Sverige till Spanien

För att söka i denna text, tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

sverige-till-spanien.jpg 

Vår långsegling med S/Y Chiquitita gjorde vi under åren 2000-2003. Hela resan dokumenterade vi i mail som vi sände regelbundet till släkt och vänner. Dessa mail har vi sammanställt och kompletterat med bilder, vilket har resulterat i fyra delar, en för varje år. Den första delen omfattar seglingen från Limhamn till Estepona i Spanien under år 2000.

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

Avfärd från Limhamn 2000-07-09 

Single up ropar jag, förtöjningarna lossas, nu var endast springet kvar, framåt i maskin och aktern arbetar sig ut från kajen. Back i maskin, allt loss, nu är även fören fri, babord roder, framåt igen och mer maskin. Chiquitita svänger långsamt upp mot den tilltagande sydvästen och lämnar sjösättningskajen i Limhamns småbåtshamn bakom sig. Jag vänder mig om, med en klump i halsen och genom blanka ögon ser jag släkt och vänner som står kvar och vinkar. Avsked är alltid svårt, men vår glädje var obeskrivlig, vi var på väg! Det kändes som vi hade ett evigt sommarlov framför oss.  

From: S/Y Chiquitita

Sent: Tuesday, July 11, 2000 9:06 PM 

Skepp Ohoj! Sänder en kort rapport, vi ligger i Klintholm för andra natten men går mot Warnemünde i morgon. Nu har vi hela världen och ett oändligt sommarlov framför oss.  Hade från början tänkt gå till Rödvik första dagen, men vinden var emot så vi fick köra motor hela tiden, och vi var ganska trötta så det sista stoppet i Sverige blev Skanör. Han som tog emot tamparna på bryggan undrade om det var vi som kom ifrån Limhamn och skulle till Medelhavet? Alla känner apan men apan känner ingen. Stinas kyckling åkte in i ugnen och efter att proppat i oss av den stöp vi i våra kojer. 

  

Limhamn - Skanör - Klintholm

Måndag morgon sätter vi stor och innerstagsegel, så skönt att ha det på rulle, nu kommer det att bli använt oftare, kursen går mot Klintholm. Med 8-10 m/s och SÖ knallar vi på med god fart, när Skåne inte ger landlä längre börjar sjön att resa sig och vinden ökar till 11-13 m/s. Det blev en skumpig resa, vinden vred upp mot syd och det började regna, för att klara Mönsklint stöttade vi med motor. Vid inseglingen till Klintholm slutade det att regna och solen tittade fram. Fullt i hamnen men en Tysk som vi tänkt lägga oss utanpå ville inte vara fender åt oss så vi bytte plats, nej vem vill ha 17000 kg stålbåt tryckande på sin celluloidlåda. Nu ligger vi bekvämt långsides till kaj och Tysken seglade i morse.  Slöade mest idag, men har fixat radarn den ville inte starta i Limhamn, det visa sig att där var avbrott på en kabel till antennen, jag har också justerat in NMEA-koderna från GPS:n så att radar, autopilot, navtex och dator kan prata med varandra. Klintholm är en tråkig och dyr hamn, men gott om krogar. Ingen av dem fick äran utan vi gick till rökeriet och köpte en bit hälleflundra, en bit smörfisk och en bit lax, värmde dem i mikron och hade potatissallad till gottgottigottgott. 

Böljande hälsning S/Y Chiquitita

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

From:S/Y Chiquitita

Sent: Saturday, July 15, 2000 8:25 PM

Rostock  000712

Vi lämnar Klintholm vid åttatiden för att gå till Warnemünde, vinden är svag och SV så vi faller av något från kursen. Rapporten säger V-NV upp till 13 m/s under dagen, mycket vind men från rätt håll, så det här skall gå bra.

Den vred aldrig mer än till V men 13 m/s+ det blev det, så ännu en skumpig sträcka i hård bidevind. På eftermiddagen vid fyra tiden fick vi en våg i sidan som small som ett kanonskott och hela (som tur var) båten for skakande i sidled ett par meter, vilka krafter. Vid 18,30 tiden tar vi ner seglen och kör motor in i hamnen, kraftigt rullande sjö i inloppet gör att vi får det mesta omstuvat i båten. Fullt i hamnen så det är bara att fortsätta upp för floden mot Rostock. En timma senare är vi inne vid flytbryggorna, här skall man fånga en boj att ha som akterförtöjning. Men man når inte ner från Chiquititas däck, och A-M vägra agera bojfångare hängande upp och ner i fötterna, fast jag lova att inte släppa. En hygglig tysk (jodå det finns sådana) lånade oss en bojkrok och på ett kick med ett klick var det problemet löst. För 22 Dm/natt får man liggeplats och ström men vattnet kostar 1 Dm/100 liter så vi spar på vattnet genom att dricka vin eller öl. Väderrapporten är tyvärr inte speciellt lovande, vi blir här några dagar, har en del att göra på båten, men staden tål också ett par dagar även om vi varit här ett antal gånger tidigare.

 

000713

Radarn har lagt av igen, kollar lite på den men det behövs ett större ingrepp så jag beslutar att vänta tills i morgon. Vi går upp en runda på stan och konstaterar att centrum nu nästan är klart. De har behållit de gamla fasaderna men rivit allt bakom och byggt helt nytt, ett bra sätt att ha kvar den gamla gatumiljön och samtidigt få invändigt moderna hus.

Två smarriga mackor, en med Rollemops och en med Bismarkheering

Köper med ett par mackor med rullemops och Bismarkheering som är goda sillinläggningar, och det får bli vår lunch tillsammans med en Rostocker, sen måste man sova middag. Vaknar först vid 16-tiden, var tydligen trött, knappar lite på datorn, läser och tittar på TV, sen blir det middag, kassler med svampsås och potatis, till det en flaska vin, så var man trött igen, dags att sova.

 

Hamnvy från Rostocks småbåtshamn

000714

Sen frukost, röja lite också hissa flaggan, A-M fick ta fram symaskinen i går för att laga flaggan i hörnen. Det sliter hårt på den när den sitter uppe dygnet runt så nu tar vi ner den om natten. Vi gick till skeppshandeln som ligger 25 meter här i från och handlade lite smått och gott, bl.a. en bojkrok, men den får A-M själv betala efter som hon vägrade att samarbeta vid tilläggningen. Under seglingen i förrgår hörde vi ett halvdant "mayday" med öststats brytning från en båt som hette Dunkan. Det kom från ett mycket gammalt och litet ångdrivet fartyg på 20 meter med 6 man ombord. Tyska kustvakten svarade och det visa sig att de låg 15 Nm (1 Nm = 1,85 km) utanför Warnemünde, bränslet hade tagit slut och nu låg de för ankar och behövde assistans. Kustvakten gick ut och efter en dryg timma hörde vi på VHF att de fått över en tross och börjat dra.

Döm om vår förvåning när vi i dag tog en promenad längst kajen för att besöka ett flytande varuhus, det hade dessvärre stängt för gott, och får syn på en båt med så mycket bråte på däck och i ett sådant skick att den borde få nyttjande förbud och sättas på land omgående. Jodå det var Dunkan, och i riggen, hon har en kort mast med rårsegel, satt en bit presenning där det stod att hon var byggd 1903, där var också målat en karta från Riga till London. Enligt den hade hon gått från Riga till Helsingfors, Stockholm, Gotland och nu Warnemünde, för att fortsätta via Kielkanalen och Nordsjön! till London.I skorstenen satt hammaren och skäran, det var nog det nyaste där var på den båten och det kom väl dit i oktober 1917. En ångdriven vinsch och div. reglage tyder på att, om inte allt så åtminstone det mesta är original. I St. Katharine´s Docks i London ligger ett antal Musée fartyg, det är kanske dit hon skall. Det är inte så dyrt att leva här, kotletterna vi hade till middag i dag kostade knappt 30 kr/kg och "sillamackorna" vi hade till lunch i går kostade drygt 10 kr/st en liter mjölk kostar 5,50. Att sen besparingen på sprit, vin och öl är ännu större gör ju inte saken sämre. 

 

000715

Radarn går igen! I dag tog jag itu med den, jag visste ungefär var jag skulle börja felsöka, och hade sådan tur att jag gick direkt på felet. Det var en transistor som lagt av, fram med registret över vad som finns i förrådet, det sade att i lådorna "P" och "O" fanns komponenter och lödkolv. Sen fick jag se vad jag hade med som skulle kunna ersätta den trasiga transistorn. Jo det fanns en som troligen skulle fungera, och efter diverse pilleri kom den på plats och allt gick som det skulle igen, det gäller att ha tur. Det var lämpligt att fixa radarn i dag, för det har regnat hela dagen, A-M har stuvat om en del bland proviant och annat, men nu mot kvällen har regnet upphört.

  

Vykortet på Dunkan

Vi går bort till Dunkan för att fotografera den, då kommer en ur besättningen upp med ett par vykort som föreställer båten. Av dem framgår att hon är en steam-schooner byggd i Sankt Petersburg 1903, längd 21,5 m, bredd 4,7 m, djupgående 1,8 m, segelyta 100 m². Ångpannan är en "double combustion fire tube boiler" som ger ett ångtryck på 8 atm till en 2 cylindrig compound maskin. Som då levererar 75 indikerade hästkrafter vilket ger en fart på 10 knop. (Se här om Dunkans vidare öde)I morgon går vi mot Heiligenhafen, ha det så bra och hör gärna av er.

S/Y Chiquitita.

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

From: S/Y Chiquitita

Sent: Wednesday, July 26, 2000 11:35 PM

 Skepp Ohoj alla soffseglare och andra!

 Tack för alla mail vi fått, det är kul att få ett livstecken från er, men snälla, ni som svarar med att trycka på "SVARA", koppla bort den ursprungliga texten. Använder ni Explorer så gå in på VERKTYG, ALTERNATIV, SKICKA och tag bort bocken i rutan för "Inkludera meddelande i svar", då slipper vi få breven tillbaks med ert svar, det räcker ju att vi betalar för våra brev en gång. Så ja, lite tukt och förmaning skadar aldrig. Nu till vad som har hänt sen sist.

 

000716

Lämnar Rostock vid 7-tiden för färd mot Heligenhafen, och har en dryg timmas motorgång i floden Warne innan vi når havet, tyvärr säger väderrapporten att det skall blåsa NV, mitt i nosen, med 4-6 m/s, så det blir att fortsätta för motor. Vid 10-tiden börjar dock vinden skrota mot V-SV, sätter segel, allt utom mesan, och seglar ta mej f-n ända till Fehmansund, denna gången gick det vår väg. Kör motor under bron, det är den bron man kör över när man har kommit med färjan till Puttgarden. Heligenhafen ligger på babord sida efter bron. Vi hittar en ledig plats och tränger oss in mellan stolparna klockan 18.00, nu satt det fint med en "angörare". Vi tar en dusch, det är en härlig lyx att ha dusch ombord, och går upp på stan, konstaterar att det är hamnfest det har det varit varje gång vi har varit här, har de alltid hamnfest? Staden är sig lik, vi hittar (vilket inte är så svårt) en restaurang som har spätta på menyn, det tar jag medan A-M väljer en köttbit, gott och vällagat.

 

000717

Sovmorgon, går upp på stan och ordnar lite smått till båten, klädkrokar och expanderskruvar till toaletten, den har blivit lite "rickig". Lunchen kommer fort när man sover länge, det fick bli rullemopsmackor, men här var de en mark dyrare. Fixar lite med båten, fyller vatten och sätter upp krokar. Äter ombord och somnar gott.

 

000718

Det är inte det bästa väder att ge sig ut i men det ser inte ut att bli så mycket bättre de närmsta dagarna så det är lika bra att sätta kurs mot Kiel. Ännu en gång med vinden rakt emot, så det får bli motorgång. Brant hög sjö gör att vi rör oss mycket upp och ner. Hittar ingen hastighet som hon går bra i. Sträckan är ganska grund så sjön bygger branta berg. Försökte hålla omkring 4 knop men hade mycket stampande och överspolande sjö. Efter en timmas gång brakar det till i aktern, det är en stor våg från en krossjö som slår in i akterspeglen, och den fyller lillbåten som ligger upplagd på dävertarna, lillbåten hänger till hälften under vatten och ett av fästena har brustit. Nu gällde det att först säkra läget och sen rädda den nya elektriska utombordaren. Efter tio minuter låg utombordaren i sittbrunnen helt OK. Så skulle båten frigöras och gå i sjön säkrad med ett par tampar, fästet som höll kvar båten ville ha en bit av fläsket på min högra Vickevire innan det släppte taget, så det fick det med blånagel och blodvite som följd.

 Nu låg båten upp och ner i vattnet, med lite trixande med tamparna och sjögången till hjälp så lyckades jag vända henne, hon var vattenfylld men flöt på rätt håll och efter ett par vågor så hade hälften av vattnet skvalpat ut. Så fick hon hänga, till hälften vattenfylld och med kort tamp. När vi kom fram till Holtenau vid 18.30-tiden, som är inslussningshamn till Kielkanalen, var det bara en decimeter vatten kvar i henne. Inga problem att hitta plats, här ligger man långsides vid trädbryggor, men ingen ström och inget vatten, nu behöver vi inte det för allt fyllde vi i Heligenhafen. I gengäld så kostar det bara 15 DM/natt. Middag ombord, kalops och potatis med vaniljpudding till efterrätt, efter en sådan dag så sover man gott.

 

000719

Onsdagen går i reparationens tecken. Det fanns aluminium i materialförrådet så efter en hel dags arbete är det mesta återställt. Lillbåten har fått en del skador på relingen men dem får vi plasta vid ett senare (varmare) tillfälle. A-M handlar och inventerar stan under tiden jag sliter, belöningen blir kycklingfilé med ris till lunch och hamburgare till middag. Tittar på TV för att kolla vädret och somnar sen gott.

 

 000720

Fixade det sista på ställningen, kom på i natt hur jag skulle lösa det, så nu ligger lillbåten på plats igen, säkrare än någonsin. A-M går och handlar det sista och försöker betala slussavgiften i förväg, men det gick inte. Slussar in 14.30 och A-M får vissa problem vid förtöjningen, men efter några minuter så löser det sig. Nivåskillnaden är inte mer än någon decimeter så slussningen går snabbt.

 Kör med sex knop mot Rendsburg, som är knappt halvvägs. Men ingen plats för oss när vi kommer fram. Går vidare och först 21.45 hittar vi en bukt med pålar lämplig att övernatta i. Eftersom fritidsbåtar inte får gå i kanalen under mörker var det i sista minuten som vi hittade ett nattställe, GPS:en berättade att solen gick ner på vår position kl 21.41! Nu var vi trötta och köket var stängt så vi tog ett par pölsor med bröd, snabbt och enkelt värmda i mikron.

 

000721

En underbar morgon, allt lugnt och stilla i denna lilla vik, en fritidsfiskare står och kastar en bit bort, de andra båtarna som ligger för ankar eller vid pålar i viken har ännu ej vaknat. Jag gör min standard frukost, te med honung och två rostade mackor med ost på, sätter mig i sittbrunnen och tycker att livet är för underbart. A-M sover, så jag passar på att kolla oljan på motorn, hoppsan här var det torrt, slår på en halv liter, också är det fullt igen. Latar oss och först vid elvatiden går vi mot Brunsbüttel.

Kommer fram klockan 14.00, småbåtshamnen är full, så vi lägger oss på en nybyggd brygga före tankstället, här får vi ligga för 15 DM/natt, men ingen ström och inget vatten, men vi klarar oss utan. Känner till staden eftersom vi låg här för två år sen när vi gick till England med min kusin Bertil och hans fru Ulla, då var här hamnfest och det är det på söndag också, hmmm..... Vädret har äntligen blivit bättre men inte riktigt stabilt, har inte fått någon väderrapport på NAVTEX-en så vi har dålig koll på hur det skall bli. Enligt TV:n på kvällen så skulle det förbli ostadigt, vi avvaktar nog någon dag innan vi ger oss i kast med Nordsjön, här ligger vi ju billigt och bra.

 

000722 - 23

Ligger kvar och kollar väderrapporter men ingen passande, passar på att fixa lite på båten, stuvar undan alla sjökort över Östersjön och sundet, och tar fram Nordsjökorten. En svensk båt som heter Inferno kommer och lägger sig vid vår brygga. Ombord finns ett par i 30-års ålder som skall till Västindien, jag pratar en del med dem och de hade en väderrapport som sade NO-vindar på måndag och tisdag. Vädret har blivit bättre och solen värmer gott. På söndagen gick vi på marknaden i hamnen och där fanns mycket man inte behövde. Ytterligare en svensk båt kommer in till vår brygga, den heter Pilgrim, och har en besättning som består av far och två söner. De är på väg till Medelhavet så vi pratar en del med dem om färdväg och hamnar. Bestämmer oss för att gå i morgon.

 

000724

Efter frukost går vi och skaffar ett par sjökort över Tyska Nordsjökusten, planerar och räknar tidvatten, kommer fram till att går det något så när tar vi oss till Norderney, och går det bra så blir det Borkum. Det förutsätter nattsegling, så vi slussar ut 16.00 och har med hjälp av det utgående tidvattnet kommit ut i Nordsjön 20.30, det är hela Elbes inlopp som man skall passera. Vi får hygglig vind snett akter ifrån och gör god fart för bara genuan. Vi äter inte fören klockan elva för att natten inte skall bli så lång för mig, vid midnatt går A-M och lägger sig.

 

 Det var bara några båtar till som slussade ut från Kielkanalen samtidigt med oss

Vi går innanför den ordinarie farleden, och följer dess gröna bojar som vi då får på styrbordssidan. I farleden är där intensiv trafik stora fartyg passerar var tionde minut på ena eller andra hållet, och en och annan fiskebåt, typ bomtrålare, som också går vid sidan om farleden kör om oss. Dessa bomtrålare som oftast trålar räkor, far omkring under natten som yra höns, fram och tillbaka över havet, man vet aldrig var man har dem, men jag har slutat oroa mig för dem, det verkar som de sköter sitt och ser till att inget händer. Vid tretiden skulle jag släppa farleden och gå närmre land, det fanns tre bojar som jag skulle följa och jag hade dem alla tre på radarn, och såg ljuset från en av dem också.

Den sista av dem hade jag lagt in som waypoint i GPS, så det skulle bli enkelt, innan jag har passerat boj nummer ett ser jag ljuset från nästa boj rakt föröver. Kollar på radarn och räknar med att passera den om femton minuter. Efter femton minuter tycker jag att ljuset från bojen är allt för långt borta fortfarande, det är mycket svårt att bedöma avstånd till ett ljus på sjön, och blir misstänksam, kan den vara släckt. Slår en hastig titt på radarn men ser inget eko i närheten, då är bojen redan för nära för att synas på radarn.

Spanar intensivt ut i mörkret, och plötsligt skymtar den strax föröver, kopplar från autopiloten och snurrar ratten fullt babord, med någon meter till godo glider bojen förbi på styrbordssidan. Den var påseglad, toppen var bruten och hängde ner, att segla på en sådan med Chiquitita hade väl inte sänkt henne men nog hade där blivit en rejäl buckla. Sådana överraskningar undanber vi oss gärna, vid fyratiden är jag som sömnigast, men en morot och lite dricka håller mig vaken, och när det börjar ljusna släpper sömnigheten. A-M vaknar vid sjutiden och då har jag redan bestämt att vi fortsätter till Borkum. Vi ligger till kaj i Borums marina vid flytbrygga klockan 14.30, nu var jag ganska mör, jag vilade en stund, försökte koppla ström men det fanns ingen i uttagen. Efter tidig middag går jag till kojs, man blir trött om man inte får sova på 37 timmar.

 

Det var här på väg till Borkum som vi höll på att kollidera med en släckt boj 

Hälsar Chiquitita

 PS. Har sett på TV att ni har översvämningar norrut, då är det bra med en båt.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 From:S/Y Chiquitita

Sent: Sunday, July 30, 2000 7:10 PM

Hallå igen!Här kommer brev 4, och tack för alla svar. Vi kan inte svara alla varje gång separat, utan det får bli kollektivt svar de flesta gångerna, men då och då skall ni få individuella svar. Det är faktiskt ganska mycket man skall hinna med varje dag. Skall vi segla så kräver det sin planering med väderrapporter, tidvattenberäkningar, vägval osv. Ligger vi kvar så skall båten ha sitt, affärerna på orten skall inventeras och befrias från sitt överskott, det skall skrivas brev, och mat måste man ha varje dag, som ni ser så har vi fullt upp. Mitt lillfinger har återhämtat sig bra efter omgången med lillbåten, och är snart sig lik igen. 

Denna sträcka tog nästan 3 veckor, vi har ingen brådska.

000726

Borkum är en ö som för oss mest är känd för fyrskeppet Borkum Riff numera ersatt av ett fast märke, fyrskeppet ligger här i hamnen och skall bli till museum. Jag kan inte se någon som helst anledning till att besöka denna plats om man inte måste, småbåtshamnen är ett skrotupplag, utslängd på en revtunga tillsammans med stora hamnen, minst ett par kilometer från "staden". Det går visserligen en buss där emellan på spridda tider, men i hamnen finns bara en restaurang, en kiosk och ett hamnkontor som begär 26DM / natt för att man skall få ligga vid rostiga halvsjunkna pontoner utan ström och med en vattenslang som har långt framskridna prostataproblem. Vid eluttaget stod det att strömmen endast fick användas till att ladda batterier och driva kylskåp, det hade inte ens gått att ladda ett 1,5 volts batteri, och ölen hade blivit mycket kallare om man blåst på den.

Fyrskeppet Borkum Riff, som jag hört nämnas tusentals gånger på sjörapporten, nu fick jag äntligen se hur det såg ut.

Om någon måste gå in här så gå inte in i småbåtshamnen utan fortsätt två kabellängder fram till stora hamnen och gå in där istället, servicen är kanske inte bättre men där är i alla fall ordentliga bryggor. Vi tänkte att det finns kanske andra värden på ön, så när vi var inne i "staden" tog vi en rundtursbuss för att få se vad ön hade att erbjuda. Det vissa sig att det fanns i princip två vägar på ön. En gick österut till en campingplats, och en gick? Ja just det, till hamnen! Så fick vi se den igen. Det finns också en smalspårig järnväg som går ut till hamnen, ett kurhotell och ett inomhushavsbad. Denna ö har sextusen bofasta invånare och besöks av tjugofyratusen turister! Man undrar vad det är som vi inte har förstått?  

 

000727

Idag har vi skepparmöte, närvarande är skepparen och hennes man, vi är trötta på dessa västvindar och beslutar att passera Holland genom kanalerna, istället för att fortsätta köra motor mot sjö och vind ute till havs. Kollar tidvattnet på datorn och kommer fram till att vi skall kunna gå vid 15-tiden, och då få tidvattnet med oss in till Delfzijl som är hamnen där vi skall slussa in på Emskanalen. Klockan 15.00 sitter vi fortfarande fast i dyn, men kvart över så lyckas vi ta oss loss och ut från detta skrotupplag, kör ut i farleden och får bra fart med tidvattnet. Ingen vind så det är än en gång motorn som drar. Med hjälp av tidvattnet gör vi hela tiden mellan nio och tio knop så vi avverkar de 22 milen på lite drygt 2,5 timmar. Strax innan vi skall svänga in mot Delfzijl seglar ett svenskt fartyg om oss och styrman kommer ut på bryggvingen och vinkar glatt, sådant känns alltid bra. Vilken skillnad jämfört med Borkum. Vi har nu kommit till ett land med vänligt sinnade infödingar, en ren och proper hamn med all service fungerande, och en underbar liten stad full av gågator och massor av butiker till glädje för skepparen. En trevlig hamnkapten, med en antydan till geneverandedräkt berättar var vi kan köpa kanalkartor och begär 22 gulden / natt. Vi hade ett par hundra gulden över sen vi var här senast, som var i början på 80-talet, vi hade tur det var bara en femma och en tjugofema som inte gällde mer, resten var fortfarande gångbara. Nu känns allt bra igen, och efter kvällsmat med hamburgare ägg grönsaker och bröd så sover vi gott. 

 

000728

Efter frukost går vi upp till Davids för att skaffa kanalkartor, ytterligare en vänligt sinnad inföding står till vår tjänst. Han tillhandahåller inte bara kartorna utan ritar också in vilka kanaler vi kan gå med masterna uppe och ett djupgående på 1,90 meter. Vi kan gå ända till Rotterdam om vi vill, men vi får väl se hur vi gör. Nöjda så här långt fortsätter vi kryssa mellan affärerna och här hittar jag ett runtomlysande 12 volts lysrör i form av en sladdlampa vilken vi kan hänga i riggen som ankarlanterna. Vår ordinarie ankarlanterna har jag ändrat till en trefärgs topplanterna för att spara ström när vi seglar. Det blir en hel del annat handlat också, bl.a. en tvättlinskassett med fyra linor att hänga tvätten på, vi har nämligen tid i ”tvättstugan” idag. Väl ombord ansluter jag tvättmaskinen till vatten och avlopp och sen kör vi en omgång, allt går bra. Efter lunch på kasseler och stekt potatis så spänner jag upp linorna på tvären i akterkabinen som nu får agera torkrum eftersom vädret är lite osäkert, och med hjälp av en liten torkvinda, en sådan med vidhängande klädnypor får all tvätten plats. Vi studerar nu ingående våra kanalkartor och beslutar att gå till Groningen i morgon. Jag trixar lite med KV-radion, den är kopplad till datorn, så med hjälp av ett datorprogram kan jag ta emot väderkartor och vädersatellitbilder som långsamt (10 min) växer fram på datorskärmen. Men tyvärr stör datorn radion så det blir inte så bra, provar istället med den bärbara datorn, och hux flux så växer det fram en perfekt karta. Middagen blev fisk schoolenfile, alltid lika gott med sjötunga, om man dessutom har en flaska vitt till så mår man väl som man förtjänar? 

 

000729

Lämnar Delfzijl, en pärla som vi gärna rekommenderar, och kör mot slussen vid 09-tiden. Före oss går en pråm in i slussen och jag kallar upp slussvakten och undrar om vi kan gå in samtidigt, ja kom ni också, svar han. Men så fort pråmen är inne stänger han portarna mitt framför fören på oss, samtidigt kallar han på radion och säger något om höger, vi backar ut och då visar det sig att det fanns en mindre slusskammare till höger om den stora, det var där vi skulle in. Allt gick bra och innan vi hann få fast några förtöjningar så var slussningen klar och de förliga portarna öppnades, tidvatten nivån stämde överens med kanalnivån. Nu hängde vi på pråmen så kunde vi smita med på samma broöppningar. Det gick bra ända till strax före Groningen då var där en bro som pråmen kunde passera utan att den behövde öppnas, men det kunde inte vi så här fick jag begära öppning. Men det är väldigt enkelt, numret på VHF-kanalen som man skall använda står på en stor skylt vid varje bro, och de öppnar nästan alltid omedelbart. De flesta broarna är TV-övervakade och obemannade, men allt fungerar mycket smidigt.

 

Noorderhaven i Groningen bjuder på underbar omgivning

Släpps in under bron till Groningen kvart i tolv och lägger oss långsides till kaj längst en gata nästan mitt i stan.Efter en så här enkel tur blir det enkel lunch, skinkmackor och ägg, men naturligtvis en "angörare". Av tvätten från igår är det mesta torrt och det andra åker upp i sittbrunnen. Nu går vi en runda på stan, här verkar alla cykla, bara på en gata låg sju cykelaffärer/verkstäder, och eftersom det är lördag så är det marknad i hela centrala delen, hundratals stånd med allt mellan himmel och vatten. Massor med blommor, grönsaker ostar och annat i matväg, sen allt det andra, kläder, lädervaror, smycken, och krimskrams, ja ungefär som Kiviksmarknad, lika roligt varje gång, men man blir också lika fort trött på det. När vi kommer till båten kör vi en maskin vittvätt eftersom det andra nu är torrt. Jag försöker lösa problemet med störningarna på KV-radion från datorn med en annan antenn men får samma resultat. Så kommer hamnkaptenskan och vill ha hamnavgift 23 Gulden / natt för plats nästan mitt i stan med ström och tillgång till dusch och toalett om vi behövt, 23 Gulden motsvarar 90 Skr ( 1G=3,85 Skr ), att jämföra med Borkum där det kostade 115 Skr / natt för "ingenting". Vi har köpt Argentinsk oxfilé på ett av varuhusen, inte alldeles billig men underbart god, till det har vi en flaska rött, en avskeds gåva, tack Gert det var gott. I "brevlådan" låg tre mail tack för det.

 

000730

Tyvärr är de flesta bostadspråmarna i ett miserabelt skick 

Om söndagarna öppnas broarna bara på fasta tider så vi tar en liggedag i dag. Det blir sen frukost och sen studerar jag morgondagens färdväg, medan A-M bakar en kaka.Efter lunch skriver jag brev och A-M slappar i sittbrunnen, eftermiddagskaffe med nybakad kaka, och sen en promenad på stan. När jag går upp på bron som vi kom in igenom, för att ta en bild, upptäcker jag att IKEA ligger bara ett par hundra meter bort. Eftersom det är söndag så är där stängt, alla affärer har stängt om söndagarna, där är de lite efter oss. Vi går runt stadskärnan genom att följa kanalerna, och de är fulla med bostadspråmar, tyvärr är de flesta i ett miserabelt skick. Staden verkar trevlig och det hade gått och fördriva tiden här ytterligare ett par dagar men i morgon skall vi gå till Leeuwarden. Att göra sig förstådd är inte så svårt det verkar som alla kan engelska, men den holländska boken som vi köpte tillsammans med kanalkorten kan vara både lätt och svår att förstå. För vad betyder det när där angående broöppning om söndagarna står följande:Begeleide vaart volgens volgend schema:Van buiten naar binnen: 9, 13, 16hVan binnen naar buiten: 10.30, 14.30, 17.30hOosterhavenbrug, Plataanbrug en Van Ketwich Vverschuurbrug.Nej då är det nog säkrast att bli liggande och vänta till i morgon då de öppnar när man kommer. Det blir inte mer denna gången, A-M stryker tvätten och när hon är klar skall vi äta, det blir kyckling i sås gjord på creme fraiche, chili och champinjoner.

Lugna hälsningar från gropseglarnapåChiquitita

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

From:S/Y Chiquitita

Sent: Thursday, August 03, 2000 9:41 PM

Skepp Ohoj!Ni som är intresserade, läs inte bara igenom breven, utan ta fram skolatlasen och slå upp platserna så ni vet var vi är rent geografiskt, och kan se hur långt vi kommer på en dag. Det går med ungefär samma hastighet som när man cyklar. Och ni andra, som inte hör av er, ni slipper snart våra brev. Denna gång handlar det om plöjningstävlan. Jag tror att vi kan komma med i Guinnes rekordbok med den längsta plogfåran på en kanalbotten. 

