Spanien till Turkiet

För att söka i denna text, tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

spanien-till-turkiet.jpg

Vår långsegling med S/Y Chiquitita gjorde vi under åren 2000-2003. Hela resan dokumenterade vi i mail som vi sände regelbundet till släkt och vänner. Dessa mail har vi sammanställt och kompletterat med bilder, vilket har resulterat i fyra delar, en för varje år. I denna, den tredje delen, redogör vi för vår segling från Spanien till Turkiet under år 2002.

 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Hallå allasammans!

Kanske vi nu kan få vår E-post att fungera som den skall, det har bara varit strul med den i över ett halvt år. 

Vi ligger som planerat kvar i Torrevieja, och våren har kommit, dvs shorts och T-tröja räcker dagtid. Det kommer bara att bli ett kort mail denna gången, jag hade flera "brev" och låg färdiga i datorn åt er, men allt försvann efter som datorn en dag bara inte ville mer. En del hade jag "backat upp" men inte allt så det blev som det blev. Adressboken som jag hade sparat är nog inte med de senaste adresserna, men jag skall vid tillfälle kontrollera den mot de utskrivna mailen. 

  

Litet julbord med grabbarna och Lotta på stranden i Torrevieja

Som sagt vi ligger kvar och allt är bra, barnen var här över jul och nyår, vilket naturligtvis var härligt. Nu väntar vi på Leif & Eva, som i somras hälsade på oss i Palamos, de kommer i mitten på mars och stannar en vecka. I och med att vi nu har varmt på dagarna 18-20º så vill man komma igång med och rusta båten. Som vanligt är där en hel del att göra, uppdelat på, måste, bör, och vore bra, det brukar bara bil måste som blir gjort. Men kanske det också blir ett och annat bör denna gången, vi kommer nämligen att ligga kvar längre än vad vi hade tänkt oss för till sommaren har Paul & Lotta lovat oss nya titlar, vi skall då kunna kalla oss farmor Ann-Margreth & farfar Stig.

 Julaftonsfirande med ”landkrabbor” i Ragnars och Monas lägenhet 

Här ligger flera svenska båtar, så den sociala biten är väl tillgodo sedd. Hela "vintern" har vi spelat boul varje onsdag och lördag på stranden, och där har även ett antal grillparty hunnits med. I boulgänget finns det några f.d. båtboende, nu mera landkrabbor, som har svensk TV och förser oss med inspelade band, så vill man kan man se både Rapport, Rederiet och annat elände, men också sådana höjdpunkter som "Så skall det låta" och "Snacka om nyheter". 

Tolvslaget på torget i Torrevieja 

Mycket tid har jag också lagt ner på SSB:n, kortvågsradion, det har resulterat i ett antal kontakter världen över så som Brasilien, USA, Nya Zeeland och Kina, men naturligtvis även svenska och andra europeiska länder. Det är mest bildsändningar, en sorts "stilbilds TV" men naturligtvis även "snack", Bo & Vivi på Lorna som nu ligger i San Blas har jag lyckats nå med en hälsning via en station i Panama, men hoppas att en dag (natt) få en direkt förbindelse med dem. 

Detta får bli allt för denna gång, skall försöka hålla igång mailmaskinen nu så ni kan få lite rapporter från Medelhavet. 

Hälsningar från

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

Hallå igen! 

Går det en gång så kanske det går fler gånger. Årets första brev kom tydligen fram, då hoppas vi att det andra också skall göra det. 

Först en liten påminnelse bara, det är det där med bilder och bihang. Jag verkar kanske tjatig men efter att ha fått ett antal julkort med e-post, bl.a. tre lika dana rörliga julkort á 30kr/st, ja så mycket kostar de att ta hem dem via mobiltelefonen, så måste jag bara påminna er, INGA BILDER OCH INGA BIHANG. Det enda ni får sända till oss är text inskriven från tangentbordet, men det får ni i gengäld skicka flera sidor om ni vill, försök nu att komma ihåg detta. Och ni som känner er skyldiga, ni är förlåtna för denna gången, men nästa gång... 

 

Brrr, ja vi fryser, det har blivit kallt, ett par dagar har termometern knappt orkat över 10º strecket. Det började natten till lördag, höll upp på dagen så vi kunde spela boul, stänkte lite under söndagen, sen regnade det hela natten, och även på förmiddagen. Så här skall det väl inte vara, OK det är det första regnet i år, men det är ju kallt också! Shorts och T-tröja har fått bytas ut mot jeans och tjock tröja. Men vi har det varmt och gott i båten och det skadar inte att bli påmind om hur det kunde ha varit, för mailen som nu strömmar in från Sverige berättar om kulingar, regn och även snö. 

  

Vårt kommunikationscentra ombord på Chiquitita

När det blir sådant här väder stannar man inombords om man inte måste ut. A-M bullsar på sig och drar iväg till Mercadona eller Lidel för att skaffa råvarorna till dagens lunch och middag, medan jag stannar i värmen och skruvar på SSB-radion, eller som nu knappar på datorn. För er som undrar vad en SSB-radio är för något, kan man säga att det är en kortvågsradio som kan sända och ta emot tal, morse, text och bilder, det senare genom att koppla den till datorn. Allt detta görs med en speciell teknik som heter Single Side Band, där av SSB. Beroende på "konditionerna" dvs tiden på dygnet, högtryck eller lågtryck, antalet solfläckar, ja faktiskt har antalet fläckar på solen betydelse, så kan man, om det är rätta förhållanden, få förbindelse så långt bort som Australien och Kina, motsatsen är att man knappt hör grannbåten.

Det går även att skicka mail via SSB, men tråkiga bestämmelser gör det onödigt dyrt och omständligt. Det finns hopp om bättre villkor fram över, vi får väl se vad som händer. Redan nu lär det finnas en station i Holland som utan hänsyn till dumma bestämmelser vidarebefordrar mail till och från SSB helt utan kostnad! Annars, när det är lite mer normala temperaturer, håller jag på med båten, för närvarande är det länslådan från sittbrunnen som får en rostskrapning och ombyggnad. De sista hundra litrar i sittbrunnen, vid en överspolande sjö (vilket aldrig har hänt), skall rinna ner i denna länslåda och sen ut i havet via rör som sitter i botten på den. Det är bara det, att sen vi lämnade Sverige är vi lastade med tre ton extra vikt och då står Medelhavet två centimeter högt inne i länslådan, detta är inte bra. Därför installerar jag nu rör som går från sittbrunnen direkt till "avloppsrören" i länslådan. När sen länslådan är nymålad och klar, blir det ett torrt förvarings utrymme, istället för en sump. 

Känner att jag är lite ringrostig när det gäller skrivandet, har svårt och föreställa mig vad ni vill att jag berättar om. När man ligger still så här länge på samma plats, blir det ju ganska likt ett normalt Svensson liv, med några undantag, friheten, vädret och språket. Vi har vant oss riktigt bra vid friheten, när min mage säger frukost så stiger A-M upp och gör frukost, oftast omkring klockan halv nio. Skulle magen vakna tidigare så drar vi oss inte för att lägga oss en stund efter frukosten, sen fortsätter dagen på samma sätt, behoven bestämmer vad och när något skall göras. Efter som vädret normalt inte är hindrande, behöver man inte ta någon hänsyn till det. Från nyår till i fredags har vi i princip haft 15-20º och sol varje dag, bara med något enstaka undantag.  

Trots att vi nu varit i Spanien i över ett år så är det inte många spanska ord jag lärt mig. Naturligtvis de dagliga hälsningsfraserna, några räkneord, och en del spanska ord som låter liknande på svenska eller engelska. Men jag klar mig hyggligt ändå, skall jag ha ett par muttrar till en skruv, så tar jag med skruven helt enkelt till järnaffären, och behöver jag en bit slang i en viss dimension, så tar jag med en bit slang av vad jag har, och sen säger jag bara storleken i mm. Har jag inte något prov att ta med, så tar jag med A-M för hon pratar ju spanska, så löser det sig ändå. När jag tittar på TV-nyheterna förstår jag med hjälp av bilderna och de få ord som jag begriper, mellan noll och åttio procent av inslagen. 

Jag måste berätta om vad som hände när det var val i USA, och jag följde det på TV. Nyfiken var man ju på hur det skulle gå, och det som jag inte förstod gissade jag mig till, inte alltid fel, men sällan rätt. Som t.ex. i valets slutskede hörde jag att de ofta, ja till och med flera gånger om dagen talades om Bush och Casablanca, det upprepades så ofta att det kunde inte vara något annat än något hyss som han haft för sig i Casablanca. Jag tänkte på böckerna från min ungdom som handlade om Casablanca, där läste jag om magdansöser i lokaler fyllda med rök ifrån opiumpipor, och där klientelet utgjordes av smugglare, sjörövare och sjanghajare. Men hur jag än ansträngde mig, kunde jag inte hitta några ord i resten av vad de sade som kunde verifiera skandalen. Ändå återkom orden Bush och Casablanca allt oftare för varje dag, och jag hade just tänkt fråga A-M om hon kunde förklara vad det var för fuffens som Bush hade haft för sig i Casablanca, när polletten en morgon vid frukosten plötsligt föll ner. Casablanca är visserligen en stad i Marocko, men betyder ju på spanska Vita Huset! Så det var inte vad han hade haft för fuffens för sig i Casablanca, utan vad han skull ha för fuffens för sig i Casa Blanca kan man säga. 

Här hade jag tänkt sluta, men så plötsligt var det fredag, och då är det marknad här i stan, så ni kan väl få ett par rader om den också. Marknaden här i Torrevieja lär vara Spaniens största ambulerande marknad. Det är varje fredag som över 1000 stånd sätts upp på gator och torg i en del av staden, och sen strömmar det till 10.000 - 20.000 människor. Siffrorna är min egen uppskattning, men det är för fler än färre. En salig blandning av allehanda varor finns där, dock förekommer en viss uppdelning så att skor dominerar några gator, kläder ett par andra, likaså har frukt och grönsaker sitt eget område, men krimskrams kan man hitta över hela marknadsområdet. Man kan gå där en hel dag utan att ha hunnit med allt ändå, vi brukar gå dit och köpa just frukt och grönsaker, dill t.ex. är svårt att få tag på någon annan stans. Vi har precis återvänt från marknaden med två stora knippor dill (en knippa här motsvarar 4-5 svenska) för dem betalade vi 2,40 euro, 1/2 kilo jordgubbar 0,6 euro, 2 citroner 0,40 euro och 5 kilo potatis som kostade 2,25 euro. På vägen hem gick vi in om saluhallen, hade tänkt köpa fjärsing till middag i kväll, men de hade ingen i dag. Så istället blev det två maffiga färdigstekta frikadeller, från den tyska slaktaren, som A-M sen bara värmer och gör klyftpotatis till. 

Ha det bäst hälsar vi från Medelhavet. 

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Felices Pascuas!

 

Eller Glad Påsk. Här kommer en hälsning från Medelhavet, Torrevieja. Våra gäster, Leif & Eva, har återvänt till svenska våren efter en vecka med nästan svensk sommar ombord på S/Y Chiquitita. Vädret började stabilisera sig några dagar innan de kom, men det var fortfarande lite kyligt då vi hämtade dem på torsdagskvällen, vid flygplatsen i Alicante. En knapp timmes körning här ifrån. Johann, en bryggkompis från Limhamn, bor ombord på sin motorbåt här nere sen några år tillbaka, och han är vänlig nog att låna oss sin bil när vi behöver transportera oss, och andra, lite längre sträckor på landbacken. 

På fredagen fyllde Eva 24år och några månader (närmare bestämt 312), så dagen var hennes. Efter frukost blev det avgång till marknaden, det var ju fredag. Där spädde hon på födelsedagspresenterna genom självplock, och Leif befriades från ett antal euros.  Kvällen var bokad på en liten restaurang med flamencounderhållning. Allt utföll till belåtenhet, tack vare att jag inte ställde upp som partner åt flamencodansösen trots hennes bedjande blickar och idoga försök att få upp mig på scenen, ibland måste man ju "hia saj litta".  

 Till flamencodans skall man klappa i baktakt och så gäller det att ropa Olé vid rätt tillfälle 

Efter en något sen och lång frukost, kom Roland, han är en av de seglarna som också är golfare, och erbjöd Leif att spela med dem på söndagen. Vi hade på fredagen förhört oss med Rolands fru Pia, om det var möjligt för Leif att komma med på en runda. Så var det lunch och sen tid för lördagsboul. Efter boul och bar, gick A-M & Eva till Mercadona för att införskaffa kvällens middag, som blev bakad potatis med skaldjurssås, havskräftor och rökt lax. Vädret slog om under eftermiddagen, vinden vred mot norr, ökade, och blev kallare. 

Det blåste över under natten, så när vi vaknade var det strålande sol och 18-20º. Leif åker iväg med Roland och några andra för att spela golf. Eva & A-M solar på akterdäck, och jag hjälper Johann med något datorproblem som han hade. Efter lunch och siesta går vi och strosar på strandpromenaden, och Eva smakar churros, en friterad kakstång med socker på. Leif återvänder nöjd och solbränd från golfrundan, banan låg i en stor sänka, typ gammalt grustag, så den måste vara olidlig under sommaren, men nu var där precis lagom. Efter middagen, som var wokad kotlettfilé med grönsaksblandning och ris, blev det snack & snacks till långt in på natten. 

Tidig måndag. Vi har lånat Johanns bil, och skall köra en runda norrut. Först stannar vi i Santa Pola, där var marknad, så inte kom vi tomhänta där ifrån. Sen går färden vidare till Calpe, en fiskeby som blivit ett turistgetto, nästan bara tyskar, men ändå finns en bit av charmen och miljön kvar, åtminstone kring hamnen. Calpe är känt för sin klippa, den ligger längst ute på udden Punta del Mascarat, och liknar ganska mycket Gibraltarklippan, men är naturligtvis mindre. Här passar vi på att fika på en uteservering, kaffe / öl och baguetter. Utsikt över hamnen och klippan, strålande sol och 25º. Sen bär det iväg in bland bergen, vi skall försöka få en glimt av blommande mandelträd, apelsin och citron lundar, men också persikor, fikon, oliver och aprikoser odlas här. 

 Det blev både blommande mandelträd, citroner och apelsiner 

Bergsvägarna i Spanien skall man nog undvika, en slalombacke framstår som rena motorvägen jämfört med de åsnestigar som Johanns Seat Ibiza Junior mödosamt klättrade upp och ner för. Sitter man då i baksätet och solen gassar, kan upplevelsen, åtminstone för huvud och mage, bli fullt i klass med berg och dal banan på Tivoli. Allt gick dock bra, även om inte alla mådde så bra, och vi fick se de blommande mandelträden, odlingar med persikor, fikon, oliver och aprikoser, och vi lyckades palla både citroner och apelsiner eftersom de växte utmed vägen. Väl över bergen stannade vi vid en skofabrik, där Leif och jag köpte vars ett par gympadojor i mocka. 18euro för ett par 46:or, det blir mycket skor för pengarna. Dagen avslutades på ett Carrefourvaruhus där vi köpte middag med oss hem. Vacumpackad pizza för 60cent/st. Det var visserligen kort datum på dem, men vi skulle ju äta dem om någon timme så det passade oss utmärkt.  

Tisdag, åter strålande sol, sen och lång frukost. Eva & A-M solar, Leif & jag går en runda i hamnen och tittar på båtar, det slutar hos Johann som vill ha hjälp med datorn igen. Lunchen blir också sen, gravlax och rostat bröd med A-M goda sås till, efter det blir det siesta. Denna tisdagen är en lokal helgdag här i Valenciaregionen så det får bli en vilodag. Middagen blev färsfyld paprika med ugnsbakad potatis. Efter middagen, när våra gäster var mätta och dästa så de inte orkade flytta på sig, passade jag på att plåga dem med sommarens video från i fjol. 

Vänlige Johann bjuder på sjötur idag. Klockan 11.00 avgår Bella III med destination Cabo Roig, en lagom tripp på sådär 45 minuter enkel resa. I viken vid Cabo Roig låter vi ankaret gå, och sen sitter vi på övre däck och äter medhavd lunch, jag skall inte tjata om att de var 28º och sol, men skönt var det. När vi återvänt från "kryssningen" var det bara att hugga boulkloten och ge oss iväg till stranden för onsdagsboul med efterföljande bar. Boulen tog lång tid idag, så det blev sen siesta för Leif och mig, kvinnfolket gav sig ut på stan för att Eva skulle kunna göra ett sista shopingsvep. När det var tid för middag åkte woken fram igen, vi har blivit väldigt förtjusta i det sättet att tillaga maten på. Barnen gav oss den i julklapp, och det har blivit vår mest använda gryta, kastrull, stekjärn. I med kontakten, och den är varm på en minut. A-M anammade den genast, och många av de rätter som hon tidigare tillagade på spisplattorna, gör hon nu både snabbare och enklare i woken. I dag blev det kycklingbröst i sötsur sås med ris. Sista kvällen med Eva & Leif, så det blev långsnack. 

Vaknar av att solen sticker mig i ögonen, har glömt täcka takluckan över min koj. Öppnar luckan och känner varmluft blåsa in, nu är det definitivt vår, ja nästan sommar. Kollar på termometern, 18º klockan 9 på morgonen, härligt. Det blir lång frukost även idag, efter frukosten går Eva & A-M för att handla mat, men hittar naturligtvis också några shorts och en tröja. Leif och jag tar en runda i hamnen, och avslutar den hos Johann. Hamburgare med ägg till lunch, sen packas det väskor i akterkabinen, och efter fika bär det iväg till flygplatsen. På vägen mellan Torrevieja och flygplatsen finns det saliner, dammar, ur vilka det utvinns salt. Där håller det till en flock med ett hundratal flamingos. Vi har tur idag för de står i en av salinerna närmast vägen, så de syns tydligt. Så blir det incheckning, kram och klump, och sen tillbaka hem igen. Det blir så tomt ombord när gästerna har åkt. Ett par kotletter och en video med "Så skall det låta" piggar upp oss igen. 

A-M startar tvättmaskinen före frukost, och hinner köra två maskiner innan hon går till fredagsmarknaden. Där var massor med folk, och det hade kommit nya varor i stånden, vårtröjor som A-M & Eva letade efter förra fredagen fanns nu överallt, och billiga, 1-3euro. Jag gick till EBI, Göteborgsbåten som vi låg tillsammans med i Estepona förra vintern. De ligger i samma hamn, men på Real club natico, och där kommer man bara in under besökstid. Skall man hälsa på dem under icke besökstid måste de komma och släppa in oss, detta har tyvärr gjort att vårt umgänge med Lars & Wivan minskats avsevärt. Lars har en video där vi är med ganska mycket, han tog den i somras när vi seglade tillsammans kring Balearerna, och nu hade han lovat oss en kopia, och så skulle jag hjälpa honom med ett "väder program" till datorn/SSB-radion. Väl tillbaka blev det fläskpannkaka till lunch, och A-M hade köpt ett påskpynt som det visade sig att hon var allergisk mot. Jag försökte spreja det med klarlack, men det hjälpte inte, så hon gick över till Passaross med det. Till middag blev det sjötunga med potatismos. A-M köper en djupfryst sjötunga som heter Tigre, mycket prisvärd, för det mesta mycket god, men ibland som i dag, bara god. 

A-M flyttade över till soffan tidigt i morse, tyckte det blev för varmt i kojen. Efter frukost städar A-M, och jag kommer på att det är lördag när klockan är 10.00, det är då EBI kontaktar sin kompis Bert i Göteborg på SSB-radion, och vi andra hänger med när förbindelserna är sådana att det går. Snabbt på med radion, det blev bara ett kort snack idag mellan dem, Bert hade annat för sig så hans fru svarade på anropet, men att vi hade varmt och de hade kallt det blev i alla fall meddelat. Lite rester till lunch, och sen boul & bar. Efter siestan tittar jag lite på vilken väg vi kan gå när vi skall mot Turkiet senare i sommar, hade först tänkt övervintra i Italien eller Tunisien, men lutar mer och mer mot att ta oss ända fram, eller kanske trots allt stanna till i Grekland. A-M gör biff med lök och klyftpotatis till middag, sen tittar vi på videon som Lars kopierat åt oss, och det rycker i seglings (t)armen. 

Hittar A-M på soffan även idag, är det redan tid att ta täcket ur påslakanet? Efter frukost stryker A-M en del tvätt, städar och röjer i aktern, sen blir det soldäck. Efter lunch, pannkaka, går jag igenom för- och nackdelar med de olika vinteralternativen och vägvalen, vill gärna besöka Rom, men det blir en omväg, måste kolla strömmar och vind vid Italiens östkust under september, det behöver kanske inte ta längre tid att gå via Rom, om vind och ström sätter på rätt håll. Annars går det ju också att åka t.ex. tåg nere från sydspetsen och ta ett par dagar i Rom. Blir avbruten i mina funderingar av att Elving från Passaross kommer och vill ha hjälp med hur han kopplar in en slav till sin navigator. Vi äter middag lite tidigare, pasta med köttröra, för i dag börjar påskparaderna, så vi skall ut på stan och titta på upptåget. 

Hela påskveckan kommer de varje kväll att gå i parad med Jesus- och Mariafigurer på stora vackert snidade plattformar klädda med guld och silver och med fantastiska blomsterarrangemang. Några står på vagnar, men de vackraste och största bärs av upp mot 100 man. Bomberos (pumparna), alltså brandkåren får varje kväll hjälpa till att plocka ner ledningar som hänger för lågt för att de skall kunna passera, med i paraden går det också folk som har långa stänger med vilka de kan lyfta upp andra ledningar som bara är lite för låga. Att se när hundra man skall svänga med en sådan plattform i ett trångt gathörn är i sig själv en upplevelse, det styrs med trumslag och klockringningar. 

Påskveckan eller Semana Santa som det heter på spanska är en tillställning med hundratals deltagare och tusentals åskådare under hela veckan 

Processionen består varje kväll av många hundratals människor klädda som kukluxklan, och under sina kåpor har de stora påsar, ja faktiskt hela säckar med godis som de delar ut till alla barnen som står längst vägen. Det är ett överflöd med godis, ungarna har med sig plastkassar som de lägger det i, och om inte de får dem fulla varje kväll så blir de i alla fall halv fulla, och det skall pågå hela veckan. Så gör man religionen populär bland barnen, snacka om mutor. Det är vackert och fantastiskt, men tänk om de istället hade hyllat någon som gjort något gott för mänskligheten, penicillinets upptäckare t.ex., istället för denna religiösa hysteri som ställer till så mycket elände överallt i välden. 

Ytterligare en sen morgon, har sovit dåligt i natt. Det är varmt! Musslor till lunch, det var länge sen vi hade det. De har inte varit bra under vintern, men dessa var utmärkta. Det är våffeldagen i dag, så vi bjuder Johann på våfflor till eftermiddagskaffet. Jag har upptäckt att där är 12 volt i skrovet, det är inte bra, felsöker men lyckas inte lokalisera var det läcker över. Får koppla loss tråd efter tråd från batterierna tills det försvinner. Inget roligt jobb på denna båt skall jag bara säga er, får ta några varje dag. Taggmakrill till middag, den var sådär, lite smaklös, brukar vara mycket god. Går ut på stan för att se kvällens parad, och köper en bok till mig i ett av bokstånden på strandpromenaden. Det är en spansk barnbok med bilder "de första 1000 orden" heter den, kanske kan jag lära mig några av de tusen orden, den var billig bara 5,50euro. I kväll får till och med A-M godis av deltagarna i paraden, men mig betraktar de nog som en omutbar hedning vilken det inte är lönt att offra något på. 

Så kom då den stora dagen, för mig och min omgivning. Efter elvakaffet bar det iväg, A-M hade hittat ett ställe vid saluhallen där det skulle ske, vägg i vägg med slaktaren. Det var två äldre spanjorer som huserade där, och nu var där ingen återvändo. Jag fick vänta i drygt en halv timme, sen var det min tur. Det hela var över på en kvart, och jag blev 9,50euro fattigare, men det var det värt. Jag klädde ändå inte i hästsvans. Vi skall ha grillparty på stranden påskafton, The Swedish Maffia har satt upp anslag om det i hamnen, och bjuder alla välkomna. Får väl se vilka som kommer, men Engländerna kommer alltid. Det blir kanske fler än vi tror för grillkolen var slut på Mercadona när A-M skulle köpa idag. Efter lunch solar A-M, och jag sitter här och skriver. Vi äter lite tidigare idag, tysk "Falukorv" med potatismos, för i kväll är det quiz med engelsmännen på baren och vi skall vara där halv nio för att få bord. 

Det blev bara tre svenskar på quizen, Johann, A-M och jag, så vi fick vad vi trodde skulle vara förstärkning av en engelsman. Det kan ibland vara svårt och uppfatta vad de säger då de ställer frågorna, men med en modersmålare bland oss hoppades vi det skulle gå bättre. Tyvärr var han, om inte stendöv så i alla fall näst in till, det blev vi som fick förklara frågorna för honom istället. Trots det blev vi ändå trea, inte dåligt av tre Limhamnare mot hela imperiet.

Bästa hälsningar från 

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

Hallå alla ni som har väntat på att höra från oss! Nu har jag försummat er länge nog.  

Vi har det i alla fall bra, vädret har stabiliserat sig sen en månad tillbaks, även om det blåser lite mycket just i dag. Morgnarna och kvällarna är bäst, oftast rent vindstilla och ljumigt i luften, men sjöbrisen som kommer vid två tiden behövs för att det inte skall kännas för varmt mitt på dagen.

Torsten, min bror, som också ligger här med sin båt kom till baks för en och en halv månad sen, efter att ha varit hemma i Stockholm och åkt isjakt i vinter. Men det blev bara någon gång som isarna var sådana att de dög och åka på. Hans fru Heidi kom hit för ett par dagar sen, så snart börjar de på sin sommarsegling som skall hålla sig kring Balearerna.

Jag tror fortfarande att även vi skall hinna med en tur till åtminstone Ibiza och Formentera för att segla lite med Torsten och Heidi där ute, innan vi åker till Sverige. Vi kommer att vara i Sverige mellan 18/7 - 15/8 för att föda vårt första barnbarn, och när vi återvänder har vi med oss min kusin Bertil och hans fru Ulla. De skall segla med oss till Turkiet. I och med att vi har fått besättningen förstärkt så kan vi ta längre etapper, vilket gör att vi kan hinna fram till Turkiet före vintern, och ändå stanna till på de platser som vi tycker att vi vill se. 

A-M har haft en elak influensa och legat till kojs med 39 - 40º i över en vecka, och sen tog det nästan en till vecka innan hon var kry igen. Under tiden fick Torsten och jag (han åt med oss innan Heidi kom) försöka klara hushållet. Varje måltid planerades så att det skulle bli bästa möjliga resultat men minsta möjliga disk. Tack vare att A-M kom på benen efter drygt en vecka, behövde vi inte ta matsedeln i repris. 

De flesta vinterliggarna har redan lämnat Torrevieja, några är på väg till baka till Sverige via kanalerna, och ett par, där i bland EBI med Lars och Wivan seglar mot Grekland och Turkiet. Pratade med Lars på SSB-radion i går, och de låg då på Korfu i Grekland. De lämnade här i början av april och har alltså varit på väg i snart två månader. När man går så tidigt på våren, får man räkna med att ligga och vänta på bättre väder, vilket de också har fått göra i ett par hamnar. 

För oss är det bra med en "förtrupp", och SSB-radion gör att vi kan hålla kontakt med EBI var vi än är. Vårt vägval ser preliminärt ut så här, fetstil = nödvändiga stopp resten blir i mån av tid och väder. Så fram med skolatlasen när vi ger oss iväg, och följ med på resan.

 

Boulelagen har krympt väsentligt, men fortfarande möts vi onsdag och lördag på stranden. I tisdags var det tid med säsongens sista QUIZ tillsammans med engelsmännen, och efter som vi vann förra gången så hade vi gjort frågorna. Vi tyckte att vi skulle testa deras kunskap om Sverige, så vi hade många "svenska" frågor med, de brukar nämligen ha med typiskt engelska frågor. Det är 20 frågor, och vi svenskar brukar ha 10 - 14 rätt, vinnarlaget ligger mellan 12 - 16 oftast. Segrarna hade denna gång SEX rätt!!! Lite gnäll blev det om att frågorna var för svenska, men när vi svara att det är så här vi har haft det varje gång, så höll de med.  

Första, andra och tredje pris

Priserna blev det inget gnäll om däremot. Denna gång var det tre flaskor vin som stod på spel. Vi har faktiskt vunnit en gång tidigare. Våra frågor efter den vinsten var mest om Spanien, segrarna fick då en flaska punsch med en etikett som jag gjort i datorn med foto av svenskgänget på, och med texten The Swedish Pun(s)ch. Jumbopris var en paket pepparkakor. Sen hade vi också ett personligtpris, de skulle gissa hur många bilar (ni vet Sveriges mest sålda bil) det var i en glasburk, svaren variera från 30 till 1545!! Men en gissa exakt rätt 102 st. så han fick burken med bilarna. Etiketten till punschen blev mycket populär, så jag har fått trycka upp flera stycken i efterhand. 

Hej då, sol och värme från 

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

 

Den 15/8 återvände vi till Chiquitita och nu är vi farmor och farfar till världens vackraste och klokaste barnbarn, Max. Allt var så som vi lämnade det men skitigare. Det är väl typiskt när man inte själv är närvarande, så blir inget gjort! Men det skall bli ändring på det nu. Med oss tillbaka har vi min kusin Bertil och hans fru Ulla, så nu skall här bara pekas och ges order, så får Bertil jobba medan jag sitter i solen (läs skuggan) och gottar mig. 

Det var vad jag trodde. Innan vi åkte här ifrån fick vi virus i datorn, det kom med någon e-post, så nu har jag fått formatera om hårddisken och mata in allt igen, det tog bara tre dagar. Mailen verkar nu att fungera som den skall, och även programmen för navigation och till kortvågsradion ser ut att gå som de skall, så nu återstår lite inställningar och justeringar. 

Det var tack vare att B&U inte hade så mycket bagage som vi klarade oss från övervikt, reservdelar, rostfri skruv och mutter mm, mm, gjorde att väskorna var tunga och släpa på. I gengäld har vi nu vad vi behöver för att få Chiquitita klar så att vi kan ge oss av här ifrån. Bertil har städat i styrbords bänkfack, så nu åker både rigg och segel till vindsurfingbrädan (som inte kom med), och en del annat som bara har legat där till ingen nytta. Där är mycket ännu som skall kollas och fixas innan vi kan ge oss iväg, men vi siktar på att segla här ifrån måndagen den 26/8. 

Min bror Torsten, hans fru Heidi och dotter Eva, har seglat på Balearerna i sommar och kom hit till Torrevieja idag 20/8. Så nu måste vi hinna med att umgås med dem också innan Heidi och Eva skall åka hem den 23/8.  

Det går långsamt med det som skall göras, men vi har kontrollerat ankarkättingen och märkt upp den på var tionde meter. Vi har 80 meter kätting, och den är hoplänkad av fyra 20 meters längder, skarvlänkarna är inte varmgalvade som resten av kättingen, så de måste man måla en eller ett par gånger om året med mönja. Flera veckor innan vi åkte till Sverige, hade vi beställt reservdelar till Eberspächern, det är vår dieselvärmare som ser till att vi har varmvatten, och som värmer båten på vintern. Inga delar hade kommit innan vi åkte, så vi skrev en fullmakt till Rolf, en svensk som bor i lägenhet här nere. Delarna kom när vi var i Sverige, och Rolf hade hämtat ut dem. Det mesta var rätt, men inte allt, så nu kan vi inte få igång den fören vi kommer till Turkiet. Det är ju egentligen inget problem, för vi lär inte behöva någon värme de närmsta månaderna ändå, och varmvatten kan vi få när motorn går. Vi har varit uppe i saluhallen idag och köpt taggmakril.

Taggmakril med den typiska krökta sidolinjen, A-M steker två tillsammans som strömingsflundra

Den steker A-M som strömmingsflundra med dill i mellan, och till det har vi sursöt sås och kokt potatis. När vi har ätit skall vi ut en runda på stan bland alla turisterna. Egentligen så är ju vi också turister, men efter att ha varit här i 10 månader så känner man sig liksom hemma.

Hälsningar från S/Y CHIQUITITA

Stig, Ann-Margreth, Bertil & Ulla.

skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

Hej! 

Nu har jag tagit mig i kragen igen, och satt mig ner för att skriva till er. Har tagit fram den bärbara datorn och använder den att skriva på. Den vanliga datorn drar ganska mycket ström, speciellt skärmen, och nu när vi ligger för ankar gäller det att spara på strömmen.  

 

020831

När vi kommer fram till Calpe och jag kopplar från autopiloten, känns det väldigt obehagligt då ratten bara snurrar utan att rodret följer med. När jag öppnar påfyllningen för hydrauloljan till styrningen är det tomt! Med autopiloten kan jag styra, men inte med ratten, detta därför att hydraulpumpen till autopiloten sitter lägre än ratten. Har bara en skvätt hydraulolja ombord, men slår på av den, och så tar ratten igen. Går in norr om Calpe, lägger ankaret på fyra meters djup, och får bra fäste på första försöket. Ser att ingen olja försvinner när man inte styr, så jag lämnar problemet till i morgon.

Oj då, här var det tomt

020901

 

Läckan på hydraulstyrningen bekymrar mig, den skvätten hydraulolja som jag hade ombord är slut nu, så nu får jag slå på vanlig motorolja. Läckan är vid kolven till rodret, men exakt var har jag inte kunnat konstatera än. Beslutar ändå att gå över till Ibiza idag. Det blir motorsegling hela vägen, och vi spär på med motorolja. Köttsoppa med ostmacka smakade bra till lunch, ser en havssköldpadda när vi fikar vid 16-tiden. Hade den dykt upp tidigare hade det kanske blivit sköldpaddssoppa istället för köttsoppa till lunch. Kommer fram till Porto Roig 19:30, har svårt att få ordentligt fäste för ankaret, bara gräs nästan över allt. Accepterar till slut lite halvbra fäste på 7 meters djup och lägger ut 30 meter kätting, ställer in ankarlarmet på 60 meter och hoppas på det bästa. Wokad kycklingfilé med ris smakade bra även om middagen blev lite senare än vanligt.  

 

020902

Inget ankarlarm har gått i natt, så vi ligger tydligen kvar på samma plats. Efter en sen frukost åker cyklop och snorkel på, för nu skall propellern skrapas ren, men först skall den fotograferas. När vi var i Sverige, köpte jag en specialplastpåse hos Clas Ohlson, att ha kameran i så man kan fotografera under vatten. Dyker ner och tar bilden "före". Skrapar sen bort ett helt samhälle med "flervåningshus" av havstulpaner, på vart och ett av de tre bladen . Tar så bilden "efter", och eftersom det är en digitalkamera, kopplar jag bara den till datorn, och får bilderna direkt på skärmen. Något suddiga är de, troligtvis är det påsen som trycker på objektivet så att det inte kan röra sig som det skall för att ställa in skärpan, får försöka med mer luft i påsen nästa gång. 

Hittar läckan på styrningen. Rodercylindern rör sig något lite när rodret vrider och slangen till rodercylindern har inte kunnat röra sig så mycket som behövts, så det har blivit en spricka på slangen vid infästningen till cylindern. Om man nu skall råka ut för en läcka på styrningen, kan den knappast uppträda på ett lämpligare ställe. Bara till att lossa kopplingen, kapa slangen, och sen sätta tillbaka det igen. Det verkar gå bra med motorolja blandad hydraulolja, byter när vi kommer åt att köpa hydraulolja någonstans. 

Ugnspannkaka till lunch, och medan vi andra har siesta stuvar A-M om, för att få bättre sjöstuvning. Ankarlarmet går, och jag ser på navigatorn att vi draggat. Det har börjat blåsa lite mer nu på eftermiddagen, och flera båtar har kommit in och ankrat i viken. Vi kör omkring och försöker få fäste för ankaret, men ingen stans håller det. Det ligger några privata bojar i viken, och när vi ser en som blir ledig är vi snabbt framme. En fransman kom i sin gummibåt och hjälpte Bertil att få linan på plats. Kommer inte ägaren ligger vi bra här i natt. När vi sitter och äter middag, kotlett sås och potatis, börjar det regna vilket är skönt, för då sköljs saltet av från båten.  

 

020903

Efter frukost tar vi itu med nästa problem, fallet till mesanseglet har kärvat i toppen på mesanmasten. Jag gör en "patentare" med en brädbit och en bit kabelränna som jag fäster i dirken och hissar upp. Det gick inte på första försöket, men efter lite justering så lyckades det. Jag löste fallet, med det kärvande fallet, och kusin Bertil blev djupt imponerad. Vi lämnar Port Roig för att gå till Espalmador, 9 sjömil söderut, en liten ö mellan Formentera och Ibiza. Det blir motorgång de två timmar som det tog att komma dit, ingen vind som vanligt. Vid inseglingen i bukten möter vi den första svenska båten sen vi lämnade Torrevieja. Espalmador är en privat ägd ö, med en fantastisk bukt att ankra i. Stränderna består av vit sand, och även om inte vattnet är lika klart som i Söderhavet, så är det väldigt likt en söderhavsö.

En snorklingsrunda i det kristallklara vattnet för att kolla så ankaret har fått ordentligt fäste

Lunchpiazzan smakade extra bra i denna miljö, trots att den var mikrovärmd. Badbryggan hängdes på plats, och alla fyra passade på att plaska runt. Sen åkte Pyyysen i vid badbryggan. Vi åkte in till stranden och gick en runda. En bit in på ön finns det en gyttjesjö, och vi möte några som hade varit där och smort in sig med gyttja. De liknade min morfars gris Oskar (alla hans hushållsgrisar hette Oskar) när den hade hittat en gyttjepöl att rulla sig i, för de var liksom grisen inte bara insmorda med gyttja utan också nakna. Både här och på Formentera badar man ofta naken, vilket egentligen är rätt förnuftigt, varför skall man blöta ner kläder när man badar. När vi kommer ombord duschar vi alla fyra. Skönt att bli av med saltet. Till middag gör A-M tonfiskgratäng och till dessert får vi ananas, sen mår vi riktigt bra.

Två gytjegrisar

 

020904

Det blåste upp vid två tiden i natt. Botten här är ganska sönderankrad, jag stiger upp och kollar att vi inte draggar. Nej vi ligger stadigt, men jag ser en som håller på att ankra om i mörkret. Morgonen är mulen och blåsig. Efter frukost lättar vi ankar och sätter kurs mot St. Antonio, en bukt på Ibizas västsida. De första timmarna är det seglingsbar vind, men vi behöver ladda batterierna så vi motorseglar. Efter drygt fem timmar, och med uppvärmd fläskpankaka till lunch, går vi in i St. Antoniobukten och ankrar mellan en fransman och en engelsman. Båda tycker att vi kommer för nära, så vi flyttar oss en bit söder ut, och får hyfsat fäste med ankaret. Har lite strul med kontakterna till ankarspelet, de hänger sig ibland, så jag försöker smörja upp dem, får väl se nästa gång vi ankrar om det hjälpt. Bertil och jag tar Pyyysen och åker in med soporna, det blir ganska mycket av den varan. Stekt fläsk med löksås smorde vi kråset med idag.

 

020905

Lugn natt, men båtarna som ligger här för ankar rör sig lite olika, så det gäller att se upp den första tiden så att man inte kolliderar med någon. Det går nämligen inte alltid att lägga sig så långt ifrån varandra att man har helt fritt spelrum. Man får lita på att om vinden eller strömmen vrider oss, så vrider sig de andra båtarna runt omkring på ungefär samma sätt. Vår ankarboll blåste sönder i fjol på Menorca, jag lagade den då med en sopsäck. Nu har Ulla suttit ett par dagar och sytt på ett nytt tyg för hand, och under en mindre ceremoni hissades den nygamla ankarbollen, som nu är störst bäst och vackrast.  

Efter halvelvakaffet, sjösattes Pyyysen, pumpades och sen bar det iväg in till stan för att proviantera. I en av turistaffärerna hittade vi lite delikatesser så som smörgåsgurka och knäckebröd. Resten handlade vi i Consum och på grönsaksmarknaden. Nu fick Pyyysen visa vad den dög till, tre fullvuxna personer plus A-M och femton bärkassar, två tolvvolts batterier också el-utombordaren. Jodå, vi kom fram även om vi blev lite blöta i rumpan, men det hör till när man pyser omkring på havet så som vi gör. Underbart goda musslor med vin till lunch, där efter siesta. På eftermiddagen åkte vi in till andra sidan av bukten, där de flesta hotellen ligger, och strosade omkring lite. Åter ombord åt vi Hackebiff med sås och potatis. 

 

020906

Frukost, och sen behöver Pyyysen sin snart dagliga dos med Sikaflex. Denna gång är det inte luft som läcker ut, utan vatten som läcker in. Halvelvakaffet inmundigas 09:45, och sen avgår Pyyysen mot staden. Än en gång får stackars Pyyysen släpa på minst 350 kg på vägen tillbaka till Chiquitita, och det gör den utan att luften går alldeles ur den. Stekt korv, ägg och potatis till lunch. Sen tvättas friborden, några rostfläckar som bildats under vintern tas också omhand. Middagen bestod av smörstekt sjötunga (lenguado tigres) med kokt potatis och desserten till Bertil och mig var flan.

 

 

020907

Lugn natt. I dag skall vi gå till en vik som ligger på NÖ delen av Ibiza, därifrån skall vi sen gå över till Mallorca i morgon. Vi lämnar St. Antonio efter frukost för motor, men efter en stund kommer det vind så vi rullar ut genuan, och drar av på motorvarvet lite. Kusten här är mycket vacker, med klippor som stupar ner i havet, och gröna pinjeklädda kullar bakom. Efter fyra timmar är vi framme i Cala Portinax, en av de vackraste vikarna på Ibiza. Vi har nästan hela viken för oss själv, endast en till seglare ligger här. Längst in i viken ligger där ett par hotell, och där vi ligger, vid vikens västra strand finns ett hotell och en liten sandstrand. 

I morgon går vi till Mallorca.

Hej så länge från,

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

Ulla & Bertil

 skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

 

Hej hopp! 

Här kommer en ny rapport från livet ombord på S/Y Chiquitita. Först bara en liten påminnelse. Som ni vet skall ni inte sända bilder eller andra bihang, utan bara text inskriven från tangentbordet. Anledningen är ju att vi sänder och tar emot mailen med mobiltelefon, och det kostar skjortan att ta emot bilder eller andra filer med mobilen. 

 

020908

Klockan ringer 06:00, idag skall vi gå till Mallorca. Lämnar Portinax vid sjutiden, och när vi kommit på kurs mot Mallorca serveras frukosten. Sen går det sin gilla gång, dvs. motorsegling, halvelvakaffe, lunch, fyrakaffet och så Mallorca. Efter ett par om-ankringar ligger vi på plats i Palma Nova. Här ligger redan två svenska båtar, S/Y Anna af Bua med Anders ombord, och Xanadua som seglas av Uno. Ja, seglas och seglas, han har legat för ankar här de senaste fem åren. Båten är för övrigt byggd av honom själv på Maringruppen på ön i Limhamn, i samma lokaler där jag hade Skippers Marinelektronik! Träffade honom här redan förra året då vi var här, det var då vi kom underfund med vårt "förhållande". Grillad kyckling med stekt potatis duger utmärkt till middag. 

 

 

020909 

I dag skall 75% av sällskapet åka till Ikea, vi behöver nya kuddar. De inhemska butikerna har bara kuddar som påminner om ett hoppackat fyra-mans tält, långsmala och hårda, men vi behöver kvadratiska kuddar som passar i våra örngott. Jag kör in dem till kajen med Pyyysen, och sen återvänder jag för att ta itu med radarn. Tyvärr får jag inte den att fungera som den skall, så jag skickar ett "hjälp mig" mail till Boatnav. KV-radion lyckas jag bättre med. Efter att ha bytt en av sluttransistorerna och ett motstånd går den igen. Under arbetet med radion och radarn draggar vi två gånger, och ena gången har jag en förtöjningskätting med upp på ankaret. En lina om den, och sen sänka ankaret igen är den metoden som måste till. Sen gäller det att ha gjort en ryckknut på linan så man slipper kapa den. De 75% skulle ringa när de ville bli hämtade, men jag hade inte märkt att laddaren till mobilen lagt av, så min mobil fungerade inte. När jag tillfälligtvis kom ut i sittbrunnen ser jag de 75% stå på kajen och vifta. De hade hittat till Ikea, ätit gravlax och köpt kuddar, åkt mycket buss och naturligtvis gått en massa. SMS till yngste sonen för han fyller år idag. Kinagryta med ris till middag, och innan kojdax får jag bekräftelse på att radion fungerar. Jag pratar med Sylvia, som ligger i Västindien sen sju år tillbaks med en båt som har ett vackert namn, nämligen Chiquitita. 

 

 

020910

I dag skall vi gå in till hamnen Portals Nous, som ligger en kvarts gångtid härifrån, och tanka vatten. Det finns en vattenautomat där, man stoppar på en Euro, sen är det meningen att man skall få vatten under tre minuter. Inte fungerade den inte. A-M och jag jagade runt efter en marinero, och när vi väl fått tag i en, skulle han i sin tur ha tag på en servicetekniker. Efter en halvtimma kom en "tekniker" och fick igång vattnet. När den första Euron var slut, slutade också automaten att fungera. Vi får tag på marineron igen, han öppnar boxen och tittar förtvivlat in i den. Då berättar A-M för honom att jag är expert på automater, han ger mig nycklarna och säger, då kan du säkert mer än mig om detta, så hjälp dig själv. Jag tankade fullt, men lade för skams skull fyra Euro i kassalådan innan jag stängde. Under tiden har A-M gett sig iväg till Mercadona, det skall finnas ett sådant en bit in åt land. Efter tre timmar kommer hon tillbaka, släppande på kassar och den överlastade shoppingvagnen. Hon såg ut som en gårdfarihandlare. Man skulle kunna tro att hon provianterat för Atlantöverfart, och vi som bara skall segla till en vik ett par timmars gång härifrån. Vi återvänder till vår ankarplats, och efter middagen som var fisk i ugnen med bakad potatis, tar vi Pyyysen in till land. Kvällen avslutas med att vi söker upp en Crêpeseria som vi brukade besöka då vi åkte hit när barnen var små, dvs för 25 år sedan. Crêpeserian finns kvar, så crêpes med jordgubbar, glass och grädde tar alla utom A-M som istället väljer med banan och likör på sin. 

 

 

020911

Frukost, och sen gör vi Chiquitita klar för avgång. Vid halvtiotiden spelar vi upp ankaret, och kursen sätts till 138º. Efter ett par minuters gång ser jag ett föremål i vattnet, vi ändrar kursen, och upptäcker att det är en liten badbåt, knappt en meter lång, med en hink och spade i. Den har naturligtvis blåst ut från kusten, och vi bärgar den. Nu äger jag plötsligt sex båtar, så i fortsättningen får väl min titel bli redare. Efter ett par timmars motorsegling är vi i Cala Pi. Utan att gå in på det närmare, så skall ni veta att det tog oss hela eftermiddagen och ankra. Nu ligger vi med ankaret snett babord, en lina fäst i en betongklump snett styrbord och en lina i aktern in till berget bakom. Mycket jobb, men det är det värt, viken är bara så fantastisk. 25-30 meter höga klippor på båda sidor, 30-50 meter bred, 2-300 meter djup och med en sandstrand längst in. Här åt vi vår lunch, nybakat bröd direkt från ugnen med div. pålägg. Och nu skall vi äta middag, wokad Chili con carne. 

 

 

020912

Efter frukost gör vi single-up, vilket idag betyder att vi tar hem förtöjningen i berget och lossar linan från betongklumpen på botten. När vi sen är klara att gå, är det bara ankaret som skall upp. Lämnar vid halvtiotiden, och sätter kurs 130°. Skall runda Mallorcas SV-spets, och sen gå till Portocolom. Får bra förbindelse med Rune i Berlin på SSB-radion, och även Leif i Långträsk och Sigvard i Kalix kommer in. Pyyysen med tillnamnet Pytsen eftersom den måste ösas så ofta, får sin dagliga dos med Sikaflex. Den har blivit beroende av detta, och den nöjer sig inte med att man kletar på det, utan idag fick jag ge den det intravenöst. 15:30 tar vi den enda lediga bojen i Portocolom, sen tar vi en "ankrare" trots att vi inte ankrat. Vi stannar här några dagar, skall hyra bil och se lite av Mallorcas inland.

Hälsningar från

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

Ulla & Bertil

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

 

020913

Tur att man är i Spanien i dag, här är nämligen fredagen den 13 en lyckodag, men det gäller kanske inte utlänningar. Jag vaknade i natt av att det regnade på mig. Efter att ha stängt alla luckor kunde jag somna om. På morgonen drar den ena skuren efter den andra förbi. Vi som har beställt bil till i dag för att köra en runda på Mallorca. Strax före nio ljusnar det och regnet upphör, så vi pumpar Pyyysen och fräser in till land. Bertil och A-M går och hämtar bilen, medan Ulla och jag drar upp Pyyysen på slipstället där den kan ligga under dagen. Halvelva var vi i Montuïri, så där skulle vi ha kaffe. Vi hittar stället med stort S. Det har säkert sett likadant ut sen romartiden, och en del av gubbarna har nog suttit här sen dess. Vi beställer kaffe och ostsmörgås. Vi får varsin tallrik med tre rejäla skivor hembakat bröd, doppat i olivolja, täckta med ost, skivade tomater och ovanpå oliver och spanskpeppar. Även om byggnaden och inredningen verkade vara från romartiden, så var toaletterna bland det renaste och modernaste vi sett på länge.

 

 Mallorca är så mycket mer än bara kust, bad och vatten 

 

Tvärs över ön kör vi. Över bergen, 1100 meter, och ner till Sóller på öns norrsida. Fortsätter sen österut bland bergen, och äter lunch på en vägkrog där vi också tankar. Sen tar vi sikte på Porto Cristo med sina grottor. Den första grottan vi kommer till, där vill de ha 9,50 Euro i inträde. Det tyckte vi var dyrt, så vi åkte vidare till Drakgrottan. Där kostade det "bara" 7,50, men dagens sista visning hade startat för en kvart sen! Ja, skit samma för min del, jag kommer nog ändå att få gratis inträde till underjorden en dag. Vid 18-tiden var vi tillbaka i Portocolom. Där passade vi på att handla "tungt" nu när vi hade bil. Tillbaka på Chiquitita värmde vi en pizza som vi delade på, vi var trötta men inte hungriga, bara lite sugna. 

 

020914

När det är lördag, är där marknad på torget här i stan. På vägen in tar vi en sväng med Pyyysen bort till Catja, en motorseglare från Nynäshamn. Paret ombord berättar att de övervintrat i Alicante och att de legat här i tre veckor. Medan spinnsidan går till matbutiken, går Bertil och jag till Ferreterian (järnhandlarn) och skaffar lite tillbehör till Chiquitita. Då vi återvänt ombord lyfter vi Pyyysen, vänder upp-och-ner på den efter att tagit ut inredningen, och börjar söka efter var det läcker in vatten. Hittar "bara" 8 ställen, några större och några mindre. Efter mycket torkande, slipande och kletande med Sikaflex, tycker vi att vi gjort ett gott arbete, kanske har vi lyckats avvänja Pyyysen från sin dagliga sika-dos. Till middag har A-M och Ulla gjort en underbar gryta på kycklingfilé i woken. 

 

020915 

Idag är det valdag. Vi väljer att förtöja Pyyysen i bojen, och köra in Chiquitita till kaj för att tanka diesel. 270 liter går det i tankarna, och det kostar 200 Euro. Att vi lägger Pyyysen på bojen under tiden vi tankar, är för att ingen skall ta den när vi tankar. Bojarna är eftertraktade att förtöja vid. Vi får betala ungefär 45 Skr. per dag för bojen, det kostar mellan fem och tio gånger så mycket om man vill ligga vid kaj. Resten av dagen använder Bertil och jag till att installera en termostat på motorn, och koppla in den så att cirkulationspumpen till varmvattnet startar automatiskt och ger oss varmvatten när motorn blivit varm. Under lunchpausen serverades rökt lax med gravlaxsås, rostat bröd och paté. 

Flaggreparation, ett ständigt återkommande arbete. Vi förbrukade 3-4 st. 2,75m flaggor/år

Spinnsidan har fortsatt sitt sömnadsarbete, bla. har tre flaggor blivit reparerade, så för tillfället är allt helt i flagg-garderoben. Idag firar vi att det är en månad sen U&B mönstra på. Det sker med hjälp av matjessill, kokt potatis och snaps. 

 

020916

06:00 ringer klockan, jag drar mig en kvart, men så hör jag att Bertil är igång med att göra Chiquitita sjöklar, så då stiger jag också upp. 06:45 släpper vi bojen i Portocolom, och sätter kurs 43° för att gå till Menorca. Distansen är 41 sjömil (multiplicera med 1,852 så får ni det i kilometer), och med 5 knop så skall det kunna avverkas på drygt 8 timmar. Det är lovat SÖ-Ö-lig vind med styrka 3-4 Beaufort (5-7m/s), men än ligger havet spegelblankt. Efter halvelvakaffet kommer en lite större fågel flygande, och efter ett par landningsvarv sätter den sig på mantåget. Det visar sig vara en Nattskärra, normalt väldigt skygg, men denna ser trött ut, och efter en stund verkar den att sova. 15:45 är vi framme i ankarviken på Menorca, hittar lä bakom en udde efter att ankrat om en gång.  

 

020917

Natten blir ändå gungig, så på morgonen flyttar vi till en vik en 1/2-timmes gång där i från. Väderrapporten 10:40 säger ökad vind, så vi bestämmer oss för att gå till Mahon omgående. På vägen till Mahon passerar vi ett hotell dit Nils-Arne, en radiokontakt från Limhamn anlände i går. Ankrar i inloppet till Mahon första natten i en helt skyddad vik. 

 

 

020918

Går in till Mahon, och efter att ha behövt flytta oss en gång, fick vi plats vid brygga 6 längst in i viken. Hygglig engelsktalande hamnkapten som kortade ner Chiquitita till 12 meter, och nöjde sig med 30 i stället för 47 euro per natt. Vi tog fyra nätter. Lite problem med strömmen på bryggan, men snart gick tvättmaskinen för fullt. Mahon är en mycket vacker stad, rekommenderas, men dyr att leva i. 

 

020919

Det tvättas och fejas, handlas och turistas. 200 meter från oss ligger ett gin-destelleri. Utöver gin gör de också likörer av olika slag, men det bästa av allt är att det är gratis provsmakning. I butiken står ett femtiotal flaskor och några hundra glas på ett bord, och det är bara att prova på de sorter som man önskar. Skulle mot förmodan ingen sort smaka, ja då är det bara att knalla ut igen med ett par stärkande glas innan för T-tröjan. 

 

020920

Ingen ström på bryggan idag, och vi som har mer tvätt. Startar elverket, och efter lite mixtrande (det ger tydligen lite för hög spänning när frekvensen är rätt) går det att köra tvättmaskinen. Strömmen kommer tillbaka lagom till vi är färdiga med våra två maskiner.

 

020921

Har gett mej på och ta fram några kort till U&B som de vill skicka i brev härifrån. Mycket strul, svårt fixa papper och sen tar färgpatronerna slut osv. osv..... Men skam den som ger sig, till slut blev där ett skapligt resultat. Väderrapporterna står sig, så i morgon bär det av mot ett nytt land, Italien, närmare bestämt sydvästra Sardinien. 

 

020922

Åskan började mellan 6 och 7, sen kom regnet, åskan kom närmre och blev intensivare. Vid 9-tiden var den bara ett avlägset muller. Vi står i startgroparna för att segla till Sardinien. Räknar med att det tar två dygn. Enligt prognosen får vi mycket vind 7-8, och grov sjö 2m mot slutet, men den skall komma akter ifrån så vi får väl hoppas att den inte blir för besvärlig. Halvelvakaffet är på gång, sen seglar vi, men innan dess skall jag skicka detta till er. Nästa gång hörs vi från Italien. 

Hälsningar från 

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

Ulla & Bertil 

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

Hej från Sardinien, vi fortsätter där vi slutade. 

020922

En regnskur kommer naturligtvis när vi lägger ut, och den följer oss hela vägen ut till havs. Bra vind en bit från land, och vi sätter kurs på Sardinien 195 sjömil föröver. Vinden blir svagare så vi stöttar med motor. Sjön är betydligt grövre än vad som var lovat, så det är enklast att stå och äta pizzan som A-M serverar. Ulla och A-M går till kojs, medan Bertil och jag börjar på våra två timmars vakter. Svarta moln med åska börjar dyka upp vid horisonten och vinden ökar något. 

 

020923

Då jag går på min vakt klockan 03:00 har vinden ökat så pass att innerstagsegl och storsegl är lagom mycket. 03:15 blir det plötsligt vindstilla, den varningen tar jag på allvar, och så snabbt jag kan rullar jag in innerstagseglet och kallar upp Bertil på däck. Minuten efter är stormen över oss. Den kommer med en sådan kraft och hastighet att Chiquitita vräks ner till relingen, och sätter sen av i galopp. Innan jag hinner styra upp henne mot vinden låter det som om någon sköt åtta skott i snabb följd med pistol. Det var de åtta yttersta segeltravarna som håller storseglet till bommen som small av. När jag väl fått Chiquitita upp 15º mot vinden skötte hon sig perfekt. Med 20º roder balanserade hon mot vinden och gick framåt med 1,5 knop. Efter en timme hade vinden gått ner till mellan 17-20 m/s, den var 25-30 i början, så då kunde vi ta in reven i storseglet. Med bottenrevad stor och innerstagsegel lade vi henne på kurs igen, det blåser 15-20 m/s och hon gör 5,5 - 7,5 knop på de 30 m² segel som är uppe. 

Så här fortsätter det även under dagen, vinden varierar lite mer, mellan 10 - 20 m/s. Vågbergen växer till sig, och blir bara större och större. När de var som störst, såg de ut som trevåningshus, både då man tittade upp på dem nere ifrån vågdalen, och då man var uppe på toppen av dem och tittade ner i vågdalen. Både Bertil och jag var trötta eftersom vi inte sovit något. Maten hade det också blivit lite si så där med, Ulla och A-M låg mest i sina kojer. När det blev mörkt slapp man se den grova sjön, och tro det eller ej, det kändes faktiskt bättre så. Chiquitita uppförde sig exemplariskt och autopiloten höll henne på kurs hela tiden. 

 

020924

När fullmånen kom upp såg det ut som vi seglade i smällt tenn. Vågorna var fortfarande höga, men slätare och avståndet mellan dem större. Chiquitita kastades inte längre mellan dem, utan gled uppför och nerför dem. När det ljusna började vinden vrida så vi fick den rakt akter ifrån, då blev vi tvungna att avvika från kursen för att ej råka ut för en slänggipp. Vinden avtar och vi tar ner storseglet, startar motorn och lägger henne på kurs igen. Motorn vill inte varva upp, den stannar på 2000 varv, och vid motsjö sjunker det ytterligare vilket betyder skit i bränslefiltret! Det var naturligtvis bottenslammet i tankarna som rörts upp i den hårda sjögången. Vi rundar sydspetsen på S:a Antioco, och knappt två timmar senare är vi på väg in i hamnen. 

 

Motorn går med samma varv som tidigare, och jag siktar in mig på tvärkajen längst in i hamnen. När jag drar av på gasen så svarar inte motorn då jag på nytt ger gas, den fortsätter bara att gå på tomgång. Vinden för oss snabbt mot den grunda delen av hamnen, och jag rusar fram och släpper ankaret som hängt i beredskap. Ett par meter från grundet sträcker kättingen upp, och Chiquitita stannar. Hur jag än försöker går motorn bara på tomgång. Vid middagstid hade jag pratat med en radioamatör uppe i Älvsbyn som varit bogserbåtsskeppare och nämnt mitt filterproblem, han sade då att om man stannade motorn och lät den vila en halv minut, så gick det sen att köra igen en stund. Jag prövar detta, och det fungerar. I med växeln 1800 varv på motorn, och upp med ankaret. På kajen står kustbevakningen och tullen, det är deras kaj vi siktar på. Bertil hinner precis lagom få över en lina innan motorn stannar. Efter att förtöjt fören vinschar vi in aktern till kajen. Som tur är, så pratar några i "välkomstkommittén" engelska, och när de får reda på vårt problem får vi tillstånd att ligga kvar så länge vi behöver. När vi senare på eftermiddagen går upp till deras kontor med våra papper, klagar de på att försäkringsbrevet är för gammalt. Vi glömde ta med det nya när vi var i Sverige, och nu vill de att vi skaffar fram det. Mailar till Alandia att de skall maila oss en kopia. Efter middagen, chili corn carne, överlät vi oss till medvetslösheten.

 

020925 

Åter vid medvetande, efter frukost och städning, går vi in till stan, ungefär en kilometer. Verkar trevlig. Hittar en bra skeppshandel där vi köper nya segeltravare, bränslefilter och gästflaggor för Italien och Grekland, Turkiets hade de inte. När vi kommer tillbaka sätter vi igång med att byta filter, och ser över Chiquitita i största allmänhet. Självaste Commendanten kommer i sin vita "svid", och ber oss förhala Chiquitita en båtlängd framåt, för det skall komma en helikopter och landa på hamnplan. När hkp landar blåser den en massa grus på oss, både inombords och på däck. Bertil fick sopa däck, och jag fick sova i en grusbädd. Två strykarhundar har tagit till sin uppgift att bevaka Chiquitita, så de ligger troget på kajen. Är de inte där, kommer de så fort vi visar oss. Till slut kan vi inte låta bli att mata dem med lite rester. Själva blir vi matade med kotletter. 

Glada städmadammer i arbete

020926

Nu känns det som om vi återhämtat sömnen, och vi gör en proviantrunda på stan. En vacker och trevlig stad, som ser ut att ta emot campingturister på sommaren. Hela dagarna kommer det lastbilar och traktorer på vägen med blåa vindruvor från Sardinien. Det måste finnas en vinfabrik här ute på Sa. Antioco. Något lokalt vin hittade vi däremot inte i affärerna. Priserna verkar ligga lite högre än i Spanien, kycklingfilé 8,20 euro och kotletter 6,30 euro. Efter siestan går A-M och jag för att titta på utgrävningarna från romartiden, blir insläppta för pensionärspris 1,50 E, men blir ganska besvikna. Inte speciellt mycket att se, och alla texter bara på italienska. Till middag blir det ett par skivor oxkött till oss, och ett par bitar gammal pizza till hundarna. 

 

 

020927

Får svar från Alandia att de inte kan maila en kopia, utan måste ha ett faxnummer. Skickar dem kustbevakningens faxnummer, och får commendantens tillstånd att avgå innan de fått faxet. Skannar för säkerhets skull in det gamla försäkringsbeviset, ändrar datum, och skriver ut ett ”giltigt” så vi slipper mer problem med det. Lämnar hamnen 11:45, och seglar med akterlig vind för genuan med 5-6 knop mot Sicilien. Ligger 170 Ah back på batterierna, så under tiden jag skriver detta till er låter vi motorn gå. Har ätit lunch, pizza, vad annars när man är i Italien, och i skrivandets stund lyser solen, vinden är 4-5 Beaufort, akterlig så vi rullar en del, och vågorna som kommer akter i från är 0.5-1 meter. Vi har 195 sjömil kvar och gör 5,5 knop.

 S/Y CHIQUITITA

Hälsningar från det blå Medelhavet,

Stig & Ann-Margreth, Ulla & Bertil

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

Hej alla trogna läsare.  

Vi har inte hört något om det här på Sicilien, men förstår att det måste vara en utbredd epidemi som drabbat speciellt syd Sverige. Några har dock klarat sig, men hos alla er andra hoppas jag att den fingerinflammation som ni drabbats av, och som tydligen gör så ni inte kan skriva, inte skall bli kronisk. Det måste vara något sådant som hänt, för det är väl inte så enkelt att ni bara är lata. Det är många av er som vi inte hört av på lääänge. Hur som helst så är det viktiga att ni tycker om och läsa våra brev, men det gör inget om ni själv också skriver en rad till oss emellanåt, så att vi också har något att läsa. 

Hälsningar

Gnälle 

 

 

021002 

Kommer iväg mot Milazzo klockan 12:00. Svag motvind, motorn på 1800 varv, och vi gör 4,5 knop. Havet ligger blankt, och det mest upphetsande som hände var de rester vi åt till lunch, och den i samband med överfarter snart obligatoriska ugnspannkakan som serverades till middag. 

Delfinbesök

021003 

Natten är stjärnklar, och månen kommer inte upp förrän vid tre tiden, så det är svart som i ett sméarsle. Som vanligt är soluppgången ett fantastiskt färgspel. Strax efter halv tolv kommer de, delfinerna. Ett femtontal av dessa underbara varelser simmar framför och bakom Chiquitita, tyvärr dock inte riktigt nära. Det är de första delfiner som vi ser på vår väg mot Turkiet, så Ulla och Bertil blev väldigt glada över besöket, även om de inte kom riktigt nära denna gång. A-M:s bakoff är i gång, så vi får nybakat bröd, ost och minestronesoppa till lunch. Klockan hinner bli 16:30 innan vi är på plats i marinan i Milazzo. Prutar hamnavgiften från 34 till 30 euro, och bestämmer oss för att stanna tre dagar. El och vatten betalar man separat enligt ett "portionssystem", man får en viss mängd tilldelad, och när den är slut får man begära en ny. Vi har inte riktigt förstått hur mycket man får, men det verkar vara snålt till taget, det räcker bara några timmar. Om vi förstod marineron rätt skulle en sådan portion kosta 5 euro! Staden verkar trevlig och vi ligger mitt i den. Färdiglagade kycklingbitar köpta i St. Vito, tillsammans med ris blev en smarrig middag. 

 

021004 

A-M och Ulla går på stan för att inspektera och proviantera. Bertil tvättar Chiquitita med det dyra köpevattnet, och jag skriver brev till min kusin. I ett tidigare brev skrev jag att vi seglade förbi ett hotell på Menorca där en radiokompis var på semester, vad jag glömde nämna var att han och hans fru kom och hälsade på oss i Mahon på lördagen. När vi satt och pratade med dem ombord på Chiquitita, kom det fram att vår faster hade varit hemhjälp hos dem under många år. Faster Karla lever inte längre, men hennes dotter kan kanske ha glädje av att få veta hur liten vår stora värld är. A-M och Ulla har köpt musslor till lunch, inte så stora, men välfyllda, och fantastiskt goda.

Soluppgång över Sicilien

Efter siestan går vi en runda på stan. Milazzo grundades av grekerna för 2700 år sedan, och även om vi inte hittat några byggnader från den tiden, så märks det på charmen att staden är gammal. När man är i Italien måste man äta glass. Vi hittar en gélateria, och köper varsin riktigt smaskig strut som de fyller med glass som är mittemellan hårdglass och mjukglass. Naturligtvis finns olika smaker, så det är svårt att välja, men då vi testar varandras visar det sig att alla är lika fantastiskt goda. När vi kommer ombord igen blir det lövbiff med sockerstekta potatisar. 

 

021005 

Jag behöver nya patroner till skrivaren, så jag går till en pappershandel och köper en svart. Färgpatronerna var de allt för dyra med, dessa hittade Bertil och jag senare till rätt pris i en datoraffär. På fiskmarknaden inhandlas en strumpebandsfisk, ja den heter faktiskt så på svenska (Lepidopus caudatus). Den påminner om en horngädda, men är större, kraftigare och saknar näbb, dessutom har den mycket större ögon.

Strumpebandsfisk (Lepidopus Caudatus)
dessa var cirka 1,5 m långa

Filéad och stekt blev det en härlig lunch tillsammans med bröd. Vi tittar lite närmre på ettappen Italien - Grekland, men väntar med att bestämma vägval till dess vi har en väderrapport. Kasslerkotlett med potatismos, rivna morötter och ärtor smakar bra som middag. 

 

021006

Det börjar regna kraftigt vid halv-fyra-tiden. Fördelen var att det fick tyst på tyskarna som satt och pratade i sittbrunnen på charterbåten vid sidan om. Nu kanske man kan få sova. Regnet fortsätter på förmiddagen, och först vid middagstid lyser solen över hamnen. Runtom är det fortfarande svarta moln. Vi beslutar att ligga kvar ytterligare en dag. En engelsk båt från Southampton, kommer in och lägger sig bredvid oss. De har tidigare träffat på Torsten två gånger och visste att han var min bror?? Dessutom hade de sett vår båt (flagga) i Torrevieja! På väg hem efter kvällspromenaden köpte vi med oss grillad kyckling med pasta och potatis som vi åt ombord. 

 

 

021007 

I dag tänker vi segla till Messina, staden som gett namnet åt sundet mellan Sicilien och Italien. När vi skall betala hamnavgiften vill de ha 20 euro för el och vatten, jag protesterar och protesterar och protesterar, 20 euro för tre timmars ström aldrig i livet säger jag på min hemmasnickrade italienska. Det där med "aldrig i livet", ångrade jag omgående när jag tänkte på att det var Sicilien som vi var på, och när jag såg marinerons illmariga min. "Hur mycket vill du betala då" frågar han, och jag drar till med 5 euro, "Ok 5 euro det är du som bestämmer" svarar han?!?! När vi är klara att lämna kaj, har det dragit upp mörka moln på himmeln, men vi kommer att ha med vind, så vi tycker att vi kan gå ändå. Kör loss Chiquitita från bryggan på ett spring, och lyckas trots små marginaler och hård sidvind göra en snygg avgång. Rullar ut 3/4 av genuan och Chiquitita drar iväg med 7-8 knop. Efter en halv timma har vi inte längre lä från land, så sjön växer, och vågorna ökar till 2 meter.

Hårt väder utanför Sicilien

Vinden ökar också och nu gör vi över 9 knop på surfarna, borde minska segelytan, men så länge vi har det akter ifrån går det ju bra. Så tittar jag ut över babords reling, 100 meter bort är vågorna tillplattade, och det bara ryker vatten ett par meter över dem. Jag skriker till Bertil, "seglet måste in", och han släpper på skotet samtidigt som jag börjar veva in genuan, men i samma ögonblick är det över oss. Chiquitita trycks ner så att vattnet spolar över skarndäck, lovar upp mot vinden, genuan piskar och slår, och jag vevar på för allt jag är värd för att få in den. Det känns som evigheter, men det tog nog bara en dryg minut, så var genuan inrullad, och jag var totalt slut. Innan vi var framme i Messina, hann det komma ett par körare till och några kraftiga regnskurar, men nu hade vi bara innerstagseglet och stöttade med motor. En marinero kommer ut med gummibåt och visar in oss på plats, 33 euro inkl. el och vatten kostar det här. Angöraren smakade extra bra idag! A-M serverar en mycket smaklig snabbpaella till middag, sen får våra trötta kroppar vila. 

 

021008 

Vi beslutar att ligga kvar en dag till, vill titta på Messina, nu när vi är här ändå. Under förmiddagen städar A-M och Ulla, medan Bertil och jag har hittat en ny läcka på Pyyysen som vi engagerar oss i. En ny variant på tomatsoppa till lunch smakar utmärkt, och sen siesta. Vi promenerar mot vad vi tror är centrum av staden.

Trafiken på Sicilien var helt galen.

Skall man gå över gatan är det med livet som insats. De kör som galningar. Övergångsställena verkar vara en modern variant på ättestupan och trottoarerna är parkeringsplatser. De tre filerna på huvudgatan är fulla i båda riktningarna, och mellan bilarna kör motorcyklarna slalom. Men trafiken står inte stilla, ordet rusningstrafik kan inte vara mer träffande än här, noll till hundra, och sen hundra till noll är det som gäller. Sicilien har 5,2 miljoner invånare, och alla verkar vara här i Messina, och ha en bil eller motorcykel. Vi handlar lite i en supermercat, och är lyckliga när vi helskinnade lyckas återvända till Chiquitita. A-M åstadkommer en köttgryta i woken som smakar gottgottigottgott. 

 

021009

Planerar att gå till Sant Elia på Italiens tåspets, men först skall vi till Reggia snett över sundet och tanka diesel. När vi seglat en bit mot Reggio ökar vind och sjö, och när vi efter två timmar går in i Reggia beslutar vi att stanna där och avvakta vädret någon dag. Det var upptaget vid tankbryggan, så vi lade oss vid stadskajen där två andra segelbåtar redan låg. Här ligger vi bra och gratis, vi väntar med att tanka tills vi skall gå här ifrån. 

Växlande väderhälsningar från 

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

Ulla & Bertil

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

γεια τώρα είμαιKefallinia 

Förstår ni inte vad där står? Tycker ni det är grekiska för er? Det kan bero på att det är grekiska, vi är nämligen i Grekland. Men låt oss fortsätta där vi slutade.

 

 Här gör Chiquitita skäl för namnet, (mycket liten flicka eller baby) annars var hon rätt lagom

021010

Vi ligger kvar vid stadskajen i Reggio, på Italienska fastlande. Vädret är ostabilt, växlar mellan sol, regn, kuling och åska, och ofta mycket snabbt. Siroccovinden (sydlig vind) står sig, och eftersom vi skall gå söderut avvaktar vi ytterligare någon dag. Detta är en ganska stor stad, med färjeförbindelse till Sicilien och Malta. Det gör att hamnen är lite orolig. I morse vaknade vi av att det ryckte till i förtöjningarna, och med en smäll brast förlinan.

Ibland liknar det mer ett spindelnät än en förtöjning

Det var en färja som körde ut ur hamnen lite för fort, och vi hade för korta och för stumma förtöjningar. Vi, liksom så många andra, använder ibland gamla skotlinor att förtöja med, och även om de skall hålla för många tusen kilo, så är de för stumma och brister då sexton ton rycker i dem. Vi har fått flytta fram ett par båtlängder, för det skall komma in ett stort fartyg och lägga sig akter om oss. Vi är nu förtöjda med två tums treslaget rep istället. En taxichaufför som kallade sig skeppsmäklare har varit här och erbjudit sina tjänster, hygglig och trevlig, men hade bara italienska på språkmenyn. Lunchen består av bröd med diverse pålägg bl.a. en mycket god paté. Tröjan som A-M fick i födelsedagspresent av mig, hon fyller nämligen år idag, var tyvärr för liten, och de hade ingen annan som passade henne i varuhuset där jag köpt den, men hon fick pengarna tillbaka. Vi hade tänkt gå ut och äta idag, men vi vill inte lämna Chiquitita här utan tillsyn på kvällen, så istället blir det biff med grönsaksgratäng ombord. 

 

021011

Det regnar och blåser rejält på förmiddagen, så vi beslutar att ligga kvar en dag till. