fyller vatten innan vi går till kojs.

 

030720

När vi skall gå får vi en av grannbåtens moringlinor mellan roder och kölen, så det tar en bra stund innan vi kommer loss. Som tur var körde jag inte med propellern för då hade vi varit tvungna att dyka. Klockan 10.00 kommer vi så äntligen iväg, men när vi är utanför hamnen lägger autopiloten av. Det visar sig att limmet som håller glasen där man ser kurs och rodervinkel har börjat släppa så att vatten har trängt in bakom och nu nått elektroniken. Efter att limmat om glasen, och tvättat av kretskortet med färskvatten och sprit så går piloten igen, denna gången hade vi tur. Motorsegling till att börja med, men sen får vi en kanonsegling 8 - 8,5 knop, och 20.50 ankrar vi i Mazarron utan för en badstrand, äter kycklingfilé och tittar på strandfolket som badar ända till 21.30.

 

030721

Något gungig natt, och jag fick stiga upp och sätta på myggjagaren mitt i natten för här är mygg. 08.00 är vi på väg mot Carboneras. Ser både tonfisk- och makrillstim, så båda spöna åker ut. Många trålare är i aktion, men de brukar man inte behöva bekymra sig så mycket om, de sköter oftast sig själv. Vid SSB-kontakten med Nils-Arne i Limhamn får vi reda på att det inte bara är vi som sett delfiner och valar, det har minsann siktats i Öresund också! Motorgång och dyningar gör turen tråkig och jobbig. Så när vi 18.20 kan ankra strax norr om fiskehamnen i Carboneras känns det skönt. Här finns en cementfabrik och ett koleldat kraftverk, en fiskehamn och en liten stad med en lång strand, det är den vi ankrat utanför.

 

030722

Får inte kontakt med Johann på PSK idag, men så ringer han. Han är ju i Malmö över sommaren. Han berättar att grannen har klippt av antennen! Så kan det gå när man stör grannens TV. Vi duschar innan vi går vidare för motor, segel, motor, segel och så får vi motström så vi gör bara 3,6 knop. Efter lunch seglar vi igen, strömmen släpper, och jag går och lägger mig en stund. 17.30 ligger vi vid anmälningskajen i Aguadulce, där Torsten och Heidi väntar på oss. Blir inskrivna och får en plats vid samma kaj som T&H. Seglingsvärlden är liten, bredvid oss, med en båt emellan, ligger Pia och Ingo. Vem är då Pia och Ingo? Jo Pia var tidigare gift med en Åke Gustavsson som var kund i Automatvakt. När jag började bygga på Chiquitita blev Åke också sugen på att göra något annat av livet, och beställde ritningar till en 36 fots segelbåt. Liksom att Chiquitita är vår första båt, så hade inte heller Åke och Pia någon tidigare båterfarenhet. Två år senare, efter att Åke skurit ut plåtarna, och Pia svetsat hela båten, inrett den och sjösatt var de på väg ner till Medelhavet via kanalerna. Vi hade mycket kontakt de första åren, men sen tunnade det av. Samma år 2000 som vi skulle ge oss iväg, kommer Åke ombord på Chiquitita, när jag frågar efter Pia, säger han "hon har bytt båt!" Första gången vi var i Torrevieja låg Pia och Ingo där, och då var de på väg norrut för att sälja Ingos båt i England. Nu hade de köpt en 43 fots Grand Banks motorbåt, och låg alltså näst granne med oss. Kvällen tillbringade vi snackande ombord på Mare med T&H.

 

030723

T&H kommer över till oss på förmiddagen, och snacket fortsätter. Efter lunch åker högtryckssprutan fram, och Chiquitita får en ordentlig avspolning. 17.30 går vi ut för att se på stan med T&H, mycket uppförbacke från hamnen, ingen stad som vi tyckte om precis. T&H bjuder på middag ombord idag.

 

030724

Bakom hamnen finns det ett högt berg som stupar rakt ner mot vattnet. A-M får syn på en get som klättrar omkring där, T&H hade berättat om geten, men hur den kunde klättra på de små klipphyllorna var en gåta. Jag behöver klippa mig, Torsten har hittat en billig frisör, så dit går jag. Det visar sig att det är i kommunalhuset som han håller till, och antagligen tillhör han äldrevården på något sätt, det passar mig utmärkt, och kalufsen förvandlas till ett stiligt kalhygge på 20 minuter för endast 3 euro. T&H skall till Almeria och köpa bussbiljetter till Malaga, de skall flyga till Sverige den 29/7, så vi hänger med. Strosar runt lite i staden, och när vi skall åka hem fortsätter vi, när vi ändå är på resande fot, till Roquetas. Heidi skulle handla någon present där att ha med hem. Tillbaka i Aguadulce bjuder T&H på restaurang.

 

030725

Eftersom vi inte fick vårt vin på Mercadona i Torrevieja, gör vi ett nytt försök här. Det ligger en bit bort men det går buss. Tyvärr är det vinet vi vill ha nästan slut, så det blir inget vin här heller. Åter på Chiquitita tätar jag över kanten på främre toan med sikaflex. Det har skvätt igenom i en skarv när man spolar, men nu hoppas jag det är tätt. Idag bjuder vi T&H på A-M:s räkröra med lax och bakad potatis.

 

030726

Torsten lånar vår tvättmaskin och kör ett par maskiner, medan A-M och Heidi åker till Mercadona och Lidl med Pia och Ingo som har sin bil här nere. Ingo har problem med sin autopilot, jag kommer fram till att en kabel är vattenskadad, och när han bytt den går piloten som den skall igen. Jag tvättar av de främre delarna av kapellet med klor, och det blir som nytt. T&H äter med oss idag med, kyckling och klyftpotatis.

 

030727

Idag söndag skall vi gå vidare, behöver tanka först, men det är stängt både på macken och kontoret, så vi kan inte checka ut. Torsten lovar att prata med kontoret i morgon, och diesel har vi så det räcker. Kommer iväg vid 10.30-tiden, och kursen sätts mot Motril. Efter en timma har vi napp, en makrill på 7-8 hg, det är vår andra fisk på tre år i Medelhavet. Så får vi vind och kan sätta segel. Har fel uppgifter om avståndet till Motril, och ser om det finns någon annan ankring före. Calahonda är inom räckhåll, så det siktar vi på. Jag vilar lite på eftermiddagen, då får vi nästa makrill, det blir ett "napp" till men det var en plastpåse. I Calahonda är det djupt, där som det enligt pilotboken skulle gå att ankra var nu bojar utlagda, och där låg lokala båtar. Måste ankra på 20 meter och låter all kätting, 60 meter gå ut. Det går in en del dyningar så vi rullar något, men det går att sova.

 

030728

07.35 rasslar 60 meter kätting in i kättingboxen. Man måste ha ett elektriskt ankarspel här i Medelhavet, inte för att man ankrar på så stora djup alltid, utan för att man måste ankra om ett par gånger innan ankaret har fått fäste. Att då stå och pumpa upp ankaret och 20-30 meter kätting varje gång, gör att man struntar i att ankra om och ligger på försynen istället för på ankaret. Vi går till Motril för att tanka. Lyckas, tack vare bogpropellern, ta oss in till macken fast det var mycket trångt och lite vatten, marineron undrade hur vi kunnat ta oss dit, och dessutom vända båten. Tankar 100 liter och så krånglar vi oss ut igen. Motorsegling mot Fuengirola, delfinbesök, segling, mer delfinbesök, och A-M ser två svärdfiskar som hoppar. 20.15 nappar dagens första makrill och fem minuter senare nappar dagens sista. Ankrar i Fuengirolas hamn klockan 21.00 tillsammans med en tysk.

 

030729

Lugn natt, men klockan 04.00 går fiskebåtarna ut och då vaknar man av svallet. Jag måste efterspänna remmarna som jag bytte i Torrevieja, så det blir till att tömma soffan och ner under durken. 08.00 åker ankaret upp, och vi sätter kurs på Estepona. Äter frukost under gång, men den störs av att det nappar på spöet. Håller oss nära kusten, en sjömil ut, och där är mellan 15 - 20 meter djupt. Skickar SMS till Miss Kiss att vi passera Marbella där de ligger och väntar på reservdelar, och att vi lyssnar på VHF kanal 77. Strax ropar de upp, och vi får ett snack med dem. När vi kommer fram till Estepona har vi totalt 15 makrillar på mellan 7 hg och 1 kg i kylen. Marineron blir sur när vi lägger till vi ankomstbryggan, "här är fullt, finns ingen plats, och varför ropade ni inte på kanal 9 innan så hade ni fått reda på att här var fullt" säger han. Vi vill ju inte säga att det var just därför som vi inte ropade på kanal 9. Har man väl kommit in så brukar det lösa sig. Det gjorde det denna gången också, men det skall följa deras ritualer. Först skall man tigga böna och be. Naturligtvis underlättar det mycket att A-M pratar spanska. När vi sade att vi legat här vintern 2000, och sen frågade om Eva och Mariola var kvar på kontoret, tillät han oss att gå dit upp och prata med Eva för det var bara hon som var kvar. Eva kände igen oss, och lovade ordna en plats, visserligen en 25 meters(65euro), men en natt kunde vi få ligga där för priset av en 15 meters(26euro). Vi ville stanna 3 dagar, men då skulle vi betala 26+65+65euro. Så pratar vi med henne om vår segling i Medelhavet och till Turkiet, och att vi nu var på väg till Sverige och våra barn och barnbarnet. Då "hittar" hon plötsligt en 15 meters plats till oss som är ledig i 3 dagar! Hon fick en kartong choklad när vi varit och handlat. Så går det till att få en plats i en full hamn. Vi går upp på stan och över allt bygger och bygger och bygger de. Mycket mer än för tre år sedan.

 

030730

Här är tydligen radioskugga, för jag hör inget alls från kompisarna på SSB:n. Onsdag är det marknad, så vi går dit. A-M köper skor och linne. När vi är tillbaka röker jag sex av makrillarna i ABU-röken. Fick tyvärr dem lite (mycket) för salta, men annars var de goda. Får SMS från M-K de är på väg hit och har beställt plats. Blir ändå strul med platsen, men det löser sig, de får 25 meters platsen. Vi äter grillad kyckling och pratar med Lennart och Karin till sent.

 

030731

Jag skriver mail, och A-M går till Mercadona för att beställa vin. De hade inte så mycket som vi skulle ha, men 80 flaskor kunde de få fram, och de lovade att det skulle levereras i kartonger. Lennart & Karin på Miss Kiss får besök, så vi pratar inte så mycket med dem, men det blir i alla fall bestämt att vi skall gå till Ceuta imorgon. Jag röker 6 makrillar till, mindre saltade denna gången, men ändå var de i saltaste laget. När bilen från Mercadona kommer, har han alla varorna i plastkassar, även vinflaskorna! Hur vi skall stuva dem vet vi inte, får väl försöka tigga ihop kartonger från annat håll. Tillsvidare står de i plastkassar med tejp omkring i en av akterkojerna.

 

030801

Dimma! Riktigt tjockt med dimma är det. Karin och Lennart kommer och knackar 07.30, och meddelar att de är klara att gå. Vi får vänta till 09.00 då kontoret öppnar så att vi kan checka ut. Eva skriver ut oss, och vi lovar att komma tillbaka någon gång?! 09.30 letar vi oss ut ur hamnen, sätter kurs på Afrika, och hoppas att dimman skall lätta uppåt dagen. Tji fick vi, samma tjocka hela vägen. En fungerande radar hade inte varit dumt att ha nu. När vi är 45 minuter från Ceuta kommer det ett SMS från M-K. De har inte gått till Afrika, utan stannat i La Linea vid Gibraltar. När vi är på väg in i Ceutas hamn kommer en katamaranfärja så vi får ta ett extra varv. Går sen direkt till tankbryggan och tankar fullt 0.48 euro/liter. Fullt i marinan, men marineron ber oss vänta vid handelskajen mitt emot. Kanske skulle det gå att ordna. Handelskajen är tillhåll för icke vita, man får ju inte skriv neger, så att ligga där för natten är inte lockande. A-M ser att ett par båtar lämnar marinan, och kallar upp marineron, men de båtarna hörde hemma i hamnen och skulle bara ut en runda. A-M frågar då om vi kan lägga oss på en boj som ligger en bit ut i hamnen, men då säger marineron att kanske (där kom det ordet som vi väntat på) skulle vi kunna få en plats. Efter fem minuter så var vi välkomna in och fick en långsida i marinan. Att den skulle bli dyr var vi övertygade om, men en eller två dagar får vi väl ta. 15 euro / dag inklusive el! Vi tog 3 dagar. Dessutom gick det bra att Miss Kiss lägger sig utan på oss om de kommer hit!

Hälsningar från Afrika

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Huvaligen vad tiden går!

Äntligen fungerar mailen igen. Vi har inte lyckats få mailen att fungera i Portugal, så därför har det dröjt så här länge, men nu får ni dess då mer att läsa. Vi hade kommit till Afrika i det förra mailet, och väntade på att Miss Kiss med Lennart och Karin också skulle anlända till Ceuta.

 

030802

Om lördagarna pratar jag med Lars på EBI över SSB-radion, och idag får vi en bra förbindelse. De ligger i Porto Colom och en av deras döttrar med familj är på besök. Vi går upp i stan för att köpa ett större minneskort till vår kamera, Ceuta är taxfri, så det bör vara billigt. Efter att ha letat runt lite bland affärerna, blir vi erbjudna ett 128 Mb kort för 120 euro. Alldeles för dyrt, men ganska snart har han själv prutat ner det 85 euro. Jag tycker att det är onödigt stort, så vi går där ifrån, men en kille från affären kommer efter och ber oss komma tillbaka. Jag följer med, och nu har han gått ner till 75 euro, men jag är måttligt intresserad eftersom jag tycker att det är för stort, så jag bjuder honom 50 euro, med den påföljden att jag åkte ut ur affären! När vi kommer ner till hamnen har M-K kommit och ligger på en brygga bredvid oss.

Redan igår när vi anlänt dök det upp en man som hette Abdhul, han var guide, och undrade om vi inte var intresserade av att åka in i Marocko. Jag sade åt honom att vi kanske var det, men att vi väntade på en annan svensk båt först. Nu kom Abdhul tillbaka, Lennart och Karin hade frågat på hamnkontoret om det gick att åka till Marocko, så hade de kontaktat Abdhul. Vi vill kontrollera med fler innan vi bestämmer oss, så vi beger oss till färjeterminalen för att försöka få tag på en annan guide. När vi frågar efter en guide för Marocko där, så visar de oss bort till, vem då, jo Abdhul! Vi kommer överens med honom att han skall ordna en heldags utflykt i morgon åt oss med minibuss, chaufför, guide, och lunch till två städer i Marocko, Chefchaouene och Tétouan för 85 euro per person. När vi går där ifrån hakar en kille som pratar lite svenska på oss, och gör oss följe in mot stan. Han vill visa att man kan se Marocko från andra sidan av Ceuta, så vi går över dit. Han pekar bort längst kusten och menar att det är Marocko.

När vi sen skall skiljas från honom begär han 20 euro för att han visat oss Marocko!! Killen var trots allt ganska trevlig så vi gav honom 2 euro och han var nöjd och glad för vad han fick. Torsten, min bror, är hemma i Sverige och gifter bort sin dotter Eva i dag. Vi lyckas få fram ett telefongrattis till henne från Afrika. Strax efter passerar vi en kyrka där det också är bröllop på gång. Söder om hamnen är där ett stort festområde med tivoli. Folk börjar strömma till, och många av barnen är klädda i spanska folkdräkter, för Ceuta tillhör Spanien.

Vid fiesta så klär inte bara de vuxna sig i ”nationaldräkter” utan även barnen är uppklädda i vuxenkläder

Precis som England har Gibraltar, så har Spanien på motsatta sidan av sundet en bit av Marocko, ja till och med två, för de har Melilla också lite längre öster ut. Så, vad gnäller spanjorerna om Gibraltar för, när de själv sitter med två motsvarande landstycken i Marocko? Vi hittar en restaurang med hyggliga priser, och tar deras tre rätters meny, fisk till mig naturligtvis. Vi stoppar i oss några churros på vägen till Chiquitita, där dagen avslutas med en flaska namnsdagsbubbel för Karin.

 

030803

Att Afrika kunde vara skog och sjö hade jag inte tidigare tänkt mig

 

Karin, Ann-Margreth och Abdhul

Klockan 10.00 kommer Abdhul och hämtar oss, ett engelskt par är också med och det var inte avtalat. Men, det var en 12 personers minibuss med luftkonditionering, så vi accepterade det. Efter gränsen jobbar de med att bredda vägen, och arbetarna bor i tält, typ militärtält. Vi passerade bl.a. ett par campingplatser, och dessa ligger i sanden direkt nere på stranden. Halvvägs till Chefchaouene stannar vi för en the-paus. En vackert smyckad bil utanför avslöjar att där har varit bröllopsfest, och några trötta bröllopsgäster som övernattat sitter vid ett av borden. Utsikten är bedårande, Marocko är ett vackert land. Vi åker vidare, och Abdhul som är vår guide berättar hela tiden vad det är vi ser, och att det t.ex. finns många kooperativ här ute på landet. Längs vägen står det små skjul, och ibland bara en skottkärra, där de säljer sina produkter. Vi har tydligen kommit mitt i "löktiden" för det är nästan bara lök som utbjuds. Så anländer vi till Chefchaouene som ligger ganska högt i bergskedjan El Rif vilken gränsar till Atlasbergen. Det är en liten vacker stad med vita och koboltblå hus. Koboltblått håller myggen borta får vi reda på! Här tar Abdhul oss till stadens tvättstuga, ett fantastiskt vackert ställe. Vid ett vattenfall har man byggt två öppna hus med 15-20 tvättplatser i varje med murade tvättkar och skrubbräder.

 Tvättbräderna var gjutna på plats, en för varje tvättkar.

 

Ett bra fotarbete behövs, men så blir också både tvätt och fötter rena

Vattnet leds in genom tvättstugorna, och dessutom samlas det i stora sköljbassänger utanför där barnen passar på att söndagsbada samtidigt som tvätten sköljs. På släta klipphällar vid sidan om skrubbas mattor och annan grövre tvätt. Sen lastas den våta tvätten på en åsna, eller så tar kvinnorna den på ryggen i ett knyte och går iväg hem med den för torkning.

De tvättade plaggen läggs på stenarna så att de skölj, under tiden barnen badar

Ungkarlar får inte tvätta tillsammans med kvinnorna, så de hade en egen tvättstuga en bit längre ner i fallet. Abdhul tar oss sen till ett hotell, där de som så önskar kan få en öl. Alkohol i alla former är egentligen förbjudet i Marocko, det är ju ett muslimskt land, men vissa hotell får lov att servera både öl och sprit. Här möter också en lokal guide oss, som först tar oss till restaurangen där vi äter lunch. Den består av kycklingsoppa, grönsaker, coscos och kött. Lunchen avslutas med the och kakor. Vår lokala guide, som mest påminde om en mysig liten tomte, förde oss runt i Medinan, och jag handlade, efter i vanlig ordning rejält prutande, en klädkrok i mässing med palmer, och ett par fossiler. Fossiler fanns i sådana massor att jag tror det var förfalskningar. Hur som helst, lurad blir man alltid när man har med araber att göra.

 

Lunch i  Chefchaouene

Sen åkte vi till den större staden Tétouan. Medinan här var minst 10 gånger större än den tidigare. Jag fotograferar så mycket av hantverkarna och försäljarna i Medinan, att Abdhul börjar kalla mig för "japanen". Vi får specialvisning av mattor, läkeväxter och kryddor samt massage, men det blir inga stora affärer för dem, lite krydd-the och "massageolja" till A-M, och en alunsten till mig var vad vi köpte. När vi närmade oss havet var där långa bilköer på väg från stranden, och även vid gränsen var det långa köer. Abdhul hade sina kontakter, så vid gränskontrollen körde vi mot trafiken och passerade genom inresande istället för utresande. Klockan hann nästan bli 22.00 innan vi var tillbaka, nöjda och trötta betalade vi våra 85 euro per man. Det engelska paret skulle betala betydligt mer, och lunchen ingick inte i deras pris. Hur Abdhul klarade ut det, nu när de visste vad vi betalat, och att lunchen ingick i vårt pris undrar jag. Efter en avstickare till Mac Donalds där vi hämtar med oss lite kvällsmat, följer Lennart och Karin med ombord på Chiquitita för att prata om allt vi upplevt på vår utflykt. Utanpå Chiquitita har en fransman förtöjt under dagen.

 

030804

Lennart och Karin bestämmer sig för att gå till Gibraltar, och vi hakar på. Häftig segling över sundet, och vi ser många delfiner. M-K går in till en marina i Gibraltar för de vill ha sin motor kollad. Får inte någon som tittar på den, istället släppte gasvajern när de gick in så motorn rusade för dem. Vi lade oss för ankar i La Linea på spanska sidan. Jag sätter nya spännband på jollen så den inte skall ramla i Atlanten när vi nu snart skall ge ut dit. Får SMS från Torsten att han kan vara i Porto i Portugal den 23/8 för att hjälpa oss över Biscaya och Nordsjön. På TV visar de hur det brinner i skogarna både i Spanien och Portugal.

 

030805

Huvudvägen i Gibraltar går tvärs över landningsbanan

Vi sjösätter Pyyysen av Norrland, och kör in till en brygga där vi förtöjer bland ett par fiskebåtar. Går sen över gränsen till Gibraltar och efter ett SMS träffar vi Lennart och Karin. De skall köpa en digitalkamera, och tror att jag kan vara till någon hjälp! Efter i vanlig ordning, prutning och tiggande så får de en Canon, 3.2 Mpixel, 3x optisk zoom, batterier, batteriladdare, väska och 64Mbit minneskort för 300 euro. Själv köpte jag ett 64Mbit minneskort och en kortläsare för 45 euro. Vi strosar runt lite innan vi sätter oss och äter ett par hamburgare, där efter skiljs vi från L&K. Vi hittar en Perkin återförsäljare, så vi köper nya oljefilter och en ny kamrem. Frågar en grabb i 15-års åldern efter vägen till ett matvaruhus som L&K rekommenderade. Jodå det visste han var det låg, men när han skulle beskriva var det var blev han väldigt fundersam, så vi tog fram vår karta över  Gibraltar. Denna studerade han ingående och med veckad panna, men så lyser han upp och säger "man tar en taxi, det kostar bara 3 pund". Tvärs över gatan står en man som inte blivit skjutsad vart han skolat här i livet. När vi frågar honom om vägen, pekar han och säger "ni ser det röda taket därborta i nästa kvarter, där är det". Då kommer vi på att vi inte har några pund kvar, så vi återvänder till gränsen, och pyser sen ut till Chiquitita. Jag skall naturligtvis prova vår nya kortläsare, så jag kopplar in den till datorn, startar datorn, och när den frågar efter drivrutinen sätter jag i CD:n som följde med. Tvärstopp, datorn paj, får sen reda på att programmet måste först laddas in innan man ansluter något till USB-porten!

 

030806

Försöker på alla sätt att få igång datorn, men den är död. Pratar med L&K som båda jobbat med datorer, över VHF:n, men inte heller de kan ge mig något råd som hjälper. Vi bestämmer oss för att gå iväg till Barbate, får ström och vind, mycket vind, med oss ut genom Gibraltarsund, seglar och stöttar med motor ibland. Grov sjö när vi rundar Tariffa, och möter några stackare som är på väg in i sundet, bottenrevade kryssar de mot ström och vind. I Barbate blir vi anvisade en plats vid flytbrygga med fingerpontoner. När vi skall lägga till där kommer det en vindstöt från sidan, och när jag försöker hålla upp Chiquitita med hjälp av bogpropellern går brytpinnen till propellern av. Chiquitita viker sig runt änden på fingerpontonen, och får ett par rostiga, men stabila dävertar från ett "vrak" som låg på andra sidan om pontonen in bakom kapellstöttan på BB sidan. Så när jag, för att inte Chiquititas för skall skrapa längst sidan på en motorbåt, måste köra back knäcks kapellstöttan. Vi hänger nu fast i en av "vrakets" dävertar, och jag måste ha maskinen på back för att inte vår för skall gå in i motorbåten. En spanjor på en grannbåt har upptäckt vår belägenhet, och inom en minut har han fått tag i ytterligare två man och tre damer, och med gemensamma krafter och linor ligger snart Chiquitita på plats. När vi tackar dem, säger de bara att nästa gång är det de som behöver hjälp. Genom att sätta ett mindre rör inuti i det trasiga så lyckades jag laga stöttan så bra att den fungerar till dess att jag kan byta det hela. Det gick så snabbt, att M-K som kom in ett par minuter efter oss inte märkte något. Skinkstek till middag, och datorproblem till dessert.

 

030807

Fyra kilo guldmakrill sen var tyvärr kvoten fylld

Går idag vidare till Cadis. Orolig sjö, motor och segel, men så vrider vinden och ökar lite, och vi får en underbar segling efter Trafalgar. Vatten på toagolvet, toan har svämmat över, skräp i spolventilen! Normalt når inte vattnet över toalettkanten även om ventilen inte stänger, men när man seglar och kränger, så rinner det över. A-M tar hand om vattnet, och jag tar hand om skräpet i ventilen. När jag återvänt till sittbrunnen så händer det. Det tjuter till i fiskerullen och spöet böjer sig 90 grader, när jag tittar akter över ser jag något som blänker till en meter upp i luften innan det plaskar ner i vattnet igen. Att det är en guldmakrill som jag har på kroken är det ingen tvekan om. Jag låter Chiquitita fortsätta segla med 6 knop, och börjar veva in linan, det är inte så svårt, och efter ett par minuter ligger det en guldmakrill glänsande i guld, blått, rött och silver i sittbrunnen. Den vägde 1.7 kg och var 65 cm lång. 10 minuter senare var det tid igen. Denna gång var det betydligt jobbigare, och det tog sin tid innan jag kunde lyfta ombord detta 2.4 kg exemplar av denna vackra, och visade det sig, goda fisk. Nu blev det infört fiskestopp, det fanns inte plats till mer i frysen. Får plats i Amerika-marinan i Cadis tillsammans med Miss-Kiss. Här låg vi även på vägen till Medelhavet, så vi fanns redan i deras dator. Hamnkapten visar ett par datorfirmor på kartan åt oss, där vi kanske kan få hjälp. Middag, ja gissa! Det börjar på guld... 

 

030808

Först lyftes båten till ytan med hjälp av luftkuddar, sen tog en mobilkran över

Landström, färskvatten och torkväder, då får tvättmaskinen gå på högvarv. Efter tre maskiner ger vi oss iväg in till stan för att jaga datorreparatör. På tredje stället, en Xeroxbutik, blir det napp, om vi kommer dit med datorn före klockan 14.00 så lovar teknikern att titta på den genast. Med hjälp av "Greta" vår shoppingvagn, vi använder ju en vanlig kontorsdator, så anländer patienten 13.50. Den unge teknikern byter videokortet och får bild, men datorn "går" inte. Så kommer domen, den ena hårddisken, är paj. Det är på den som Windows ligger, och som tur är har jag alla data på den andra disken. Grabben, ung och entusiastisk lovar att ta vår dator med sig hem, och fixa den över helgen så att vi kan få den på måndag vid 12-tiden. Försöker få tag på en ny brytpinne till bogpropellern, men de har inte rätt diameter. Det skulle komma en motorman och titta på Miss Kiss motor, men det bärgades en motorbåt som sjunkit i hamnen, så motormannen fick ta hand om motorerna där istället. Knytkalas, spanska köttbullar, lök- och ansjovispaj och sallad ombord på Chiquitita med Lennart och Karin.

 

030809

Karin lånar vår "tvättstuga". Jag röker makrillar till lunch. Efter lunchen dyker jag ner och tar bort bogpropellern, och efter mycket jobb får jag också ut resterna av brytpinnen. När jag sen skall ta mig upp på bryggan får jag kramp i båda benen, så Lennart får hjälpa mig upp. Det är väldigt varmt, och i vinden känns det som om man står framför en varmluftspistol.

 

030810

Vi tvättar både båt och sängkläder. Lennart och Karin har gått till stan, och när de kommer tillbaka berättar de att de tagit en rundtur med buss, och att biljetterna gäller hela dagen. Vi övertar deras biljetter och åker med på en rundtur vi också. Väldigt varmt är det, 36 grader, och en liter vatten som vi hade med oss räckte dåligt för att kompensera vätskeförlusten.

 

030811

Klockan 10 går Lennart och Karin iväg med Miss Kiss, nu skiljs våra vägar, de skall söka efter en övervintringshamn någon stans i Portugal, och vi skall övervintra i Limhamn. Till och från har vi seglat tillsammans med M-K sen Syrakusa Sicilien, och vi har trivts mycket bra i deras sällskap, men att mötas och skiljas är seglarlivets villkor. Vi går för att hämta datorn, den är klar, och glädjande nog så hade inte hårddisken kraschat. Men han hade, utöver videokortet, fått byta moderkortet, ett minneskort och processorn, så det blev ändå ganska dyrt, men allt gick som det skulle och jag slapp ladda in alla program på nytt, och vi hade fått en nästan dubbelt så snabb dator. Trots värmen tar vi en runda till stan och handlar "Greta" full.

 

030812

Efter morgonkontakterna på SSB:n, går jag och betalar hamnavgiften. Går över Chiquitita med högtryckssprutan, och tittar sen på nattens och morgondagens segling. Efter lunch tillverkar jag en brytpinne av en rostfri skruv till Bogpropellern, och monterar den. Försöker sen vila lite, och klockan 18.00 lämnar vi Cadiz. Vi räknar med 18 timmar till Faro i Portugal, med segel och lite motor så håller vi drygt 5 knop. Tydligen lagom fart för makrillar att nappa i, för det blir en 8-10 stycken innan det blir mörkt. För att natten inte skall bli så lång för mig, så äter vi inte förrän efter klockan 22, och sjömansbiff passar ju bra till middag. A-M lägger sig, och eftersom vi följer kusten kan jag hålla mig vaken hela natten med hjälp av TV:n.

 

030813

Ingen vind på morgonen, så när vi byter till portugisisk gästflagg går vi för motor. Vi tar oss in i Farosdelta strax före ebb, och ankrar på 3 meters djup, men ankrar strax om på lite djupare vatten för tidvattnets skull. I Turkiet och Grekland låg vi en timma före er, sen Italien har vi haft samma tid som er, men nu när vi är i Portugal skall vi skruva tillbaka klockorna en timma. Efter lunchen sover jag ett par timmar, sen fixar jag navtexen, den har inte lämnat några väderrapporter  på länge, och det var inte så konstigt för där var avbrott på antennkabeln. Portugal är hårt drabbat av skogsbränder, det brinner över hela Portugal, och på TV kör de extrasändningar hela dagarna om hur det utvecklar sig.

 

030814

Det vi trodde var ovädersmoln visa sig vara brandrök från land

 

På TV ser vi hur Portugal brinner

Vi har en lång etapp idag också, så 06.50 är ankaret uppe och vi är på väg. Det är dis och fuktigt så jag får ta på mig en tröja för att inte frysa i den råa luften. Vi har tidvattnet med oss när vi går ut, vilket gör att det bli bra fart ut genom mynningen där vattnet "kokar". Svarta moln tornar upp sig från kusten och ut över havet, så jag tar in genuan och ett rev i storen. När vi närmar oss känner vi att det luktar brandrök, och förstår då att det inte var ovädersmoln utan brandrök från land. Vi seglar ungefär 5 sjömil från kusten, och det dalar ner sotflagor i sittbrunnen. En guldmakrill på drygt ett kilo hamnar också i sittbrunnen. Vinden som har legat på 5-6 ökar nu till 7-8 Beaufort och sjön växer. Har fortfarande problem med att vi får in vatten via kättingklyset, och dessutom stänger inte ventilen över spisen ordentligt så även där strömmar det in. Trötta ankrar vi i Ensenada de Sagre, och nu blåser det 8-9, men här är bra hållbotten, och fastän ankarkättingen står rakt ut som om den var styvsvetsad, så ligger vi säkert. De visar på TV hur bränderna ökat beroende på den starka vinden

 

030815

Trots den hårda vinden, så har vi sovit gott. Här är bra sjölä så Chiquitita ligger still. Vinden är fortfarande 6-7, så vi stannar här en natt till. Röjer lite och sätter ny damask kring masten, tätar kättingklys och pentryventil. Under dagen kommer det ett par båtar till och ankrar i viken. Vid 18-tiden kommer det ett 20-tal fiskebåtar, utsmyckade med girlanger och flaggor, och fullt med folk ombord, kör en runda i viken under tutande och vinkande, för att sen återvända till fiskehamnen i nästa vik. Antagligen firar de något fiskehelgon, och kommer att ha fest i kväll. Vi har också fest, stekt rökt makrill med dillsås och kokt potatis. Innan kojdax lagas flaggan som fått mycket stryk i den hårda vinden.

 

030816

Ytterligare en lång dagssegling, så ankaret åker upp 05.55. I dag räcker det inte med tröja, jag har fått ta på mig långa byxor också, det börjar märkas att vi är på Atlanten. Pratar med EBI på SSB:n de ligger i Palma, och är trötta på värmen så de hade gärna bytt med oss. Stöttar med motor några timmar på förmiddagen, men får sen en härlig segling till Sines, där vi ankrar klockan 18.15.

 

030817

06.10 är vi på gång, och det är motorsegling som gäller. Några delfiner kommer och hälsar på, men sjön är ganska grov så det blir inga bilder. Efter lunch, potatisplättar och bacon, så ökar vinden och sjön växer emot. Fisket ger en horngädda och en makrill, men sen tar jag in spöet, för seglingen har blivit väldigt jobbig i den krabba sjön. 18.10 ligger vi ankrade i Cascais på lugnt vatten, men i stark vind. Bra hållbotten, och gott om plats gör att det ändå känns säkert.

 

030818

Pyyysen har tappat luften totalt. Det beror på att skotskenan till mesanseglet har gnagt hål på styrbordsponton, och vi som skall in till land för att proviantera. Jag lappar hålet, och lägger ett tryckförband på lappen med hjälp av ett spännband. Ett par tyskar kommer förbi och pratar. De har jobbat i Sverige och pratar bra svenska, även de är på väg norr ut så vi kommer nog att träffas igen. Pyser in till land, och drar upp Pyyysen på stranden. Går sen till supermarket Jumbo och handlar Greta full och mer till. När vi kommer ner till stranden, har det börjat bli högvatten, så Pyyysen har själv gett sig ut till havs. Nu hade vi bundit fast henne i en lina som satt fast på stranden, så hon seglade inte så långt. Bär ombord Greta, och åker ut till Chiquitita. Tänk att lilla Pyyysen kan transportera så mycket, en full shoppingvagn, två skåningar och åtta lappar. Torsten som återvänt från Sverige till Aguadulce ringer, och vi kommer överens om att han skall åka till Lissabon istället för till Porto, så ligger vi kvar här tills han kommer den 21. En biff från Grekland som vi hade i frysen, och ett vin från Chile som vi fick av Tinto innan de gav sig iväg från Sverige, firar vi det med.

 

030819

Kör motorn en stund på morgonen för laddning. Upptäcker då att den laddar med för hög spänning, laddningsregleringen fungerar inte, så jag måste passa batterierna så de inte överladdas. Pyser in med A-M, som skall handla. Under tiden packar jag om kranen i pentryt. När jag hämtat tillbaka A-M efter ett par timmar, försöker jag maila, men får inte det att fungera. Försöker senare men fortfarande går det inte.

 

030820

Det blåser ganska mycket, och vädret ser inget vidare ut. Jag kör in A-M så att hon kan gå på marknaden, och jag åker ut och röjer i akterkabinen där Torsten skall bo. Hämtar A-M från marknaden med en trött Pyyysen, jag hade glömt att ladda batterierna. Medan A-M städar och bäddar i aktern, så försöker jag få igång mailen men utan resultat.

 

Cascais är ett fantastiskt ställe att ligga på, utmärkt ankarbotten, bra vind- och sjölä, och trevlig utsikt

 

030821

Torsten ringer och meddelar att han är i Cascais om 30 minuter efter att ha varit på resande fot i över ett dygn. Vi pyser in, och jag stannar vid Pyyysen nere på stranden, medan A-M går upp till stationen för att möta honom. Torsten hade fått byta tåg och var något försenad. Vi pyser ut till Chiquitita, och Torsten installerar sig i akterkabinen.

Längesenhälsningar

från

Stig & Ann-Margreth

med

besättning

S/Y CHIQUITITA

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Hola! 

Detta blir troligtvis det sista mailet från Spanien, för vi ligger i startgroparna för Biscaya. Det kan också bli det sista mailet från vår resa över huvud taget, för får vi inte vår svenska e-post att fungera, så kan vi inte sända några mail när vi lämnat Spanien. Då får det bli en sammanfattning när vi väl kommer till Sverige.

 

030822

Det blåser mycket mindre idag, så vi beslutar att ge oss av mot Peniche. Annars var det meningen att vi skulle åkt in till Lissabon tillsammans med Torsten idag. Ankaret åker upp 08.10 och vi går in till dieselkajen. De öppnar inte förrän klockan 09.00, så vi beslutar att gå iväg utan att tanka, har 50 liter i dunkar så vi klarar oss. Det går ganska mycket sjö fortfarande, och vinden som ökat har vi rakt framifrån, så vi rullar en hel del eftersom vi går för motor. Soppa och mackor till lunch, och det går att hantera även om det rullar när soppan serveras i skålar. Vid tvåtiden hostar motorn till och stannar. Slut på diesel, det har gått mycket mer diesel än vad jag räknat med i den grova motsjön. Tar fram dunkarna och börjar fylla på, släpper taget om dunken vi fyller från för ett ögonblick, och genast passar sjöberg på att tippa Chiquitita så att dunken trillar och det rinner diesel över Torstens ben och sittbrunnen. Elände! Fram med trasor och diskmedel, tvätta och torka upp. Sen var jag tvungen att lufta motorn innan den gick igång igen. När vi kommer fram till Peniche är det lågvatten, så vi kan inte komma in till dieselkajen, utan först i morgon när de öppnar klockan 09.00 går det att tanka. Strax utanför hamnen finns det en bra ankring, så vi går dit och släpper i kroken. A-M steker en filéhalva från guldmakrillen till middag, och den smakar underbart.

 

030823

Papperet i navtexen har tagit slut under natten, så jag får sätta i nytt. När vi kom in för att tanka, tar de inte Visa, utan bara kontanter. Låg nivå i kontantkassan, så vi tar bara för 100 euro. Fyller också vatten, eftersom det finns tillgängligt på bryggan. 10.00 lämnar vi Peniche, och efter att motorseglat hela dagen, lägger vi till, utanpå en schweizare vid anmälningsbryggan i Figuera de Foz klockan 20.10. Efter sedvanlig pappersexercis kan vi 20.45 inta vår plats vid flytbryggan, och där efter vår middag, pizza och glass.

 

030824

Det är disigt och rått, så vi fräschar upp oss med en dusch. Duschen ombord på Chiquitita, är liksom nästan allt annat av egen konstruktion, den är nämligen hopfällbar! När man skall duscha, öppnar man först dörren till aktertoaletten, sen lyfter man på en lucka i golvet utanför toan (ja Bertil, jag vet att det heter durken), och där under är ett duschkar. Där efter fäller man ut två duschväggar från väggen (ja, ja jag vet, skottet) mittemot toaletten, så de kommer på var sin sida om duschkaret, och sluter tätt mot öppningen till toaletten. På skottet där duschväggarna sitter monterade sitter också blandaren och duschen. Toaletten och duschkabinen bildar nu ett utrymme. På ena duschväggen sitter ett draperi som man kan dra för öppningen mot toaletten när man duschar så det inte stänker in där. Efter att vi duschat går vi ut på stan, och det visar sig att saluhallen är öppen trots att det är söndag, och även en supermarket. När vi återvänt tar jag itu med överladdningsproblemet på 24-volten, som vi har när vi kör motor. Det visar sig att laddningsregulatorn har gått sönder i båda generatorerna, en finns i reservdelsförrådet, så en byter jag, men den andra hamnar på "attköpalistan". Försöker att få mailen att fungera, men tji, det går inte. Vi tar en promenad till på stan efter kaffet, och sen fyller vi vatten, och jag rensar bort en massa skräp i datorn. A-M trollar fram en skinkstek med brunsås och kokt potatis till middag.

 

030825

Redan 05.55 lämnar vi Peniche. Datorn vill inte starta, då var det nog inte bara skräp jag tog bort igår. Installerar om Windows, och sen går det igen. Får seglingsbar vind vid 08-tiden, men innan vi fått halvelvakaffet har vinden vridit mot och ökat, så järngenuan får dra igen. Vi kör hårt för vi vill hinna fram till Porto innan det blir mörkt. Framåt eftermiddagen när jag kollar dieseln har det sjunkit radikalt i tankarna beroende på att vi kört så hårt. Det är tveksamt om det kommer att räcka fram till Porto, så vi beslutar att gå in till Aviero för att tanka, och sen gå vidare i morgon. Har tidvattnet med oss när vi går in, och det kokar runt Chiquitita när hon ibland forsar fram med över nio knop. Här finns ingen marina, utan man ankrar i floddeltat. Av Guardia-fiscal, som kom i gummibåt och skrev in oss, fick vi veta att det inte gick att få diesel här!

Tidig morgon, Torsten gör ”klart skep”

Torsten och jag tog Pyyysen in till den lilla byn, och fick reda på att det var 10 km till närmaste bensinstation. Jag fick syn på en stor håv med teleskopskaft utan för en diverseaffär för drygt 10 euro, vi gick in och handlade den. Jag har saknat en sådan att ha och fiska upp grejer med som man tappar i vattnet. När jag skall betala, och han frågar om det skulle vara något mer, säger Torsten att vi skulle vilja ha diesel. Han förstår inte riktigt vad vi menar, men kallar på en yngre man som kommer ut från de bakre regionerna. Vi berättar om vårt problem, och som den naturligaste sak i världen erbjuder han sig att köpa två dunkar diesel åt oss efter som han ändå skall köra in till stan. Vi får fart på Pyyysen, hon nästan planar, ut och hämtar dunkar och pengar, och sen in igen. Han säger att han skall vara tillbaka vid 19-tiden, och mycket riktigt så strax efter halv åtta är han tillbaka med vår diesel. De euro som blev över ville jag ge honom för besväret, men han ville inte på några villkor ha något alls, det finns fortfarande sådana människor. Fyller på dieseln, och äter sen Chili con carne.

 

030826

Lugn ankarplats, men ändå åker ankaret upp redan 06.45. Mycket dagg, bra fart på vattnet även när vi skall ut, och åt rätt håll denna gång med. Ser ett stort stim med flygfisk som är jagade och flyr för sina liv genom att hoppa upp ur vattnet och sen sväva på sina enorma bröstfenor ett tiotal meter innan de tar i vattnet igen. Vid floden Douros mynning ligger Porto, det går att segla upp i floden och ligga där, men strax norr om finns en hamn, Leixoes, där gick vi in för att tanka, fullt denna gången, och för att stanna ett par dagar och se på Porto. Macken var lunchstängd när vi kom 13.35, så det blev soppa till oss istället för till Chiquitita medan vi väntade på att de skulle öppna. Fick fulla tankar och en plats till Chiquitita vid flytbryggan mittemot. Landström och vatten, då är det städning och tvätt som gäller. Jag kämpar med mailen, medan Torsten och A-M drar ut på upptäcktsfärd i Leixoes. Purjolåda med bakpotatis, innan vi går och ser på en utställning om Leixoes hamn. Tvätten är inte torr när vi kommer tillbaka så den får hänga kvar över natten.

 

030827

Vaknar strax före 04.00 av att det blåser och tjuter i riggen. Ser genom takluckan tvätten stå vågrätt ut från tvättlinan och fladdra som vingarna på en kolibri. Hinner precis få in tvätten innan regnet kommer, och med det mer vind. Våra fendrar har glidit upp på bryggan, så Chiquitita gnider direkt mot den. Måste få över en lina till andra sidan, och efter att skarvat två linor räcker de över, och med vinschens hjälp får jag ut Chiquitita från bryggan. Trött och blöt kan jag en kvart efter det jag steg upp, krypa ner i kojen igen. Nu när allt är bärgat, är det ganska mysigt att ligga i kojen och höra "när stormen skakar mast och tåg". Idag skall vi åka buss in till Porto, men först får vi hänga upp tvätten i aktern där Torsten har sin koj. Porto är en fantastiskt vacker stad, till och med de hus som har förfallit har en viss charm. Stadens läge kring floden Douros, och med broarna som sträcker sig över, en av dem är konstruerad av Eiffel, han med tornet och frihetsgudinnan, ger en oförglömlig skönhetsupplevelse. Vid flodens södra strand ligger portvinshusen, där är säkert 20-25 stycken.

Det var självaste Don som visa oss runt hos Sandeman

Det största av dem, Sandemans, hade vi fribiljetter till som vi fått på marinan, så dit ställde vi kosan. Kom lagom till lunchstängningen, så Torsten passade på att bjuda på lunch medan vi väntade på att de skulle öppna igen. En mycket intressant guidning fick vi av en guide klädd som Don, ni vet han med sombrerohatt och slängkappa som finns på alla deras etiketter. Provsmakning blev det också, så det var nöjda och glada gäster som lämnade Sandemans. Torsten och jag hoppade av bussen innan den var framme vid marinan för vi skulle försöka skaffa en regulator till generatorn. Efter lite frågande och letande så fick vi tag i en, och sen promenerade vi till marinan. A-M serverade kotletter med gurka och rödkål, och kvällen avslutades med ett glas portvin.

 

030828

Hu, vilken morgon, regn, blåst och hög sjö. Vi stannar en dag till. A-M tar bussen för att handla, och jag plockar ner generatorerna och byter ut den kvarvarande trasiga regulatorn. Sen laddar de som de skall. Marineron kommer och vill att vi lägger fler linor, vinden har ökat ytterligare och den står på rakt in från hamnhålet. Guldmakrill till middag.

 

030829

Det blåste över i natt, så klockan 08.00 går vi iväg mot Bayona i Spanien. Vi seglar hela förmiddagen, men får ta motorn till hjälp under eftermiddagen. 15.10 byter vi gästflagga, från Portugals till Spaniens, och 20.15 ligger vi för ankar i Bayona, i Vigobukten. Innan vi kojar, rockar vi klockorna en timma fram, så nu har vi samma tid som er igen.

 

030830

Sover länge, det blir ju ljust en timma senare nu. Det regnar lite, men klarnar snart upp, så Pyyysen blir sjösatt, och vi kör in till land. På vägen in åker vi förbi Pinta, ett av skeppen som deltog i Columbus färd till Västindien. Det är bara en kopia, inget av original skeppen finns kvar, men den är mycket väl gjord och realistisk. Man blir förvånad över hur små dessa skepp var. Pinta är ca: 50 fot, alltså bara fem fot större än Chiquitita, och hade om jag mins rätt, en besättning på 26 man. Bayona är sig likt, även om det hänt en del sen vi var här på vår väg söderut för tre år sedan. Vi har försökt få tag på kokt krabba längs hela Atlantkusten, men det har inte funnits. Krabba över huvud taget är sällsynt. För tre år sedan fanns det över allt nästan, och till 20-30 kr kilot, hittar man det nu så kostar de 70-80 kr kilot, om det är införandet av euron eller dålig tillgång vet jag inte, men det blev ingen krabba för vår del. Tillbaka på Chiquitita provar jag att sända iväg mailen på vårt spanska nummer, och det gick utan problem.

 

030831

08.00 går vi iväg i strålande sol men ganska mycket vind. Får grov sjö när vi kommer ut på öppet vatten, men kan segla även om det är ganska hårt. När A-M fixar vårt halvelvakaffe så slår en sjö in genom pentryventilen på däck. Brödet blev surt och likaså A-M som fick göra nya mackor. Den ventilen måste jag få tät på något sätt. Efter lunch, korv med bröd, så får vi ta hjälp av motorn eftersom vinden vridit. Det var skönt när vi kunde låta ankaret gå i Muros klockan 16.45. Ett svensk-irländskt par som också ligger här kommer förbi med gummibåten, de är på väg söder ut och skall till Madeira för att sen fortsätta via Kanarieöarna till Caribien. Väderrapporten visar på fortsatt blåst, så vi får nog stanna här en dag till. Kassler till middag. Ost och portvin innan kojdax.

 

030901

Blåsten håller i sig så vi stannar en dag till. När vi skall sätta i Pyyysen halkar jag på akterdäck och slår i överbyggnaden med skenbenet, som tur är går det inte hål, men ont gör det. Skenbenet höll också tack vare all "kobira" som jag dricker. Pyyysen drar vi upp på stranden, och binder den i en sten. Muros är en liten trevlig stad, med trånga vindlande gränder och trappor i den bakre kuperade delen. En mycket speciell typ av små hus som står på stolpar ser vi på flera ställen, och kan inte förstå vad de används eller använts till, alla ser ganska gamla ut. Vi gissar på allt mellan bårhus och tvättstuga, tills vi frågar en kvinna som försöker sälja ett par gurkor till oss. Det är torkhus för majs berättar hon, och i detta område odlas den mesta majsen i Spanien. Vi går till Consum och handlar "Greta" full, och styr sen stegen ner mot stranden. Mitt ben har börjat värka och det är rejält svullet.

 

Lågvatten det betyder vänta i 6 timmar eller slita och släpa på Pyyysen

När vi kommer ner till stranden ligger Pyyysen långt uppe på torra land, det har blivit lågvatten under tiden vi varit borta. A-M och Greta lämnar vi vid en ramp dit vattnet nästan når, medan Torsten och jag först bär ut batterierna och sen Pyyysen till vattenbrynet. Släpar den sen runt till rampen där vi lastar Greta, och sen får vi vada ytterligare 50 meter innan vi kan hoppa ombord och köra ut till Chiquitita i skvättande sjö. A-M lagar ett par sömmar på kapellet, medan Torsten och jag planerar för den fortsatta resan. På turistinformationen fick vi veta att man kunde köpa färsk fisk vid hamnen efter klockan 17.00, så A-M och jag pyser in i skvättig sjö och köper färsk lax som vi sen har till middag.

 

030902

Vi är nu så pass nära Biscaya, så skulle det öppna sig ett väderfönster på 3-4 dagar måste vi ta chansen och sticka. Därför gör A-M en fläskpannkaka som hamnar i frysen, och lite andra mat förberedelser. Torsten tvättar lite, och jag tar RTTY-väderprognoser på kortvågen. Flaggan får mycket stryk i den hårda blåsten så den får vi ta ner och laga. Det kommer in några fler båtar, och de har problem med ankringen, och måste ankra om flera gånger innan ankaret får fäste. Jag skriver mail, och lyckas få iväg dem också.

 

030903

Vinden har lagt sig något, och efter att spänt slirkopplingen till ankarspelet får vi upp ankaret som satt sig ordentligt i leran. Det blir segel, och fin segling ett par timmar, men sen vrider vinden mot, så motorn får rycka in. Bra SSB förbindelse med Nils-Arne i Limhamn, och han meddelar att de har höst idag. Vi kursändrar så att storseglet gippar, och reflexmässigt försöker jag dämpa jippen genom att ta tag i skotet, det höll på att kosta mig en vänstertumme. Nu stannade det vid att jag fick rejält ont i tumme och handled. Grov sjö som spolar upp på skarndäck, och fast jag justerat och tätat pentryventilen läcker den fortfarande, den ventilen skall bort! 17.45 kommer vi in i Camariñas och får plats i marinan. Detta är en liten trevlig marina, och inte mycket har ändrats sen vi var här förra gången, lite fler båtar är här, men hamnkontoret är fortfarande i baren. Stadens kvinnfolk är kända för sina fantastiska knyppelarbeten, och på torget står det en staty av en knypplande kvinna. Här ligger ett par svenska båtar som är på väg till Brasilien respektive Caribien. Jag monterar bort pentryventilen, och tätar hålet med en bit liggunderlag och en plastskärbräda som jag skruvar dit.

 

030904

Det har skvätt in vatten även i sittbrunnsfacken, så vi passar på att spola av hela båten. Tar en runda på stan, A-M handlar, och sen får vi potatisplättar med sylt och bacon till lunch. Jag plockar in väderrapporter och väderkartor på datorn med hjälp av SSB-radion, men inget Biskayafönster syns till. Flatfisk med potatismos till middag. 07.55 avgår vi mot La Coruña i stiltje, och så blev det hela vägen. vid 17-tiden får vi La Coruñas fyr i sikte, världens äldsta fungerande fyr. Den tändes första gången år 200, visserligen ombyggd ett par gånger, men den har varit i drift hela tiden. 18.10 har vi förtöjt vid en flytbrygga i Real Club Nautico.

 

030906

Lyckas köra PSK med Paul, och vi kan nog ha förbindelse under denna veckan för han har semester. Skulle tanka, men det är inte tillräckligt med högvatten förrän vid lunchtid så vi går iväg och handlar istället, och besöker ett hål i väggen där man får ut euro när man stoppar in ett plastkort. A-M tycker att både frukt och grönsaker har blivit väldigt dyrt, även i saluhallen. 2,60 euro för paprikan och 1,80 för äpplen. Purjolök som vi gav motsvarande 2,50 kr kilot för i Turkiet, kostar 1,90 euro här, alltså mer än 18 kr per kilo! A-M fortsätter till supermarket. Torsten och jag går till Chiquitita och kör fram henne till tankstället, 200 liter får vi i, så nu är vi fulltankade. Eftersom vi inte har fått krabba än, har A-M köpt strimlad falsk krabba som vi får till lunch tillsammans med räkor, bröd och sallad. Jag tar väder och skriver mail medan A-M och Torsten åker in till centrum för att handla och gå på El Corte Inglés. Det blir tidig middag, matjessill och nypotatis. Sen tar vi en promenad i gamla stan innan vi ombord gottar oss med päron, ost och portvin.

 

030907

Regn tidigt på morgonen, ännu inget väderfönster med sikte på Biscaya, så vi beslutar att göra ett besök på militärmuseet under förmiddagen, och sen ta en titt på fortet här i hamnen på eftermiddagen. Efter besöket på militärmuseet, åker Torsten och A-M ut till Herkules, så heter den gamla fyren, men jag återvänder till Chiquitita för att ta en viktig väderrapport. De viste inte riktigt var de skulle hoppa av, så det blev ett och ett halvt varv med bussen innan de var på plats. För säkerhets skull tog de spårvagnen tillbaka för den kör inte runt utan bara fram och tillbaka. Soppa med ostmacka till lunch, sen rast vila. När vi kommer ut till fortet, har det stängt, det är bara öppet några timmar mitt på dagen om söndagar. Istället fortsätter vi till ett Internetcafé för att få mer väderinformation. Ni tycker kanske att vi har blivit vädertokiga, men just nu är det ett svårbedömt väderläge, och samtidigt som vi vill komma iväg så fort som möjligt, så vill vi inte få busväder när vi väl kommit ut på Biscaya. Kyckling med ris och curry till middag.

 

030908

Vi har bestämt oss för avgång idag, men först skall vi vänta ut en regnskur innan vi kastar loss. Istället för att avta så ökar regnet och vinden. Så det som såg ut att vara en chubasco (vilket härligt ord spanjorerna har för en kraftig regnskur) blir istället till ett oväder så vi blir tvungna att skjuta på avgången. Regnet upphör, så A-M går iväg för att fylla på förråden ytterligare, Torsten går med för att hämta mer internetväder, och en färgpatron till skrivaren. Efter bara ett par minuter kommer det en ny chubasco, så de är dyblöta när de kommer tillbaka, men hade med sig både färgpatron och påfyllning till förrådet. Risgrynsgröt till lunch, och sjömansbiff till middag.

Hälsningar

från

S/Y CHIQUITITA

i startgropen

Stig, Ann-Margreth & Torsten

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Phuu, ingen rast och ingen ro.

Det är bara tre veckor sedan vi lämnade La Coruña och nu är vi redan i .....  Nej jag skall inte gå händelserna i förväg, utan fortsätter där jag slutade.

 

030909

Vi kom inte iväg i går för det blev chubascoväder. Men nu har vi betalat, toppat upp med vatten och diesel, och inget chubascoväder i sikte, så 10.45 släpper vi förtöjningarna och går ut i Biscaya. Paul, vår son, har skaffat SSB-radio och han har semester denna veckan så vi kan hålla daglig kontakt med honom, och lyckas få igenom ett födelsegrattis till Ted vår andre son som fyller år idag. Atlantdyningarna börjar göra sig påminda, men efter lunch, korv med bröd, så kan vi sätta storseglet och minska rullningarna. Vi är fortfarande inne på kontinentalsockeln, så vågorna är korta och branta. A-M börjar må dåligt och lägger sig. Under eftermiddagen lämnar vi kontinentalsockeln, och får 4000 meter vatten under kölen. Vågorna blir längre så A-M kommer på benen igen och bjuder på kycklingfilé till middag. Torsten och jag börjar med våra vakter, vi skall prova med 3 timmars vakter i natt så får vi se hur det går.

 

030910

Fram mot morgontimmarna blir vinden seglingsbar, så vi kan stänga av motorn. Det är ganska grov och orolig sjö, grått och duggregn. Får en stormvarning på navtexen för ett område som kallas ALTAIR och vi tror det ligger i Biscaya, men lyckas inte med hjälp av pilotböcker eller sjökort luska ut var det är. Vid förmiddagsförbindelsen med Paul, ber jag honom att på Internet kolla var ALTAIR ligger någon stans. Efter en kvart är han tillbaka och ger det lugnande beskedet att det är ute på gränsen mellan Biscaya och Atlanten, så vi kommer inte att beröras av det. Köttbullar och pasta som serverades till lunch, kan därför intagas i lugn och ro. Fisket hänger naturligtvis ute, och på eftermiddagen skriker det till i rullen. Torsten vevar in genuan för att få ner farten på Chiquitita, medan jag bromsar rullen så mycket jag vågar utan att linan skall gå av. Efter en kvart lyfter vi med hjälp av den nya håven ombord en vit tonfisk (Germo alalunga) på en halv meter och lite drygt 3 kilo. Man förstår varför den kan göra så stort motstånd i vattnet när man ser de vingliknande bröstfenorna. Fisken hamnade i frysen, och istället serverades fläskpannkaka till middag. Vi tyckte att 3 timmars vakter var lite långa, så vi skall prova med 2 timmars i natt. Jag tycker det går bättre, och Torsten kvittar det vilket, så vi bestämmer oss för 2 timmars vakter i fortsättningen.

 

030911

Vinden avtar under natten, så vi får starta motorn, men morgonen kommer med sol och vind, och vi kan segla igen. Smarriga mackor till lunch, och under eftermiddagen ser vi både haj och delfiner, men också en klumpfisk (Mola mola). Vi har sett sådana i Medelhavet också, och det är en underlig figur. Den ser ut som om man klippt av den på mitten, eftersom den saknar bakkropp och stjärtfena, ändå kan den bli upptill 3 meter lång, och väga 1400 kilo. De exemplar som vi sett har varit mellan en halv och en meter, simmande, eller drivande i vattenytan med den höga smala ryggfenan vinkande uppe i luften. De är inte speciellt sällsynta, och det kan bero på att honan lägger upp till 300 millioner ägg. Jag mår inte bra. För lite sömn, och min oförmåga att koppla av på frivakten har gjort att mitt dubbelseende blivit värre, dessutom krånglar magen, så jag hoppar över middagen och försöker vila så mycket som möjligt.

 

030912

00.15 inträffar ett underligt möte, vi möter nämligen oss själv. Ja det vill säga om vi hade haft en tidsmaskin, för vi befinner oss på samma position som vi gjorde för 3 år sedan. Den 12/09 år 2000 var vi på väg söder ut, och idag exakt tre år senare är vi på samma position, men på väg norr ut! Vi har kommit upp på kontinentalsockeln igen, och märker också av tidvattenströmmen som sätter mot oss. Vinden är svag, så vi motorseglar, men det är sol och 18 grader. 12.30 kan vi se Frankrike, så vi byter till fransk gästflagga. Tidvattnet har nu vänt, så vi beslutar att gå förbi Brest, och fortsätta till LÁber-Wrac´h som ligger i en flodmynning på nordkusten av Bretagne, rakt norr om Brest. Lunchen, köttsoppa och ostmacka, serveras när vi passerar mellan fastlandet och Ile D´Ouessant, och efter en lagom knepig insegling ligger vi vid bryggan i LÁber-Wrac´h klockan 18.25. En mycket vacker plats, som är värd ett besök, och det kan man göra med både bil och båt. Vi städar och duschar, får in engelsk TV. De visar ett program som också visas i Sverige, robotars kamp mot varandra. Torsten och jag njuter, medan A-M bara tycker det är trams, och istället gör middagen klar, falukorv i ugnen med potatismos.

 

030913

Vi behöver diesel, men fyller bara upp två dunkar, för på Guernsey som är vårt nästa mål är det skattefri diesel. Hamnkapten kommer och vill ha betalt, han är mycket trevlig och pratar utmärkt engelska, inga problem att pruta ner längden på Chiquitita under 13 meter så vi kom billigare undan. A-M plockar fram tjocka tröjor, för vi fryser om temperaturen går under 20 grader, vana som vi är vid varmare väder. Fyller vatten, och lämnar LÁber-Wrac´h 10.40 i strålande sol, en plats som vi kommer att minnas. Ingen seglingsvind, så för motor sätter vi kurs mot Guernsey, och räknar med att det skall ta ett dygn ungefär. Efter lunchen, tortilla, vänder tidvattenströmmen och vi gör god fart. Torsten byter till Engelsk gästflagg, och A-M serverar kinagryta med ris, och flán till dessert.

 

030914

Vi tar våra vakter under natten, men till frukost berättar Torsten att även han har svårt att fokusera blicken och ser dubbelt. Det blir ett par timmars segling också, innan vi hissar den gula karantänsflaggan, och ruckar klockorna en timma bakåt för att stämma med engelsk tid. Vi seglar in i St. Peter Port klockan 11.45, och går direkt till tankbryggan för att tanka. Då kommer hamnkapten med båt och säger åt oss att om vi vill in i marinan måste vi gå in omedelbart, för sen kommer vi inte över tröskeln. Vi släpper förtöjningarna till tankbryggan och kör in i marinan med ett par decimeter tillgodo under kölen då vi passerar tröskeln. Tidvattnet är för närvarande drygt 7 meter så området utanför marinan torrläggs vid ebb, och det är bara tack vare tröskeln på 2,5 meter som där är vatten i marinan. A-M startar tvättmaskinen innan hon serverar oss dagens lunch som är tonfisksallad. Sen bakar hon en kaka innan vi tar en promenad för att se på stan. Vi ser också en stor bassäng där de kör med modellbåtar, och en radiostyrd svan. Som vanligt efter en dygnetrunt segling, tilltar mitt dubbelseende, men dess bättre så har Torstens problem gått tillbaka. En del av tvätten är inte torr, så vi får hänga ner den i aktern hos Torsten innan vi får middag, kotlett med potatis och grönsaksröra.

 

030915

Så var det måndag, då skall det handlas, och då behövs pengar. Här duger inte euro, utan nu är det pund som gäller. Efter att försett oss med pund från ett hål i väggen, beger vi oss till saluhallen som fortfarande, efter tre år, var under renovering. Och äntligen kan vi köpa nykokt krabba som vi har jagat ända sen Portugal. Den har blivit mer än dubbelt så dyr på tre år, 5 euro per kilo fick vi betala. Före lunch hinner vi åka buss ut till supermarket Safeway där priserna är lite bättre, de tog bara 4 euro för krabban. Tillbaks ombord startas tvättmaskinen igen innan vi frossar på krabban. Sen går Torsten och jag och skaffar en tidvattentabell för att se hur pass tidvattenprogrammet som jag har i datorn stämmer. Köper också en liten burk blå färg för att bättra på några skrap- och rost- märken på Chiquitita. A-M provar ett recept på olivbiffar som hon fått av Karin på Miss Kiss, gott, men vi hade lite för tama oliver.

 

030916

Cheddarost på frukostmackorna. Det är inte klokt vad det är gott med "riktig" ost. Högvatten, så vi går ut och tankar billig diesel, 47 cent per liter, ställer fram klockan en timma, och sätter sen kurs upp mot Cherburg i strålande sol. Vi har vattnet med oss så vi gör drygt 8 knop över grund. Passerar det beryktade sundet mellan Alderny och Cape Hague med vattnet kokande runt Chiquitita, sen var det stopp. Tidvattnet hade vänt och vi gjorde under tre knop, ja vi till och med backade vid något tillfälle. Cherbourg blev onåbart de närmaste 6 timmarna, så vi sökte oss istället in till Omonville-La-Rogue. En idyll visade det sig, visserligen ingen kaj eller brygga, men en väl skyddad vik med flera gästbojar så vi tar en sådan. Ett stycke av den vita tonfisken hade vi lagt i saltlag tidigare, så nu kom ABU-röken fram, och tillsammans med en potatissallad som A-M gjorde innan hin fått byxorna på sig i morse, blev den rökta tonfisken en riktig festmåltid. Ost, kex och portvin dög utmärkt som dessert. Vaknar av att bojen slår i sidan på Chiquitita, far upp och föser undan den med båtshaken, men hinner knappt lägga mig förrän det är tid igen. Så där håller det på gång efter gång, så Torsten kommer också upp, och han föreslår att vi skall hålla ut bojen med spirbomen, så den surras i fören och får hålla ut linan och där med också bojen. Det var ju bra att vi fick någon nytta av spirbommen när vi nu släpat med den hela tiden, för till seglet har vi inte använt den.

 

030917

Tidvatten är på ont och gott, det är jobbigt när man får det mot sig, och likaså att inte kunna gå och komma som man vill, men det kan ju också som idag först ge en sovmorgon (det kunde behövas efter bojdunkandet) och sen knuffa på med ett par extra knop så vi var i Cherbourg redan klockan 11.00 efter mindre än 2 timmars segling. Denna gång var det inga fiskare som spärrade av hamnen för oss, och samma plats som vi hade för 3 år sedan var ledig så där förtöjde vi. A-M drar iväg med "Greta" till Carrefour, medan Torsten och jag uppsöker hamnkontoret, och återvänder 28 euro fattigare. Rökt tonfisk var så gott, att jag nu röker resten av den medan Torsten inspekterar stan. Vädret är underbart, så vi promenerar till botaniska trädgården och naturhistoriska museet, där efter drar vi runt på stan ett tag innan vi återvänder ombord för att äta grillad kyckling och pommes.

 

030918

Under natten har Torsten varit uppe och lagt en extra lina till andra sidan för Chiquitita stötte i bryggan. 07.40 ger vi oss iväg mot Boulogne, vilket vi räknar med att nå på drygt 30 timmar. Vädret håller sig, och det blir även tillfälle att segla en del. Jag försöker att vila mig så mycket som möjligt för att inte förvärra dubbelseendet. Nattvakterna börjar efter middagen som var fläskpannkaka.

 

030919

Nästan ingen trafik i natt, och redan 10.05 ligger vi även här i Boulogne vid samma flytbrygga som förra gången. Det är disigt och lite rått, vi går upp på kajen med fiskstånden och köper efter noggrann pris- och storleks-kontroll 3 sjötungor. Sparrissoppa och ostmackor till lunch. Efter att A-M varit på supermarkt, går hon och Torsten en runda i gamla stan. Jag har fått besked att vi inte kan få någon permanent plats till Chiquitita i Limhamn, så jag håller på att författa ett brev till styrelsen, där jag förklarar en del saker och hoppas att de skall ha förståelse för mina synpunkter. Festmiddag, på menyn står nämligen smörstekt sjötunga med kokt potatis.

 

030920

Iväg med tidvattnet redan klockan 05.00. Nu är där plats till mer fisk i frysen, så fisket hänger ute. Solen visar sig från sin bästa sida och värmer gott redan vid 8-tiden. 09.00 seglar vi över tunneln mellan England och Frankrike, och då har vi också fått så många makrillar att kvoten är fylld. En underbar salladstallrik med bl.a. rökt tonfisk till lunch. På eftermiddagen hör jag en bekant röst på SSB-radion, det är Kenneth från Skanör, som jag får kontakt med. Han är nu i Medelhavet, och skall gå över till Trinidad, nygift med en flicka som är där ifrån. Det är en regatta utanför Nieuwpoort, och hundratals segelbåtar befinner sig där. Vi lyckas ta oss in i den långa inseglingsrännan, och 16.10 ligger vi vid tankbryggan. Där får vi ligga kvar för natten även efter det vi tankat fulla tankar med billig diesel. Även i Belgien är diesel skattefri. Purjolåda, ost och portvin får avsluta denna dag.

 

030921

Redan 06.30 ger vi oss iväg. Därför ville ingen ligga utanpå oss, istället låg de både tre och fyra på varandra för hamnen var knöfull av seglare. Vi skall bara gå till Zeebrugge idag så redan 11.50 är vi på plats vid gästbryggan, och då har vi ändå tagit oss genom hela handelshamnen, och den är stor. Staden däremot är liten, och när hamnkapten antydde att det bästa med Zeebrugge var spårvagnen till Knokke hade han mer rätt än vad vi först trodde. Där låg visserligen en U-båt och ett fyrskepp som man kunde besöka, men med 9,50 euro i inträdesavgift så nöjde vi oss med att se på dem utifrån. A-M som städar i salongen tappar mattan, så den blir inte bara skakad utan också tvättad. Vi tjuvåker med spårvagnen till Knokke, för vi förstod oss inte på biljettsystemet. Knokke var en stor stad, helt inriktad på turister, där var massor med folk på strandpromenaden, och allt var dyrt som guld. Torsten bjöd på kaffe och äpplekaka med glass innan vi tjuvåkte tillbaka till Zeebrugge. Vad sägs om kalv, svamp, pommes och bearnaisesås? Vi sade mums i alla fall.

 

030922

Vi går iväg 08.20. Det är dåligt väder på gång, och passande nog så börjar Hollands kanaler i Vlissingen dit vi är på väg, så det får nog bli kanalfärd ett par dagar tills det blir bättre väder. Vi har vattnet med oss, så redan 11.30 slussar vi in i Vlissingen. Sen har vi 5 broar att gå igenom innan vi är i Middelburg. Får vänta något vid tredje bron, då serveras det kycklingsoppa med ostmacka. 14.10 får vi en plats strax utanför marinan, så slipper vi passa brotiderna i morgon ut från marinan. Ovädret har börjat, det blåser och regnar, så paraplyerna får följa med då vi går ut på stan. En trevlig stad som jag skrev om på vår väg söder ut. Tid att byta olja och filter på motorn, men 34 euro för 5 liter olja, då väntar vi till nästa ställe. Kotlett, potatis och rödkål till middag, då gör det inget att det regnar och blåser.

 

030923

Vi tankar vatten, och 07.55 går vi vidare. Det är chubaskoväder, och en fin regnbåge uppträder på himlavalvet, det är verkligen skönt att vara på gång i kanalerna nu istället för att ligga och trycka i någon hamn ute på Nordsjökusten. 08.35 slussar vi en meter, det är kallt och vått, så A-M bjuder på kaffe och honungskaka som mellanmål. 10.45 är det tid för nästa sluss, och 13.45 går vi genom dagens tredje sluss. När vi kom till Volkerak-slussen försökte vi, liksom förra gången att gå i den stora slussen, men nix, bort till Jackt-slussen skulle vi precis när det kom värdens chubasco med hagel och storm. Efter en felsegling kom vi så äntligen på plats och kunde slussa. Det är så på håret att Chiquititas stormast går under bron, så man väntar sig hela tiden att den skall komma nedrasande på däck. Nu är vi ute i Hollands Diep, och fortsätter mot Dordrest, 20.15 är vi vid järnvägsbron och den öppnar direkt. Vi tar oss fram till där kanalen delar sig, och svänger höger, följer staden några hundra meter och hittar, trots mörker infarten till samma marina som vi legat i tidigare. Torsten trycker på knappen, och bron öppnas, vi går in, och lägger oss på samma plats som förra gången. En dam kommer ut från båten vid sidan om, hamnkaptenskan visade det sig, och vi betalar 7 euro. Belöningen för att jag lyckades hitta detta "mushål" i mörker var lax, kokt potatis och sparris. Ost med portvin sov vi sen gott på.

 

030924

I väntan på broöppning plockar Torsten björnbär...

 

...som A-M genast gör en björnbärspaj av

08.10 trycker Torsten på knappen, och bron öppnar så vi kommer ut från marinan. Vi går mot Gouda, det är kyligt, och efter gårdagens broöppning och tilläggning i marinan är både Torstens finger och jacka omplåstrade. Första stora bro vi skall igenom öppna inte förrän klockan 10.30, så vi söker oss in i en sidokanal för att slippa svallet från pråmarna som kör hela tiden eftersom de går fria under bron. Vi förtöjer vid en risig kaj, och Torsten som fått syn på ett björnbärssnår plockar björnbär till en paj som A-M genast sätter igång och göra. Bron öppnar, och vi går vidare mot nästa bro som vi passerar strax före lunch. Idag var det salladstalrik med kylskåpsstädning. Julianaslussen går vi genom 14.15, men sen är det stopp till klockan 21.30 då de öppnar järnvägsbron. Sak samma här, pråmarna kör hela tiden och drar upp svall så det är omöjligt att ligga i huvudkanalen, så efter lite letande efter lämplig väntplats, lägger vi oss vid en kaj för lastning och lossning av sand. Torsten och A-M går på inspektionsrunda, och rapportera när de återkommer att det bästa vore och gå innanför bron i sidokanalen och lägga sig. Vi stannar dock där vi är, och inmundigar kaffe med nybakad björnbärspaj. När bron öppnas har A-M middagen, wokad kycklingfilé och ris, på gång, och så fort vi kommit igenom lägger vi oss tillrätta för natten på andra sidan bron och äter en sen middag.

 

030925

Vid 7-tiden börjar pråmarna komma igång, så då är det för skumpigt att ligga kvar. Idag har vi 16 broar att passera så det är bara att se till och komma igång. Att segla genom Gouda, är som att promenera i ett villakvarter. Man ser rakt in i vardagsrum och kök där de sitter och läser morgontidningen. Pyntat och fint, väl medvetna om att det syns hur de har det. Vi tycker nog att det liknar allt för mycket ett "tittskåp" många gånger. Det är kyligt, så A-M serverar varm choklad som mellanmål. Fram till halvelvakaffet har vi avverkat 11 broar, så brovakterna har verkligen varit på hugget. De sista broarna för dagen 15 och 16, är motorvägen ut till flygplatsen Shiphol, de öppnas bara tre gånger per dygn, men vi har tur och kommer precis till 13.10 öppningen och kör bara rakt igenom. Efter det är det slussen in mot Amsterdam, men där får man bara gå på natten, för det hade inte gått och öppna broarna i Amsterdam mitt på dagen, och stoppat all trafik. Dessutom är där en viktig järnvägsbro, och den öppnas bara klockan 02.00 så den styr hela turen genom stan. Avredd grönsakssoppa till lunch, och sen går vi och löser biljett i slussen för den nattliga resan. Här ligger många husbåtar, ja egentligen så är det villor på en flytande tomt. Hela kvarter med bryggor och tvärbryggor där "husen" ligger förtöjda. 23.30 öppnar slussen, och vi blir inte mer än 3 båtar som skall gå genom.

 

030926

Allt löper väl, ja så väl att vi får vänta nästan en timma vid järnvägsbron innan den öppnas, sen är det bara en bro till, och vi sätter kurs mot Aeolusmarina eftersom det var fullt med pråmar där vi hade tänkt lägga oss. Strax före Sixhavenmarina finns det en kanal som vi går in och lägger oss i. 02.40 kryper vi till kojs efter en lång dag och natt. Redan 09.25 är vi på väg in till Aeolusmarina, får en långsidesplats, och så blir det städ och tvätt. Jag har jobb som väntar, sprinten till bogpropellern gick av igår, så det blir till och försöka trycka in fläsket i våtdräkten. Det gick faktiskt riktigt bra, både att komma i våtdräkten och att sätt i en ny sprint. Lunchen var däremot inte lika lyckad. A-M hade köpt inlagd sill, men den var så sur i smaken att vi fick kasta den, så en burk makrill kom på bordet istället. Torsten tar en promenad, och återvänder med 5 liter olja, 16 euro kostade den här. Efter oljebyte tar vi färjan över till centralstationen, och ser oss omkring, även en gata i"redlightdistrikt" blir avpatrullerad. Skinkskivor med potatis och brysselkål till middag.

 

030927

Idag skall vi över Ijsselmeer, och 08.40 är vi i Orangeslussen, 09.00 öppnar bron, och vi är ute på Markermeer. 12.55 lämnar Markermeer och slussar in i Ijsselmeer. Detta är nästan som havssegling, men vi går för motor för vinden kommer framifrån. Det är lördag, och många är ute och seglar, även stora skepp. Dessa två sjöar är tillsammans större och bredare än Öresund från Skanör till Helsingborg, så där är gott om plats även till stora skepp. Vi slussar in i Lemmer 17.25, får broöppning 18.10, och lägger oss till ro för natten vid väntplatsen efter bron, för nästa broöppning är inte förrän 09.00 i morgon.

 

030928

Träskobetalning och tre bro variationer

Kommer iväg 08.25, vid halvelvakaffet har vi passerat 2 broar, A-M uppmärksammar mig på att elementen inte är varma trots att motorn varit igång flera timmar. Det är för lite systemvatten i värmesystemet, så jag fyller på ett par liter, och så blir det varmt i båten igen. Nu kommer broarna tätt som hagel. Vid bro 10 skall vi lägga 6 euro i en träsko som brovakten hissar ner, men det missar vi, så det får  vi betala vid nästa bro istället. A-M bakar en äpplekaka medan Torsten och jag tuggar av broarna. Ytterligare en träsko kommer ner dansande vid bro 14, men nu var vi beredda och stoppade i 2 euro. 18.30 står vi fastkörda för natten i dyn vid en brygga i stadsparken i den vackra staden Dockum. Då har vi betalat ytterligare 4 euro i broavgift, och avverkat totalt 19 broar, ett gott dagsverk som belönas med sviskonjärpar. Regnets smattrande på rufftaket är faktiskt bara mysigt när man kan sitta i salongen och ha det varmt och torrt.

 

030929

Regnet har fortsatt hela natten, och vi funderar på att lämna kanalerna och gå ut på Nordsjön, avvaktar en väderrapport medan vi äter frukost. Rapporten är entydig, stanna i kanalerna, 08.45 backar vi ut ur dyn och börjar "broloppet" igen. Efter bro 6 och en sluss är det lunch, kycklinggryta med ris. När det är tid för eftermiddagskaffe väntar vi på att bro 10 skall öppna. Mellan bro 11 och 12 får vi vår första bottenkänning, och det blir ett par till innan vi har den 20:de bron bakom oss, och kan lägga oss till ro på exakt samma ställe som för tre år sedan. Jag mailar till försäkringsbolaget att jag vill förlänga Nordsjöförsäkringen med två veckor, för vi hinner inte genom Kielkanalen före månadsslutet. Tre duktiga sjömän får sjömansbiff till middag, och äppelkaka med vispgrädde till dessert.

 

030930

Vi har pratat om att man skulle försöka få fram ett tack till alla dessa brovakter som så snabbt har öppnat broarna åt oss, så att vi har kunnat passera så smidigt. Då ser Torsten att bredvid oss på andra sidan vägen har de sitt kontor, och han pratar med en av de ansvariga, som lovar att framföra vårt tack. Dagens första bro öppnas 09.05 och vi ger oss av ut på den sista kanalen i total tjocka. Vi såg knappt fören på Chiquitita emellanåt, så det blev till att följa kanlkanten. Vi kom ikapp en motorbåt, och sen låg vi i kölvattnet på den hela vägen. 12 broar blir det, och sen avslutas kanalfärden genom Holland med att vi slussar ut i Nordsjövatten klockan 12.10. Går in till marinan i Delfzijl och lägger oss vid tankbryggan. Kontoret öppnar 17.30, då tankar vi 200 liter för 150 euro. Betalar hamnavgift och får ligga kvar vid tankbryggan under natten. Pytt i panna med ägg blev det till middag idag.

 

031001

När vi 07.00 lämnar bryggan i Delfzijl går sprinten till bogpropellern av igen. Vi skall försöka nå Langeoog, en av de Frisiska öarna utanför tyska Nordsjökusten. Vi har noga kontrollerat tidvattenströmmarna för att kunna utnyttja dem maximalt. För att kunna det måste vi gå med 3000 varv på motorn och dessutom ha draghjälp från segel, men så gör vi också 8-9+ knop. Den tyska gästflaggan får ersätta den holländska när vi passerar Borkum. Det är mycket grunda vatten som vi seglar i 3-5 meter djupt, så sjön bryter och är jobbig. Jag har lagt in exakta kursen i datorn enligt de utprickningar som finns där, och styr på en röd boj. Inseglingen till Langeoog går mellan två sandbankar, så det är mycket viktigt att komma rätt. Jag ser på ekolodet att det grundar upp, och sjön bryter kraftigare, men nu är det bara ett par hundra meter till bojen, så är vi inne i rännan.

Först kom en stöt, så kom en till, men nu är det bara 50 meter till så är vi i rännan. Vad jag inte tänkte på var att när de muddrar en ränna byggs det alltid upp vallar vid sidorna, så efter ett par mindre grundkänningar mötte vi muddringsvallen. Det blev en ordentlig smäll, och Chiquitita krängde över åt babord, lade sig på sidan så att vattnet nåde upp till skarndäck, studsade och högg i botten i den grova sjön. Dikt babordsroder och full fart på maskin, långsamt arbetar hon sig runt, hela tiden studsande och krängande 45-55 grader. När jag fått henne på kontrakurs rättar jag rodret, och hon börjar arbeta sig av grundet. Hade Chiquitita varit en plastbåt skulle hon fått mycket omfattande skador efter en sådan grundstötning, ja kanske rent av slutat här som vrak.

 

Nu blev hon bara lite renare i botten, och gör någon tiondels knop mer. Rostfläckarna hon har sen tidigare tittar jag nu med förtröstan på, för det är bättre med en lite rostfläckig stålbåt än ingen båt alls. Vi ser att det finns fler prickar längre ut, och där står även angöringsbojen så vi går dit och följer dem. Sandbankarna har alltså flyttat sig så de har kompletterat utprickningen. Vi är naturligtvis skakade, och är mycket försiktiga när vi går in mot Langeoog. Det hinner bli mörkt innan vi når hamnen, och trots försiktighet får vi grundkänning i den mycket grunda och nästan helt mörklagda hamnen. 20.40 kan vi andas ut, då ligger vi vid en fingerponton i marinan.

 

031002

Vi har tur, inte bara med att vi klarade av grundstötningen, utan också med tidvattnet som ger oss bra fart ut genom rännan då vi lämnar hamnen 06.50. Sol och västlig vind tillsammans med tidvattenströmmen gör att det blir en snabb och behaglig motorsegling mot Brunsbuettel. Ett av navigationsprogrammen som jag har, beräknar tidvattenströmmen, och visar den som olika långa pilar på sjökortet. Mycket användbart, eftersom strömmen inte alltid följer ebb och flod i tid. Nu har vi haft tillfälle att öva på detta, och denna gång klaffar det till hundra procent. 78 mil på drygt 11 timmar måste anses godkänt även om man motorseglar. Tankar 200 liter när vi kommit genom slussen, och får nästan en chock, 0,96 euro för en liter diesel! Lägger oss sen för natten vid bryggan en bit bortom tankstället.

 

031003

Dimma! Totalt tjockt är det, och i Kielkanalen får man inte gå med fritidsbåt i dimma. Bryggvakten eller vad man skall kalla honom kommer och vill ha 7 euro, det har klarnat något, och han säger att vi nog kan gå nu, men säg inte att jag har sagt det lägger han till. Vi ger oss iväg, men hinner inte långt förrän hamnpolisen möter oss och ber oss återvända och lyssna på VHF kanal 2. Kvart i tio har det klarnat ganska bra, så Torsten ropar upp kanalvakten och vi får klartecken att gå mot Kiel. 3000 varv på motorn och vi håller drygt 6 knop och strax efter 18 är vi framme, slussar in tillsammans med ett fartyg, en bogserbåt med en pråm på sidan och en segelbåt. Tar sen en nattplats vid bryggorna norr om slussen.

 

031004

Det har regnat nästan hela natten. Väcks av bryggvakten klockan 07.00, som vill ha 7,70 euro, betalar och lägger mig igen. A-M skall upp och handla innan vi ger oss iväg, så vi tar det lugnt. Äter frukost och tittar på tysk morgon-TV. A-M återvänder från provianteringsrundan, och vi avgår 10.00 mot Burg på Fhemarn. Vinden i ryggen och en front som jagar oss ger god fart, en kortvarig regnskur drar över men sen får vi sol. Torsten har tagit vakten både i går och idag, för att jag skall få tillfälle att skriva detta mail till er. Nu är det gjort, och vi ligger i Burg, i morgon är det meningen att vi skall gå till Klintholm i Danmark, och på måndag skall vi angöra Limhamn klockan 16.15.

Den näst sista hälsningen

från

Stig & Ann-Margreth

och

Torsten

ombord på

S/Y CHIQUITITA

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Sista brevet från Chiquititas Medelhavssegling.

 

031005

Kommer iväg från Burg i gryningen och sätter kurs på rännan i Gedserrev, vid 14-tiden går vi genom rännan och går nu rakt norrut mot Klintholm. Har härlig segling upp till Klintholm som vi angör strax innan skymningen faller. Vi tvättar av Chiquitita och rensar upp lite allmänt för i morgon skall vi vara presentabla när vi angör Limhamn. Trötta men nöjda med dagens distans kojar vi in.

 

031006

Idag har vi 45 sjömil kvar på vår resa från Kemer till Limhamn. Vi startar 07.00 och har meddelat anhöriga och vänner att vi skall anlända klockan 16,15. När vi rundat Mönsklint och dess vita klippor visar navigatorn att vårt ETA stämmer. Nu går Chiquitita helt själv med autopilotens hjälp de sista sjömilen hem till Limhamn. Hon verkar lite som en gammal häst för plötsligt ökar hon från 5 till 7 knop, hon är på väg hem. Jag får tid att tänka genom våra fantastiska år tillsammans, hur trygg och säker hon alltid känns och vilken perfekt bostad hon varit åt oss under dessa fantastiska år. För att inte komma fram för tidigt rullar vi in genuan så mycket att vårt ETA åter stämmer. När vi närmar oss Öresundsbron knyter Torsten samman våra 11 gästflaggor och hissar dem under styrbordspridare. Nu börjar det bli svårt, känslorna kommer när vi seglar under bron och Limhamns siluett dyker upp. Vi släpper ut hela genuan så att alla fyra seglen drar för fullt när vi rusar in mot hamnen. På piren ser jag Ted och där står också Paul med Max på armen, tårarna kommer men strax efter är jag i balans igen och som kapten på Chiquitita styr jag upp henne mot vinden efter att innerstagsegel och genua rullats in. Torsten tar ner storen och jag stryker mesanseglet. För motor går vi in till FA–bryggan som är full av våra vänner, och från högtalare på Madame strömmar ABBA:s Chiquitita. Flera händer hjälper till att förtöja oss på FA-bryggan igen efter 10 000 sjömil. Familj och vänner kramas om och Chiquitita känns för första gången trång när alla kommer ombord. Bubbelvinet flödar och upplevelser berättas, efter hand som tiden går droppar fler och fler av, och till slut är det bara familjemedlemmar kvar.

Alla våra gästflaggor på rad i tur och ordning 

 Vår älskade vackra Chiquitita på väg in i Limhamn 

 

 Så står man där igen med en klump i halsen och ser sina nära och kära genom blanka ögon

 

 Max, Paul och Farfar Stig 

 

Välkomstkommiten

 Eftersnack

 

 Till slut var det bara familjen kvar 

 

 Jo, jag tycker nog det

 

 Underbara Chiquitita som har gett oss de bästa åren i vårt liv

Att vi kunnat genomföra denna fantastiska långsegling har vi förutom våra underbara familjer och släktingar, en hel del andra att tacka. Inte minst alla ni som vi haft kontakt med oss under alla år. Jag tror att alla vid något tillfälle nämns i våra brev, men jag vill ändå framhålla att hade det inte varit varvet i Skillinge som byggde Chiquitita åt oss, så hade hon aldrig blivit den fantastiska långseglare som hon är. Nu blir vi landkrabbor för en tid, så får vi se vad som framtiden har i sitt sköte. Vi blev förälskade i Europas kanaler, så en dag som pensionärer kanske vi kommer att kuska runt på dem.

Vi ses och hörs någon stans någon gång i framtiden

Stig & Ann-Margreth och S/Y CHIQUiTITA

Långsegling Bakgrund och  bygget Förord Sverige till Spanien Spanien   och Balearerna Spanien till Turkiet Turkiet till Sverige Gästbok
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)