 

000731

Så var det sista dagen i denna månad, tiden går och vi tycker att vi kommer ingen vart. Går från Groningen klockan 09.00, ligger direkt innanför bron som vi kom in genom, men med fören vänd mot bron, så när vi startar upp och släpper förtöjningarna har brovakten sett detta och tror att vi skall gå ut genom den bron. Och innan han ser att vi svänger helt runt har han redan fält bommarna och börjat lyfta bron som är en stor genomfartsled, vilken service, tyvärr till ingen nytta denna gång. Vi blir istället tillsammans med två andra båtar snabbt och smidigt utan väntetider genomsläppta den andra vägen, det är tolv broar som skall passeras i Groningen och samma brovakt sköter ofta två eller tre broar.Han kommer farande på sin cykel springer in i kuren, ringer i ringklockan, fäller bommarna, tänder ljussignalerna till båtarna, rött eller grön beroende på vilken riktning som skall gå först, öppnar bron, skiftar signalerna när båtarna från ena hållet gått igenom, när dessa också passerat stänger han bron, upp med bommarna, ut ur kuren och på cykeln i all morgontrafiken till nästa bro för att upprepa alltsammans igen. Detta sköter de så smidigt att hela passagen genom stan och alla tolv broarna gick på en halvtimma. Vi är nu på en kanal som heter Reitdiep, denna och Dokkumer Grootdiep samt Dokkumer Ee är de grundaste kanalerna som vi måste gå igenom, djupet anges till mellan 23 och 19 dm. Det är dessa tre kanaler som vi skall passera innan Leeuwaden. Vi sticker antagligen runt två meter nu, med allt som vi har ombord, men infödingen i Delfzijl som vi köpte kanalkorten av sade att där är inga stora stenar så det är bara att ge mer gas om det tar emot. Nog tog det emot, nästan hela sträckan mellan Goningen och Dokkum plöjde vi en fåra i dybotten, då och då studsade det till när det var en sten i vägen. På ett ställe, det var strax före Roodehaan var det riktig kris, med 3600 varv på motorn = 60 hk lyckades vi med 1,8 knop att ta oss igenom en sträcka på ett par hundra meter, här trodde jag att vi skulle bli sittande.Efter ett antal broar och en sluss, som sänkte oss 1,5 meter, så var vi i Dokkum och här fick vi stanna för natten eftersom klockan var sju och då slutar de öppna broarna. Vi hittade ingen kaj som var djup nog utan fick ligga fastkörda i dyn en knapp meter från kajen. Avgifterna är mycket rimliga, man ligger oftast mitt i stan och här kostade det 40 Skr. Efter en så lång dag får det bli något enkelt till middag, en burk dillkött med potatis och det var faktiskt riktigt gott.  

 

000801

Eftersom vi låg innanför stadsbroarna så kunde vi inte komma igång fören klockan nio, de andra broarna verkar de att öppna redan klockan sju. Denna gång var vi säkert tretio båtar som skulle ut, vi låg vid den sista bron och väntade på öppning när alla de andra kom, så det var bara att ta täten och ge sig ut på, enligt kanalkortet, en av de grundaste kanalerna. Att ligga först, och veta att sätter vi oss så stoppar allihop, är ganska jobbigt, så vid nästa bro försökte jag få någon att gå före, men nej ingen ville ta täten så det var bara att fortsätta. Det är klart de märkte ju när det gick trögt för oss, men kom vi igenom så gjorde de det också, ekolodet var inte till stor hjälp men loggen i GPS:en avslöjade omgående om det gick trögt, så sjönk hastigheten med en tiondels knop var det bara att ge mer gas, och emellanåt var jag tvungen att släppa loss alla 60 hästarna. Vid lunchtid hade vi kommit till Leeuwarden, och då hade vi fått nog. De grunda kanalerna var passerade, men jag var så slut efter denna pärs, att vi bestämde oss för att stanna här över natten. Inte heller här kommer vi till kaj, men med ankarspelets hjälp får jag in fören så vi har en kapp meter att hoppa, aktern däremot ligger nära två meter ut. 

Vår väg genom Holland

Vädret har blivit riktigt bra, sol och värme, så vi tar en promenad på stan, behöver kontanter, vi provar Visakortet och det fungerar även här, letar förtvivlat efter en supermarket men måste till sist fråga på turistbyrån. Det visa sig att det låg ett stort köpcentra på andra sidan kanalen. Köper ett par köttstycken till middag, och en efterrätt typ jordgubbsmousse, så stor att den räcker till oss båda för 1,50 Skr, den måste innehålla något som det kostar att bli av med annars kan man inte sälja något för det priset, dessutom var den god. Nu är denna dag också till ända men innan jag lägger mig skall jag ta en dusch. 

 

000802

Fördelen eller nackdelen, beroende hur man ser det, med att ligga innanför stadsbroarna är att man inte blir utsläppt fören efter klockan nio, och som vanligt fick vi ta täten. Tre broar öppnades direkt, där ibland en järnvägsbro, men sen var det stopp vid nästa som också var en järnvägsbro. På tre tåg och i 45 minuter fick vi vänta innan brovakten dök upp och svängde undan bron, men sen var det samma flyt som vanligt med inga eller korta väntetider. Antalet båtar har ökat, det är antagligen så att Holländarna har semester i augusti. När vi närmar oss Sneeker Meer, som är en lite större sjö visar det sig att det är kappsegling med typiska Holländska båtar. Ni vet dessa som ser ut som en träsko med stora kölar på sidorna som det går att höja och sänka, och dessa båtar var stora.Sjön påminde om Stortorget i Malmö under festivalen, där var så många båtar att man skulle ha kunnat gå torrskodd från strand till strand, ja nästan åtminstone. På något sätt lyckades vi ta oss igenom och fortsätta mot Lemmar. I Lemmar finns två marinor och medan vi snurrar runt och letar plats anropas vi från en kaj, att här kan ni ligga. Det var anmälningskajen och han som ropa in oss var en kombinerad trädgårdsmästare och inkastare. Efter anmälan till hamnkapten, fick vi oss en ny plats anvisad och den var helt ok, där fick vi ligga för 125 Skr/natt, inte så billigt men en trevlig och snygg marina. 

 

000803

Vaknar av att det tjuter i riggen och regnet paddrar på däck, en lina bomdirken, slår irriterande mot masten och jag försöker i det längsta att negligera det men till sist måste jag upp och spänna ut linan. Klockan är sju så det är lika bra att göra frukost. I navtexen sitter en remsa med "galewarning" sydväst styrka 7-8. SV är rakt i nosen, och vi som hade sett fram emot att få segla på Ijsselmeer. Nu får det i stället bli motor med sjö och vind rakt emot. Vi avvaktar med avfärden och vid elvatiden har regnet upphört och vinden lagt sig något, äter en tidig lunch, korv och mos, innan vi går bort och slussar ut. Det var ingen större höjdskillnad så slussningen gick enkelt och smärtfritt. Kort och krabb sjö möter oss på Ijsselmeer men vågorna når knappt en meters höjd. Bara en och annan skall visa sig och sträcker på sig till en och en halv meter. 4,5 knop visar sig vara en bra hastighet, och så får det gå till där är fem sjömil kvar då land börjar läa och sjön lägger sig, även vinden har nu avtagit och solen har tittat fram. Ijsselmeer är en stor sjö ungefär så där 20x30 sjömil och där är som ni vet 8 sjömil mellan Limhamn och Dragör, så det tog oss ungefär fyra timmar att ta oss tvärs över. Sjön är delad på mitten av en vall som alltså är flera gånger längre än Öresundsbron, vid båda landfästena finns slussar som man skall passera för att kunna gå över i andra halvan av sjön. Vi har gått till det norra landfästet, och en stad som heter Enkhuizen, hamnar i en marina, och får en bra plats längst ut på en T-brygga, här får vi betala 140 Skr/natt.Går upp på stan och hittar ytterligare en helt underbar stadskärna som är som ett dockskåp, det är tydligt att skall man turista i Holland så skall man göra det i kanalstäder. Vi har under vägen sett helt fantastiska samhällen ut med kanalerna, ibland känns det som man är och seglar i deras trädgårdar. Efter att letat upp en supermarket och inhandlat två köttbitar och en flaska vino äter vi dem med pommes och har en melon till efterrätt. Sen sitter A-M i sittbrunnen och läser medan jag försöker tillfredsställa er (och mig själv) med brevskrivande.

Allt för denna gång.S/Y Chiquitita

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

From:S/Y Chiquitita

Sent: Thursday, August 10, 2000 10:07 PM

Skepp Ohoj!

Hur vore det med en namntävling till lillbåten? Jan Söderholm, en bryggkompis från FA-bryggan i Limhamn (vinterliggare), tyckte att det kunde vara lämpligt med ett namn på den. Han kom själv med flera bra förslag. Chiquitita, som vi har tagit från ABBA:s låt med samma namn, är spanska och kommer från La Chicha (flicka) via Chiquita (liten flicka, det är så bananerna heter) till Chiquitita som är ett smeknamn typ "my baby", eller en mycket liten flicka. Det kan vara bra att veta bakgrunden till namnet på "storbåten" om man vill att där skall vara en koppling till lillbåten, vilket naturligtvis inte alls är nödvändigt. Så sätt i gång och gnugga geniknölarna, jag är enväldig domare efter att A-M bestämt vem som vunnit. Första pris blir en gratis simtur till Saltholm från valfri startplats, eller något annat. Nu till vad som hänt sen sist.

 

000804

Sen morgon igen, skall tanka vatten, på vattenposten finns ett myntinkast och för två pengar får vi ungefär 600 liter, det blir inte fullt men vi är nöjda. Behöver också tanka diesel och går bort till tankstället och lägger oss i kö, två båtar är före och av två pumpar fungerar bara en. Den som håller på att tanka är en stor Holländsk motorbåt så han skall ha mycket. Då kommer där en tysk segelbåt i bra fart, han såg inte lappen på den trasiga pumpen utan trodde att han skulle komma före i kön om han valde den pumpen. Det var bara det att han inte hade riktigt kontroll på vindriktningen, och brått hade han, så när han svängde upp mot den trasiga pumpen, förde vinden honom sidleds mot den holländska båten. Där gled han längst sidan, och eftersom han hade betett sig så dumt blev där ett jä-la liv på holländaren. Sen han lagt till en bit längre fram fick tysken gå till holländaren och lätta på läret, det blev expressavgift och ändå sist i kön. Varför såg vi så många småleende omkring oss just då?

Efter tankningen, dieseln kostar 7,40 / liter alltså inte billig, gick vi ut till den stora slussen som finns vid landfästet för den vall som delar sjön Ijsselmeer mitt av. Där går en väg uppe på vallen så man kan komma över sjön och inte behöver köra runt om, det hade varit en omväg på tiotals mil. Det gör att där är mycket trafik på vallen och därmed också på den bro som skall öppnas för att man från vårt håll skall komma in i slussen. Vi fick vänta i en dryg timme innan vi kom in, och då hade där gjorts 3+2 slussningar, där är båtar som skall på andra hållet också, med mellan 10 och 30 båtar beroende på storleken, varje gång. Väl inne packas vi som sardinburkar, sen öppnas slussen åt andra hållet och vi har flyttat oss några decimeter neråt. I dag ligger Ijsselmeer lugn och fin så det får bli motor, några försöker segla men ger upp.

Efter sex timmar är vi framme vid inseglingsbojarna till Amsterdam, tjugo i sex är vi vid första och enda bron som vi skall passera innan vi är inne i stan, och den öppnas klockan sex. Vi går genom och följer med de andra båtarna vidare, förbi två marinor och kommer ända fram till den kanalen som vi skall gå vidare på när vi skall passera genom Amsterdam. Här lägger vi till och går upp till brovakten för och fråga om vi kan ligga här någon natt. Som vanligt blir vi mycket vänligt bemötta, och han förklarar hela proceduren med konvojen för oss men beklagar att vi inte får ligga där vi ligger om vi inte skall gå med i konvojen i natt. Det är nämligen så att för och störa trafiken så lite som möjligt med broöppningar så passerar man genom staden i konvoj nattetid.

Istället visar han oss en hamn mitt emot centralstationen där han menar att vi kan ligga. När vi kommer ombord igen läser vi i den holländska kanalboken att den hamnen är bara 1,80 meter djup, vi såg däremot en liten hamn som hette Aeolus och skulle vara 3 meter djup, dit gick vi. Vilken fullträff 1,5 pengar / meter, de andra tog 2,5, och en trevlig hamnkapten som genast hissade den svenska flaggan när vi förtöjt med hans hjälp, och gratis el och vatten! 30 meter utanför marinan ligger en stor supermarket och efter 7-8 minuters promenad når man gratisfärjan som på ett par minuter tar oss över till centralstationen och då är man mitt i centrum. Här stannar vi ett par dagar.

 

 Centralstationen i Amsterdam

 

000805

Idag har vi stortvätt, har kört tre maskiner så båten ser ut som ett zigenarläger, med lakan, trosor och kalsonger på tork över hela båten, men oj vad det skall bli skönt att krypa ner i en nybäddad koj med soltorkade lakan i kväll. Det gäller att passa på när man har fritt vatten och fri ström. Tar gratisfärjan in till centrum för att ta ut pengar på visakortet, men det gick inte, får kolla med banken vad som hänt, har kontanta svenska kronor så vi får växlat ändå, men till rövarkurs i en växlingskiosk. Går en runda i centrum tillsammans med en miljon andra turister, däribland några svenskar. Tittar på ett karnevalståg med båtar på en av kanalerna, verkar vara transisar och liknande.

Tröttnar och tar färjan tillbaka till marinan, smiter in på supermarket för att komplettera vad vi glömt när vi var där i förmiddags. Ombord på båten tar jag itu med en av surdegarna, det finns alltid ett par sådana, jobb som inte är så roliga men som skall göras. Det får bli BB-stuvfack i sittbrunnen, färgen har skrapats av på sina ställen och rosten har börjat komma. Skrapa bort lös färg och rost, dammsuga och tvätta, sen på med Ferocyl, detta stoppar rosten och bildar underlag för målningen. Efter detta belönas man med kalvsnitsel, klyftpotatis, tomat och sallad naturligtvis, också en flaska vin. Godnatt.

 

000806

Vaknar vid halv tre tiden av att en båt kommer och lägger sig på platsen bredvid oss, det är troligen en konvojbåt från andra hållet som kom in. Somnar om efter att ha läst lite i en tråkig bok som handlar om en engelsman som är på safari i Afrika och skall besöka en sjö som heter Jadesjön, vilket också är bokens titel. Vaknar först vid niosnåret och gör en sen frukost. Har märkt att diesel inte rinner mellan tankarna som den skall. Vi har en SB-tank och en BB-tank om vardera 200 liter, mellan dem har vi en så kallad dagtank varifrån motorn tar sitt bränsle. Med en kran kan man koppla SB eller BB-tanken till dagtanken, och det verkar som BB-tanken inte öppnar som den skall. Bestämmer mig för att titta på detta och startar kompressorn så jag kan blåsa genom systemet. Efter mycket skruvande här och där och blåsande både här och där, så har jag lyckats söla ner hela båten med diesel utan att fått klarhet i hur det ligger till med genomsläppet, men det verkar som det går nu. Vem f-n hittade på ordet nöjesbåt!

Efter sen lunch som bestod av ansjovis- och lök-paj, tittar jag över kanalkartorna och kontrollerar färdvägen ut till Rotterdam, sen blev det lite skruvande på KV-radion, har Sverige bytt frekvenser på sina utlandssändningar, tacksam om någon vet och kan ge oss de rätta frekvenserna och sändningstiderna, vi får inte in ett enda svenskt ljud på radion. Hade tänkt ta en drink och lyssna på radion medan jag skriver brev, startar istället en ABBA cd och ur högtalarna strömmar, ja just CHIQUITITA, MAMMA MIA och alla de andra underbara låtarna. Livet är åter härligt och ev. bekymmer är glömda.

 

000807

I dag sov vi länge, jag har bara tre saker på attgöralistan, skriva brev, fylla vatten och sätta fast toastolen på främre toaletten. Den har varit rickig en tid, och expanderplugg är inhandlade så det skulle bara göras. Nu är det nödvändigt, för igår kväll då jag satte mig lossna tronen alldeles, så jag fick sitta och hålla mig, och det är inte meningen, där skall man ju släppa sig. Så fram med borrmaskinen, ett 8mm borr, skruvmejsel, expanderplugg, skruv och sikaflex. Det var lätt som en plätt och nu sitter tronen stadigt igen. Sen blir det brevskrivning flera stycken får svar idag. Därefter lunch, stekta brödskivor med ägg och bacon och till det en öl, ja det vill säga A-M tog en öl, själv föredrar den sortens öl som har mj före och k efter. Jag tycker tyvärr inte om öl men försöker lära mig att dricka det, och till viss mat kan det smaka. Klockan halv tre tar jag en sömntablett och går och lägger mig. Det är i natt som vi skall gå genom Amsterdam vid två tiden, så jag vill sova ett par timmar nu. Vaknar vid halv sex och fyller vatten, har pratat med hamnkapten om hur länge vi fick ligga kvar, ligg så länge ni behöver var hans svar. Äter middag, kokt lax i mikron med kokt potatis och skirat smör till, enkelt men gott. Gör båten klar och lämnar denna härliga hamn strax före nio, går med tända lanternor till insläppet för kanalkonvojen, lägger till och går upp och betalar 17,50 gulden, blir insläppta genom första bron och skall nu vänta här till två tiden då det sätter igång.

000808

Klockan är 00,00 det har börjat regna så vi fick knäppa igen kapellet, annars är det en fin kväll. Vid halv två tiden börjar båtarna från andra hållet att dyka upp på andra sidan järnvägsbron. Strax före två öppnas så bron och de mötande båtarna får gå igenom, sen blir det vår tur, långsamt ringlar karavanen genom, bro efter bro och efter ungefär en timma är vi vid slussen som är sista passagen. Vi hade fått besked av brovakten då vi checkade in, att det skulle gå och ligga strax efter slussen. Dock var det parkerings förbud överallt vad vi kunde se i mörkret, och när de flesta båtarna fortsatte hakade vi på. Efter att ha passerat en sjö kommer vi till en ny bro som är stängd, här lägger vi oss för natten, klockan är då omkring fyra. När vi vaknar vid niotiden är vi bara tre båtar kvar, de andra smet igenom vid sexsnåret på den första öppningen. Vi får ligga här och vänta till 12,15 då de öppnar nästa gång, det är nämligen motorvägen ut till Schiphol, Amsterdams flygplats, så bron öppnar bara på bestämda tider.

En engelskflaggad båt kommer och lägger sig utanpå oss, ombord var mamma och pappa samt två flickor i 8-10 års ålder. De var med konvojen i natt, men hade stannat efter slussen för att sova. Jag pratar lite med mamman på engelska, när plötsligt en av flickorna på norska säger vi är från Norge, ja säger mamman på norska, jag är holländska min man är engelsman och vi bor i Norge. Efter det kunde konversationen fortsätta på skandinaviska. När bron öppnar så kör vi genom, holländskan på den engelsk-norska-holländska båten ropar på VHF-radion upp broarna efterhand som vi skall passera, och de står nästan öppna när vi kommer fram till dem. Ett par av broarna var av typen hissbro, de är byggda mellan två höga torn och lyftes rakt upp till en maximal höjd av 34 meter, men de lyfter inte högre än vad man begär. Som tur var så behövde den andra båten också 18 - 19 meter, och då kom även vi under utan att huka oss.

Meccanobro som hissas upp till önskad höjd

Dessa fackverksbyggda hissbroar ser ut som uppförstorningar från Meccanolåda 6, eller vilket nummer det nu var. Jag hade i alla fall aldrig tillräckligt med delar för att kunna bygga den fastän jag lånade av kompisarna. Nu har jag fått se den i fullskala.

Det var i Meccanolåda 6 som bron var, och det gick att bygga den i olika varianter.

 

Vi åker genom samhälle efter samhälle och passerar ett antal varv och marinor innan vi klockan 18.30 fastnar framför en järnvägsbro som inte öppnar förrän 21.43. Nu var det bra att det blev över på pajen vi hade tidigare, in i micron med den så var middagen fixad. Ett par minuter försenat så öppnar bron och vi kör under, tar till vänster och sen till höger in i en hamn som är så trång, så grud, och så full, att efter ett antal fruktlösa försök och komma in på den enda lediga platsen fick vi studsa ut baklänges. Tillbaka till bron och förtöjer vid vänteplatsen som normalt finns vid de öppningsbara broarna, går till kojs och somnar gott.

 Vid järnvägsbrom i Gouda fick vi vänta, den öppnar på bestämda tider. Där går tågen före båtarna.

000809

Vaknar vid sjutiden av att det kliar på armarna, MYGGBETT, jag som aldrig blir myggbiten, A-M däremot, på henne kalasar de alltid och stora bubblor växer upp överallt. Men på mig? Det är tredje gången som jag fått klåda efter myggbett. Första gången var under min militärtjänst i Boden, knotten där uppe hade väl aldrig tidigare haft en skåning att kalasa på så de åt med god aptit, men där hade vi Djungelolja och det var mycket verksamt. Andra gången var på Mallis, Magaluf, restaurangen Tre musketörer, vi satt ute och åt vid några buskar och där var antagligen ett antal norrländska knott som tagit en ospecificerad restresa och hamnat i just de buskarna. I alla fall så kliade det på armar och ben hela den natten. Och nu, tid igen, jag har inte sett dem, men vänta bara.

 Det blir frukost och nästan lunch innan vi ger oss av, hade tänkt gå till Rotterdam för att sen gå ut i havet. Men ser att vi inte kan nå Oostende på en dagssegling, och börjar titta på att gå lite längre på kanalerna innan vi går ut. Bestämmer att gå till Dordrecht till att böja med, A-M läser i vår holländska kanalbok, hon har blivit riktigt haj på holländska, att där skall vara tre hamnar med lite olika priser och service. Vi bestämmer oss för att gå förbi dem alla tre och se hur de ser ut. Där är små broar som skall öppnas för att kunna komma in i dem, och det gör man genom att trycka på en knapp vid kajkanten så kommer brovakten och öppnar. När vi sticker in fören vid den första hamnen/bron för att se hur den ser ut, så är där genast en hjälpsam holländare som trycker på knappen åt oss och säger att brovakten kommer om fem minuter.

Ja så var det med den valmöjligheten, det är bara att vänta, brovakten kommer och öppnar bron och jag lyckas styra in Chiquitita i det trånga brohålet utan att studsa mellan väggarna. Genast vi kommit innanför så blir vi anvisade en plats, ja till och med två platser fick vi lägga beslag på. Ytterligare en fantastisk pärla till hamn, vi ockuperar två platser, och de begär 1gulden / meter vilket blir 13 gulden alltså 50 Skr!! Fritt vatten och fri ström, inhägnat område, egen nyckel och mitt i stan, visserligen inga toaletter och ingen dusch, men det har vi ju själva. Bestämmer oss för att stanna en dag extra (vi kommer aldrig till Medelhavet på detta viset).

Det är idag en månad sen vi började vårt nya liv. Hade tänkt gå ut och äta men kände oss ganska trötta och bestämde oss för att köpa ett par pizzor eller en färdig kyckling. Går ut på stan, men det verkar inte finnas någon pizzabagare i Dordrecht, ej heller någon kycklingstrypare som säljer färdiggrillade kycklingar. Däremot hittade vi en kvällsöppen supermarket, där köpte vi för ugnen färdiga pizzor istället. Det var första och nog också sista gången som vi gjorde så, ingen vidare middag att fira med. Räddningen var en väl kyld flaska Törley ett Ungerskt bubbelvin som vi fått av Eva, vår yngsta sons blivande svärmor.

Jag bävar inför natten, skall dessa lömska Stukabombare som under dagen hållit sig väl kamouflerade och gömda, anfalla i natt igen? Slaget om England vanns med hjälp av radar och Spitfire, jag har radar (på burk) och flugsmällare, detta utrustar jag mig med när jag går till kojs. A-M hon går i skyddsrum genom att dra täcket över huvudet, fegt, man skall ta upp striden vid ett sådant här tillfälle. Släcker ljuset och genast hörs det typiska tjutande ljudet från en anfallande Stuka, de har ju ett hemligt vapen, nämligen en IR-sensor så de kan "se" i mörker, jag tänder strålkastaren (kojlampan), men får inte syn på något. Släcker och efter en stund hörs brummandet från ett tungt lastat flygfä. F-n den lyckades, fulltankad och blodsprängd låter den mer som en B52:a på väg mot nattens bombmål. Tänder strålkastaren igen och där är den, rund som en fotboll och alldeles blodröd försöker den komma undan. Men en stråle från radarn träffar med full kraft, och han, förlåt hon (det är ju bara honmyggorna som suger blod) börjar misstända gör ett par lopingar och går slutligen i spinn. Visserligen är kemisk krigföring inte tillåtet enligt Genevekonventionen, men radar får man använda. Somnar gott med frid i sinnet.

 

000810

Där var minst en till, både A-M och jag kliar oss under hela morgonen. Efter frukost, går vi upp på stan som består av gamla välbevarade hus från 1600-talet och framåt. Med kanaler som slingrar sig mellan husen, och valvbroar att gå över på, även dessa flera hundra år gamla. Vädret är ganska bra, det är varmt, även på kvällarna, en del sol och ibland så kommer det en liten skur. Behöver en ny svart bläckpatron till skrivaren och en oljefiltertång, får tag på båda och även ett par sandaler till A-M. Handlar lite mat och får dagens överraskning när vi hittar mjölk (min öl) för 0,75 gulden/liter det blir 2,90 Skr, och det är inget fel på hållbarheten, oöppnad utan kyla klarar den sig till 5/11. Tar två liter på prov, och går sen upp och handlar sex liter till, den var nämligen dessutom god. Holland har ganska många stora konstnärer från gamladar, det är inte så konstigt, de hus, och den miljö som vi tycker är vackrast är från deras tid. Det måste ha inspirerat dem till att göra sina mästerverk, bara man går här så känner man hur gärna man vill dela med sig av allt man ser. Nu håller A-M på med middagen, det blir spagetti och köttfärssås, sen skall vi sända detta brev till alla er där hemma, och så seglar vi vidare i morgon.

Flyktiga hälsningar från båtflyktingarna

Chiquitita.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

From:S/Y Chiquitita

Sent: Saturday, August 19, 2000 19:07 PM

Skepp Ohoj!

Tack för alla positiva mail, hittills har vi fått 71 st, så nu måste vi katalogisera dem på något sätt. Det är, som ni förstår lika kul för oss att få mail från er, som ni skriver att ni tycker det är att få från oss, så fortsätt maila. Fick vår första "mailräkning" från Comviq och den var bara på drygt häften av vad vi räknat med, så vi kommer att fortsätta som vi börjat, och hoppas att inte ni heller tappar sugen. Glöm inte namninsamlingen till lillbåten, det finna första priset lockar förstås. Vi kommer att publicera alla förslagen så ni har möjlighet att påverka vilket namn som skall vinna.

Sen sist har följande hänt:

 

000811

Myggornas krig är slut, i gårkväll lyckades jag genom ett lömskt bakhåll tillintetgöra de två sista, visserligen säger A-M att hon har fått nya myggbett men där är i alla fall inga kvar som biter på mig, dessutom hittade A-M två sorters myggolja när hon rotade i en av kartongerna, den ena var Djungeloljan från lumpen, så nu har vi herraväldet igen ombord. Lämnar underbara Dordrecht, här skulle vi vilja stanna längre, men tyvärr, så har vi Biscaya som skall passeras innan höststormarna sätter in. Är nu nere i sydligaste Holland, som är mera sönderbrutet av större vattendrag. Här gäller inte kanalkartor längre utan här skall det vara sjökort, så jag printar ut från sjökorts CD:n (tack Bengt o Louise) de avsnitt som vi behöver, sen seglar vi efter dem.

 

Säkerhetsbarriären i Holandsch Diep

Går via vattendragen Hollans Diep och Krammer Volkerak till St. Annaland. Där var ett par riktiga rysare på vägen, två av slussarna hade broar, och på kortet angavs fri höjd till 17,1 meter plus NAP (normalt Amsterdamvattenstånd), vi behöver 18 meter. Vem skulle vi skicka att mäta vattenståndet i Amsterdam? Vi frågade slussvakten på VHF:n om vi inte kunde få gå i den slussen med öppningsbar bro, han är den första Holländaren som vi stött på som inte prata engelska. Men vi förstod att han sa något om 19 meter, tillbaks till den andra slussen, och när vi går in under bron var det tur att där inte hängde en fladdermus i vindexen, för den hade fått tårna i kläm, och samma sak vid nästa bro. Kommer fram till St. Annalands marina vid 18,30 en ganska tråkig marina, och blir anvisade en plats utanpå en engelsk motorbåt med ett äldre par ombord. Hon och han kommer ut på däck och har egna linor med sig för att hjälpa oss förtöja, ja dessa engelsmän. Följande samtal utspelas mellan engelsmannen och mig:

 - Ni är ganska långt hemifrån, eller hur?

- Jo och längre skall det bli, vi är på väg till Medelhavet.

- Jaha, ursäkta mig men jag känner inte igen flaggan, var är ni ifrån?

- Sverige.

- Sverige jaha, var där?

- Malmö, i södra Sverige, vi har numera en bro till Köpenhamn, Danmark, den invigdes i år.

- Aha, Danmark ja min fru är danska, där har vi seglat mycket när vi var yngre.

Så känt är alltså Sverige och vår flagga. De var i alla fall hur rara som helst så ingen skugga över dem. Gick en runda på byn, där var tivoli så hela byn var på benen, alla 50. Vi går hem och festar på matjessill, potatis och crème fraiche, för gräddfil har vi inte hittat, och så en snaps till det.

 

000812

Går iväg klockan nio utan minsta saknad, skall försöka nå Vlissingen i dag. Töffar på, det är mycket större vatten vi färdas på idag, så till och med genuan får lufta sig när eftermiddagsbrisen sätter in. Två slussar och ett antal broar har öppnats och stängts för vår skull i dag igen. Kommer fram till Vlissingen, men av misstag följer vi efter några andra båtar under en bro för mycket, och så är vi plötsligt på väg till Middelburg. Ytterligare fyra broar passeras och så är vi i ännu en av Hollands pärlor. Blir insläppta under en liten öppningsbar bro så att vi kan ligga mitt i staden. När jag skulle betala hamnavgiften, 28 gulden, så står flickan där och håller en svensk flagga i händerna och frågar,

- Är detta din flagga
- Ja det är min flagga (jag trodde hon menade mitt lands flagga)!
- Har du varit här förr?
- Nej jag har aldrig varit här förr.
- Men hur kan vi då ha din flagga här?
- Jag menar att det är mitt lands flagga.
- Jaha, jag vet inte var den kommer ifrån, den bara låg här.
- Behöver du inte den kan jag ta den.
- Ja, jag skall fråga min chef.

När hon kommer tillbaka ler hon med hela ansiktet och säger, det var chefen som lagt fram den, vi skall hissa den och visa att vi har svenska gäster i hamnen. Så än en gång vajar den gula och den blå speciellt för oss i en holländsk stad. Vi äter fläskfilé i svampsås och stekta potatis med vin därtill. Går ut en runda för att se vad staden har att bjuda på. Det visar sig att Holland har sparat den vackraste pärlan åt oss till sist, mer kan jag inte säga, jag är stum. Får väl se i morgon om det går att sätta på pränt.

 

000813

Efter frukost och div. städning, går vi ut på stan, för att se om intrycken från i går består. Jag vill inte vara tjatig, så om ni själva tar alla superlativen som vi använt om Holland i de tidigare breven och placera dem här ..................................................., så har ni själva beskrivit denna pärla. Detta är en stad som 50 meter från, där vi ligger med Chiquitita, är ett levande 1700 tal. Går man sen 500 meter så är man inne i en modern stad med gågator och hela köret, runt alltsammans löper en stjärnformad kanal (vallgrav). Tre kyrkor, den ena större än den andra, visar att Middelsburg varit en välbärgad handelsstad sen länge. När vi återvänder är det lunch, tonfisksallad med nybakat bröd och rosévin. Efter lunchen börjar jag att sortera mailen och lägga upp mappar i datorn med automatisk insortering till respektive mapp. Detta tar resten av dagen. När jag är klar är det tid för middag, det fick bli pizza och en flaska vin. En dusch innan sängdax kostade vi på oss.

 

000814

Vaknar halv två av kraftig åska och regn, det är rakt över oss. Stiger upp och drar igen alla luckor, när det kommer så kraftigt stänker det in, fast de bara står på ventilation. Tittar på skådespelet tills det drar över, lägger mig och somnar om. I dag skall vi gå till Vlissingen, och i morgon blir det nytt land, Belgien, så vi införskaffar en belgisk gästflagga. Det är marknad på torget, mycket antikviteter och gammalt skrövs blandat med frukt, grönsaker, kläder och allt annat som hör en torgmarknad till. Går en runda på ett stort varuhus, mest mat, så vi kompletterar förrådet lite. Vi skall lämna hamnen vid broöppningen kl.14,30, har en stund på mig så jag passar på att kolla oljenivån i motorn, den är ok. men det är misstänkt vått på och kring motorn.

Spolningen till toaletten har varit lite svagare ett par dagar, så jag har tänkt att det är tid och rengöra filtret till spolvattnet = sjövatten. Nu visar det sig att där är en spricka vid en slangklämma på slangen från sjövattenpumpen, och varje gång man spolar på toa så spolar man motorn också. Jag vill ha detta i ordning innan vi går så vi beslutar att stanna en natt till. Kapar slangen och spänner inte slangklämman så hårt denna gång, slangen gick sönder därför att slangklämman var för hårt spänd. Passar på att byta oljefilter nu när jag har införskaffat en filtertång. Tillbringar resten av dagen med mailskrivande och skruvande på KV-radion, tack alla ni som skickade Radio Swedens sändningsschema, nu kan vi lyssna på ringsåspelarvi och annat elände himmaifrån.

 

000815

Går upp och betalar hamnavgiften 28 gulden, vi blir väl inte utsläppta annars. Vid broöppningen 9,30 går vi ut tillsammans med några andra båtar, och de andra broarna ner till Vlissingen öppnas när vi kommer eller efter en kort väntan. Kl. 11,30 ligger vi vid kaj i Shelde marina och hamnkapten kommer och tar betalt, 28 gulden här med. Tar de sista rullemopsarna som vi köpt på burk, till lunch, tillsammans med ett par brödbitar. Räknar genom kassan och det återstår 17,70 att göra av med, går ut på stan, en dryg promenad på 30-40 min. till centrum, där vi köper tre flaskor vin för 17,60.

Det finns en hamn i centrum också, men den är dubbelt så dyr och ingen sluss så man åker med tidvattnet upp och ner, men den ligger bra till. När vi kommer tillbaka till båten printar jag ut de sjökort som vi behöver i morgon, och lägger in elektroniska kopior i plotterprogrammet så att datorn med GPS:ns hjälp ritar på sjökortet på skärmen var vi är. Passar också på att tanka vatten. Till middag tog vi det som blev över av fläskfilén i svampsås, och till det pasta. Vi hade bestämt oss för att gå tidigt i morgon, men där hade kommit två båtar utan på oss när vi var borta, och ingen var ombord nu.

 

000816

Någon gång under natten hör jag att båtgrannarna kommer tillbaka, jag orkar inte stiga upp och berätta att vi tänkt gå tidigt, det får bli när det blir. Döm om min förvåning, när jag hör att de är igång och tar in kabel och linor kl.6,30. Vi får brått om att komma ur loppelådan och snart är vi också klara att gå till slussen. Vi var nog inte riktigt vakna för i slussen får vi inte till förtöjningarna. Vi kom att ligga på tvären och jag får hålla från med båtshaken under slussningen, men allt gick bra, och så bär det iväg mot Oostende, Belgien. Det blir en guppig resa, motorgång mot hög sjö och med tidvattnet i ryggen gör vi till börja med åtta knop, men vi måste slå av på farten, Chiquitita går rakt in i sjö efter sjö för att till slut stanna upp, och ta fart igen, omkring fem knop stämmer bättre i denna korta sjö. Vi hade glömt stänga luckorna, de stod på ventilation så min koj har blivit en äkta sjökoj. Halvvägs mår A-M dåligt så hon går och lägger sig.

 Det blev sju hamnar vi besökte under vår färd i Engelskakanalen

När vi är framme vid hamninloppet kallar jag upp portcontrolen och anhåller om att få gå in, man skall göra det här eftersom det är en så trafikerad hamn. Får besked att vänta på en utgående färja, och får sen gå in. När vi kommer in i småbåtshamnen anropas vi av hamnkaptenen att vi skall lägga oss utanpå den engelska motorbåten vid första bryggan. Det visar sig vara samma motorbåt som vi låg utanpå i St. Annaland. Engelsmannen hade nu sänt hem sin danskfödda hustru och istället bjudit över en kompis som skulle hjälpa honom att ta hem båten, det blev ett glatt återseende, och nu visste han att det var en svensk flagga vi hade. Hamnkaptenen visa sig vara en trevlig prick som vi blev kompis med, men dyr, 900Bfr / natt ville han ha, det är 180 Skr. När jag frågade om han var ny här, eftersom han inte var här förra gången jag var i hamnen, och då kostade det minsann inte alls så mycket, undrade han när det var, för han hade jobbat här i 16 år. Då jag svarade, ja jag anade att du var ny, jag pratar om 1969, 31 år sedan, så fick vi alla ett gott skratt.

Den gången var det en motorbåt som jag skulle ta ner till Medelhavet, men det är en annan historia. När vi skulle gå ut på stan för att ta ut pengar och köpa musslor, har vår kompis hissat den svenska flaggan för oss. Oostende är en turiststad, inget ont i det, men vi har inte riktigt hunnit vänja oss vid det efter vänliga Holland. Här är det flotta Vicke med näsan i vädret som dominerar, och mycket ganska dyrt. Vi köper ett kilo musslor för 140Bfr och ett bröd, musslorna kokar vi i vitt vin med lök och timjan, sen festar vi. Vi ligger nu fem båtar utanpå varandra så under natten blir det lite åkande  hit och dit med tidvattnet.

 

000817

Har redan betalat för en natt till, så vi stannar idag också. Går ut på stan och försöker se på den med andra ögon, stora marknadsdagen i dag, tre torg fulla med stånd, men, nej det är ingen stad som vi trivs med. Längst kajen finns försäljning av färsk fisk och olika anrättningar gjorda på fisk, vi köper två sjötungor för 25 Skr/st, det finns inte bättre sjötungor än i Oostende. I ett av stånden köper vi en färdig förrätt med fyra, en decimeter stora räkor, lite lök, sallad och majonnäs, för det facila priset av 20 Skr. Till lunch har vi en färdiggrillad kyckling, faktiskt riktigt god, och det blir över till en lunch till. Ger staden en chans till efter lunch, men nej, inte i vår smak. Lurade !!! Det visa sig att de fina räkorna var fiskmassa pressad i en form och färglagt samt smaksatt, ok för det priset..... Sjötungan däremot var äkta, stekt med kokt potatis och skirat smör till så mår man bara såååå bra, vinet gör naturligtvis sitt så man mår ännu bättre.

 

000818

Engelsmannen skall i väg klockan sju så vi passar på att gå då också för att dra nytta av tidvattnet. Det blir en kort tripp, vi skall bara till Niewupoort, tolv distansminuter åt väster, för att tanka, där är inget bra tankställe i Oostende. Diesel är biligt i Belgien ungefär 3,85 Skr/liter, så det blir fulla tankar. När hamnkaptenen, som också sköte dieselpumpen, och alltså sett Chiquitita, skall ge oss en plats för natten frågar han vilket fabrikat det är på båten, jag svarar att det är en "one off", han knappar på sin dator och ger oss ett bryggnummer som vi skall ligga på. När vi lyckats tråckla oss dit, är den allt för kort. Jag går tillbaka och upplyser han om att vi inte kan ligga på den platsen, han konsulterar sin dator på nytt, och jag får ett nytt nummer, när vi kommer dit är den alldeles för smal.

Nu börjar jag bli irriterad och då jag återvänder tar jag ett papper och ritar en båt, och skriver måtten 13,7 X 4 meter. Han tittar undrande på mej och säger, du sade "one off" och då får jag upp måtten 10,5 X 3,20 meter på min dator, har karlen inget ögonmått, han hade ju sett Chiquitita? Nu fick vi en plats som vi kom in på. På fiskmarknaden köpte vi kräftsallad (havskräftor) och rökt haj (pigghaj?) som vi hade till lunch, men ögonen var hungrigare än magen så där blev mycket över. Det fick ingå i middagen som blev plock av kräftsallad, rökt haj, inlagd sill, kokt ägg och grovt bröd. Mätta och belåtna tar vi emot ett antal mail bl.a. med namnförslag till lillbåten, några har frågat hur lång tid namntävlingen skall pågå, vi tänker döpa den i Medelhavet, så ni har gott om tid på er.

 

000819

I dag har vi seglat till Frankrike. Låter det inte imponerande? Vi gav oss iväg halv åtta för att dra nytta av tidvattnet. När vi kommit ut, det är en lång kanal in till hamnen, kunde vi sätta segel. Med 6 knops fart följde vi inshorecanal, en bojad farled innanför sandreven, och på tre timmar var vi framme i Dunquerke. Detta också en hamn med ett långt inlopp, där en av småbåtshamnarna har flytbryggor och ligger utanför slussen. Här möts vi av hamnkaptenskan, en tjej i tjugoårsåldern, och får en plats utanpå en fransk skuta som skall gå vid sjutiden i kväll, vi har nu, under tiden jag skriver detta fått ytterliggare två båtar utanpå oss, en fransman och en engelsman. Resten av seafooden gick till lunch i dag, den var dryg men god. Det vi sett av staden hitintills verkar bra.

Au revoir från Chiquitita för denna gången.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

From:S/Y Chiquitita

Sent: Sunday, August 27, 2000 10:53 PM

Vi ligger efter med breven, det har varit en massa annat som har gått före. Nu tar vi itu med det så ni kan få er återkommande dos av förtrödenhet. Nej vi tror inte ni är förtrödna, utan att ni gläds med oss på vår resa, det framgår med all tydlighet av era mail, tack för dem föresten. Denna gången lär vi oss franska seder och bruk, det blir nattsegling, fiskafänge, trampminor och hur sjuk man blir av den franska maten. Fortsätt skicka in namnförslag till lillbåten, det har kommit 41 förslag hittills, många kluriga, roliga och bra, men nog skall vi kunna nå hundra innan den skall döpas?

 

000820

Det är lite svårt för oss skandinaver att förstå vad fransmännen menar ibland, som detta med att den skutan som vi låg utan på skulle gå klockan 19,00 i gårkväll. Inte gick de, vi väntade med middagen för att inte behöva bryta upp mitt i, och när jag frågade vid halv åtta tiden om de inte skulle gå i kväll så sade de, jovisst vi väntar bara på skepparen. Han kom nog aldrig för de låg kvar när vi lämnade två dagar senare! Hur som helst så är vi gäster i deras land och får försöka lära oss deras seder och bruk, det vill säga; skit totalt i alla andra, speciellt utlänningar som inte pratar franska. Idag blev det åter en sen frukost, och resten av förmiddagen använde jag till att försöka räkna ut vid vilka tider, de närmsta dagarna som vi kan lämna Dunkerque för att få tidvattnet med oss runt Cap Gris-Nez, på vår färd till Bolonge.

Löksoppa, fransk förståss, toppad med en skiva rostat bröd med ost på fick bli dagens lunch. Därefter var det tid för lite kultur så vi tog en kul tur till hamnmuseet, där vi bl.a. fick veta att första handelsfartyget i Dunkerques hamn efter kriget var svenskt. Köper en "kladdkaka" med hem till kaffet, de har fantastiska bakverk, som både är en fröjd för öga och gom. Fortsätter med navigationsförberedelserna och laddar sjökort samt printar ut tidvattenkort och sjökort som vi behöver för att segla till Bolonge i morgon. Har nämligen fått en bra väderrapport på NAVTEXen. Middag redan 18,30, grishalskotlett med potatis och rödkål, sen i säng, vi skall upp tidigt i morgon.

 

000821

Klockan 04,45 masar jag mig ur kojen och en timma senare lämnar vi ytterligare en hamn bakom oss. Det blir motorgång till klockan sju, då vi får lämplig vind och låter genuan dra. Vid niotiden smakar det bra med kaffe och korvmacka, sen lägger sig A-M en stund, vi närmar oss Cap Gris-Nez och sjön börjar bli orolig. Förra gången jag var med och tog en båt runt detta kap, var för 31 år sedan. Jag var med för att jag kunde navigera och hade seglingserfarenhet. Seglings- och navigations-erfarenheten bestod av, att med en såkallad badbåt riggad med ett lakan på en löstagbar mast, och med mastens hjälp stakat mig från Stenören till Strandhem, riggat på, och sen seglat tillbaka. Det kan vara därför det tog sex timmar att ta sig runt Cap Gris-Nez den gången, vi hade tidvattnet mot oss, då trodde jag att tidvatten bara förekom på natten eftersom det var månen som orsakade det!

Denna gången stämde det perfekt och vi for runt kapet med 8-9 knop. Nu stämde inte vindvinkeln längre så det fick bli motorgång igen. Närmar oss Boulogne vid tolvtiden, och kallar upp portcontrol för att få tillstånd att gå in, men blir ombedda att vänta på Sea Cat som kommer från Folkstone i England. Inom tio minuter kommer "katten" fräsande och går in i hamnen. Strax efter meddelar portcontrol att "the Swedish salingyach may enter the habor", tack för det. Övertar en långsidesplats i tidvattenhamnen efter en tysk som går ut. Kontrollerar med den fransktalande hamnkaptenen att vi kan ligga där, och visar att vi behöver två meter vatten, han förstår och säger att det är OK, också vill han ha 146 F per natt, och då säger jag att det är OK, så har man mjukat upp sin franska lite. Nu tyckte vi att vi varit duktiga, som tagit ytterligare ett steg på vår resa, och belönade oss med den obligatoriska "angöraren", sen var det lunch, grovbröd, ägg, löksill och rökt haj. Hittar till supermarket med turistinformationens hjälp, där vi köper vykort som vi skriver och sänder med snigelposten. Ett paket malet kött får bli till hamburgare, med bröd, grönsaker och pommes frites till så är middagen räddad, kallt rosévin smakar utmärkt till detta.

 

000822

Dagen börjar lite mulet men efter frukost skiner solen igen, vädret har förändrat sig till det bättre, ja det är faktiskt rena Medelhavsvärmen, upp kring 30 grader. Vinden står dock kvar med 14-15 meter, så vi stannar ytterligare en dag, det är bra torkväder så vi kör två maskiner tvätt. Vi hade inte tänkt att installera någon tvättmaskin, men det hade varit bökigt att släpa iväg med all tvätten upp på stan för att få den tvättad. Det var tack vare Bo och Vivis beröm över sin tvättmaskin på S/Y Lorna, som vi tänkte om och fick baxat ombord en tvättmaskin, och den skulle vi nu inte vilja vara utan. Bolonge är ganska kuperat, så vår promenad upp till gamla stan med en mäktig ringmur kring, blir svettig i värmen. De äldsta byggnaderna här är från 1200 talet, och ser ut att kunna stå i 1000 år till. På vägen tillbaka hittar vi en butik som säljer biltillbehör, bl.a. vindrutetorkare, och en sådan behöver jag, eftersom ”sjöberg” har tagit den ena.

Gör det dagliga obligatoriska besöket på supermarket och inhandlar en burk smågurkor och en bit paté, det är svårt att välja bland tiotalet patéer, men efter provsmakning tar vi en bit som tillsammans med gurkorna bröd och vin får bli vår lunch. Efter lunch tar jag av den återstående vindrutetorkaren och så går vi till biltillbehörsbutiken. Eftersom det är en standard torkare skall det inte vara några problem. När det blir vår tur frågar jag om han pratar engelska, nej blir svaret. Jag lägger fram vindrutetorkaren på disken, håller upp ett finger i luften och säger till mannen som är i sextioårs åldern, une merci, han tittar på vindrutetorkaren som om det var något katten släpat in och svarar kort och gott -- non --. Jag tar min torkare och ångrar att det inte var långfingern jag visade honom, men låter blicken tala om vad han är för en amöba.

 

 Libertad från Argentina

Ute på gatan får vi syn på en bensinmack, och ställer kosan däråt. Vid sidan om ligger en annan biltillbehörsaffär där vi går in och visar torkaren för en kille i trettioårsåldern, han tar genast fram en torkare som motsvarar den jag har, och slår in 57F på datorn -30 % och visar att det blir 40F, vilken skillnad på beteende! På gott humör igen går vi förbi fiskstånden på kajen och köper två sjötungor för 25 Skr/st. Efter middagen, smörstekta sjötungor, Olala, går vi bort och tittar på en tremastad fullriggare som ligger vid en av kajerna, Libertad från Argentina, den skall gå vid högvatten i natt så där är stort puss- och kram- farväl mellan de stiliga sjömännen och stadens tonårsdöttrar. Det är nästan så man blir förtröden.

 

000823

De två båtarna som vi haft utanpå oss går tidigt på morgonen. Efter frukost åker symaskinen fram, flaggan behöver lagas igen, det sliter hårt på den och ser man inte upp (ni hajar väl vitsen) så är det snart bara trasor kvar. Skall tanka vatten men upptäcker att det är entums gänga på kranen och jag har inte större än 3/4 till min slang. Då får vi gå upp på stan och fixa en sådan. Det var inga problem att hitta vad jag sökte, och som vanligt blev det lite annat också som kan vara bra att ha. Köper en färdig kyckling på torget för 30F och på supermarket köper vi bl.a. strimlad falsk krabba. Bröd, paté och det falska krabbköttet med skaldjurssås fick bli vår lunch, jag måste säga att "krabbköttet" var mycket gott och prisvärt.

Vi har fått nya utanpåliggare och när jag säger att vi skall gå till Fecamp i morgon, berättar de att hamnen i Fecamp är stängd för det pågår en båtutställning. Det var tur att våra båtgrannar visste detta annars hade vi fått problem i Fecamp. Nu bestämmer vi oss istället för att gå till Dieppe, och för att det skall stämma med tidvattnet skall vi lämna Bolonge vid niotiden i kväll. Tankar vatten och kör sen snabbt ut nya sjökort, tar en sömntablett och lägger mig. Vaknar lagom till middag, det blir halva kycklingen med pomme men inget vin, vi dricker aldrig alkohol av någon sort när vi skall segla. Klockan 20,30 går vi ut ur Bolongas hamn och rullar ut genuan. När vi seglar på natten försöker jag att undvika använda storseglet, skulle det komma ett överfallsväder är det bökigt och farligt att hålla på uppe på däck i mörkret, det får hellre gå lite långsammare. Vid halvelva bjuder A-M på kaffe och mackor, sen går hon och lägger sig.

 

000824

Vi går över öppet vatten med lite trafik, så jag skall prova ensamseglarsömnen i natt. Den fungerar så att man spanar av horisonten, kontrollerar ekona på radarn, och ställer äggklockan på 20 minuter, dessutom lägger jag en larmzon på radarn på två sjömils avstånd, sen lägger jag mig i sittbrunnen och blundar. När klockan ringer, eller om radarlarmet går, tar jag en runda och kollar av vindriktning, kurs (vi går alltid på autopilot), plottningen på datorn och radarn, drar upp äggklockan på tjugo nya minuter och lägger mig igen. Man somnar inte under de första omgångarna men fram mot 3-4 tiden får man lite sömn mellan varven. Detta fungerar faktiskt riktigt bra och man är inte alls så degig på morgonkvisten som när man suttit och stirrat ut i mörkret hela natten.

A-M kommer med frukost vid sju, och då har jag sett att det har gått så bra i natt att vi ändrar destination till Le Havre istället för Dieppe, med en fart på fem knop kan vi vara där vid sexsnåret i kväll. Får efter kursändring vinden rakt akter ifrån och hissar storen för att kunna segla med saxade segel, har skaffat en spirbom till genuan och skall nu prova den. Håller på under en timma och försöker få ordning på det, men tar sen och lägger bommen till sidan. Hur f-n gör man, ni som kan segla förutan vind och ni som kan ro utan åror, skriv och förklara hur man riggar en spirbom. Nu går det hyggligt ändå, men ibland faller genuan ihop och sen fyller den med en smäll som från en mörsare.

 

 Nyfångad makrill

Tar istället fram mitt havsfiskespö, en klenod, inhandlat på postorder hos Clas Olsson i början på 1960-talet för 29,50 kronor. Makrillen nappar bra, men det är svårt att veva in dem utan att de släpper när man seglar med 6-7 knops fart, får i alla fall ombord så många att det räcker till en middag. Det är låg dimma, man har fullt solsken men sikten är bara ungefär 300 meter. På radarn ser jag ett eko som rör sig med hör hastighet mot oss, jag misstänker att det är en snabbfärja, så jag spanar in i mjölken föröver. Ut ur dimman kommer en jättetrimaran, den flyger fram på en ponton med den andra pontonen och hela skrovet uppe ur vattnet, nästan en meter av köl och roder är synligt mellan skrov och vattenytan och det bara sprutar kring den pontonen som är i vattnet. de gör en lov omkring oss, och på pontonen som är i luften sitter säkert tio man uppradade för att tynga ner, jag såg sen på TV att det var någon kappsegling med trimaraner vid Fecamp.

Det blir liksom ingen ordning på ätandet när vi seglar så här, man stoppar i sig när man känner för det, det blir frukt, varm korv, hamburgare, Oboj, kaffe och kaka och godis. Kom fram som beräknat klockan 18, och hittade efter lite letande gästbryggan där vi tog en plats med en kort sidobrygga att förtöja vid. Trevliga engelsmän var genast och hjälpte till med förtöjningen, och en av dem viste en hel del om Sverige visade sig. En halv, överbliven kyckling från Bolonga fick bli middag. Vi betalde för två nätter, det blev 338F, inte biligt 440 Skr, men det är vad det kostar och på engelska sidan lär det vara ännu dyrare.

 

000825

Kors i taket! När jag kommer upp står frukosten på bordet, det är första gången sen vi lämnade Limhamn som A-M är uppe före mig, hon sover som en stock ombord. Jag brukar både ha ätit frukost och mer innan hon stigit upp. Det blåser rejält 15-17 meter men sol och varmt ändå. Jag är lite orolig för sidobryggan som vi förtöjt till, den lyfter och skruvar sig oroväckande, men där är inget annat att förtöja i. Hänger ut ett par extra fendrar där jag beräknar att Chiquitita träffar grannbåten om bryggan skulle brista, nu hände inget men det såg farligt ut ett tag. Duschade och fyllde på tvättpåsen, så vi kör två maskiner, det var torrt på en timma i den blåsten och värmen. Har sett på en karta vi fick av hamnkapten, att det skall finnas en supermarket som heter Super U.

Vi ränner runt i hela nordvästra Frankrike och letar efter Super U, det finns skyltar över allt som visar i olika riktningar, och så låg runt hörnet (precis som Peppes bodega). Köper ett tjugotal stora räkor 8-10 cm för 50 Skr. Tillsammans med falskkrabba, som blivit över sen tidigare, skinka och bröd blev det vår lunch. Jag tyckte nog att räkorna var större än de smakade, men visst där blir lite att sätta tänderna i även sen de är skalade. Gick ut på stan för att se den delen av staden, som vi inte såg när vi sprang och letade efter Super U. Ett problem som finns här i Frankrike är att alla trottoarer är minerade med trampminor, explosionen sker inte i det man trampar på utan inuti en själv. Det jag skriver om är HUNDSKIT överallt finns den, man går inte säker på någon trottoar eller någon gata, plötsligt får man göra en halsbrytande undanmanöver för att inte hamna mitt i skiten. De har speciella hundskituppsamlare som går omkring med en "dammsugare" i jätteformat, nästan en gånger två meter och suger upp skiten. Har hunden samma ställning här som korna i Indien? Det är till och med tillåtet att ta med hunden in i livsmedelsbutikerna bara man bär den.

När man går här, får man först spana av trottoaren en tio tjugo meter framåt och sen planera rutten efter den information som man skaffat sig, är där då ett skyltfönster som intresserar en, eller något annat...., är det lätt gjort att man glömmer var man skall sätta foten, och så står man där mitt i skiten. Stadshotellet, Hotel de Ville är STORT och har en park och ett torg med massor av springvatten, tyvärr går hotellet i samma stil som en stor del av centrum. Det återuppbyggdes efter kriget, och någon arkitekt med aktier i betongindustrin fick fria händer, så allt är grått och fyrkantigt. Flera av gatorna är avstängda, och rätt som det är så kommer polismotorcyklar och en hop cyklister farande, än åt ena hållet och än åt andra hållet. Det verkar som det pågår ett cykellopp i stan, eller så kanske de också letar efter Super U, brått verkar de ha i alla fall. När vi kommer hem tar jag fram ABU-röken och röker de två makrillarna som har legat saltade inatt, det får bli förrätten, sen har vi varsin skiva kalv med grönsaksblandning till middag.

 

000826

Regn och åska fram till lunch, det passar mig bra, jag har jobb att göra. Monitorn till datorn har börjat tramsa sig, det började med att strömbrytaren inte stannade inne, det fixade jag med en tandpetare som jag kilade in vid sidan så knappen blev inne och följaktligen monitorn påslagen. Men sen börja det rycka i bilden och den blev smal och hög, fick den då en rak höger så kvicknade den till och blev normal för en stund igen, men anfallen kom oftare och oftare så det var nog bäst att göra något åt det. Sagt och gjort, fram med verktygen och riv ut inälvorna. I alla monitorer och TV-apparater finns en inbyggd livförsäkring åt reparatörer. Det är högspänningsdelen som är dimensionerad så att det utvecklas så mycket värme att komponenter och lödningar i närheten tar skada om omgivningstemperaturen ökar någon grad över 21. Ställ in en TV i en hylla där luften inte kan cirkulera och den går garanterat sönder, min monitor är "inbyggd" i vår bokhylla så felet var att vänta.

Tar ut kretskortet och ser genast de "kristalliserade" lödningarna kring högspänningsdelen, gör om dessa och lyckas även laga strömbrytaren, in med grejorna i höljet igen, och si den fungerar. A-M har på kartan hittat ett nytt affärscentrum, men för säkerhets skull går vi förbi turistbyrån och frågar efter vägen. Det var ett stort center med en enorm matavdelning. Där är ett utbud av färskvaror, fisk alla sorters skaldjur, kött och charkuterivaror, hel och halv färdiga maträtter, som är så stort att man baxnar. Man blir bara alldeles sjuk av att se all denna mat framlagd på ett så smakfullt sätt så man ryser i hela kroppen. Det är en sådan fröjd för ögat, så man känner sig som en skolpojke i en godisbutik. Alla butiker lägger stor möda på att lägga upp det vackert, men den mängden och det utbudet har vi tidigare bara sett på varuhuset Rallye i Cannes.

En ”liten” krabba för 20 franc 

 

Det går inte att motstå en krabba som är 15 cm över ryggskölden, jag fick den för 20F, eller musslor stora som mindre ägg, färdiga i marinad, bara att värma i mikron, detta tillsammans med bröd och vin blev vår lunch i dag. Fast egentligen har jag svårt med att äta krabba, där är för lite kött och för mycket "celluliod" i dem, men här var kött så det räckte och blev över. Musslorna gick ändå åt som smör i solsken. A-M gick till saluhallen och handlade lite mera, medan jag knackade på tangentbordet. Ett gäng på 10 - 12 båtar från England, omkring 35 fot, som deltagit i en kappsegling över till Frankrike låg på vår brygga. Ombord på varje båt var där ett tiotal män och kvinnor alla genomsura, så båtarna var helt klädda i blöta seglarkläder. Vår sista burk matjessill gick till middag i dag tillsammans med röda potatisar från saluhallen, och efterrätten bestod av brylépudding. Det blåser fortfarande ganska rejält och från fel håll, så vi får se när vi går vidare.

Franska hälsningar från

S/Y Chiquitita

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

From:S/Y Chiquitita

Sent: Friday, September 01, 2000 10:53 PM

Skepp Ohoj Vad är det som fått oss att lämna TV-soffan, och ge oss ut i ett hål i vattnet omgivet av 4 och 5mm:s plåt? Det var säkert många som undrade, men jag tror inte ni tycker att det är så konstigt längre. Det är nyfikenheten, upplevelserna, och omväxlingen som är drivkraften. Naturligtvis finns det en vardag i detta livet också, men den är oförutsägbar. Inte som när jag jobbade och i princip kunde använda samma almanack år efter år, med lite justeringar av vissa namn och tider. På måndagen visste jag hur min vecka skulle se ut, och överraskningarna var få. Ändå älskade jag mitt jobb, och trivdes mycket bra. Varje tid har sin tjusning, och nu känner vi att vi verkligen lever livet. Det gäller, som någon har sagt, inte att fylla livet med år, utan att fylla åren med liv. Och vem var det som skrev dessa kloka rader:

Det är bättre att offra sitt tärningskast än att slockna med tynande låge,

det är skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge.

Jo det var Verner von Heidenstam, efter dessa kloka rader över till tokerierna.

 

000827

Söndag morgon är sovmorgon. Det gäller att hålla reda på vilken veckodag det är, även om det kvittar oss så måste vi, för att inte stå där utan mat och dryck en söndag då nästan allt är stängt. Mulen förmiddag och vind från fel håll, jag börjar titta på alternativa hamnar och funderar på att köpa nya sjökort över området för att vara säker på att ha den senaste informationen, det har kommit till en del nya hamnar på sträckan Le Havre - Cherbourg. Resten av förmiddagen går åt till att skriva Brevet och svara på mail. A-M gör det lätt för sig idag med lunchen, tomatsoppa med stekta brödtärningar. De underbart goda franska bröden, baguetter, skall vara färska. Pågens skorpor jämförda med en 12 timmar gammal baguette framstår som den mjukaste sockerkaka. Men det går bra att tärna dem, steka dem i smör och använda som fyllning i soppa.

Vädret har blivit bättre på eftermiddagen så vi går ut och tittar på bl.a. Notre Dame kyrkan här i Le Havre, de äldsta delarna är från 1500 talet, men den blev hårt åtgången under kriget, så det mesta är restaurerat under 1950 talet. Söndagsmiddag fick bli kotlett med stekt potatis. Kopplar sen upp mig för att hämta och lämna mail, där var 9 mail att hämta, vad flitiga ni är, tack så hemskt mycket. Däremot fick vi inte iväg Brev 8 förrän efter fjärde försöket, hade lagt in en ny "abonnent" och hans adress strulade. Men till sist gick det så ni kunde få senast nytt från Chiquitita. Efter det fick det bli lite ost och vin som belöning.

 

000828

Vinden fortfarande i väst 5-7 meter, så idag skall vi skaffa nya sjökort över Baie de Seine, bukten där landstigningen skedde dagen-D, 1944, med platser som Omaha Beach och Utah Beach, vilka för alltid kommer att representera krigets helvete, men också fred och frihet. Vi hade tänkt ta bukten i ett svep, 75-80 sjömil, men inte på kryss och inte motorgång med vinden rakt i nosen, så istället skall vi nu hoppa igenom bukten, och då vill jag ha riktiga och nya sjökort. Det visar sig att det är stängt i skeppshandeln på måndagar, det är mycket vanligt att butikerna öppnar först vid 14 tiden på måndagarna eller har helt stängt. Får alltså vänta på korten till i morgon, men fortsätter upp på stan och handlar dagens födointag. Det blir rökt lax och räkor med smör och bröd till lunch. Sen fyller jag vatten och så kommer det en väderrapport på navtexen, den visar på vridande vind till sydost! Efter middagen som var hackebiff med lök och kokt potatis, kommer ytterligare en rapport på samma tema. Det betyder avgång i morgon tidigt, det tar oss nog 14-15 timmar att nå Cherbourg, så nu fick jag brått med att ladda sjökort i plottren och printa ut kopior på kort och tidvatten. När ändå datorn är igång passar jag på att skriva på brevet.

 

000829

Klockan är 09,30 och jag sitter i sittbrunnen på position, N49:33,500, W00:019.120, med lapptoppen i knäet och försöker se vad som kommer fram på skärmen, men solen gör vad den kan för att det inte skall gå att läsa vad jag skriver. Vi steg upp 05,20, och kom iväg strax före klockan 06. Började med att köra fast på en grundbank i hamnen, men backade loss, provade vid sidan om, och där kom vi förbi. Vi lämnade vid lågvatten, vilket är fel om man skall gå väster ut. Att gå ut med högvattnet hade medfört att vi kommit till Cherbourg på natten, så då får istället Perkins dra lite extra ett par timmar. Möter ett par fartyg i den långa, 5,5 sjömil, och trånga inseglingsrännan, men där är plats till oss båda. Vinden är svag, men när vi lämnar rännan sätter vi segel. 3,7 knop är tyvärr för lite för att vi skall hinna fram medan det är ljust. Perkin får fortsätta på 2000 varv (den toppar 4000), och då håller vi 5,5 knop, vilket betyder, när jag frågar GPS:n, att vi är framme vi 21-tiden. Havet ligger lugnt, och vinden är svag, så jag rullar in genuan och skotar hem på storen, det ser ut att bli motor hela vägen.

Upplysningsvis för er som inte är seglare, genom att ha storseglet hissat när man går för motor, bromsas båtens rörelser i sidled (rullningar), så det blir behagligare ombord. Jag passar på att svara på ett antal mail, medan Chiquitita stävar vidare mot Cherbourg. Efter lunch, som fick bli en hamburgare, börjar tidvattnet vända och farten därmed också att öka. Vi är nu framme vid Point de Barfleur, och vattenytan ser ut som om man hade rört runt med en jätte slev. Här har vi som mest medström och åstadkommer "all time high" 11,7 knop! Under mer än en timma susar vi fram i denna häxkittel med över 10 knop, autopiloten får slita, för än far vi hit och än far vi dit. Som tur är, är det nästan vindstilla, för hade här varit vågor också, hade vi säkert sålt båten och börjat samla frimärken.

Cherbourg med en ytterhamn som är 5 nm bred, det är 9 km!

 

Nu blir det istället kittlingar i maggropen och adrenalinet pumpar så jag blir hög av det. Bojarna jag lagt som märken (VP) i GPS:n susar förbi och klockan fem går vi in i Cherbourgs hamn, 3-4 timmar tidigare än beräknat. Ja går in och går in, fiskarna här i norra Frankrike är sura på dieselpriset, det har vi sett på TV, så de eldar däck på vägarna, och hade spärrat av inloppet till småbåtshamnen. Vi töffar så nätt fram mot dem och låtsade som vi inte vet vad det var frågan om, men de bara pekar bort mot ett tiotal segelbåtar som låg för ankar innanför de yttre pirarna. Jag pratar lite kroppsspråk med fiskegubbarna, men vågar inte säga för mycket, och sen ansluter vi oss till de andra. Låter ankaret gå på sex meter och kollar på radarn att vi ligger still, det har nämligen börjat blåsa lite mer. Slår på ankarvakten på GPS:n, och ställer den så snålt det går dvs. 20 meter. Då får vi ett larm om vi skulle flytta oss mer än så. A-M serverar vår första ankarangörare i våra nya lite större glas, vi tyckte att i de andra glasen blev angöraren antingen för stark eller för futtig, med tanke på den prestation som vi åstadkommit varje gång som vi anländer till en ny hamn. Vi hinner lagom smutta på angöraren, så är det slut på blockaden för idag och vi kan gå in och lägga oss vid en flytbrygga i hamnen.

Stor trevlig hamn, ren och snygg, men dyr, 200F/natt, vi skulle kanske ha stannat på ankarplatsen? Nej skämt åsido, vi vet att det kommer och bli dyrare och dyrare ju längre det är mellan hamnarna, och ju populärare de är, så när vi kommer längre söder ut blir det nog till att ankra emellanåt. Det har ju sin tjusning om bara vädret är bra. Äter middag, en köttgryta som A-M gjort tidigare och nu bara behövde värma i mikron. Får en positiv väderrapport på navtexen som gör att vi kan gå vidare i morgonbitti. Men nej, vi vill se vad Cherbourg har att erbjuda, vi måste också försöka luska ut när det går att komma ut ur hamnen. Det hela blir mer och mer komplicerat, nu är det inte bara tidvattnet och strömmarna som vi måste ta hänsyn till, utan också tokiga franska fiskare.

 

000830

Vaknar vid sex, och hör att det är båtar som ger sig i väg, somnar om, och vid halvåtta kommer fiskebåtarna och lägger sig i hamnhålet, nu placerar de en wire med orange flöten på tvärs över inloppet. Vi går upp på stan och hittar det obligatoriska varuhuset, denna gång är det Carrefour som får ta hand om en del av de franc vi nyss hämtat ur ett hål i väggen, Carrefour känner vi igen från Cannes, och det ser exakt likadant ut här, och varorna ligger på samma platser, så det går lätt att hitta vad vi behöver. När vi kommer ut eldar fiskarna däck i ett par vägkorsningar och bilisterna tutar och gestikulerar, medan polisen tittar på. Idag blev jag lurad på lunchen, fick ett par mackor innan vi gick till Carrefour, och sen blev det kaffe med kaka när vi kom tillbaks, förstärkt med två bitar baguette.

Cherbourgs marina med sina långa gångbroar till flytbryggorna, men det behövs när det är 5 meter tidvatten

 

Det blåser visserligen från rätt håll men tangerar kuling, så det var nog bra att vi stannade i hamn i dag, innestängda som vi är därför att fiskarna tycker att dieselpriset är för högt. Även färjorna stoppas, men enligt engelsk TV, så släpper de igenom de franska färjorna, och stoppar bara de utländska. Inte ett ljud om den diskrimineringen på fransk TV. Båtar som kommer från havet får lägga till vid en flytbrygga utan förbindelse till land, eller ankra i ytterhamnen. Medan vi som har kommit in kan inte göra annat än bara ligga här. Extrapris hos Carrefour på färdiggrillad kyckling med chips till för 29F, fick bli vår middag i dag, tillsammans med bröd och grönsaker. I dag fortsätter blockaden även hela natten, så nu är det tydligen helt avstängt.

 

000831

När vi tittar ut på morgonen ligger fiskebåtarna kvar, och wiren med sina flöten spärrar fortfarande in- och ut- loppet. På TV säger de att regeringen skall prata med fiskarnas representanter i dag. På bryggan där vi ligger, ligger också ett antal engelska båtar, och i små grupper står man och pratar om eländet. Jag ansluter mig till en av dessa, och får höra att nu hade tydligen engelska regeringen hotat med att dra Frankrike inför domstol om de inte gjorde något åt det. Själv har jag gått runt och hittat ett hål som det går att ta sig ut igenom, det är vid en av flytbryggorna som det går och ta sig förbi, det får bli vår nödutgång om inte det blir ett slut på detta.

Även idag eldas det däck på gatorna, utan att polisen ingriper. Vi äter upp resterna av kycklingen till lunch, och sen byter jag olja och filter på motorn. Dessutom ger jag mig på toaletten den stänker utanför när man spolar, så jag försöker justera spolmunstyckena, men det lyckades nog inte helt. På engelsk TV börjar de nu prata om att blockaden skall avbrytas i kväll, och att ett antal färjor lämnat England för att kunna transportera hem en massa engelsmän. Vid 17-tiden kommer två färjor som blir insläppta i hamnen, och klockan 18,00 ropas det ut över hamnen att blockaden är slut. Fiskarna har lyckats få billigare diesel. Några av de engelska båtarna ger sig genast iväg, men väderrapporten för i kväll och de närmsta dagarna anger starka vindar, så de flesta stannar kvar. Vi firar med biff och en flaska vin.

 

000901

Så har det blivit september, och det märks på vädret idag, blygrå moln och starka västliga vindar, så jag måste lägga en extra lina tvärs över två andra platser för att inte riskera att bryta sönder flytbryggan. På navtexen kommer gale warning styrka 8 i alla distrikt här omkring. Det där med vindstyrka och vad den mäts i, är ibland svårtolkat, för det är mycket sällan som det framgår i vilken enhet den är mätt. Detta betyder att en och samma vindhastighet kan uttryckas med följande siffror: 6 - 12 - 22 och 45. Enheterna är: Beaufort, meter per sekund, knop och kilometer i timman. Engelsmän använder Beaufort eller knop, civiliserade människor använder meter per sekund och fransmän använder kilometer i timman, och jag använder uteslutningsmetoden. På navtexen är det i alla fall Beaufort som gäller och 8 Beaufort är det samma som 20 m/s dvs. styv kuling.

När vi kommer till en hamn så är det vissa saker som skall göras, andra saker som vi vill göra, och slutligen saker som vi bör göra. Vi har nu legat här så länge att vi har kommit till mittemellan vill göra och bör göra, dvs. det är tid med lite kultur. Efter bläddrande i turistbyråns broschyrer, tycker vi att invasionsmuseet verkar mest lockande. Så efter lunchen, som bestod av hummersoppa med brödtärningar, ställdes kosan mot Fort du Roule som inrymmer Musee de la Liberation. På vägen dit går vi längst "Hamngatan" med underbara planteringar och palmer, det är de första palmerna som vi stött på, men det skall väl bli fler fram över. Hela tiden hör vi ljudet av sirener, och långsamt kommer ett hundratal ambulanser och taxibilar körande under ständigt tutande, jaha nu vill de också ha billigare "soppa", sen har vi bönderna, åkarna, bussbolagen osv.

Vi fortsätter vår promenad upp mot Fort du Roule, som ligger högt upp på ett berg, efter en dryg halvtimme på serpentinvägen som går dit och känns brantare för varje kurva, så är vi framme. Med förväntan betalar vi 20F var, och går in, mög, ett 70 - 80 tal bilder och två videos som står och maler är vad det består av. Luffar ner, och funderar under tiden på vad Frankrike egentligen är för ett land, jo det är ju detta med mat och vin förstås, men vad mer? Städerna och byarna är ofta (hund-) skitiga och dåligt underhållna, människorna nonchalanta och det mesta ganska dyrt. Köper i alla fall med oss ett par flaskor vin på vägen till båten, och har den ena till middagen som idag var a lá carte, A-M åt köttgryta och jag valde grishalskotlett. Det blåser fortfarande ordentligt, men vi ligger tryggt och säkert här.

Hälsningar Stig & A-M

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

From:S/Y Chiquitita

Sent: : Sat, 9 Sep 2000 22:01:45

Så har vi då hunnit till brev 10, det handlar om en fransos som vill pennfäktas med en svensk, ett försök till kannibalism, en svårstartad buss, och stöld från en general! 

 

000902

Ligger och lyssnar på en lina som slår mot undre spridaren, vinden har avtagit och gått upp i nordväst som prognosen sade. Går till slut upp och flyttar på linan, ser då en papperslapp i en liten plastpåse instucken i skenan till den självslående focken. Tar den med in och läser med svårighet följande från den fuktskadade lappen:29/08/00  23.45.P.M. - Hallå eller. - I´m French, I´m 22 years old. My nome is Jim, and my dream is to correspond with swedish people. - I went in Lysekil last year (in 1999) near Göteborg. (150 km from Göteborg). - Sorry I´m not very good in English but I do the more I learn. I love your country. - Bye! - Hejdå eller! - Jim. - Mr Le Cordinal Jim - 8, rue Henri Becguerel - 29400 LANDIVISIAU - FRANCE En fransk kille som vill brevväxla med svenskar för att han älskar Sverige! Vi har ingen möjlighet att själva göra det, som ni förstår. Men finns det ingen i "läsekretsen" som skulle vilja ta upp kontakten, eller kanske ni har någon bekant, som kunde vara intresserad av att pennfäkta med en fransman. Det är ju ett ganska originellt och ovanligt sätt att få kontakt på, i så fall. (En tjugotvåårig fransos, vore det inget för dig Lotta M?).Under frukosten iakttar vi en tysk båt som byter besättning, och hela packningen står på bryggan. Ett par fiskmåsar har fått syn på en plastpåse med något ätbart i. När alle man är ombord passar de på att hacka hål på påsen och kalasa på innehållet. En tysk kommer uppfarande och lyckas rädda det som var kvar. Vad det nu var för något, som måsarna kunde känna igen som mat, när det ligger i en plastpåse? Nu kommer det två tjejer, som går runt och inkasserar hamnavgiften. Vi har bara betalt för första natten, och skulle det bli en kontroll, tänkte jag säga åt dem att sända räkningen till fiskarna eftersom de tvingade oss att ligga kvar. Men nu är ju blockaden över så det är inte längre ett hållbart argument.Får se, vi skall gå på söndag, 200F x 4 = 800F x 1,30 = 1040Skr + de redan betalda 200F, totalt 1300Skr för fem nätter! På med charmen och sämsta engelskan.--Ni har inte betalt för den senaste natten.
--Nej.
--Vill ni göra det nu.
--Hur mycket blir det?
--200F.Jag rusar ner efter pengar, och får ett kvitto på att jag har betalt, och det kommer inga fler inkasserare innan vi går på söndagen. Det blev 105Skr/natt istället för 260. Till lunch blev det tonfisksallad med bröd, och nu har vi ju råd med vin till det. Seglatsen kunde för min del ha fått sitt slut här. Har haft ont i halsen ett par dagar, och har bara blivit ömmare. Idag känns det som om där satt något i halsen, som när jag försöker svälja det, bara åker upp igen. Tar en ficklampa och tittar mig i halsen i spegeln. Den där tappen som sitter längst bak i halsen är mörkröd och dubbelt så lång som den brukar, det var den jag försökt svälja. Tänk om jag lyckats svälja ner den, då hade ju gomsegel och alltsammans åkt med, ja det hade ju faktiskt kunnat sluta med att jag svalt hela mig själv. Nu gick vi istället till apoteket och köpte gurgelvatten, och på ett par dagar var det åter normalt. Fläskpannkaka i ugnen till middag med lingon och mjölk, gottit. 

 

000903 

Vinden svag, men från rätt håll, fyller vatten och lämnar Cherbourg halv tio med blandade känslor, hamnen dyr, men det blev billigt, tagna som gisslan, men vi blev fria. Vissa delar av stan skitiga andra rena och snygga, vädret hyggligt men blåsigt, osv. osv. Seglar mot Cap de la Hague och det beryktade Alderney-sundet, vi bör vara där vid slackvatten, dvs. när tidvattnet vänder, för då står det nästan still. Försöker segla, för vi är ute i god tid, men när hastigheten successivt ändrar sig från 3,5 - 2 - 1 - 0,5 - 0 - 0,5 - 0,9, och "motorvägen" på GPS:n vänder, så förstår jag att fastän genuan står spänd och drar så seglar vi nu baklänges.

 

 

Kolla pilen, här går det baklänges

 

 Vårt elektroniska sjökort med tidvattenfunktion är till stor hjälp för planeringen eftersom man där kan simulera tidvattenströmarna och deras styrka vid önskade tidpunkter. Dessutom visar det vattendjupet vid samma tid. Jag har här gjort en animation av hur det ser ut när man gör en sådan simulering. Som ni ser så gäller det för farvattnen mellan Frankrike och kanalöarna, just där vi befann oss. Men det är inte vid samma tid, denna är gjord för tiden 2010-03-04 mellan kl 16.00 och 22.00. De blå staplarna visar vattendjupet, och vid roten står djupet angivet i meter, något otydligt, med blå siffror. De smala strecken visar tidvattenströmens riktning och styrka. Längden anger styrkan, och i den svarta rektangeln finns förutom datum och tid, också en skala med vilken man kan uppskatta hur många knop längden på strecket representerar. I St. Peter Port, där vi låg är det vid detta tillfälle en variation av djupet från 0,8m till 9,3m på de sex timmar som animationen visar. När vi låg där var det något mer, det skilde då 9,5m mellan hög och lågvatten.

 

Ett tryck på startknappen och Perkin spinner igång, med 4,5 - 5 knop bör vi inte komma fram till Cap de la Hague allt för tidigt. Vi var där ändå, en och en halv timma före önskad tid, och under de två timmar som vi var i sundet blev det mesta i båten omstuvat, det är för oss en overklig syn att se havet "koka" på detta sätt. Sen blev det först lugna gatan, innan vattnet vände, och satte fart på oss framåt. Går mot St. Peter Port mellan Herm och Guernsey, ett trångt sund där farten på vattnet var kring sex knop, dvs. skall man ha styrfart vid medström måste man gå med minst 3-4 knop genom vattnet, om man då har strömen med sig så blir farten över grund 9-10 knop. Så det gäller att lägga om roderet i mycket god tid annars missar man målet, och att gå tillbaka med 6 knops motström är inte att tänka på. Vi kom lyckligt in genom hamnhålet i alla fall. Hamnkaptenen kom ut i en liten båt och mötte oss med inklareringspapper och visar oss en plats vid en flytbrygga i ytterhamnen. Här fick vi ligga till dess där var så mycket vatten i hamnen att vi kunde komma över tröskeln in till marinan.

Man kan få vattnet att stanna kvar i en hamn på två olika sätt, det vanligaste är att det finns portar och då ofta också en sluss dvs, två par portar. Men om tidvattenskillnaden är tillräckligt stor kan man också bara ha en tröskel, som gör att vattnet inte kan sjunka längre än till tröskeln. Är den t.ex.. som här 2,3 meter så blir det inte mindre än 2,3 meter vatten i bassängen. Igengäld måste vattnet utanför först stiga till tröskeln och sen ytterligare någon eller några meter, i vårt fall 2,1 meter innan vi kunde gå in. Detta inträffade först vid 22,30, dvs. 21,30 Guernseytid, så vi fick ställa tillbaka klockan en timma. Vi får betala 56£ för tre nätter och får då en natt till gratis. Fördelen med mellanlandningen i ytterhamnen är att det blir två angörare på det viset. Väl på plats i marinan firar vi med kokt lax, champinjoner och kokt potatis. För första gången i Chiquititas historia så fladdrar Q-flaggan under BB spridare, den ursprungliga betydelsen är; "vi har ingen smitta ombord och anhåller om att få gå i land", men nu betyder den, "vi vill bli inklarerade". Tar en kort promenad, och ser då att där sitter gula lådor vid kajen där man skall lägga inklareringspapperna. Hämtar papperna och tar ner Q-flaggan.

 

Tidvattentröskeln in till Sankt Peter Port

000904

Nyfikna på stan som ser spännande ut här från hamnen där den klättrar upp för berget, så vi ger oss ut på upptäcktsfärd. Trånga gränder och trappor mellan husen ger ett charmigt intryck, och inte en hundskit så långt ögat kan nå. A-M patrullerar av affärerna och rapporterar en orimligt hög prisnivå, eller vad sägs om nästan 12 Skr för en liter mjölk, och i stort sett samma prisnivå på allt annat, dessutom en ganska blygsam sortering. En liter Gin för 7,99£ är däremot helt OK. Köper tvättklämmor, tvättsvampar, duschskynke och gratulations kort till Ted, vår yngste son, som fyller 25 den 9/9. Lunchen blir falsk krabba, bröd, ost och vin. Sen tvättar vi en maskin vittvätt, och medan den torkar går vi och söker upp turistbyrån. Tittar på öns bussförbindelser och går runt lite i denna, med sina höjdskillnader, tredimensionella stad.

En stund efter vi återvänt till Chiquitita kommer en svensk tjej och hennes pojkvän som var härifrån, och pratar. De hade bott tillsammans i Sverige i två år, så även killen kunde en hel del svenska. När de såg den svenska flaggan, och den syns väl över hela staden, ville de komma och hälsa. Vi fick en del tips på sevärdheter, och så bekräftade de den höga prisnivån. De hade trott, när de flyttade hit från Sverige att det skulle bli billigare att leva, men det blev ganska mycket dyrare. Då de gått äter vi kasseler med sparris i creme fraiche med ost till middag. Vi hade ju en "all time high" när vi kom upp i 11,7 knop på väg till Cherbourg, nu var det åter tid med en ny "all time high", 15 mail när vi öppnar "brevlådan". Vi blir så glada, där var flera längre mail. En ny veckorapport från Bengt och Louise på Tinto som nu är på Porto Santo, en liten grannö till Madeira, på sin väg till Caribien, via Kanarieöarna. De har gått i stort sett den vägen som vi går nu, för en månad sen. Sen fanns det också en uttömmande förklaring hur man riggar en spirbom från Bo och Vivi på Lorna. De är uppe i norra USA, och skall återvända till Caribien nu när orkansäsongen är över. En härlig reseberättelse från Tommy polis, som varit och hälsat på sin son i USA, och besökt Klippigabergen och spelhålan Las Vega bla. Ja sen var där 12 st. till, tack skall ni ha.

 

000905

I dag skall vi ta en busstur runt ön. Så efter frukost går vi till turistbyrån, där vi får reda på vilken buss vi skall åka med och var den utgår ifrån. Det visar sig att de östra, norra och västra delarna av ön kan man se med buss K, som är en dubbeldäckare, men den kommer inte igenom en tunnel på södra delen så därför kör den samma väg tillbaka. Om man däremot byter buss till C1 eller C2 borta på västra delen, kan man från dem skåda den södra delen av ön, så vi löser enkel biljett till K-bussen. K-bussen var en från Londontrafiken någon gång på 50-talet utrangerad dubbelldäckare, med öppet övre däck, så de hade antagligen ändå försökt att köra den södra vägen. Vi bänkar oss där nere, och när chauffören försöker starta händer först ingenting, och sen smäller det och sprutar gnistor och rök bakifrån någonstans inne i bussen.

Vad det var som small fattade jag inte först, för motorn sitter ju fram, det var väl enklast så när den byggdes om från hästdragen vagn till buss. En reparatör och en förman tillkallades, och det kom en sotare tillsammans med förmannen, ja han såg åtminstone så ut. A-M tyckte han var söt? Han bröt upp golvet och började dra i en massa sladdar. Genom bussen ropade han till chauffören när han skulle göra startförsök, med nya gnistregn och knallar som följd. När förmannen försökte säga något till chauffören, skrek han bara tillbaka; -- Jag hör inte vad du säger, kom runt här på utsidan så jag kan höra dig--. Reparatören däremot hörde han varje gång. Efter som strömmen tog slut i batterierna, upphörde också fyrverkeriet. Ur bussens källare lyfter sotaren upp två stycken före detta batterier, som var så skitiga att plötsligt såg sotaren ren ut.

Två renare batterier sattes dit och smedjan gick igång, för motorn lät som en sådan. En kvart försenade rullar vi ut på Guernseys slingrande vägar. Vädret är något mulet, men shorts och kortärmat går bra. Kusten på östra och norra sidan är klippig men grön. På västra sidan, där hela Atlanten ligger på är den mycket kargare, och man måste en bit in på ön innan grönskan blir lika frodig. Klipporna som nu, vid lågvatten sticker upp ur havet, ligger där annars som lömska rev. Framme vid ändhållplatsen stiger vi av och går ner på stranden för att fika på vår medhavda matsäck. Hittar lite fina snäckor och en äggkapsel från en haj. Kommer lagom tillbaka till C2, och åker hem med den. Efter lunch, A-M tyckte det räckte med strand fikan, men jag åt det som blev över på pannkakan, går vi ut till slottet eller fortet, Castle Cornet, det ligger vid inseglingen till hamnen och har en spännande historia ända från 1300-talet.

Där var dock stängt, men vi gick en bit längst muren, och rakt nedanför låg där massor med STORA snäckskal, från Kammussla. Jag hittade en trappa en bit bort, tog mig ner, och plockade på mig så många jag kunde, det blev ett 20-tal, omkring 10 cm stora. Vi hade tänkt äta på en pub som ligger här i hamnen, men den hade stängt, eftersom vi (jag) inte var speciellt hungrig, äter vi på båten istället. Det fick bli lite korv och hamburgare. Ser på väderrapporten på TV, att det skall blåsa upp från V och SV under ett par dagar, vi får kanske stanna här ett par dagar till.

 

000906

 

Kammussla (Pecten maximus)

Mulet men uppehåll, tar bussen upp till ett varuhus tio minuter härifrån. Ett ställe som den svenska tjejen rekommenderade. Busschauffören sade till när vi var där, och sen var det bara tvärs över gatan. Här var ett ordentligt utbud, och något bättre priser. Det blev ryggsäcken full och fyra kassar att släpa på, när vi kom ut kom det en buss precis. Man bara sträcker upp handen så stannar den, det behöver alltså inte vara vid en hållplats. När vi stiger av vid hamnen börjar det småregna. Lite stekt skinka och ägg fick utgöra lunch i dag. Efter lunch har det slutat regna och vi går till en "förritiden butik", det ser ut som för 50-60 år sedan, och så säljer de lite krimskrams, inget speciellt. Tittar också in i den kombinerade butik/verkstad, där Guernseynallen tillverkas och säljes. Här på Guernesy finns samma hjälpsamhet som på engelska fastlandet, (kan man förresten säga så, för England är ju också en ö?) Vi tog upp en karta för att kontrollera adressen till nallebutiken, och bums var där en gentleman och frågade "can I help you sir ", och det var inte första gången detta inträffade. Middag blir skinksnitsel med pommes och gröna ärtor. Tittar på TV när vi äter, och får bekräftat vad jag trodde skulle hända i Frankrike. Nu skall alla andra grupper också ha lägre dieselpris. En kvällspromenad, och sen i kojen.

 

000907

Mulet och fortfarande västlig vind. Hamnkapten kommer och undrar om vi skall gå idag, A-M går ut i nattlinnet och säger att vi inte bestämt oss än, han ber om ursäkt för att han är så tidig, men klockan är nästan nio, det är bara vi som inte klätt oss än. Där blev ärtor över från i går, A-M tänker göra stuvade ärtor och morötter till lunch med stekt korv, så jag skickas ut på stan efter persilja. Sen kommer två tjejer och knackar på, den ena är svenska från Mora och den andra är finska. De hade sett flaggan och var nyfikna på vart vi var på väg, och så ville Moratjejen prata lite svenska för den finska tjejen kunde nästan ingen svenska. Båda var sjuksköterskor och har kontrakt med sjukhuset här på ett år. Där var många utländska sköterskor på sjukhuset, och de fick inte hyra egen lägenhet på stan, utan var tvungna att bo i sjukhusets lägenheter. Tyckte annars att det var bra, helt andra löner än hemma och lägre skatt, gör att den höga prisnivån inte märks så mycket.

När tjejerna gått äter vi lunch, sen går vi och tittar på marknaden som det är om torsdagar, inget särskilt, ett par stånd med lokalt hantverk, det likna mest kyrkans syförening. Istället gick vi ut till Castle Cornet, och påstod att vi var pensionärer, så kom vi in för halva priset. Här tillbringade vi nästan två timmar, och fick en intressant insyn i slottets historia. I självaste generalens trädgård stal jag timjan, så kunde vi köpa musslor och ha till middag. Jag släppte ner den i paraplyn, och knäppte igen den, för där krossas den inte tänkte jag. På vägen tillbaka gick vi in skeppshandeln som har hand om dieselförsäljningen för att kontrollera om de har öppet på söndag, och om de tar Visa. Där får jag syn på en lysrörsarmatur som vi köper för att ersätta den trasiga över spisen. När vi är nästan framme vid Chiquitita, upptäcker jag att jag glömt paraflaxen i skeppshandeln. A-M går till båten och jag återvänder till skeppshandeln.

Då jag frågar om jag inte glömde mitt paraply där, utspelas följande samtal:

-- Jo, det gjorde du, och jag som trodde jag hade fått ett nytt paraply. Han vänder sig om och går bort mot disken. -- Men vad är det du har för något i paraplyn?

-- Jag vet inte vad det heter på engelska, men på svenska heter det timjan, det är en krydda som vi skall ha när vi kokar musslorna vi skall ha till middag idag.

-- Nej det vet jag inte vad det är, men varför har du det i paraplyet? Jag öppnade det för att se om där stod något namn, och ut kommer detta.

-- Jag har stulit det i generalens kryddträdgård på slottet.

-- Ha ha, och nu skall du koka musslor tillsammans med det, ha ha.

Nu blev det inga musslor för där var stängt hos fiskhandlaren när jag kom dit, men de öppnar klockan 7,30 i morgon och då... Innan middagen monterar jag lysröret, och sen blir det pasta med skinkgryta, och en halv melon till dessert. Tittar på TV medan A-M fixar fram Irish Coffé, och sen får det bli en kvällspromenad.

 

000908

Direkt efter frukost, går vi till fiskmarknaden, och köper 1,5 kg musslor, sen till grönsakshandlaren och handlar selleri. Persilja handlade jag redan i går, och generalens timjan, lök, citron och vin det finns ombord, så nu skall inget hindra oss från att hålla musselfest i kväll. Efter 11-kaffet, går vi till en tröjaffär, där de säljer handstickade tröjor. A-M har sett en snygg tröja där som hon tänker kopiera, så vi går in och memorerar hur den ser ut, och hur den är gjord. Hamburgare till lunch, och sen försöker jag få en långtidsprognos via RTTY på kortvågen, den skriver ostligvind på söndag och måndag, det ser ju bra ut, vi får väl se hur vi gör. Går ut och handlar lite godis, och hittar en våg som vi väger oss på. Jag väger lite drygt 16 och A-M väger kring 9 stones (stenar), det kan väl inte vara så mycket, så vi tar lite godis till. Pratar med båtgrannen, en engelsman, när vi kommer tillbaka, han monterar ett vindroder på sin Hallberg Rassy. Båten köpte han begagnad i julas och håller på att rusta den för en jordenruntfärd som han skall påbörja nästa år. Vad middagen är det vet ni redan, och det är Sssååå gott. Sen blir det en promenad och en kojfösare.

Moules marinière med bröd och vin slår det mesta.

 

 000909

Två månader har vi varit på väg nu, och Biscaya närmar sig. Eftersom fransmännen tramsar sig fortfarande, så åker vi med bussen till supermarket, och provianterar för Biscaya. Vädret är strålande sol och 23 grader varmt. När vi kommer tillbaka kopierar jag sjökort för överfarten, så är det gjort. Till lunch har vi lite plock, kräftstjärtar och falsk krabba, bröd och smör. Eftermiddagen går i slapphetens tecken och tillbringas på däck. Jag tankar vatten och A-M hämtar fram nya böcker från lådorna i akterkojerna. Fjärilskottlett med brynta potatis till middag, också ringer vi och gratulerar vår yngsta son Ted / Björn som fyller 25 i dag.

Ljumma härliga kvällshälsningar från S/Y Chiquititas besättning

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

From:S/Y Chiquitita

Sent: : Wen, 20 Sep 2000 19:34:32

Hôla!! Här kommer det efterlängtade brevet från Spanien.

 

000910

Så kom den, för mig, stora dagen, Biscaya skulle korsas. Femdygns prognosen från KV-radion visade på vindar från NO-N-NV-V med styrkor på 0-4 Beaufort (0-7m/s). Upp klockan 05.30, för att komma över tröskeln medan det var vatten så det räckte, sen gick vi till tankningsbryggan och lade oss för och vänta på att de skulle öppna. Kvart i åtta får vi 143 liter diesel, betalar med våra sista pund, och kompletterar med Visa, sen lägger vi ut. Hissar på, men vinden är för svag, så vi stöttar med motor. Rundar SO-hörnet av Guernsey, och ställer in autopiloten på Frankrikes NV-hörn. Så skall klockorna ställas fram en timma, och då drar A-M av kronan på sin klocka. Ingen fara, jag har reserv säger hon och hämtar en annan. Batteriet är slut i den. Ingen fara jag har en till. Klocka nummer tre åker fram, men den har trasig länk! Du behöver ingen klocka, jag säger till när vi är framme i Spanien, blir min kommentar till detta ur-sinne.

Då och då får jag koppla ur autopiloten för att styra undan för fiskebojar så länge vi är i närheten av Guernsey. Under eftermiddagen tittar jag på F1-loppet, och har fått en kycklingsandwich till lunch. Vi sammanfattar resan så här långt, och kommer fram till att vi legat i 28 hamnar på två månader. Kvart över sju kan jag stanna motorn, och vi loggar 5-6 knop för segel. Får nyponsoppa, och vid niotiden blir det ett par korvar med bröd. Nattvakten går sin gilla gång, äggklockan på 10-30 minuter, beroende på trafiken, och så en larmzon på radarn på 3,5-4 mil. Vid midnatt går äggklockan sönder! Skall all tideräkning upphöra, eller vad är meningen? Har en elektronisk i reserv, men det är jobbigare att ställa in den varje gång, den andra var bara att vrida ungefär ett kvarts varv på så var den igång, här skall tryckas på knappar till höger och vänster, och så måste jag tända för att se displayen. Natten passerar utan vidare missöden, och som vanligt känner jag mig ganska mör vid 4-5 tiden, men efter frukost är man i form igen.

 

000911

Vid Île d´Ouessant är det dimma, men radarn avslöjar att den skall finnas ett par mil om BB, det tar oss förmiddagen att passera Île d´Ouessant, och emellanåt skymtar ön och fyren fram genom dimman. Strax före lunch ser vi de första delfinerna. Efter kaffe och macka startar vi motorn, och jag går och lägger mig. Stiger upp halv fem, har sovit någon timma bara men vill inte ligga längre. Till middag blir det revbensspjäll och bröd, kan stanna motorn strax efter sju. Vi är nu på väg ut från kontinentalsockeln, och havet häver sig i branta korta dyningar, som skakar om Chiquitita ordentligt, på ett par timmar ändrar sig djupet från 150 meter till över 4000 meter. Nattmat får bli ett par korvar, sen går A-M till kojs, hon hade tänkt läsa men så lägger kojlampan av. Jag går in i nattrutinen, men efter midnatt, när jag skall kolla vindriktningen, har den trefärgade topplanternan slocknat. Går in och tänder de vanliga sidolanternorna, då lyser inte SB-lanternan, men det är enklare att byta lampa i den än i topplanternan. Letar upp en ny lampa och så lyser den grönt och fint. Tre trasiga lampor på en gång, det verkar konstigt, kollar spänningen, men den är ok. Det kan ha varit de kraftiga skakningarna och slagen som uppstod när vi passera genom den krabba sjön på väg ut från kontinentalsockeln. Återgår till min nattvakt.

 

000912

Startar motorn tidigt på morgonen, det är alldeles lugnt, havet är oljeblankt och det är lite dis. Ser ett par trålare, annars är där inga fartyg synliga de ligger bortom horisonten. På radarn ser jag fartygstrafiken som skall gå förbi Spanien och ner längst Portugals kust, den går ungefär 10-12 mil längre ut. Det är ganska mycket fåglar på morgnarna och kvällarna, mest labbar och sulor, nu får vi också se delfinerna hoppa upp ur vattnet i långa språng, tydligen efter flygfisk för där är ett stim sådana före. Vi ser också en stor, säkert tre meter lång, helt svart delfin med rund nos. Lite nyponsoppa som mellanmål piggar upp, sen kan jag fixa A-M:s kojlampa. Lägger mig vid tvåtiden. En timma senare skall jag gå på toa, då lägger toapumpen av! Plockar isär toan, och konstaterar att det är kolhållaren till pumpen som har smält. Att sätta en man på månen kunde de redan 1969, men att göra en fungerande båttoalett har ingen lyckats med.

Nu har jag sen tidigare en trasig toapump på lager, där det är ett annat fel, så det blev till att gräva sig ner under BB-kojen i aktern, och plocka fram den. Efter tre timmars "skitarbete" är allt på plats igen och fungerar, men en frätskada på axeln gör att packboxen läcker lite, lite. Det får vara så till vi kommer i hamn, vi får använda toan i aktern så länge. På GPS:n står det nu att vi har 40 timmar kvar till La Coruña. Börjar bli lite orolig för om dieseln skall räcka, och försöker segla så fort det finns vind. Möter en Holländsk segelbåt strax efter 19.00, vi styr upp mot varandra och vinkar, för att sen snabbt bara glida vidare på det tillsynes ändlösa havet. Kaffe och macka, sen går A-M och lägger sig, och jag tar itu med nattvakten. Om jag inte ser några båtar på radarn då den står på 16 mil, ställer jag äggklockan på 30 minuter, men för det mesta så blir det bara 10-15 minuter som jag kan vila.  

 Delfiner, alltid lika pigga och aktiva vid sina besök

000913

På natten kan jag inte hålla på och försöka fånga varje vindpust, då hade jag inte kunnat vila mig alls, utan motorn får gå på 1800 varv, och då gör vi 4-5 knop. Men vid sextiden är där lite stabilare vind, så då seglar vi igen, möter en segelbåt men efter som det fortfarande är mörkt, ser jag bara konturerna i det svaga gryningsljuset. Det blir inte ljust fören vid åtta, vi är ju på sjunde longituden västlig bred, det är en och en halv timma efter Sverige, men vi har ändå samma tid, det gör att det blir mörkt en och en halv timma senare också. Vi ser ett stort stim delfiner, annars är där mest hela tiden några delfiner kring båten. En kycklingsandwich till lunch smakar bra, köpte dem på Guernsey, färdiga för mikron, inte alls dumma som transportmat. Ser de första portugisiska örlogsmännen, en fruktad manet, som också kallas bidevindseglare. Den har en blåsa på ovansidan av kroppen som sticker upp ur vattnet, och med vars hjälp den kan "segla", så hänger de långa fångsttrådarna med sitt nässelgift under till. Att bränna sig på en sådan manet gör fruktansvärt ont i flera timmar, och det har hänt att folk har dött av det. Solen värmer gott och det är 20,7 grader i vattnet. I dag är jag rejält mör så vid två tar jag en sömntablett och sover nästan till klockan fem. Känner mig mycket piggare och lyckas få in Spansk TV, nu är det bara femton timmar kvar.  

 Herkules som mötte oss när vi kom till Spanien. Spiralen runt tornet är resterna efter en utvändig oxvandring för att transportera upp kol till toppen när fyren var koleldad. Klicka på bilden om du vill veta mer om värdens äldsta fyr.

000914

Natten blir mycket jobbig, vi har nu kommit så nära kusten att trålarna har börjat dyka upp. Har inte en chans att vila mig, de kör ju där de ser fisk på sina instrument, så det kan gå i alla möjliga krumelurer, man vet aldrig var man har dem. Ett stim delfiner piggar upp mig under natten när de kommer och simmar bara centimetrar från båtens för, dyker under och kommer upp längs sidan med ett språng, vilken underbar värld vi lever i. Det är dimma på morgonen, så vi ser inte kusten förr än det bara är 2-3 mil kvar, men vilken känsla, vi tog oss över Biscaya, och det gick bra. När vi kommer in i hamnen, tycker vi det är ett enda virrvarr av bojar och båtar. Efter lite zigzagande bland bojarna ser vi flytbryggorna och en ledig plats bredvid en dansk båt. Dit styr vi kosan, och när vi kommer fram står det en spansk "hamnroddare" (marinero) och räcker över förtöjningslinan. Klockan är exakt 12.00 när vi förtöjer, det betyder en totaltid på 99 timmar, en timma "försvann" när vi lämnade Guernsey. Ringer ungarna och meddelar att de inte är föräldralösa.

Den danska båten skall gå med i ARC över Atlanten till Caribien. Här ligger även en svensk båt, som skall med i ARC, Röde Orm från Lagunen i Limhamn, med ett par bröder ombord. På den danska båten hade de sett en flock, på 10-15 blåvalar när de gick över Biscaya, det hade varit en mäktig syn sade dom. I botten på båten har de ett "fönster", där delfinerna och danskarna kunde titta på varandra. Jag gav dem en lapp med Tintos besättning och namn på, så de kommer säkert att ta kontakt med er, Bengt och Louise på Tinto, när ni kommer till Kanarieöarna. Det hade tagit ägaren, som själv byggt båten (stål naturligtvis) 11 år att färdigställa den (så jag har ytterligare 3 år på mig). Vad som jag speciellt lade märke till var den otroliga finish som målningen hade. Det visade sig att det var hans firma som målat både Storabältsbron och Öresundsbron.

Innan jag lägger mig, för nu är jag trött, så stoppar jag i mig en hamburgare. Efter fyra timmar vaknar jag, tar en kopp kaffe och en dusch, sen måste vi titta på stan. Jovisst är vi i Spanien, allt andas spansk atmosfär, husen, gatorna, trafiken och inte minst människorna, det känns som vi är framme (vart skall vi?). Sätter oss på en trottoarservering, som tyvärr inte har ett allt för stort utbud, men får in ett par riktigt goda pizzor med vin till för drygt 3000 Pst. Kvällen är alldeles ljum och ett myller av människor drar förbi. Jag tänker tillbaka på de fyra sömnlösa nätterna, och tycker nu, att det har varit värt alla vaktimmarna, sova blir det alltid tid till sen.

Tvätt, tvätt, tvätt och åter tvätt. Hur klarar folk sig utan tvättmaskin ombord?

 

000917

Hur skulle vi klara oss om vi inte haft tvättmaskin ombord? Idag kör vi fyra maskiner, och hela båten blir full med tvätt på tork. Vi är inte ensamma om det, överallt på båtarna omkring oss hänger tvätt. Det är bra torkväder, men det gäller att ta ner tvätten före kvällen, annars är den snart rejält fuktig igen när solen börjar gå ner. Jag får ta itu med toan idag, plocka ner allt i minsta bit, och sen sätta ihop den igen. Måste limma en del med sikaflex, sen får det torka något dygn. Tonfisksallad till lunch, och där efter slappa i solen på däck. På vägen till stan på kvällen går vi in på hamnkontoret och betalar för 5 dygn, det blir 13000 Pst. 130 Skr/dygn med vatten, el och vakt på natten. Hade tänkt äta ute men känner oss för trötta, handlar istället med oss calamares som vi friterar i olja när vi kommer tillbaka, gott men kladdig disk.

 

000916

Lördag, städdag. Handlar. Till lunch blir det rökt lax och det sista av det falska krabbköttet. Plockar ner den sista tvätten, som är torr nu. Tar en lur, och sen går vi iväg till Herkules. Detta är värdens äldsta fyr, den byggdes på 200-talet och har varit i drift sedan dess. År 1200 höjdes den till 58 meter, och 1850 tog man bort spiralvandringen, som gick utvändigt runt fyren, där oxar drog upp bränslet. Snacka om kontinuitet och kvalitet, 1800 år gammal och allt jämt i bruk. Vi promenerar hem genom stan, och har idag fått rejäl motion, med den långa promenaden och alla trapporna upp och ner i fyren. Vi 21.00 tiden går vi ut och äter på en uteservering, det blir något köttstycke med pommes och sallad + ett gott vin. Allt avnjutit till en gatuorkester på 8-10 man, som spelade riktigt njutbar musik. När vi kommer hem tar jag fram videokameran, och vi tittar på vad vi filmat så här långt.

 

000917

Sovmorgon, det ligger dis över havet. Jag monterar ihop toan, och A-M stryker. Sista burken rullemops, bröd och öl får duga som lunch. Plockar via datorn ut några bilder från videon på hoppande delfiner, som jag sen printar ut, ingen högre kvalitet, men fullt acceptabel för oss, " som var där ". Till middag blir det kotletter med Guernsey potatis björnbärsgelé och tomatsallad. Går sen ut en runda i den ljumma kvällen, det är härligt med alla dessa människor som promenerar omkring.

 

000918

Molnig morgon, efter frukosten, går vi till militärmuseet strax intill hamnen, det är gratis inträde, så det är därför vi smiter in. I och för sig intressant för en tekniker, men så mycket pompa och ståt och elände, skall det vara nödvändigt? Måtte alla krig ta slut. Går till gatan med skeppshandlarna, 6-7 stycken ligger på rad, på vägen dit ser vi en kö lång som en längtan, och vi undrar vad det kan vara som får folk att stå i en sådan kö. Vi behöver översiktskort för Portugal och södra atlantdelen av Spanien, gästflaggor för Spanien och Portugal samt eventuellt en ny toapump. Får tag på tre av fyra kort, båda flaggorna, men de ville ha 44000Pst för pumpen, så det fick vara tills vidare. Träffar bröderna Wiklund från Röde Orm där, och bestämmer att de skall komma över senare och snack lite. Hittar en bokhandel som har papper som passar i navtexen, och köper också modellera att täta kättingklyset med. Det var inte rätt sorts papper, så jag får fortsätta jaga papper till navtexen.

Äter en sorts djupfryst paella till lunch, ingen höjdare. A-M bakar en äppelkaka som vi har till kaffet. Slår på TV:n och får då reda på att den där kön gällde biljetter till stadens fotbollslag. Bröderna Wiklund kommer och vi har ett trevligt snack över en flaska Sangria i mer än tre timmar, storebror Johan är pilot på SAS och lillbrorsan är sjöofficer på en U-båt, båda har lyckats få ett sabbatsår, och skall segla fram och till baka till Caribien. Båten har de köpt nyligen, så det är en del att göra, vilket de fixar under resans gång. Mycket trevliga grabbar i 25-30års åldern. När de skall gå till sin båt öser regnet ner, och vinden har börjat tjuta i riggarna runtomkring. A-M snor ihop en sen, och enkel middag på kotlettbacon och stekt potatis.

 

000919

Uppehåll i regnet nu på morgonen, men himlen hänger grå och tung. Dock bryter solen genom ibland, och det skarpa ljuset bländar oss. Vi skall åka till Carrefour och proviantera, kusten ner mot Portugal har så många fina ankarvikar, så det är bäst att kvartersmästaren har lagren fyllda. Hittar en buss som tar oss genom stan till varuhuset för 115Pst / person. Handlar så mycket som vi tror vi kan bära, och blir 10 300 Pst fattigare, men vi tycker att vi får kolossalt mycket för pengarna. Släpar oss till en annan buss som tar oss tillbaka till hamnen för samma facila pris, mindre än 6 Skr. I kassarna finns bl.a. två kilo musslor, som skall bli middag, men denna gången har vi inte färsk timjan!

Hälsningar Stig & A-M

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

From:S/Y Chiquitita

Sent: : Sat, 30 Sep 2000 09:34:32

Här kommer brev 12 något försenat, men där har varit en del att göra, ombord och i land, så ni ursäktar säkert oss.

 

000920

Sol, regn och blåst, så är vädret idag. Måste ha tag i papper till navtexen, så ut på stan och leta. Även vykort och frimärken står på önskelistan. Ut och in i alla pappersaffärer på jakt efter papper, spanjorer är som andra sydlänningar, när man frågar efter något, kan de inte säga att de inte vet var man kan få tag på det, utan hänvisar alltid till något ställe en bit bort. Snart har vi kryssat genom hela stan och är framme vid ett affärscentrum som heter Cuatro Camiones. Som Mobila där hemma ungefär, men större. Här ligger också El Corte Ingles och C&A. Inget papper, men ett par byxor till A-M hittade vi på C&A, och en ny klocklänk till A-M:s klocka med den saknande länken. Handlar lite mat på matavdelningen, och glädjande nog (för mig) har de inget stekmargarin så vi måste köpa smör istället. Det betyder att jag får smörstekt kött och fisk i fortsättningen, mumms!

Kommer till båten utan papper, börjar bli bekymrad. Toaletten läcker fortfarande, plockar ner den igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Lagar frätskadorna på axeln med tvåkomponents knådmassa, och sätter ihop alltsammans. Fortfarande låter det som om pumpen går trögt, och säkringen utlöser. Det måste vara impellern som klämmer när jag skruvar samman pumpen. På det igen, river pumpen och sätter i en extra packning, så det blir mer plats till impellern, och så ihop med alltsammans igen, puuh...Den j..eln drar fortfarande alldeles för mycket ström, då är lindningen skadad, endast en omlindning kan rädda den. Klockan är nu sen kväll så efter middagen, kotletter med de sista Guernseypotatisen, kallar kojen.

 

000921

Det blåser fortfarande, men solen skiner så det är inte kallt. Vid frukosten upptäcker jag att ett kassakvitto som vi fått igår har rätt bredd, 80mm, för att passa i navtexen. Jag har redan bestämt att vi måste köpa en faxrulle, så får jag skära upp den i 80mm:s remsor, om vi inte kan lösa det på annat sätt. Pappersjakten börjar igen, och det fick det positiva med sig att vi, i en av affärerna, hittade en hållare för soppåsar att sätta på insidan av skåpdörren under vasken. Här finns annars bara pedalhinkar, och vi har inte plats till en sådan. Köper en faxrulle, men frågar om de vet någon som skulle kunna ha det papperet som vi söker, får tips om en affär längre ner på gatan, och där tipsar de i sin tur om en annan affär, går dit, och äntligen, här har de vad vi söker, köper tio rullar och känner oss väldigt nöjda. A-M får tag i vykort och frimärken, sen köper vi två flaskor vin och ett bröd för 260Pst. (13Skr).

Äter den sista burken rullemops med bröd, ägg och Kalles kaviar, firar pappers framgångarna med snaps till rullemopsen, och solmogna persikor till dessert. Känner mig nu oslagbar, och skall det där skithuset besegras skall det vara nu! Sagt och gjort plockar ner toan i minsta beståndsdel, ritar av hur härvorna ligger, och lindar av all koppartråden. Ser att lacken på koppartråden är borta på flera ställen, beroende på överslag, det är den skadade axeln som läckt in vatten till lindningen, och orsakat problemen. När all koppartråden är avlindad, spänner jag upp den fram och till baka i båten, därefter lackar jag om de skadade ställena med A-M:s nagellack. Har gjort en liknande reparation en gång tidigare, en natt i Volvon på en bensinmack i Tyskland. Då var det en luftpump till ett transportakvarium med bläckfiskar i, som behövdes lindas om. När lacken torkat, lindar jag på koppartråden igen efter den ritning som jag gjort tidigare. Sätter ihop toan, det hade jag nu klarat med förbundna ögon, och si, nu går allt som det skall. Klockan är snart 22,00 så det får bli ett par korvar till middag, och sen i koj.

 

000922

Sol, och det har lugnat sig, det närmar sig nog avgång. Monterar hållaren till soppåsen, måste såga av en hylla lite, men sen blir det bra. Tonfisksallad till lunch, sen går vi till hamnkontoret för att fråga när vi kan få diesel. Där är grunt vid dieselkajen så inte förr än i morgon vid 12.00-tiden kan vi komma till. Bestämmer då att vi inte seglar förr än på söndag, går upp på stan och postar vykort, samt provianterar. de har så goda kotletter här så det får bli vår middag ytterligare en gång, med ost och druvor efter. Tar en promenad i den ljumma kvällen, och öppnar maillådan när vi kommer ombord igen, många mail från er, tack så mycket.

 

000923

Det blåser idag igen, skönt att vi inte skall iväg idag. Ligger kvar i kojen och lyssnar på, "Ring så spelar vi", när det knackar på båten. Det är hamnkaptenen som säger att vi måste flytta på oss för platsens ägare kommer tillbaka idag. Jag frågar om det räcker att vi flyttar oss när vi ändå skall tanka, och det går bra. När det är tid att vi skall gå och tanka, blåser det 12-14 meter rakt i sidan, vi kan inte komma ut utan att blåsa ner på nästa båt. Efter mycket trixande lyckas jag få över en lina till en flytbrygga längre ut i hamnen, och med genuaskotvinschens hjälp kan jag nu hålla upp henne när vi backar ut, linan får vi kasta över på bryggan och hämta sen. Tankar 130 liter för 15.800Pst., och får reda på att det inte finns någon plats vid flytbryggorna som kan ta Chiquitita, utan vi får gå till en boj. Även här får vi en del problem i den starka vinden, men efter ett par försök så ligger vi på plats. Det skiljer bara 600Pst. mellan att ligga vid brygga med el och vatten eller ligga vid boj utan något som helst. Vi stannar ombord och äter burkpotatis med oxfilé, mör så att kniven själv går igenom, men inget vin idag, vi skall segla tidigt i morgon. Vädret har nu blåst av sig, och det blir en fin kväll.

 

000924

Klockan 09,00 släpper vi bojen, och lämnar La Coruña för motor med seglen hissade. Möter dyningarna utanför hamnen, och får god vind att segla på. Chiquitita följer mjukt och villigt med de tre meter höga dyningarna, och klyver vågorna som bildas på dyningarna med sitt skarpa förskepp. Möter en regnfront, men ser hur stor den är på radarn, minskar på genuan, och går utanför den. Vinden ökar medan fronten passerar, men vi får ändå en härlig seglats till första vändpunkten. Sen får vi vinden framifrån, och dyningarna på sidan. Det blir motorgång med storen och mesanen uppe, ändå rullar vi ordentligt emellanåt, och vi får en stötig gång resten av vägen. Vid femtiden vänder vi in i viken mot Camariñas och en timma senare är vi framme. Gott om plats vid flytbryggan, och hamnkapten förtöjer åt oss både fram och bak. Han tycker som vi att Chiquitita är ett passande namn, för på havet är alla båtar små, och speciellt här på detta havet säger han. Vi är trötta och stannar ombord, äter kassler med brynta potatis, tar sen en Irish Coffe och öppnar maillådan, många mail igen, hurra.

 

000925

Vädret ostadigt med sol och moln, men vi skall ligga kvar ett dygn så det bekymrar inte oss nu. Duschar, och går sen att betala hamnavgiften, fortsätter upp i byn, här lever de på fiske, två fiskindustrier tar hand om fångsten, och ger jobb åt kvinnorna medan männen är ute och fiskar. De kvinnor som inte jobbar med fisk, knypplar. Överallt sitter det kvinnfolk i alla åldrar och knypplar, fantastiska arbeten som bara en kvinna kan ha tålamod att hålla på med. Bröd, lax och räkor får duga som lunch, och det är ok bara man får ost och vin till. Hela båten är klibbig av salt, så jag tar fram högtryckssprutan och spolar av henne. Under eftermiddagen kommer det in en engelsk ensamseglare, han ser riktigt trött ut, och att döma av den sucken som han drog när förtöjningen var klar, så tyckte han det var skönt att komma i hamn. Eftersom vi skall vidare i morgon sätter jag igång med att kopiera och kalibrera kort för den sträckan. Det finns inte så mycket att välja mellan på den bar som vi skall äta vår middag på, men calamares åt mig och hamburgare till A-M kan de erbjuda, med vin till blev det igengäld inte mer än 1500Pst. Vinden har ökat när vi går tillbaka till båten.

 

Knyppelflickor i Camariñas

000926

Vaknar under natten av att en front drar förbi med kraftiga vindstötar. På morgonen ser vi att Röde Orm, med bröderna Wiklund, har kommit in. Vi skriver ett meddelande till dem och går iväg klockan 09,00. Det är dimma, och kraftiga dyningar, vinden i nosen, så det ser ut att bli motorgång idag också. När vi kommer ut till havs minskar dyningarna och dimman försvinner men vinden är fortfarande i nosen. Som nästan alltid kommer delfinerna och visar sina konster i Chiquititas bogvatten. Är framme i Ria de Muros vid tretiden redan, och har sen en dryg timme in till Muros. Här finns inte någon plats i hamnen, nöjesbåtar verkar inte välkomna. Här lever man ett fattigt och hårt fiskarliv, och hänvisar nöjesseglare till att ankra utanför hamnen. Vi lyder och låter ankaret gå på 10 meters djup norr om hamnen, efter att först ha kört runt och förvissat oss om att där inte var något grund som vi skulle kunna bli hängande på vid lågvatten. Här ligger vi bra, och det är vår första natt för ankar på denna resan. Från kylen plockar A-M fram köttbullar som vi äter med makaroner och lingon. Sen kör jag fram nya kort för morgondagen.

 

000927

Frukost, och sen upp med ankaret. Har svårt att få kättingen stuvad, får stopp ett par gånger, men till slut är allt på plats. Täpper till kättingklyset med plastellina (modellera), vilket har visat sig fungera alldeles utmärkt, och går under tiden långsamt utåt för motor. Massor med stora delfiner kommer runt båten på vägen ut ur viken, men de hoppar inte, utan simmar bara bredvid och visar ryggen då och då. När vi kommer ut till havs, är dyningarna bara små, så havet ligger ganska slätt. Den så berömda Portugisiska nordan, som beror på ett stationärt högtryck över Azorerna, är där någon som har micklat med, för vinden har vi rakt i nosen. Det får bli motorgång i dag också. Sätter kursen för att gå till Santa Eugenia de Ribeira, men ser efter ett par timmars gång, att vi utan problem kan hinna till Bayona. Kör i en hast fram nya kort, och lägger kursen på Rio de Vigo.

Från att kusten har varit vild och karg med massor av, för fartyg farliga rev, den kallas också Costa del Muerte, dödens kust, så börjar nu bergssidorna att vara bebyggda, och när vi kommer in i viken är sluttningarna nästan täckta av hus. Hamnen i Bayona ligger mycket väl skyddad, och här är gott om plats, "hamnroddarna" kommer och hjälper till med förtöjningarna, klockan 17.00 tar vi vår angörare och är mycket nöjda med vad vi ser av stan från båten. Väntar med att gå i land till i morgon. Äter kotletter med klyftpotatis till middag, och måste sen lägga på ytterligare en akterförtöjning innan vi kojar. 

Kopia av Columbus skepp Pinta i Bayona

000928

Vaknar vid sjutiden, men ligger kvar och lyssnar på Sveriges radios utlandssändningar. I nyheterna berättas det om en färja som gått på grund i den Grekiska övärlden, och att närmare femtio personer omkommit. Jag skulle tro att det är ungefär samma antal som omkommer, om inte dagligen, så på två dagar, i trafiken i Grekland, men det hör man aldrig ett ljud om. Det anses väl snart vara en naturlig död att omkomma vid trafikolycka. Efter frukost och elvakaffe, går vi till hamnkontoret och fyller i den blankett som verkar vara standard här i Spanien, och betalar för tre dagar, det blir 11.400 Pst. Går till turistbyrån och får en karta och en busstidtabell, vi funderar på att åka till Vigo i morgon. Jag behöver en ny svart färgpatron till skrivaren igen, och det hittar vi nog inte här i Bayona. Det är alla era mail som tömmer patronerna på löpande band. Bayona är en mycket trevlig stad, vi gick hit efter som Louise och Bengt på Tinto skrev så positivt om den, tack för det Tinto, här är verkligen bra. Vi brukar skämta om att vi har fyra pilotbeskrivningar att segla efter, Cruising association handbok Yachting Guide from South West Baltic to Gibraltar, REED'S Nautical Almanack, och resebreven från Lorna och Tinto. Bayona, som ligger väl skyddat i en bukt i Vigoviken, är något präglad av turister, men är så genuin, att i alla fall vi, utan problem har överseende med det.

Köper en färdig Tortilla de patats som A-M stekte bacon till, det blir en god och mäktig lunch. På eftermiddagen gör vi ett besök på en kopia av Pinta, ett av de tre skeppen som deltog i det misslyckade försöket att västerut nå Indien 1492, och istället kom till Caribien. Det var så Christoffer Columbus upptäckte Amerika, även om han själv aldrig, trots att han gjorde, inte mindre än fyra resor dit, fick reda på att han upptäckt en ny världsdel. Han kallade det för Västindien, precis som vi fortfarande gör. Det var först ett par år efter Columbus död som man fick klart för sig att det inte var en del av Indien, utan en ny världsdel. Att här ligger en kopia på Pinta, är därför att här hamnade de 1493, på återvägen från Västindien (de hade väl något fel på GPS:n). Vi köper ett par riktigt tjocka sjötungor till middag, med potatis, skirat smör, och en flaska vin som profylax mot blodpropp, nu när vi steker i smör, så är middagen fulländad.

 

000929

Det blir inget besök i Vigo i dag, regnet öser ner, och även om det skulle sluta, så ser himlen så mörk ut att vi bestämmer oss för och vänta med Vigo till i morgon. Istället fyller vi vatten när regnet slutat, A-M bakar en omgång mandelskorpor, som är våra skeppsskorpor, och så letar vi fram en ny flagga, den andra går nog inte att laga fler gånger nu. Som ni vet har vi en ganska stor flagga, den är 2,5 meter, och vart vi kommer brukar den väcka uppmärksamhet, så den skall vara hel och snygg. Jag offrar dagen åt er, dvs. jag skriver på brevet, lunchen i dag blir hummersoppa med stekta brödtärningar. Ser på eftermiddagens väderrapport att dyningarna är upp mot fem meter, och det märks även här i hamnen, vi åker fram och tillbaka och det rycker ordentligt i förtöjningarna. Jag lägger en lina från genuavinschen till bryggan, det är en blå treslagen 20mm lina med mycket fjädring i, och det dämpar rycken så att de blir mjukare. Vi går i land och tar ett par videosekvenser på hamnen och havet, samt handlar 4 liter läsk, 1,5 liter vin, 1 liter sangria, 1/4 kg smör och 320g biff, allt för 1069Pst., multiplicera med 0,051 så får ni det i kronor.

Hälsningar från Oss på Chiquitita

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

Date: Sat, 7 Oct 2000 21:28

Hallå alla pågar o töser, på land och till sjöss, nu bor vi i Portugal en tid! Det är höst på Atlanten, kall rå dimma sveper fram längst kusten, morgnar och kvällar. Om nätterna är det under 10 grader, men när man på dagen kommer ett kvarter upp från havet, så är det 22-25 grader och underbar sol. Det är nog därför jag har åkt på en redig omgång förkylning, och har fått lägga all kraft på att krya på mig, speciellt eftersom vi samtidigt har träffat min bror Rolf och hans fru Inger som är och hälsar på ett par bekanta boende i Vila do Conde, endast ett par kilometer från Povoa de Varzim där vi ligger.

Det har därför inte blivit någon ordning på brevskrivandet. Det har också blivit mycket svårt att få igenom mailen, vi måste göra 10-20 försök flera gånger, ibland under ett par dagar (och nätter) innan vi får igenom dem. Det är likadant med mottagningen av era mail, och när dessutom skrivaren lade av, nu när vi äntligen fått bläckpatroner till den, även om den har hoppat igång igen hur länge det nu varar, så anser jag mig ha fått ihop en godtagbar förklaring till varför detta brev blir något slimmat. Ni får nöja er med en pocketversion på resebrevet, och alla ni som väntar på individuella svar, ni får ge er till tåls ytterligare en tid.

 

000930

Försöker sända mailen som skulle ha gått igår, men får även nu avbrott varje gång, och ger upp efter ett 15-tal försök. Vi tar bussen in till Vigo, 280Pts/person för en timmas åktur. Skall försöka få tag på sjökort och bläckpatroner till skrivaren. Hittar tyvärr inget av det, inte ens på El Corte Ingles hade de rätt patron, den var tillfälligt slut. Handlar lite mat på ett varuhus, Alcampo, och återvänder till busstationen efter 6 timmars promenad på Vigos gator, med oförättat ärende. Trötta åker vi hem kl.18,30. Äter grillad kyckling, och försöker maila, nej det går inte nu heller. På natten vaknar jag och går upp för att försöka få igenom mailen, men lyckas inte sända några, däremot lyckas jag ta emot 10st. från er.

 

001001

Försöker sända mailen under morgonen, men först efter kl. 09,00 lyckas det. Sydvästlig vind 12 meter, skall vi gå eller inte? Vi har sett två båtar, en mindre och en större än Chiquitita som gett sig iväg, så vi går vi med. Möter en grov men inte så svår sjö, skall gå en dryg timme rakt ut så att vi når 100 meters kurvan, innan vi styr söder ut. Fyra och en halv knop visar sig vara rätt hastighet, den stora amerikanaren som går före oss går något fortare. Efter tre kvart möter vi den mindre båten. De har vänt och är på väg tillbaka. Samtidigt kommer väderrapporten på VHFn, som säger västligt 6 beaufort, då kan vi nog fortsätta. Amerikanaren som nu är ute vid 100 meters kurvan vänder nu också om och kommer tillbaka. Jag blir mycket fundersam, men anser att med den information som jag har så kan vi gå vidare. Sätter kurs söder ut, och fortsätter med 4 - 4,5 knop. Efter tre timmar har vind och sjö börjat lägga sig, och vi kan öka till 6 knop. Klockan 6 förtöjer vi i Viana de Castelos nybyggda marina, och en minut senare ösregnar det. Vi är nu i ett nytt land, Portugal, så en vänlig polis av någon sort kommer ombord och får de vanliga uppgifterna. Han föreslår marinan i Povoa de Varzim när vi säger att vi skall besöka bekanta i Vila do Conde. Tar en tur på stan när regnet upphört, och ställer tillbaka klockorna en timma.

 

001002

Sol men lite kyligt, ut på stan och leta bläckpatroner. Hittar en butik som har rätt sort, köper två svarta och en färg, det blir dyrt över 1000 Skr, men det är inte billigare i Sverige. Vi har en Lexmark 5700 skrivare och är mycket nöjda med vad den åstadkommer, men funderar på att köpa en annan eftersom denna är så dyr att använda. Förslag på lämplig skrivare mottages med glädje, så slipper jag undersöka vad som finns på marknaden. När vi återvänder till hamnen har den lilla av de två båtarna som vände kommit in. Jag pratar med dem, det visar sig att de är amerikanare, och så säger han, det står Limhamn på din båt, där var vi 1989, sen seglade vi upp till Stockholm och genom Götakanal. Ibland är denna stora värld ganska liten.

 

001003

Dis, allt på båten dryper av fukt, men inombords är det torrt och varmt, 22 grader tack vare vårt vattenburna värmesystem, som går på el när vi ligger i hamn, och går över till diesel när det inte finns el. Skulle behöva tanka, men får reda på, när vi betalar hamnavgiften att där bara är bottensatsen kvar i pumpen, så om vi inte absolut måste skall vi nog undvika det. Motorseglar till Povoa de Varzim, 23 mil bara så det tog fyra timmar, får en utmärkt plats vid en flytbrygga, efter att först ha mellanlandat på anmälnings brygga. Smidig inbokning, kopierar helt enkelt pass och båtpapper, så kan de mata in uppgifterna senare i datorn. Här är ytterligare en alldeles ny marina, fantastiskt tjusig med stora toalett och dusch utrymmen, tvättmaskin, torktumlare och strykrum. Receptionen luftig och ljus, med mycket vänlig och servicevillig personal, och vi får betala 100 Skr/natt.

Våra dagshopp söder ut på Atlanten

 

Tack ska ni ha svenska och andra EU skattebetalare, det är till sådant här som era skattepengar går, för naturligtvis är det ett EU-projekt. Går upp på stan och tycker att den är vacker och trevlig. Vi har gått hit för att träffa min bror som är här och hälsar på en bekant, en gammal Bunkefloare, Krister Pettersson, så jag ringer och meddelar att vi ligger i hamnen. Bestämmer att vi träffas i övermorgon de skall till Porto i morgon, och får bekräftat att han har en ny toapump med sig till oss. Det är rått och kallt här i hamnen, mistluren går allt som oftast, och min förkylning som jag dragits med ett par dagar frodas, A-M säger att jag börjar bli gnällig, men med värk i hela kroppen, snorande näsa och dunkande huvudvärk, och när inte ens Whisky hjälper, anser jag att man har rätt till att vara gnällig.

 

001004

Det har blåst någonstans på Atlanten, dyningarna rullar in och tar sig förbi vågbrytarna som en biljardboll, genom att studsa mot dem. Chiquitita studsar i sin tur på fendrarna mot bryggan, så jag får lägga en tvärförtöjning till nästa brygga, men sen blir det bra. Det är dis och rå luft, så min förkylning mår utmärkt till skillnad mot mig. A-M tvättar en maskin som vi får torka i aktern, sen går vi och köper gurgelvatten till mig. Trivs inte alls med tillvaron nu. Ligger och vilar så mycket jag kan. 

 

001005

Dimma, och mistluren går. Stoppar i mig av alla piller vi har utom sömntabletterna, och tycker att jag mår bättre. Rolf, Inger och Siggan (fru Pettersson) kommer med pumpen, och sen går vi ut och äter. Har trots förkylningen en härlig dag tillsammans med dem. Bestämmer först att äta ute med dem i kväll, men som tur är blir det ändrat, för när vi kommer hem är både jag och pillrens verkan slut. Lyckas få iväg ett mail till ungarna, och så kommer tio till oss från er, jag känner mig genast mycket bättre, och måste skriva ut dem så vi kan läsa dem tillsammans. Mög, skrivarf-n fungerar inte, det står på skärmen att den behöver service, ja, det behöver jag också nu snart, joxar en del med den, men orkar inte mer så jag lägger mig och somnar från eländet.  

 

001006

Känner mig mycket bättre när jag vaknar, det verkar som det vänt nu. Siggan erbjöd sig i går, att köra oss till ett shoppingcentra, så vi kunde fylla på förråden, och det tackade vi med glädje ja till. A-M städar och avfrostar kylboxarna, så att allt vi handlar skall få plats, och sen kommer de och hämtar oss. Vi åker till en STORmarknad som heter Feira Nova och handlar en hel vagn full, lastar in det i bilen och får det levererat ända fram till bryggan, så nu är förråden åter fyllda utan att vi har behövt kånka på det i kassar och ryggsäck, tack ska ni ha. Efter detta äter vi grillade sardiner på en liten bykrog i närheten där Siggan och Krister bor. Åker sen hem till Siggan för att vi skall få se hur de bor, ett mycket trevligt och mysigt hus, några rum har kraftiga bjälkar i taket och natursten på väggarna, i golvet var skivor av trädstammar in gjutna, det var något annat än våra radhuslängor hemma i Sverige. Deras dotter Christina, är mycket intresserad av att få långsegla, och kommer passande nog hit från Madrid i kväll, så då skall de komma och se på Chiquitita. Väl ombord igen klyddar jag lite med skrivaren, och hux flux så går den igen, bara den nu vill hålla. Så kommer hela gänget, och vi får träffa Krister för första gången här nere, han har jobbat vid de andra tillfällena, och Christina en pigg glad tös som verkar veta vad hon vill ha ut av livet, tänk så många härliga ungdomar det finns. Det blir mycket snack, och vi bestämmer att Christina skall komma tillbaks i morgon för att få ytterligare insikt i långsegling.

 

001007

Vi har bestämt att vi skall segla vidare i morgon, så det kopieras kort, vatten fyllde vi igår, och tvättmaskinen får jag vänta att spänna fast till A-M är klar med den mörka maskin som är på gång. Christina kommer och vi pratar i flera timmar om långsegling och allt där till. Hon får låna med sig en bok som den första kvinnliga ensamseglaren jorden runt skrivit, "Överens med havet" en av de bästa böcker om segling som jag har läst. Sen går jag upp till "EU-palatset" och betalar för två nätter, förra och kommande, skriver i gästboken och tar adjö av vår vänliga hamnvärdinna. Skriver färdigt detta brev, och kollar vädret på text-TV, inget oroande, även om det tjuter ganska bra i riggen just nu.

Snörvliga hälsningar från S/Y Chiquitita i Portugal.

Hälsar Stig & A-M

PS. Skulle du, Lennart Åkesson, vilja ta kontakt med Jan Björk, jag tror du är villig att hjälpa honom med några brevkopior, adressen har du ju i "brevhuvudet". Jag gör på detta viset eftersom det är så svårt att få igenom mailen, tack på förhand. DS.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Tue Oct 17 23:57:47 2000: From: "S/Y Chiquitita"

Har ni det bra?

För det har vi, värmen har vi hunnit i kapp igen, 23 grader i skuggan, men vad skall man där och göra.

Får vi föreslå följande innan ni börjar läsa dagboken.

Öppna barskåpet, skafferiet, vedboden eller var ni nu förvarar de starkare dryckerna, tag fram, lämpligen ett portvin, men har ni inte det så ta vad ni har, det är inte så viktigt vad man dricker, utan med vem man dricker, slå upp ett glas till alla närvarande, låt flaskan stå framme, det blir kanske ett till. Så var det kartboken, där ni slår upp Portugal, och spanar in er mot Lissabon, är ni flera stycken så blir det bäst om en läser högt, så de andra kan ge kommentarer, då börjar vi.

 

001008

Hyggligt väder, känns lite varmare igen. Vi går 08,30 samtidigt som en fransk båt i samma storlek som Chiquitita, och möter dyningarna i hamninloppet, vinden i väster, så det får bli motor tills vi kommit ut på djupare vatten, och skall sätta kurs. Fem mil ut har djupet ökat till 50 meter, och dyningarna är längre, sätter kurs, 190 grader, och vinden har vridit upp i norr. Den franska båten skall på samma håll och har hissat stor och mesan, och rullar ut genuan när dom också lägger sig på sydlig kurs. Vi rullar också ut vår genua och Chiquitita blir mycket lugnare i sin gång, men dyningarna är kraftiga säkert tre meter, och sen kommer vågorna ovan på. Fransyskan håller inte mer än jämna steg med oss, fastän hon har allt uppe, och hon ligger hela tiden en till två kabellängder bakom. Klockan på instrumentbrädan visar på elva, och A-M har inte kommit med kaffe ännu? Jag går ner och undrar lite spydigt vad klockan är, hon är tio svarar A-M. Jag hade glömt ställa om den klockan. Nu var jag inställd på kaffe (ni vet det där med Pavlovs hundar), så det blev tidigt elvakaffe i dag.

Efter lunchen, korvar med bröd, ökar vinden något och vi gör nu 7 - 8 knop, och vi drar ifrån fransyskan, som har tagit ner sitt mesansegel. Jag rullar in ett par varv på genuan, och vid fyratiden när vi svänger in mot Aveiro, har fransyskan kommit ikapp igen, men hon fortsätter vidare.

Här är en lång insegling över en grundbotten med endast 10 - 15 meters djup, där dyningarna bryter kraftigt. Vi får dem nu från sidan, så Chiquitita rullar häftigt, men inte en droppe (läs liter) når skarndäck. Efter en knapp timma kommer vi innanför pirarna, och plötsligt är allt stilla, vilken underbar känsla. När vi kör runt och letar efter marinan, kommer Policia Fiscal i en gummibåt, och ber oss följa efter dem, de visar på en ankarplats i en bukt, det finns ingen marina. Efter en enkel inklarering över relingen, låter vi ankaret gå på sju meters djup, släpper ut 15 - 20 meter kätting och backar fast det. Tar vår angörare klockan 17,30, sen gör A-M hamburgare med ägg, tomat och lök. Ser i Tintos mail att när dom var i dessa trakterna, låg dom i en marina i Figueira da Foz, så vi beslutar att gå dit i morgon.

 

001009

Har legat mycket lugnt i natt, och lättar ankar klockan 07,45. Samma jobbiga dyningar nu när vi skall ut, men märker att det lättar lite när djupet når mellan 30 och 40 meter. Efter som vi inte skall så långt idag provar vi att sätta kurs redan här, det verkar att gå bra, det är i alla fall inte värre än i går så ut med genuan, den Portugisiska nordan står sig idag med, och sen rullar vi på med omkring sex knop.

 Fiskedraget hänger ute, som alltid när vi går i öppet vatten, och plötsligt hugger en tonfisk, det skriker till i rullen. Jag får loss spöet och drar till bromsen, det grova båtspöet böjer sig i nästan 180 grader, och det knarrar när bromsen slirar av det stora motståndet. Jag kan inte både gå upp i vind och veva hem fisken så vi fortsätter med 6 - 7 knop, samtidigt som jag börjar veva in decimeter efter decimeter. Den går djupare, men långsamt kommer den närmre, jag kallar på A-M, och hon tar fram huggkroken, när jag har den några meter bakom aktern släpper den. Ni undrar naturligtvis hur jag kunde veta att det var en tonfisk, jo det sjöng i linan. Redan kvart över ett kan vi styra in mot Figueira da Foz, och tack vare en utskjutande bergsrygg får vi snabbt sjölä och dyningarna blir mycket mindre.

Lägger till vid tankningskajen som också är anmälningskaj, och klarar snabbt av den enkla inklareringen, säger att vi behöver diesel, och får reda på att dom inte har med det att göra, men att det är en automatstation, där man bara stoppar in sitt Visakort, och sen tankar man. Det visar sig att den är sönder, så vi får väl klara oss ändå, har fått reda på att vi kan lägga oss var vi vill, det är fördelen med att segla vid denna tiden, där är gott om plats i marinorna. Väljer ett fack vid första flytbryggan, där ett antal andra långseglare också ligger, och får som vanligt hjälpande händer från grannbåtarna vid förtöjningen. Det var en kort snabb seglats idag så angöraren kom på bordet redan 14,30. Här ligger en norrman, Pernoll, som vi också såg i Varzim, men vi såg aldrig någon ombord, och dom verkar inte vara hemma nu heller. Senare kommer en annan norrman in och lägger sig mitt emot oss, Moondancer, en 60 - 65 fotare som jag är säker på att jag sett i Limhamn för ett par år sedan, en mycket stilig båt. När vi skall betala vill dom ha skeppspapperna, men dom hade vi inte med upp, så vi kunde återkomma i morgon, får i alla fall koden till grindarna så vi kan komma ut och in.

Går ut på stan och tycker om vad vi ser, kommer på att det i dag är tre månader sedan vi gav oss iväg, går in i en supermercado och handlar en flaska bubbel. Under middagen, som är klyftpotatis och kotletter med flan (brylepudding) till efterrätt, kommer vi fram till att detta är vårt 36 övernattningsställe, räknar också på hur många dagsseglingar det är till Gibraltar, och kommer fram till att vi nog skall hinna före månadsslutet. Kvällen är faktiskt ganska ljum, A-M går och kojar, och jag lyckas få iväg och ta emot ett antal mail.

 

001010

A-M fyller år idag, flera av mailen i går var till henne, så nu får hon dem utskrivna levererade i kojen, men hon vill varken ha sång eller frukost i kojen, lika bra det kanske, det är glest nog i hamnen ändå. Pratar med norska paret på Pernoll, dom skall övervintra i Lissabon, får reda på var Merkadon (saluhallen) är, och var det finns en stor supermarket. Dom var mycket pratsamma, och berättade att dom övervintrat i Dublin förra vintern. Går till ett apotek för att återställa balansen i medicinlådan efter min förkylning, och gör sen ett besök på Merkadon, därifrån styr vi stegen till supermarknaden. Här hittar vi bl.a. en frukt som vi aldrig tidigare sett eller hört talas om, Diospiros, storlek och utseende ungefär som en nektarin, men mjuk som om den var fylld med bara vätska, köper fyra för att prova, man måste handskas med dem försiktigare än med ägg.

Hamnkontoret är stängt, så vi kan inte betala nu heller. Hinner precis ombord innan det börjar regna. Lunchen blir falskkrabba med bröd och grönsaker, och efter provar vi de nya frukterna. Delar dem på mitten och äter med sked, underbart goda, smaken är svår att beskriva, men som ett sött plommon med lite vaniljsmak är det närmsta jag kan komma, konsistensen på fruktköttet var som mjuk honung. Vi gör en bokrocad mellan böckerna i akterns kartonger och biblioteket. När det slutat regna går vi ut igen, det är ganska kyligt, och rapporten talar om vindar på upp till 70 km/tim, och dyningar på 4 - 5 meter, så vi stannar här minst en dag till. Går förbi hamnkontoret, men de håller på att lägga ny matta, så de kan inte ta betalt nu. A-M vill inte äta ute, så vi återvänder, och äter ungsbakade potatishalvor och T-benstek, rödvin, och sen de andra två frukterna till dessert. Öppnar maillådan och där var ytterligare mail till A-M.

 

001011

Blåst och regn, Chiquitita rycker i förtöjningarna, nu är det skönt att ligga i en trygg hamn. Regnet tar i så vi måste stänga luckorna helt för det stänker in genom ventilationsspringan. Jag byter ett gångjärn som sprinten gått av på, och svarar på en del mail. Efter lunch, tonfisksallad, var det paus i regnet, så vi gjorde ett försök att betala hamnavgiften, men där var stängt. Går iväg till supermarknaden, och får regn med kraftig vind på vägen tillbaka, så vi får gå med paraplyn framför oss som en sköld, nu fick vi äntligen betala vår hamnavgift, 115 Skr/dag, helt OK. Det kommer ideligen körare med kraftig vind och regn, sen kan det ljusna lite emellan, det blir nog till att stanna här i morgon också. Middag var idag kalkonfilé i sursötsås med ris, dessert blev en papayafrukt som vi delade på. Innan vi kojar tajtar jag förtöjningarna och lägger på en extra lina

 

001012

Vädret är bättre, sol och svag vind, men sjön går grov där ute. Lyckas få ner några väderkartor på kortvågen, och dom ser bra ut, svaga till måttliga vindar från nordväst, då går vi i morgon. Under tiden som jag har hållit på med radio och dator, har A-M varit och handlat frango asado på Mercadon, det är kolgrillad kyckling som är uppfläkt, så att den blir grillad invändigt också. Halva den med rosévin och bröd gick åt till lunch. Startar datorn för att kopiera kort, då börjar den strula. Det slutar med att den inte kan hitta CD-spelaren, ett fel som jag haft tidigare, och den gången blev jag tvungen att installera om Windows, tips om åtgärder emottages tacksamt. På eftermiddagen kommer norrmannen på Pernoll med väderkartor från internet, och de stämmer bra med dom jag fick tidigare. Tar en promenad före middagen, som blir laxkotletter med chokladpudding till efterrätt. Tittar för säkerhets skull på text-TVs väder, där står det samma om vinden, men där står också att våghöjden kommer att bli 4 - 5 meter. Tittar ut på signalmasten i hamnen, och där är ett svart klot hissat halvvägs upp, vilket betyder att båtar under 12 meters längd ej får gå in eller ut ur hamnen. Det ser inte ut att bli avgång i morgon.

 

001013

Enligt gammal sjömans tradition skall man inte lämna en hamn en fredag, det betyder otur, och i dag är det den 13 dessutom, men i Spanien betyder fredagen den 13, en tur dag, men nu är ju vi i Portugal, och hur det är här vet jag inte. Hur som helst så kommer vi inte att gå idag, det svarta klotet är fortfarande på halv stång, och sjön bryter hårt i hamninloppet. Vi går och handlar, bl.a. musslor som vi har till lunch, dom var goda, men 1/3 av dem öppnar inte sig, så vi får komplettera med mer bröd, grönsaker och lax som var över från igår. Går sen ner till stranden för att se hur havet ser ut, det är stora vågor, och plötsligt kommer en som slår så långt upp på stranden att jag inte hinner undan, så där står jag med vatten halvvägs till knäna. På vägen till Chiquitita står det 10 - 15 gamla bilar utanför ett hotell, de var väl från 20 och 30 talet. Läste sen att där var ett Classic Car Rally mellan Lissabon och London, dom deltog nog i det. Bröd, grönsaker och andra halvan på kycklingen fick bli middag. Nu står det på text-TV, att våghöjden i morgon skall gå ner till 3 - 2 meter, så då gör vi ett utbrytnings försök.

 

001014

Klotet är nere, 07,30 går vi iväg mot Peniche, följer en fiskebåt ut ur hamnen, han håller mycket nära den norra piren för att undgå de brytande dyningarna, så vi gör det också, och slipper på så sätt helt ifrån de kraftiga rullningar som vi annars skulle hamnat i. Det är svag vind, och när vi fem mil ut sätter kurs, är det bara att fortsätta för motor. Idag kommer där delfiner igen och leker runt båten, det är ett härligt avbrott på den annars ganska händelse lösa vakten när dom dyker upp, efter en kvart är dom borta igen, och jag återgår till att spana efter fiskeflaggor som vi inte vill ha i propellern. När vi närmar oss Peniche börjar det regna, och då vi förtöjer bakom en båt från Köpenhamn regnar det rejält. Där syns inte till någon på den danska båten, och efter tio minuter kommer fiskalen ombord och gör pappersarbetet. A-M hade färdig köttröra i kylen som hon värmde med pasta till, efter middagen öppnade vi maillådan, och där var sju mail till oss, och vi som bara hade ett enda att skicka.

 

001015

Vaknar vid halvsex av att det tjuter i riggen, går upp och kollar, regn och kraftig sydlig vind! Vad är nu detta? Det var lovat svaga västliga vindar, går och lägger mig, och ser ytterligare en dag blåsa bort. Somnar om, och vaknar strax efter sju, det regnar fortfarande, men inget tjut i riggen, upp och kolla, flaggan hänger rakt ner, bra, då skall vi iväg. Gör frukost, och väcker A-M, tar fram 25 Litersdunken med diesel, tankar över det med häverten, och äter frukost. Det regnar fortfarande då vi går ut, och efter fem mil lägger vi oss på kurs mot Cascais, jag har blivit lite våt av regnet då vi kastade loss, så A-M gör varm choklad i mikron, men det skvätter över på grund av rullningarna så det blir extra städning av mikron sen. Efter elvakaffet har dyningarna minskat, och solen kommer fram, vinden kommer också, så genuan åker ut, men motorn får stötta, och vi behöver även laddning till batterierna. Cascais har en ny och tjusig marina, vi lägger till vid tankbryggan och fyller upp allt, 283 liter för 125 escudos = 5,50Skr per liter, inklareringen sker i samma byggnad, mycket trevlig personal och vi fick mycket information i form av kartor och guider. Vi blir placerade tillsammans med ett antal ARC-båtar vid en större pontonbrygga där vi ligger mycket bra. Angöraren slogs upp kl.17,00, och sen blev det en promenad på stan. Det är gott om butiker redan i marinan, och stan påminner om städerna kring Medelhavet, det känns ljummen i kväll, så nu ligger vi lite före hösten igen. Går till båten och äter ungsbakade potatishalvor med biff och lök/tomat sallad till. Skall skriva på brevet när monitorn lägger av, ger den en snyting, så hoppar den tillfälligt igång igen, men snart blir bilden bara ett vertikalt streck. Ni som har läst de tidigare breven vet vad jag skrev om inbyggda monitorer, högspänning och värme, det får bli reparation igen.

 

001016

Chiquitita har ryckt och slitit i förtöjningarna i natt, där har väl varit blåst på Atlanten någonstans, och så når svallet oss nu. Jag ser över förtöjningarna, och A-M röjer lite i skåp och lådor, hittar mögel vid fönstren, som hon tvättar bort med vinäger, det skall vara bra till det. Sen tar vi en busstur upp till Cabo do Roca, Europas västligaste udde, har jag skrivit något annat tidigare så är det fel, Cabo do Roca är den västligaste punkten på Europas kontinent. När vi är där kommer en busslast med svenska turister, som är på en Spanien runt resa (men detta är Portugal), stannar 10 minuter, också iväg igen. Vi hade löst en biljett som gällde för hela dagen på alla bussarna så vi fortsatte till Sintra, enligt en av guiderna som vi fått skulle det vara väl värt ett besök. Den guiden var nog skriven innan det fanns bilar, för nu var det trånga gator med långa bilköer som tutade och fyllde luften med avgaser. Vi tog nästa buss till Cascais Shopping Centra, gjorde ett lunch besök på Mac Donalds, och handlade lite mat.  Lyckades sen ta oss förbi motorvägen till busshållplatsen och kom tillbaka till Chiquitita sju timmar efter det vi lämnat henne, det var mycket bussresande för 1250 escudos per person. Den norska båten Pernoll har kommit, men som vanligt är dom ute och ränner. Vad blev det då till middag? Jo matjessill, potatis och snaps, tack för matjessillen Rolf och Inger, den smakade ljuvligt.

Med hälsningar från Portugisiska nordan och Chiquitita. ------

 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Date: Fri, 27 Oct 2000 11:48:06

Var så goda här får ni några lätta tankar som lättat ankar.

 

001017

 När vi vaknar är det sol. Efter frukost städar A-M, och jag tar itu med monitorn till datorn som har lagt av. Hittar först ett fel som jag orsakat förra gången jag var och rotade i den. Det är ett stift till en kontakt som släppt från kretskortet då jag har tryckt fast kontakten. Kopplar upp monitorn till datorn, och nu fungerar den, men jag väntar med att sätta ihop den, och tur var det, för efter en stund är felet tillbaka. Gör en grundlig okulärbesiktning, och hittar en lödning vid en transformator som ser misstänkt ut, gör om den, och sen går monitorn som den skall. Vi räknar över hur många dagsseglingar vi har kvar till Gibraltar, det är sju stycken, och bestämmer oss för att, om möjligt tugga av dem fem ner till Cadiz, på fem dagar, utan någon extra liggedag.

Går sen till stationen och tar tåget till Lissabon. Biljetten kostade 210 escodus, och resan tog ungefär en halvtimme. Stationen man kommer in på heter Cais do Sodré, och ligger fem minuters promenad från centrum. Satte oss på ett kafé, på gågatan, med uteservering, och beställde smörgås och öl. Massor med folk var ute och rörde på sig i det fina vädret, sol och 25 grader, mest turister, men det är roligt att titta på dem med en stund. För vi är ju inte turister, nej det är de andra, de som var här före, och de som kommer efter oss. Men vi? Nähädå inte vi inte. Tar en promenad, och tycker att det lilla vi ser av stan är vackert och positivt, här kan man säkert strosa runt bland kulturskatterna i flera dagar, ja kanske veckor, men vi har tyvärr inte den tiden nu. Återvänder till stationen och hittar tåget som tar oss tillbaka till Cascais.

En liten bit från stationen i Cascais ligger ett stort varuhus, Jumbo, mycket välsorterat, och hyggliga priser, så det får bli ett besök där på väg tillbaka till Chiquitita. Pratar med det norska paret på Pernoll, de skall övervintra i Lissabon, men inte här, för de har en mycket konstig prissättning i denna marinan, det kostar dubbelt så mycket efter en månad! De vill alltså inte ha några långliggare. När vi kommer fram till Chiquitita så ligger det en svensk båt på platsen bredvid, och döm om min förvåning. Det är en Långedrag 45. Det är väl inte byggt mer än ett tiotal av varje och så ligger här två stycken bredvid varandra i en marina i Portugal! Det visade sig att de hade köpt den för ett år sedan av ett skilsmässobo, förra ägaren hade hittat en ny fjälla, så han fick sälja båten. Ni kan kolla på internet, för de lär ha en hemsida där med adress: www.users.wineasy.se/karlsson båten heter Discovery.

Han har rediga problem med läckströmmar, alla zinkanoderna var slut nu, efter bara fyra månader. Jag sade åt honom att hänga ner ett par zinkanoder som han hade över, vid propellern när han ligger i hamn, så fräter det åtminstone inte på propellern under den tiden. När jag tittar ut på morgonen då vi skall gå hänger det två snören från relingen ner i vattnet. Innan vi kommer iväg får jag berättat för honom att han skall gå och köpa ett par startkablar, så det blir elektrisk förbindelse mellan "anod och katod". De var också försäkrade i Alandia, men hade inte begärt förlängning av Atlantförsäkringen, så de seglade oförsäkrade, annars var de jättetrevliga, skall vara ute i två år och övervintra i Estepona, så vi hoppas att träffa dem igen. Middagen blev en grillad kyckling, tyvärr ingen höjdare, annars har de oftast jätte goda kycklingar, whiskytårtan som vi hade till dessert, den var däremot det. När vi stoppade vårt mail i lådan fanns där fyra nya till oss, vad ni är flitiga, tack för det.

 

001018

Gör oss klara att gå i väg, vilket medför följande: alla luckor, och ventiler stängs, elkabeln tas in och stuvas, de lösa böckerna stuvas i min koj, på toaletten stuvas tandborstar, tandkräm, kammar och annat löst i ett fack innanför handfatet. I salongen städas det undan på kartbordet (där hamnar alltid en massa grejer som inte skall vara där), brödrosten ställs in i ett skåp, har vi blommor sätts de i vasken tillsammans med diverse annat löst som inte har en given plats. Så startar jag kompressorn, så vi har luft till tutan, startar datorn, och tar fram aktuella sjökort på den, som jag förberett dagen innan. Startar radarn, VHF:n, ekolodet, autopiloten, GPSn, och lägger in de wayepoints som jag tagit ut på sjökortet eller på datorn tidigare. Är det mörkt när vi skall iväg, så skall navigationsljusen tändas. Segelkapellen tas av och stuvas, fallen till storsegel och mesansegel kopplas till seglen, och alla andra linor som har med seglen att göra klargörs. Sen startar jag motorn, och gör "single up", det vill säga, förtöjningarna minimeras eller läggs om, så att det går och ta hem dem från däck när vi går.

Nu är vi klara att kasta loss, när vi har backat ut från bryggan tar vi in fendrarna, och så skall förtöjningslinor och fendrar stuvas undan. Väl ute ur hamnen sätter vi segel, om det går att segla, sen går vi ut till det djup som vi skall gå på, och där efter sätter vi kurs på första waypointen. Nu behöver vi bara övervaka så att allt går som det skall, och så där inte finns något i vägen, sen seglar Chiquitita oss dit vi skall. Väl framme görs i princip hela proceduren om igen fast baklänges. Idag skall vi gå till Sines, och vi kommer iväg klockan 08,20. Det är bra väder men ingen vind, så motorn får gå på 2200 varv, vilket ger oss en fart på 5,5 - 6 knop. Sines har en stor hamn, och i marinan är det gott om plats, vi lägger oss vid en av de yttre bryggorna, och tar vår angörare klockan 18,00. Hamnkaptenen tar hand om inklareringen, och vi behöver bara skriva under den blanka tulldeklarationen. Tar en promenad på en och en halv timma, sen blir det stekt fläsk med löksås till middag. Förbereder nya kartor till i morgon, och lämnar ett mail mot två till oss.

 

001019

 06,15 lämnar vi Sines i mörker och dimma, nu är radarn ovärderlig, den första timman blir det radarnavigering, men sen ljusnar det och dimman lättar så vi kan gå över till normal visuell navigering. Solen kommer upp och det blir en fin dag, men ingen vind. Dimman gjorde att jag fryser lite, så A-M kommer ut med varm oboj, och det gör gott. Vid elvakaffet har yttertröjan åkt av, och solen värmer skönt. Det är stora, 3-4 meters, dyningar, men långa, så man märker inte mycket av dem. Strax innan vi rundar Portugals sydvästra hörn, Cabo de San Vicente, så kommer en flock delfiner och visar upp sina konster. Efter att i ett par veckor gått söder ut, så skall vi nu gå öster ut. På väg in mot hamnen, skrämmer vi upp ett stim med flygfiskar. Porto da Baleeira har ingen marina, bara en fiskehamn, så vi lägger oss för ankar i viken norr om hamnen. Här är tydligen stenbotten, bestående av lösa stenar, för vårt huvudankare, ett 30kg "Bruseankare", med 60 meter kätting, får inte något bra fäste, visserligen så är det lugnt, och skall så förbli, men skall jag kunna sova lugnt i natt, är det nog bäst att lägga ut vårt 25kg stockankare också. Det blir till att plocka fram ankare och lina, köra fram en bit och lägga i stockankaret, släppa ut lagom med lina, och backa fast det, jodå stockankaret får fäste direkt och håller Chiquitita på plats när jag försöker backa, så då kan vi sova lugnt. Upplysningsvis så ser ett Bruseankare ut närmast som en grävskopa, medan ett stockankare är sådana som brukar stå till prydnad i trädgårdar och hamnar. A-M har kycklingfilé i sursöt sås på menyn i dag, och det smakar utmärkt.

 

001020

Lättar ankar 07,30, och går mot Vilamoura. Innanför oss breder Algarvekusten ut sig med sina semesterparadis, och de vita städerna med långa sandstränder avlöser varandra. Det skyar upp och vi hamnar i en regnskur som varar ett par timmar. På radarn ser man regnområdet tydligt, och just när vi ser att vi är på väg ut ur regnet, lägger radarn av. Det var en automatsäkring som utlöst, men den utlöser igen, så det får bli felsökning när vi kommer i hamn. Vilamoura är en turiststad, och i denna hamn får Chiquitita göra skäl för namnet, många av båtarna, förlåt skeppen, hör till en annan division. Här har tydligen "de stora" samlats. Att hamnen är populär syns på priset, nu, under lågsäsong kostar Chiquitita 2.925 Pst, och under högsäsong det dubbla. Hela hamnen är kringbyggd med restauranger, souvenirshoppar och sprit- vin-affärer. Idealiskt för en- och två- veckorsturisten, men inget för oss. Omständlig pappersexercis, med småpåvar bakom myndighetsdisken. Får flytta oss från den platsen som vi lade oss på när vi kom in, men måste gå via anmälningsbryggan för att få en ny plats anvisad på bryggan bredvid!

16,00 tar vi i alla fall angöraren, och sen tar vi en dusch, då lägger avloppspumpen till duschen av. Nu har jag två reparationer att göra, så A-M får själv gå och handla medan jag tar itu med avloppspumpen. Det var hår som hade snott sig kring pumphjulet, så det var enkelt fixat. Tycker dock att den pumpar lite dåligt, så jag blåser avloppsslangen med kompressorn, mycket effektivt, all skit satte sig i taket i stället, där A-M, när hon kom tillbaka, "enkelt" kunde tvätta bort det. Felet på radarn var en kabelskarv som oxiderat, så den gjorde jag om, och sen var där bild igen. Trots "blåsningen" fick jag middag i dag också, kotletter med bakad potatis och melon efter. Vid kvällspromenaden i hamnen kände vi oss som vilka charterresenärer som helst, men istället för att sen gå in på sitt hotell, går vi ner på bryggan, ombord på Chiquitita, och från sittbrunnen iakttaga det hela, ger som ni säkert förstår, en speciell känsla, man måste nästan knipa sig i armen, för att konstatera att man inte drömmer.

 

001021

 Uppstigning 05,40, plocka fram Spanska gästflaggan igen, frukost och klargöra båten för avgång. 06,30 lämnar vi utan större saknad Vilamoura, och styr mot Huelva. Jag blir lite konfunderad av flera starka ljusfenomen som uppträder på den, fortfarande nattsvarta himlen, tills jag förstår att det är landningsstrålkastarna på flygplanen som landar på Faros flygplats. Det är väl nya chartergäster som anländer till något av Algarvekustens semesterparadis. Går för motor men stöttar med segel, och efter klockan tio kan vi stänga av motorn, och får en härlig segling i strålande solsken. Utanför Huelva ligger ett tiotal fartyg för ankar, de väntar väl på att komma in i hamnen och lasta eller lossa. Vi åker slalom mellan dem, och efter den numera rutinmässiga inklareringen vid anmälningsbryggan, får vi en bra plats i den glest belagda marinan, för 1626 Pst / natt. Det känns bra att vara tillbaka i Spanien, vi är nog ganska "Spanien frälsta" efter alla semestrar som vi tillbringat där. Här har vi centraleuropeisk tid igen, så klockorna skall ställas fram en timma. När vi ätit middag, köttröra med pasta och melon, känner vi oss något trötta efter fyra långa dagsseglingar så vi tar en extra liggedag här.

 

001022

Det är bra torkväder så vi kör två maskiner med tvätt, hänger dem, och går sen upp till byn / stan, som heter Mazagón, Huelva ligger längre in i viken. Det tar 15 minuter i strålande sommarsol, äter lunch på en uteservering, kött och fisk, mycket folk i rörelse på gågatan. Går tillbaka via en park, och badstranden, där vi hittar massor med fina musselskal. Plockar blommor i vägrenen på väg från stranden. A-M tar hand om musselskalen, en del var bebodda, så de fick kokas, men inte för att bli till middag, den var en kycklinghalva med bröd till.

 

001023

Går mot Cadiz, där är ett par hamnar att välja på, men vi vill till själva staden, så vi går till Puerto América. Den ligger lite tråkigt i hamnområdet, men efter 15 minuters promenad är man mitt i Cadiz. Tycker ni Cadiz låter bekant så kan det bero på två saker, det var här ifrån som Columbus, med sina tre fartyg, St. Maria, Pinta och Niña, 1492 gav sig iväg till Västindien. Men det var också här som broelementen till Öresundsbron byggdes, i princip är alltså hela bron släpad här ifrån upp till Malmö. Vi pratade med hamnkaptenen, som visade oss byggnaden där brodelarna byggdes, och han tyckte också att det verkade knasigt att transportera det så långt. Han fick ett häfte av oss, som handlar om bron, med mycket bilder, för texten har han inte någon nytta av. Det är samma pris här som i Huelva, båda ingår i en kedja med hamnar i Andalucien, som håller samma pris, och har likartad service, så vi ligger två nätter här. Promenerar in till stan, det är verkligen skönt, rena sommaren. En mysig stad som vi nyfiket strosar omkring i, trånga gator och härliga hus. Cadiz ligger på en långsmal halvö, med havet på ena sidan och hamnen på andra, så det är svårt att gå vilse. På väg tillbaka handlar vi lite i ett snabbköp, bl.a. två skivor oxkött till middag för 215 Pst. Ser på TV att nästan hela Medelhavskusten är översvämmad, med katastrofala följder, efter häftiga och långvariga regn, något som vi inte alls har haft känning av här på Atlantsidan. I maillådan låg 6 mail.

 

001024

 Förmiddagen går åt till att högtryckstvätta hela båten från för till akter, och så fyller vi färskvatten. Tortilla och bacon till lunch, innan vi promenerar in till Cadiz. När vi kommer tillbaka ligger det en finsk båt 50-55 fot, vid bryggan, och vi pratar lite med dem, på engelska, i morgon skall de gå direkt till Gibraltar härifrån. Det börjar regna när vi skall äta. Efter den kraftiga lunchen, räcker det med krabbsticks, bröd och grönsaker till middag.

 

001025

 Vi skall passera ett skjutfält på väg till Barbate, och under natten har det på navtexen kommit en lång rada med skjutvarningar och vilka områden som det gäller. När jag lyckats rita in skjutområdena och tiderna för skjutandet, så visar det sig att vår väg kommer att förlängas med 6-7 timmar om vi skall gå runt om hela området. A-M hittar dock en lucka i yttre skjutområdet, där vi kan passera mellan klockan 12,00 och 18,00. Vi har knappt tre timmars gång ut dit, så vid niotiden går vi iväg. Så fort vi kommer ut ur hamnen är dimman ogenomtränglig, sikten varierar mellan 10 och 20 meter, så det var tid för radarnavigering igen, hemma i sundet körde jag alltid med radarn på, så jag lärde mig hur ekona från olika föremål såg ut och vilken styrka där var på dem. Det är till stor nytta nu, jag känner inte den minsta oro eller tveksamhet, varje eko kan jag identifiera på sjökortet, och av storlek och styrka på eko från båtar kan jag avgöra om det är en större eller mindre båt. När sen datorn samtidigt plottar vår färd på sjökortet på skärmen känner man sig faktiskt riktigt lugn fastän man inte ser ett smack.

Nu börjar jag fundera på om de verkligen skjuter när det är en sådan dimma? Vi lyssnar efter skott, men hör bara en och annan brölande fartygssiren. Ser inte heller några ekon vid skjutområdets början, det borde ligga åtminstone ett avvisningsfartyg, där är 4 timmar att spara om vi chansar, och det skulle ju vara konstigt om de skulle kunna träffa oss i denna dimman. Naturligtvis har de radarsikte, men jag räknar inte med att de skjuter på oss med vilje. När jag sen ser på sjökortet att vi kommer och passera Cabo Trafalgar, och tänker på hur det gick för den oövervinneliga Spanska armadan när Amiral Nelson var där, tvekade jag inte längre, men jag väntade med att berätta det för A-M till vi var mitt i skjutfältet, för då var det ju inte lönt att vända om.

Ni vet väl att Nelson var i sundet och intog Köpenhamn så sent som 1801, tror jag det var. Vi passerar i alla fall lyckligt, även om vi senare på eftermiddagen, sen solen tittat fram, hörde dova knallar på avstånd. Barbate, ligger som nästan alla hamnar på Atlantkusten vid en flodmynning. Vi lägger till vid tankningsbryggan, och fyller på 125 liter. Av tankningsgubben får vi reda på att vi kan lägga oss var vi vill, men han föreslår en plats som vi går till, och då kommer han farande på sin moppe och hjälper till att förtöja. Han visar också var vi skall klarera in, och det visar sig att även denna hamn ingår i samma kedja. De har även hamnar i Medelhavet till samma pris. Vi får en prislista som också visar var hamnarna finns. När vi tar angöraren studerar vi listan och prickar av de hamnar som vi kan tänka oss i vinter. Eftersom detta är vår sista Atlanthamn tar vi en extra liggedag här, för sen är det Medelhavet som gäller, och nu ser det ut som om regnet skall sluta där lagom tills vi kommer. Tar en snabbrunda till stan, det är en bit att gå, och handlar lite blandat. Hittar ett par mjukisbyxor till A-M, som är så bra att ha ombord på kvällarna, det gamla paret säckar lite väl mycket nu.

 

001026

 Byxorna var så sköna att A-M vill ha ett par till, så vid tiotiden går vi till stan. Tyvärr har de inte rätt storlek, men vi fick besökt ett hål i väggen så att reskassan kunde förstärkas. Det är marknadsdag, och jag får 6 par nya sockor, det är lite åtgång på dem för man springer ofta på sock, men får man 6 par för 30 Skr så är det knappast lönt att plocka fram stoppsvampen och börja stoppa strumporna, även om jag fick lära mig det både i slöjden och under värnplikten. Så hittar vi Mercadon, och där har de sååå stora musslor, vi tar 1,5 kilo som vi skall ha till lunch. Eluttaget på bryggan är ett 25 ampers Europadon, och jag har bara ett 16 ampers, så på vägen tillbaka köper vi en sådan kontakt så jag kan göra en adepter. Av musslorna var det bara två som inte öppnade sig, detta var verkligen super musslor, 7-8 centimeter, så vi spar två skal till vår mussel och snäck samling.

Sista Atlanthälsningarna för denna gång från S/Y Chiquitita med besättning

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Date: Fri, 27 Oct 2000 21:16:26

Senaste Nytt från Medelhavet,

S/Y Chiquitita har anlänt.

 Gibraltarklippan, en underbar syn och känsla efter 3,5 månaders segling

 

Vi har idag gått genom Gibraltarsund, och fortsatt 10 - 15 mil upp längs den spanska kusten, där vi nu ligger i en hamn som heter Sotogrande. Här stannar vi ett par dagar, innan vi går vidare för att söka efter en lämplig vinterhamn. 

Hälsningar från en lycklig och glad besättning på S/Y Chiquitita.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Wed, 1 Nov 2000 22:27:49

Message-ID: From: "S/Y Chiquitita"

Så når vi då vårt älskade Medelhav, och har också hittat var vi vill övervintra, men får vi någon plats där?

 

001027

Det har varit en varm natt, så både A-M och jag har haft svårt att sova. Vi har riktiga täcken, och det hade nog varit bättre med något tunnare, men fram på morgonen blir det kallare, och då är det skönt att dra upp täcket till hakan och somna om. Nu skall vi ju segla in i Medelhavet i dag, så det blev inte så länge vi fick sova på morgonen. Klockan 08,15 kör vi ut i dimma och mörker på radarn, och först vid niotiden orkar solen genom. Nu har vi sol och motvind in i Gibraltarsund, men det ligger kvar ett dis som skymmer sikten på längre håll. Halv elva ser vi inloppet till sundet, och skymtar någon av topparna i Sierra Bullones på den afrikanska sidan. Jag får kontakt med mobilen, och skickar bl.a. Brev 15 härifrån. Ganska exakt 15,00 passerar vi Punta de Europa, som är yttersta spetsen på Gibraltarklippan, och går därmed in i Medelhavet. Vi går så nära klippan vi vågar, men tydligen blev engelsmännen oroliga (där är visst något tjafs om en atomubåt som ligger i Gibraltar), för det kommer en kanonbåt och två snabba gummibåtar i full fart emot oss.

Först tänkte jag ta upp kampen, och hissa den tretungade, jag har en sådan ombord, men istället lade jag om kursen så att vi inte längre skulle utgöra något hot mot det engelska imperiet. Det räckte tydligen, för nu höll de sig på lite distans, utom gummibåtarna som gjorde ungefär som delfinerna, for runt och visade upp sina konster, men de har mycket att lära ännu. Efter 15 - 20 minuter vände de om och tutade två gånger från kanonbåten när den passerade, då jag svarade med vår minst lika starka tuta, vinka de glatt, och vårt förhållande till främmande makt var åter gott. Vi går tio mil upp längst kusten till Sotogrande, ett semesterställe för de som vill visa upp sig. I marinan ligger bl.a. en till fritidsfartyg konverterad större örlogsman, typ fregatt eller något liknande. Den är större än vad Dragörfärjorna var, frid över deras minne. Här hittar vi också Moondancer, norrmannen som vi träffade i Figuera da Foz, den ser övergiven ut, så skepparen har nog åkt hem. Den skepparen hade en del erfarenhet, han hade korsat Atlanten tjugotvå gånger! Nu kan vi koppla av, vi är i Medelhavet, och klarade sista försäkringsdatumen med tre dagar tillgodo, detta firar vi med sista burken matjessill.

 

001028

Ytterligare en varm natt, så innan vi går för att se på byn, tar vi en dusch. Detta är inte något ställe som vi frivilligt övervintrar på. När vi kommer tillbaka går vi till hamnkontoret för att checka ut, för att gå vidare i morgon. De vill ha 7308 Pts. för två nätter utan el och vatten! Smakar det så kostar det, men detta smakade inte ens. De hade dill i affären i hamnen så vi köper det och lite annat. Vi hör en del svenska i affären, och även runt hamnen, men ser inga svenska båtar, så de bor väl i någon av lägenheterna här omkring. Husen är byggda kring hamnen och kring kanaler, där man kan ha båten nästan i trädgården vid huset. Det är verkligen varmt och skönt, så vi tar en lång promenad bland husen och kanalerna. När vi kommer tillbaka sätter jag igång och sortera mail, det har inte blivit skött så som det skall sen jag var sjuk i Portugal, och jag får så dåligt samvete när jag igen läser alla trevliga mail som ni skickat till oss, och som vi tyvärr inte har svarat på än. Men ge inte upp, så snart vi hittar en vinterhamn, får vi mycket mera tid över till mailandet, och då skall ni alla få personliga svar på era mail. Efter att betalat en sådan hamnavgift får vi leta fram lite rester som vi kan ha till middag, det blev, tortillas med bacon och köttröra med pasta.

 

001029

Det har inte varit så varmt i natt, så vi sover länge, men det gör inget, vi har bara lite drygt tio mil att gå idag, och dessutom skall klockorna backas en timma, så vi har gott om tid. Kommer iväg 09,15 och får användbar vind utanför hamnen, seglar i en halvtimma sen tar vinden slut. Det är lika underbart väder idag, så vi sitter bara och njuter i sittbrunnen, och glider fram i 1,5 - 2 knop under ytterligare en halvtimma innan vi startar motorn, och låter den gå på lågt varv, så vi gör knappt fyra knop. Det kommer att ta flera timmar till Estepona, men vad gör det, nu har vi all tid i världen. A-M läser och jag fiskar, men får inget annat än en kopp kaffe vid elvatiden, lika bra det, känner inte för att rensa fisk. Glider in i Esteponas hamn halv ett, och lägger till vid anmälningsbryggan, marineron som tar emot oss är tveksam till om vi kan få någon plats för natten där, men efter att ha pratat med hamnkontoret över radion, så visar det sig att där finns en plats ledig.

På väg upp till kontoret känner vi, fastän vi bara sett lite av hamnen, att här skulle vi vilja ligga över vintern, den är lagom på något sätt, med lite serveringar och några affärer, ett varv och två båttillbehörsbutiker. Då vi skrivit in oss får vi en flaska vin som välkomst present. Vi frågar om det går att få ligga här i 3 - 4 månader, men flickan på kontoret, Eva, visste inte om det fanns plats, utan bad oss återkomma i morgon. Marineron följer med oss tillbaka och skall hjälpa till med förtöjningarna, vi frågar honom om det ligger fler svenska båtar i hamnen, men han viste inte, det är inte alla som har en så stor flagga som ni, så man ser inte varifrån de kommer, svarar han. När han går ut på den bryggan som vi skall ligga på, kallar han på oss och pekar på en svenskflaggad båt.

Då vi sen kör in på den anvisade platsen, står han och en kille till på bryggan, en svensk från en båt som ligger en plats innanför oss. Det är en Göteborgsbåt, i stål naturligtvis, med ett yngre par i vår ålder, Vivan och Lars, de bjuder direkt ombord på kaffe med snack, och mycket snack blev det. De hade gått i stort sett samma väg som vi, men efter Holland gått över till England, vilket de ångrade. Dyrt, 300 - 400 Skr/natt och fullt i hamnarna.  När vi sen skall gå i land träffar vi familjen på den första svenska båten, Annika och Bosse med tre barn i skolåldern, så de hade skola ombord. De har tagit ett sabbatsår. Har gått ner utvändigt, och skall gå hem via kanalerna till sommaren. De visar att stan är åt öster, så vi går den härliga strandpromenaden in mot stan, här trivs vi verkligen, tänk om vi kan få plats här, men det är inte stor chans. Efter att inspekterat centrala delarna, och funnit dem helt OK, går vi hem och äter kotlettfilé med ugnspotatis.

 

001030

Vaknar innan det är ljust, och det blåser rejält, men här ligger vi lugnt och bra. Det är utkanten av den storm som drar fram över Engelska kanalen, ett oväder som Bosse och Vivvi skrev så här om i sitt senaste mail,

"Vi har legat ett par dagar i Deltaville och haft sällskap av bl. a Speedwell med svenska Gudrun från Uppsala ombord. Engelska John och Gudrun har seglat länge och långt men nuförtiden går de mellan Karibien och Nova Scotia eller Newfoundland. I går gav de sig iväg mot Bermuda f.v.b. till S:t Martin, vinden är frisk från norr men Golfströmmen ganska uppretad. Det har gått ett lågtryck förbi ute i Atlanten, rakt norrut till Maine och det har blåst mycket ute på havet. Sedan kommer det till er så ni kan förbereda er på en ganska blåsig period nu."

 Du fick så rätt Vivvi, efter vad vi har sett på TV och hört på radio så var det ganska mycket "malle" kvar i det ovädret när det kom till Europa. Vi städar, alla luckorna fullt öppna, så blåser dammet ut av sig själv, och istället fylls båten med frisk luft och solsken. Klockan tio går vi till hamnkontoret, hon som bestämmer, Mariola, skulle vara där då. Och så ville de ha en kopia på försäkringen. När Eva kopierat försäkringsbrevet, kallar hon på Mariola. De tittar gemensamt på datorn, men konstaterar att det inte finns någon plats åt oss, den platsen som vi ligger på är bara ledig en kort tid, dessutom har de en väntelista med flera båtar på. Vi frågar hur länge vi kan stanna, och svaret blir högst ett par dagar. Slokörade och ganska nerstämda går vi in mot stan, går till turistinformationen och får en karta över stan, letar sen upp en affär och handlar lite. Promenerar tillbaka till hamnen, strålande solsken, och trots att det blåser är det härligt varmt, men vi har svårt att njuta av det. Här hade varit perfekt att få ligga i vinter.

När vi kommer till bryggan frågar de andra om vi fick någon plats, då de får höra att allt var fullt, och där dessutom var en väntelista, säger de att en norsk båt som fått samma besked tidigare hade fått en plats dagen efter. Så slits man då mellan hopp och förtvivlan, och vet inte vad man skall göra för att kunna påverka det i rätt riktning. A-M trollar fram en burk rullemops, sista burken åt vi upp för länge sen, jag vet inte var hon får dem ifrån nu, det blev i alla fall vår lunch. Där är de som frågat vad rullemops är för någonting. Jo det är en sillfilé rullad kring en ättiksgurka som ligger i en marinad med lökstrimlor.  Efter lunch går vi till varuhuset Carrefour, en lååång promenad, handlar en vagn full för 7.386 Pts., och får sen vänta på bussen i 59 minuter, den går en gång i timmen. Tröstar oss med laxkotletter, potatis och skirat smör. Ser på TV att ytterligare en bilbomb har sprängts av ETA, denna gången i Madrid, med tre döda och sextiosex skadade som resultat. Vad våra bekymmer egentligen är små. Öppnar maillådan och där är 9 mail, i morgon hyr vi bil och kör ett stycke längst kusten, och frågar i hamnarna om det finns plats. När vi lägger oss blåser det fortfarande lika mycket.

 

001031

 Vinden har avtagit men det har börjat regna, så det får bli regnjackor och paraply när vi går och skall hyra bil. Får en liten Opel, och ger oss iväg. Oj vad det går fort, vi som är vana vid 10km/tim tycker redan vid 40km/tim att palmerna vid vägkanten står som ett spjälstaket, det är över fyra månader sen som jag satt bakom en ratt i en bil, och alla kör så nära och det går så fort, så jag undrar hur detta skall gå. Men efter en stund har ryggraden vaknat och tagit över, och så är man inne i de gamla takterna. En bekant till mig, som seglat sju år i Medelhavet, men numera bor i en husvagn på en camping här på Costa del Sol, skall vi försöka hitta. Vi vet ungefär i vilket område som campingen skall ligga, och har fått veta på turistbyrån att det finns tre campingar i det området.

Kör runt och letar men hittar bara en, frågar där, men de har ingen med det namnet. Letar vidare efter de andra campningarna, men får ge upp. Solen har kommit fram och det är åter ett helt underbart väder, kör vidare till, Marbella, La Bajadilla, och Fuengirola där vi äter lunch. Fortsätter sen till Benalmadena, Malaga och Caleta de Velez, men i alla dessa hamnar är det fullt, och inte möjligt att få ligga över vintern. Vi har nu kört nästan tjugo mil längst kusten, så vi vänder om och kör tillbaka. Nu tar vi autopistan, det kostar visserligen ett par hundra pesetas men så är vi också tillbaka på mindre än två timmar. Smiter in om på Carrefour och passar på att köpa lite dricka (tungt att bära) nu när vi har transport hem. Klockan 21,00 är vi tillbaka, trötta och inte så mycket gladare, det ser ut att bli svårt med vinterplatsen, åtminstone här på sydkusten.

 

001101

Vaknar, och öppnar luckan över kojen, blå himmel och sol, äter frukost, och går sen för att lämna bilen. De hade inte öppnat än, klockan var bara omkring nio, så jag går en runda i hamnen och antecknar alla lediga platser. Det är inte många, men ett par stycken får jag ihop. Återvänder till biluthyraren och lämnar bilen, det kostade 7 000 Pts. för en dag och 350 km. Träffar båtgrannarna på väg tillbaka, och de undrar hur det gått med platsen, de hade varit på kontoret i går och förhört sig om våra möjligheter, jag sade att vi inte varit där idag men skulle gå dit nu. A-M och jag går till kontoret och träffar Mariola, jag undrar angående de tomma platserna, men antingen var där för grunt, eller så var de som normalt låg där bara tillfälligt borta. Men så kallar hon på en marinero och de börjar prata på spanska, vi har inte avslöjat att A-M kan spanska utan jag har hela tiden pratat engelska med dem. Det visar sig att på bryggan vid sidan om finns det en båt som bara skall ligga en kort tid, och kanske vi kan få den platsen. Till oss säger Mariola att hon skall ringa ett samtal i morgon förmiddag, och att vi kan få besked efter siestan.

Åter tänds ett hopp, och vi ser fram mot morgondagen med förtröstan. När vi kommer tillbaka står Lars och Vivan på kajen och undrar hur det gick, det är tydligt att de gärna ser att vi får stanna, så vi bjuder över på elvakaffe med snack, och berättar vad vi vet. Efter fika så går A-M och jag upp på stan via strandpromenaden, det är helgdag här idag, alla helgons dag, så spanjorerna har ledigt och promenerar uppklädda och fina på strandpromenaden. Det är ett gudeligt väder, vi går i shorts och tröja med kort ärm, och kniper varandra i armarna för att kolla så det inte är en dröm. Köper ett rykande färskt bröd, som är så varmt att jag hela tiden måste byta hand för att inte bränna mig de första tio minuterna. Äter sen lunch ombord, färskt bröd och rökt lax, utdrygat med falsk krabba och ost. Eftermiddagen tillbringas på soldäck, efter att först ha tömt en garderob med tröjor och underkläder, eftersom det kändes fuktigt. Vi kunde inte se någon fukt eller mögel, så efter ett par timmars luftning lades allt på plats igen. Till middag har vi fläskfilé i vin- och apelsinsås med hasselbackspotatis, till detta tar vi vinet som vi fick här, en alldeles utmärkt middag att börja november månad med.

Förväntansfulla hälsningar från en hoppfull besättning på S/Y Chiquitita.

PS. Håll tummarna för oss.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Thu, 9 Nov 2000 18:31:58

From: "S/Y Chiquitita"

Vi är så glada!!! Vi har fått plats här i Estepona, tack vare att ni höll tummarna för oss. Det var så konstigt, för direkt vi kom hit, kände vi att här skulle vi vilja ligga i vinter, här är liksom lagom. Först var det helt omöjligt att få ligga här, sen kunde vi få en plats i en annan hamn, och stå på en väntelista under tiden. Men jag hade läst Torsten Nylanders bok, "Dit vindarna bär", och där skriver han om en episod om ett båtlyft som han först inte kunde få gjort. Han fick då rådet, av hamnkaptenen, att gå dit ett par gånger om dagen och fråga så kommer du att få gjort det till slut. -- Men tycker de inte då att vi är tjatiga? -- Nej tvärt om, var hamnkaptenens svar. Vi har gjort ungefär så, och det gav utdelning. Det är otroligt hur allt har gått vår väg under denna resa. Först själva resan som har gått så bra, och har varit så härlig, sen får vi en plats, precis i den hamnen som vi vill ligga i, och detta utan att behöva stå på väntelistan.

Från och med detta Brevet, kommer vi inte längre att skriva i dagboks form, utan det blir en sammanfattning av vad som hänt under perioden. Nu när vi ligger stilla för vintern, och vardagslunket tar över, så hade det blivit för tjatigt med dagliga rapporter. Varje söndag är det marknad i hamnen, en massa krimskrams som ingen behöver, men som de ändå får sålt. Det blev ett par örhänge till A-M och två mattor till Chiquitita, det kan man ju ha nu när vi skall ligga stilla. Mattorna, 120x60 cm begärde han 10 000 för, efter prutning och allt som där till hör, "du är min vän, du få specialpris, jag förlora på denna affär, du tycka om matta" osv., osv., så fick vi båda för 5.000, ett normalt Ikea - pris skulle jag tro. Mattorna passar utmärkt i Chiquitita, djupblå botten med ett gult vågmönster runt om. Vivian på EBI, var i Sverige för ett par veckor sedan, det hade blivit ett nytt barnbarn, och då fick hon med sig två inspelningar av "Så skall det låta", så i lördags var det samling på EBI, för lite hemlandstoner.

Det är lite tidvatten även i Medelhavet, 30- 60 cm, och vid lågvatten för några dagar sedan då det blåste och regnade, vaknade jag klockan fem på morgonen av att Chiquitita högg i bryggan. Det var bara ut i regnet och försöka tajta upp akterförtöjningen. Vid nästa lågvatten mitt på dagen justerade jag tamparna så nu ligger vi säkert och på lagom avstånd från bryggan. Förtöjningen är av samma typ som i de flesta Medelhavshamnar, en fast brygga, här är det betong, och sen en lina som sitter fast i en kedja på botten. Infödingarna ligger alltid med aktern mot bryggan, och linan i fören, så att de kan sitta och glänsa i sittbrunnen. Vi nordbor vill ha lite mindre insyn i sittbrunnen, så vi ligger med fören in, precis som i Sverige. Detta gör att våra båtar kommer att ligga lite snett, eftersom det då bara är en lina att fästa i aktern, och den hamnar vid ena sidan. Jag har försökt att åstadkomma en hanfot, genom att binda på en extra lina en bit ner, och det har gjort att nu ligger Chiquitita ganska rakt.

Hittar man inte det man söker på marknaden här i hamnen, så är det marknad i stan om onsdagar. Den är tre gånger så stor, men det är samma skrövs som de säljer där. Det man skall köpa är grönsaker och frukt, ett stort utbud och lägre priser än i butikerna. I hamnområdet finns ett bageri och en liten matbutik, på tio minuters gångavstånd finns en Konsum butik, inte så stor, men de har det mesta. Sen finns det en stor supermercado i ett bostadsområde ovanför stan, men det tar nästan en halvtimma att gå dit, och vill vi storhandla så går vi till Carrefour, det blir en promenad på en dryg halvtimma, men sen tar vi bussen tillbaka. Jag har mailat till Karlssons på Discovery, det var dem vi träffade i Cascais, som också hade en Långedrag. De ligger fortfarande i Portugal, och har varit förkylda, så de har legat till kojs i Lagos i fem dagar, men räknade med att nu kunna börja segla mot Gibraltar och Estepona. Det var visst något fel på den adressen till deras hemsida som jag uppgav, men här kommer förhoppningsvis den rätta, www.users.wineasy.se De har två pojkar i skolåldern så barnen på Jolima blev jätteglada när de fick höra att de var på väg hit. På morgnarna är det lite kyligt, så vi kör värmaren en stund varje morgon, i måndags morse ville den inte starta.

Jag trodde att det var tid att tömma vattenavskiljaren på dieselledningen, och gjorde det, sen gick den igång. Men det var samma strul nästa dag, och så har den hållit på, jag misstänker att vi fått dålig diesel när vi tankade senast, men felsökningen fortgår. Så har jag köpt ett par zinkanoder, som jag skall hänga ner i vattnet nu när vi ligger still, för att spara på dem som är monterade. Ett par filter som passar i avloppet från duschen, så inte hår kan komma in och snurra sig kring pumphjulet, har vi också skaffat. Jag skulle "rigga" KV-radion här om kvällen, för Lars, som också har KV-radio, skulle prova att få förbindelse med en båt som de seglat tillsammans med tidigare. Jag tänkte att det var ett bra tillfälle för mig att prova grejerna. När jag skulle ta upp min, av ett metspö egenhändigt tillverkade antenn, så bröts den mitt av. Efter att provisoriskt lagat den, tappade jag fästet i vattnet när jag skulle montera den, så det åkte ner igen, och nu funderar jag på vilken typ av antenn som jag skall ha, till dess får grejerna ligga där de ligger.

Vi betalar ungefär 75 Skr/dag för platsen när vi hyr månadsvis, till det kommer avgifter för vatten och el. Vattnet kostar 14 Skr/kubik, och det står vi väl ut med, men elen kostar 1,60 Skr/kWh, så där får vi se upp. Hade tänkt skaffa en elmätare som man bara pluggar in i väggen, och sen ansluter förbrukaren där efter, för att hålla koll på förbrukningen, Clas Ohlson har sådana för 250:-. Men det finns inte här, var till och med inne på en grossistfirma, men det fanns bara de stora modellerna, får försöka ordna en från Sverige. Både A-M och jag har varit och klippt oss hos en engelsk flicka som har en salong här i hamnen, det var första klippningen sen Sverige, så det blev ett mindre berg av hår på golvet. På onsdagskvällen bjöd vi på sangriaprovning ombord på Chiquitita, vi hade bara en sort, men den blev ordentligt provad, och utföll till belåtenhet. A-M vaknade i dag, torsdag, och hade ont i magen, har sen fått "springa" hela dagen, så när de öppnar efter siestan på apoteket, skall jag gå dit och försöka få något stoppande. Det har ändå blivit kört tre maskiner tvätt, som nu hänger på tork över hela båten.

Ja ungefär så här blir det Breven kommer att se ut framöver, inte så detaljerat och kronologiskt som tidigare, men hoppas ändå ni tycker det är mödan värt att läsa dem, och att ni även i fortsättningen skickar ett och annat mail till oss. För de flesta av er har verkligen varit aktiva, och skickat oss mail där ni berättar om er vardag, att ni tagit upp båten för vintern, köpt ny gammal bil, därför bakhjulet lossnade under körning på den andra, eller att ni varit i Ullared och stått i kö för att få bli av med månadslönen. Sen är det många som har varit på, eller i närheten av de platser som vi mellanlandat på, och har minnen där ifrån. Ibland långt tillbaka i tiden, från 40 och 50 talet. Andra har druckit kaffe i Estepona eller till och med varit på väg och köpa lägenhet här. Andra åter sänder recept på lämplig båtmat eller hur man bakar skeppsskorpor, så som ni ser finns det alltid något att skriva om, t.ex.. vargplågan i Norge, SJ:s service eller sommarens semester. Detta är saker som vi gläds åt och njuter av att läsa. I dag har vi 21 grader och strålande sol. Då vi står i sittbrunnen och tittar akter över, så ser vi inte Danmark som vi gjort i åtta år utan Afrika och Gibraltarklippan. När vi sen vänder blicken åt andra hållet, så står där en massa palmer. Ni får lov att vara lite förtrödna, för det hade vi varit i ert ställe. Till nästa gång ha det så bra, nu skall jag gå till apoteket med en lapp som A-M har skrivit, så får vi se vad vi får för något.

S/Y Chiquitita, Stig och Ann-Margreth

PS. Vi har en fast adress nu, den är:

Stig Lidèn Andersson, S/Y Chiquitita Pantalan 5/259 Puerto Deportivo de Estepona, Torre de Control 29680 Estepona Málaga SPANIEN

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

From:S/Y Chiquitita

 

Sent: Monday, November 20, 2000 1:48 PM

001110 - 001120

 Så var det tid igen med en hälsning från pantalan 5/249. Ett tag trodde jag att vi skulle få byta plats, vår akterförtöjning hade tappat greppet i botten, så varje dag fick jag ta hem lite på den. I fredagskväll hade jag kättingen ända uppe på däck, så jag skulle säga till på hamnkontoret på lördagen. Men naturligtvis började det blåsa rejält från Afrika under natten till lördag, så den mesta tiden av den natten tillbringade jag på akterdäck, halande kätting, som jag sen band fast förtöjningen i efter hand. När det ljusnade, hade vi bojstenen en meter bakom aktern. I fören hade jag hängt ut en fender som dämpade stötarna mot kajen. Får tag på en marinero på lördagsförmiddagen som lovar att skaffa hit en dykare till måndag morgon, mañana de mañana.

Inte dök det upp någon dykare på måndag förmiddag, så jag gick till Eva på hamnkontoret, och undrade var dykaren blev av, svaret blev, han kommer mañana. Jag förklarade för henne att läget var allvarligt om det börja blåsa igen, då ringer hon the submarinoman och får bekräftat att klockan 09,00 så skulle han vara där. Tisdag klockan nio, ingen submarinoman, klockan tio, ingen submarinoman, klockan elva går A-M och handlar, fortfarande ingen submarinoman synlig. Men klockan halv tolv kommer det en brädhög med utombordare på, som innehåller två man och en submarinoman. De får fria händer att göra vad de vill, och efter en kvart, har de ordnat, inte bara en utan två nya akterförtöjningar, jag bugar och tackar, och brädhögen far iväg med tjugo knop. Om nu detta håller, så ligger vi mycket bra, med dubbla förtöjningar.

Vi börjar känna oss som Esteponare, i kvarteren kring hamnen är vi riktigt hemmastadda, och stan som är dubbelt så stor som Limhamn ungefär, går vi inte heller vilse i. Här är väldigt mycket med blommor, buskar, palmer och träd, och många av dem blommar fortfarande. Vid infarten till hamnen står en bananplanta som är 2 - 3 meter hög, den har jag ett gott öga till, för där sitter tre bananstockar på den som ser ut att hinna mogna innan vi skall resa till Sverige. Där emot påstår Lars att apelsinerna som växer på alléträden i stan inte skulle vara ätliga (goda), utan bara för prydnad, jag får väl prova en vid något tillfälle.

Vi har köpt flygbiljetter via internet och telefon hos Sterling, från Malaga till Kastrup åker vi den 9/12, och tillbaka den 17/1. Att handla biljetter på detta sätt är bara så smidigt, allt skötte vi från båten, och hade det inte varit för att deras orderfunktion på internet tillfälligt var oåtkomlig, så hade vi inte behövt ringa. 102 200Pts. för två tur och retur, är heller inte speciellt dyrt. Dels fick vi tips av de andra att Sterling hade dessa resor, men på FM 101,2 är där sändningar på svenska varje dag mellan tre och fyra, och där gör de reklam för en massa saker, bl.a. Sterling, faktiskt ganska bra för oss som inte vet så mycket om vad som finns att få här nere.

A-M:s magsjuka fick ett hastigt slut, när jag var på väg till apoteket för att köpa medicin, så gick jag bort om Jolima, Annika är nämligen sjuksköterska, för att höra om hon visste något lämpligt preparat. Hon kom genast upp med ett par kartor med piller som jag fick, A-M tog två plus två, sen var det över. Det är jätte bra att ha en sjuksköterska i gänget, hon har med sig nästan ett helt apotek, så det känns tryggt. Den kommande veckan får vi försöka hålla oss friska, efter som Annikas föräldrar är och hälsar på då så har hon inte tid med oss.

Ett par dagar har det varit lite si och så med vädret, en natt hade vi t.o.m. åska och häftigt regn, men det har inte regnat en hel dag, utan någon skur på förmiddagen eller eftermiddagen, och sen sol igen. Däremot har det blåst ganska mycket, så ett tag trodde vi att nu skulle det bli så här fram över, men i fredags och lördags var det plötsligt sommar igen. Då gick vi till Carrefour, och handlade, köpte en shoppingvagn som är hopfällbar, så den går att stuva undan, fyllde den, och promenerade hela vägen hem längst strandpromenaden. Dill och persilja i kruka köpte vi med, så nu skall vi skaffa en balkonglåda så vi kan ha en liten kryddträdgård på akterdäck, vi skall sätta timjan också när vi får tag på det, så slipper vi stjäla det när vi skall ha musslor.

I lördags eftermiddag hade vi boulefest vid stranden, landskamp mellan Sverige och Norge, hela gänget var där och spelade boule, alltid lika roligt och avkopplande för stora så väl som små. Vivan hade tagit med vin för att dopa oss vuxna, och läsk till barnen. Norge vann, och i kväll (söndag) skall vi gå ut och fira Norges seger, det skall bli dyrt för dem! Det hade regnat när vi skulle gå till marknaden i onsdags, så vi tog på oss stövlar, och tur var det, för där var blött och geggit. Fördelen med det var att där var inte så mycket folk så man kunde röra sig fritt mellan de olika stånden. Det blev ryggsäcken full med potatis, frukt och grönsaker, också ett par nya glasögon till mig för 1000 Pts, väl så bra som de jag gav 3 300 Skr. för innan vi gav oss iväg.

På kvällen var vi bjudna ombord på Jolima tillsammans med de andra, det är en mycket vacker båt, kring 40 fot, byggd på ett varv i Stockholm under slutet av sjuttiotalet, den tog tre år att inreda, allt är handgjort. När Bosse, som köpte båten för två år sedan, ringde varvet för att få lite historia kring den, fick han prata med snickaren som inrett båten, hans första kommentar var, jaså har du köpt den båten. Bosse seglade i våras med Krusenstiern, en rysk fyrmastad bark, från Karlskrona till Southampton och den turen hade han på video. Det är stolta skepp de stora råseglarna, och det var intressant att få se hur allt fungerar ombord på ett sådant fartyg.

Det har kommit in en båt här med mycket speciell rigg, masten är ostagad och den mycket kraftiga bommen fortsätter förbi masten, den går ända fram till fören, i den änden av bommen sitter rullgenuan fast. På bommen framför masten sitter en skena på tvären, så att genuan är självslående. Storseglet rullas in i masten, där finns överhuvudtaget inga stag, bara två linor i hela riggen, storskotet, också genuaskotet, som går in vid masten och kommer upp i sittbrunnen, ut och inrullning sker hydrauliskt. Masten bommen och seglen, vrider sig när man skotar storseglet, det måste vara en märklig syn när den seglar i medvind, och hela riggen står på tvären.

För att spara på strömmen hade jag tänkt koppla in TV:n på 12 volt istället för på vår egen 220, så behöver inte spänningsomvandlaren vara igång bara för att driva TV:n. Jag har bara en "12 voltssladd", och den använder jag till radion, men på loppmarknaden i La Duquesa, som vi var på förra söndagen, såg jag att det fanns sådana sladdar, så vi bestämde oss för att ta bussen dit i dag (söndag). Vi gick bort till busstationen, köpte biljetter, och gick ombord. Strax före bussen skulle gå, kom en dam ombord och gick bak och satte sig, hon blev helt blöt i ändan, sätet var alldeles vått, om det var någon som inte kunnat hålla sig, eller det var annan vätska vet vi inte, men damen ifråga rusar fram till chauffören och berättar det hela. Hon menar att hon inte kan åka iväg på det viset, chauffören höll med, så hon gick hem och bytte byxor, medan bussen stod kvar och väntade på henne. Efter en kvart var hon tillbaka i torra byxor, och bussen kunde köra iväg.

Jag hittade de sladdar som jag behövde i en låda bland hundra andra, och fick ge 400 Pts för två stycken. A-M var lagom road av att gå och rota i fyndlådorna, så hon gick istället upp på stan och inventerade butikerna. Det skulle komma en buss 12.30, så vi bestämde möte vid hållplatsen klockan 12.15. Det gav mig en hel timma till att gå omkring och titta på och känna på allt det, som "vanliga" människor kallar skrot. Innan timmen har gått är A-M tillbaka och hittar mig bland gamla blåslampor och rostiga verktyg, men det blir inga fler "fynd" idag. Vi är vid busshållplatsen kvart över tolv, och där står redan en fyra fem personer, inte kom där någon buss klockan 12.30, nej men klockan 13.14 dök den upp, väntetid än en gång 59 minuter. Det var kanske fler som satt sig på det våta sätet, och som hade längre väg hem för att byta byxor, så det var kanske därför den var så mycket försenad nu.

Vi skulle ha skickat detta i går (söndag), men innan jag var klar med Brevet, så kom Rolf och meddelade att nu var det happy-hour på engelska puben och de var på väg dit, skulle vi med? Naturligtvis skulle vi det, så därför går inte Brevet iväg förrän idag. På puben gjorde vi en ny trevlig bekantskap, ett holländskt par i 40-års åldern, som de andra träffat tidigare, och som ombord på sin båt skriver och illustrerar reseböcker. Vi har "höst" idag, blåst och på morgonen och regn, hoppas att Bengt och Louise på Tinto har bättre väder, de lämnade nämligen Kanarieöarna i går med kurs mot Västindien, en resa på omkring tre veckor. Det skall bli spännande att se om det kommer någon satellitrapport från Atlanten, eller vi får vänta tills de är framme för att få reda på hur det var.

Brygghälsningar från

S/Y Chiquitita

Stig och Ann-Margeth

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

001121 - 001127

Vi fryser, det har varit kallt om nätterna, 8 - 10 grader, så vi fryser om vi stiger upp före halv tio, och åtminstone jag vill gärna ha frukost mellan sju och åtta. Normalt skulle Eberspechern ha startat och värmt upp båten, men den saknar sitt glödstift, det har dött, och vi får inget nytt förrän nästa vecka. Nu har vi ju även möjlighet att värma upp båten med el, men eftersom el-patronerna sitter i samma system som Eberspechern, så värmer man i så fall hela båten, och det blir rent för dyrt med ett elpris på 1,80 Skr / kWh. Så i fredags när vi var på Carrefour och handlade, köpte vi en värmefläkt, som vi skulle köra en stund på morgonen för att få upp temperaturen. Redan när vi gick till Carrefour kände vi att det var varmare väder på gång, och i lördags var det mulet men 18 - 20 grader. Men i söndags fick vi en helt normal svensk högsommardag med 20 - 25 grader, så någon användning för värmefläkten har vi inte haft än. Och det är ju förargligt, att vi inte fått någon användning för vår finna fläkt, eller???

Vi var på Mercadona och skulle köpa sardiner, men de var så väldigt små, och efter som A-M hade tänkt göra strömmingsflundror av dem så fick de inte vara allt för små. Hos en av fiskmadammerna låg där dock några som var lite större, och vi fick allt för 600 Pts. Färsk fisk är dyrt, det var knappt ett kilo, och det kostade alltså 30 Skr. De var i storlek som små strömmingar, och svåra att rensa, men underbart goda. När vi åt dem började vi tveka på om det verkligen var sardiner, dels var de ju ganska dyra, och dessutom tyckte vi inte de smakade som sardiner, och vi hade inte begärt på sardiner, utan bara pekat på vad vi trodde var sardiner. Så vi plockade upp en liten en, ur soppåsen, som A-M hade tyckt var för liten för och göra vid, och så fram med fiskböckerna. Jodå mycket lik en sardin var den, men det fanns en "taggig" linje på sidan vid stjärten, och så gick sidolinjen i en båge över bröstfenan, och se, då är det inte en sardin, utan en Trachurus trachurus. Nu skall vi försöka hitta större exemplar av denna goda fisk, för enligt boken så blir de upp mot 35 cm.

I bland styr vi stegen mot fiskehamnen på vår kvällspromenad, det är ett väl regisserat, och underhållande skådespel att se på när båtarna kommer in med sina sardinfångster, och i ljuset från strålkastarna på kajen lastar av låda efter låda med blanka silverglänsande sardiner. Lådorna ställs i fiskhallen på podier av marmor, och varje podie rymmer 90 lådor. Så fort ett podie är fullt säljs det genom omvänd aktion, utroparen börjar, som i detta fall på 400 Pts, och går neråt till någon säger stopp. Ett snabbt och effektivt sätt, där är bara en chans, man kan ju inte som vid vanlig aktion bjuda över, är det inte du som ropat stopp så är det kört med det partiet. Priserna hamnade strax under 300 Pts / låda. Jag vet inte hur många kilo där är i en låda, men kanske en 10 - 12 kilo, så som vanligt är det mellanhänderna som tar förtjänsten, ett kilo sardiner kostar runt 400 Pts i saluhallen. Tyvärr får man inte köpa direkt från båtarna, och 90 lådor blir lite mycket att rensa och steka, så vi får väl försöka hitta sardiner i saluhallen, så att vi får smaka hur de smakar.

Vivan och A-M gick tillsammans till onsdagsmarknaden, så jag tog en dust med lillbåten. Den har legat där jag spände fast den efter "rymnings försök" i Östersjön. Nu lossade jag den och lät den känna på Medelhavets salta vatten, och inspekterade skadorna mer ingående. Men det är inga större skador, bara lite sprickor och brott i relingen, så hon skall säkert bli hel och fin till dopet. Det har inte kommit in några nya namnförslag på den sista tiden, så i nästa Brev kommer vi antagligen att publicera de inkomna förslagen, där efter får ni "rösta" på vilket namn som ni vill hon skall bära. Tänk på det fina första priset, en gratis simtur till Saltholm från valfri startplats, för att ni skall få mesta möjliga glädje av det, så kommer vi att dela ut det i februari eller mars. Enväldig domare är jag, sen A-M har bestämt vad jag skall tycka.

Här om dagen blev hamnkontoret rånat, mitt framför näsan på en massa folk och filmkameror. Det har nämligen varit ett film team här ett par dagar och spelat in en film, och där ingick ett rån av hamnkontoret, och på stranden hade de byggt upp ett tältläger kring vilket den mesta aktiviteten försiggick. Det är ju en otrolig massa folk där skall till för att göra film, jag tror här var ett hundratal personer, 20 - 30 bilar, husbilar, lastbilar och bussar, kilometervis med kabel och strålkastare stora som husvagnar, fastän det var solsken, och kamerorna var lika stora som resväskor. Har de inte hört talas om video8 och super-VHS med inbyggd belysning? I torsdags var det riktigt skitväder, regn, blåst och kallt, så utomhus verksamheten inskränktes till ett besök i tobaksaffären för inköp av ett vykort, som jag skickade till min tandläkare och meddelade när vi är i Sverige, så hon kan börja slipa borren. A-M plockade fram en burk ärtsoppa ur gömmorna tillsammans med en flaska punsch, och medan hon värmde dem båda, fixade jag fram en fender till, efter som vinden hade vridit, och vi krockade emellanåt kraftigt med babords granne.

Ärtsoppa, varm punsch, blåst, regn och värmeljus, var väl inte den bild som vi hade föreställt oss om Costa del Sol, men det var faktiskt riktigt mysigt att sitta där inne och ha det skönt, fast det var busväder ute. Nu trodde vi att de varma, sköna dagarna som vi haft här inte skulle komma igen förrän efter nyår, och så kommer söndagen, med strålande solsken och värme, en riktig sommardag. Vi gick tillsammans med Lars, Vivan och det holländska paret Leonard och Miriam till "vår boulebana" vid stranden och hade boulelektioner, för det visade sig att Leonard var en mycket duktig boulespelare. Nu fick vi lära oss de franska reglerna, och de tillförde spelet ytterligare spänning. Vädret håller sig, och idag, måndag när jag skickar detta är det lika förtjusande, så det hänger tre maskiner tvätt på Chiquitita, och de har lovat upp till 25 grader idag!!!

 Det norska paret, Rolf och Gun, var och önskade oss god jul och gott nytt år i tisdags kväll, för i onsdags åkte de hem till Norge, Rolfs pappa har tyvärr blivit sjuk, annars hade de tänkt vara kvar här hela vintern. De har verkligen haft otur. Egentligen skulle de till Västindien på ett eller två år, men beroende på problem med båten, så valde de att gå till Medelhavet istället. Först fick de vatten i båten via ankarboxen uppe i Engelska kanalen, så att kompressorn till deras kyl blev förstörd. Det var bara att köpa en ny, få den monterad, betala, och se glad ut. Sen när de skulle gå från La Coruña så var där en vevstake som ville se hur motorn såg ut utvändigt, så den fortsatte rakt ut genom sidan på motorn. Rolf som hade förberett sig för denna resa, hade lagt i en ny Volvomotor för knappt tre år sedan. När han meddelade Volvo i Norge vad som hänt, sa de bara att de inte hade något ansvar för det efter som garantin gått ut. Motorn var bara skrot, så han fick beställa en ny från Norge, som av någon anledning blev levererad till Barcelona, nu fick han problem med transportfirman som inte ville köra den över till La Coruña. Drygt en månad blev de liggande i La Coruña innan den nya motorn var på plats så de kunde komma iväg.

 Ni som har följt vår färd hela vägen, minns säkert hur förtjusta vi blev i Holland, dess kanaler och de underbara små städerna som kanalerna går genom. Om det är så att någon funderar på att segla dit, så har vi en ganska komplett omgång kort (kartor), och en absolut nödvändig bok, som vi gärna skiljer oss från mot halva nypriset (800/2=400Skr). Men ge oss i så fall besked, så vi kan ta dem med till Sverige.

Novembersol från

S/Y Chiquitita

Stig och Ann-Margeth

Ps. Trachurus trachurus kan man också kalla för, Horse mackerel (engelska), Chinchard (franska), Jureles (spanska) eller helt enkelt Taggmakril som den heter på svenska

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

001128 - 001206 

December månad har gjort sitt inträde, det hindrar dock inte oss att om söndagarna gå till "vår" bouleplan och tillsammans med Lars, Vivan och det holländska paret, Leonard och Miriam, genomföra ett par parti boule. Ett par flaskor vin med tilltugg får följa med, så blir det inte så enkelt att avgöra vem som är närmast "grisen", och chansen till att det slutar oavgjort blir större. Vilket resulterar i att en ny och avgörande match måste spelas nästa söndag. Tyvärr skall holländarna flytta sin båt till Marbella på onsdag, den kommunala hamnen öster om stan är betydligt billigare att ligga i än här, och så ingår elen. Vi var och tittade på den, men fann den tråkig, smutsig och skvalpig, nu håller de på att bygga en vågbrytare utanför som skall minska på skvalpet, men den är ändå inget för oss.

Vi har fått vår första månadsräkning, och med elen så slutade den på 70 000 Pts, 106 Skr / dygn, ett vad vi tycker rimligt pris för ett liv i solen. Då har vi kört åtta maskiner tvätt ombord, och skulle vi ha gjort det i hamnens tvättstuga, så kostar varje tvätt där 1 000 Pts, dessutom har vi varit tvungna att köra värme och varmvatten på el eftersom glödstiftet till Ebern har pajat, och spanjorerna inte har kunnat ordna ett nytt. När jag kom in i skeppshandeln och skulle beställa ett nytt glödstift, ville de först skicka mig till en motorverkstad, jag förklarade att det var till en dieselvärmare, fabrikat Eberspecher, men de hade aldrig hört talas om någon sådan, inköparen skulle komma mañana, och han visste nog var de kunde skaffa ett. Jag gick dit mañana, och, jodå det var beställt, och skulle vara här mañana de mañana, efter sju mañana de mañana, fick jag beskedet att de inte kunde skaffa det. Hade detta hänt i Sverige, hade jag blivit förb....d, men här är det så det går till, de kan inte säga att de inte vet, eller att de inte kan, märker man en tvekan så är det inte lönt att ta det de säger på allvar, för det de då säger är bara något för att tillfredsställa den som frågar. Nu har jag beställt ett glödstift från Sverige och hoppas att det skall komma mañana, för sen reser vi till Sverige.

Förra tisdagen tog vi bussen till Fuengirola, dels för att handla lite julklappar, men också för att kontrollera tågtider och var tåget går ifrån som vi skall åka till flygplatsen med på lördag. Fuengirola är en 100%ig turiststad, men också med många mer eller mindre bofasta skandinaver, där svenskarna utgör ett stort inslag. Därför finns både svenska kyrkan och svenska skolan här. Skolan har plats för drygt 300 elever, men behovet är över 500, så man funderar på att utöka, nuvarande lokaler räcker inte till, utan då måste hela verksamheten flyttas. Ett par svenska restauranger finns naturligtvis också, liksom tandläkare och en del annan service, t.ex. en svensk affär som heter Tre kronor. I den gjorde vi ett besök och införskaffade löksill och Felix tomatketchup. När flickan bakom disken, på svenska säger att det blir 700, hoppar man till, står man i en affär och någon på svenska säger 700, så lägger hjärnan automatiskt till kronor. Nu var det ju pesetas, och det var det värt, löksillen åt vi av på kvällen, och den var bara såååå god.  I Fuengirola köpte vi också fyra plastbackar med ben, som går in i stuvutrymmet i sittbrunnen, för och ha grönsaker i. En ny plånbok till mig, och ytterligare en mapp till mailen blev det, också några julklappar förstås.

Det har varit en till bussutflykt denna veckan, vi har varit i Puerto Banus, det är kul att åka buss för man ser så mycket då. I Puerto Banus ligger ett stort köpcentrum med bl.a. El Corte Ingles, så vi hade hoppats att hitta lite fler julklappar där, men även denna stad är uppbyggd för turister, och vid denna årstid är där dött och tomt på hyllorna. På båtarna i hamnen var det nästan bara besättningsmännen och besättningskvinnorna kvar, för det var båtar av den klassen som låg där, 20 - 30 meters motorbåtar höga som hus. Vi hade tänkt äta lunch i hamnen, men trivdes inte bland det klientelet, så vi tog istället några mackor med öl och kaffe på El Corte Ingles. När vi gick från busstationen till hamnen längst strandpromenaden, höll Guardia Civil på att från stranden lyfta upp en gummibåt med två stora utombordare på en lastbil, troligtvis en stulen båt som använts för att smuggla in knark eller människor från Afrika.

Vivan bet av en tand och blev tvungen att åka till tandläkaren, hon besökte en svensk tandläkare i Guadalmina, 12 km härifrån, adressen hade hon fått av ett svenskt par som har båt här i hamnen, och driver ett dentallaboratorium här. Tandläkaren som är från Rumänien, har fått sin utbildning i Sverige, pratar bra svenska, och nu har han en flott mottagning här i Spanien. Jag hjälpte en engelsman med att hitta felet på hans kyl härom dagen, han hade haft ett par infödingar där tidigare som skulle vara experter, men de hade inte klarat av det. När jag var klar, och eftersom det tog fem minuter bara så ville jag inte ha något betalt, då klappade han mig på axeln, gav mig en flaska vin och sa; --Denna veckan har jag fått lagat mina tänder, min hörapparat och mitt kylskåp, och i alla tre fallen så är det svenskar som har gjort det, dessutom till stor belåtenhet, har ni tagit över all service här nere --. Vi har tydligen ett gott rykte här, när det gäller service och tjänster.

Vädret är mycket växlande, som i onsdags när A-M och Vivan skulle gå till marknaden uppe i stan. Det hade åskat och regnat på morgonen, men så klarna det upp, och de gav sig iväg. Komna halvvägs öppnar himmeln sig, och det öser ner. I en container som de gick förbi hittar de ett paraply som någon kastat för att det var trasigt. Detta tar de upp, rättar till spröten, och använder det till det slutade regna på hemvägen, då det återförpassades till en container. Det var ett par fnissiga fruntimmer som återvände från marknaden, och jag undrade om de hade tagit en barrunda samtidigt. Det hade bestämts att gemensam lunch skulle ätas på EBI Det blev musselsoppa, bröd och vin, så lunchen var inte över förrän vi druckit eftermiddagskaffe. Posten fungerar inte riktigt som i Sverige, även om den svenska posten gör vad den kan för att nå spansk standard. Ett paket tog nästan tre veckor för att komma hit från Sverige och när A-M skulle ha frimärken så gick hon in på posten, men frimärken säljer man inte på posten utan bara i tobaksaffärerna! På andra sidan gatan låg där en tobaksaffär, så det var bara att gå över dit och köpa frimärken, och sen gå tillbaka och posta korten. Det är inte bara frimärken som man måste köpa på andra ställen än vad vi är vana vid, jäst t.ex. går inte att köpa i supermerkadon, utan det skall man köpa hos bagaren.

Utöver engelsmannens kylskåp, så har jag fixat Lars laddningslampa, han fick ingen laddning när han härom dagen skulle ut på havet en runda. Dessutom har jag satt ny länk på min klocka, och grejat lite med duschen, bl.a. monterat en ny avloppspump. Det var problem med att hår mm. satte sig kring pumphjulet, och då fungerade inte pumpen, vi införskaffade ett par filter, men de blev igensatta redan efter ett par duschar, så de fick jag ta bort. Nu har jag istället monterat en diafragmapump, och hoppas att allt skall kunna passera ut genom den. Tyvärr så låter den som en lufthammare efter som den sitter direkt på ett skott, så det får sättas ett par gummifötter på den. Så har jag byggt om "dävertarna" till lillbåten, och tagit bort räckverket vid akterspegeln, så att lillbåten kommer ända ner till däck när den är uppfälld.

Vi hade bestämt med Lars och Vivan att vi, på fredags kvällen, skulle gå ut och äta på fiskrestaurangen här i hamnen. Det blev grillad Lubina (havsabborre) och grillad Lengoado (sjötunga) med pommes, sallad, vin och bröd. Lagom till vi hade ätit färdigt drog de igång med karaoke, och där var en engelsman i 60 års åldern som sjöng och spexade till Tommy Steeles gamla låtar, så bra att vi låg dubbla av skratt. Men först hade vi träffats på Chiquitita för en aperitif, och under snackets gång, visar det sig att Lars och Vivan hade varit ute och ätit tillsammans med Bengt och Louise på Tinto, när de låg i La Coruña. Bengt skrev i sitt veckobrev från La Coruña om ett par som hade fått ett fiskenät i propellern, och sen bogserats i nära två dygn av en norsk båt. Det var EBI med Lars och Vivan som fastnade i nätet, och den norska båten som drog dem, var Ariel med Rolf och Gun ombord, och som nu ligger här i Estepona, det var de som sen fick motorhaveri och fick sätta in en ny motor. Som vi skrev i Brev 18, så är Tinto på väg över till Västindien, och det har gått väldigt bra för de hitintills, ett tag ledde de sin klass, men nu, när det bara är något dygn kvar, ser det ut som de skall bli tvåa, slagna av en spansk båt! HEJA TINTO sätt alla klutar, spanjoren har säkert kört motor.

peppar-gubbe-och-gumma.jpg 

 

Chiquititas besättning efter för mycket sol

 

 

 

En svensk Laurin 32:a kom in i hamnen för ett par dagar sedan med en familj, två vuxna och två barn ombord de kom över och berättade att de gått ner via kanalerna förra året och var nu på väg till Gibraltar, för att sen sticka över till Afrika, innan de skulle sätta kurs mot Torrevieja, där de hade tänkt fira jul, så det finns några som seglar året om här nere. En dag då vi var på Carrefour såg vi att de hade stor Taggmakrill, så naturligtvis köpte vi en, den var god, men inte lika god som de små vi hade när vi trodde vi åt sardiner. I ett par veckor har det nu hängt juldekorationer över gatorna, och vi trodde att det skulle tändas i söndagskväll, så vi gick upp på stan med Lars och Vivan, men det tändes inte några ljus, däremot fick vi en skön promenad och en drink på en uteservering, vi frågade servitrisen, men hon viste inte när det skulle tändas. Nu vet vi att det blir på lördag, men då är vi i Sverige, och antagligen har de plockat ner alltsammans när vi kommer tillbaka.

Det har varit pepparkaks bak på EBI, fruarna och barnen assisterade av Lars, lyckades trots närgångna getingar åstadkomma över 200 pepparkakor. Det var första gången som A-M suttit ute i T-tröja, slagits med getingar och kavlat pepparkaksdeg på samma gång. I kväll skall vi samla alla på EBI, och ha glöggparty med pepparkakor. Vi är tillbaka här den 17/1, jag skall försöka koppla upp mig när vi kommer till Kävlinge, men skulle det inte gå, så vill vi, Ann-Margreth och jag önska Er alla en riktigt,

God Jul och ett Gott Nytt År här ifrån S/Y Chiquitita.

 

Långsegling Bakgrund och  bygget Förord Sverige till Spanien Spanien   och Balearerna Spanien till Turkiet Turkiet till Sverige Gästbok

 

 

 

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.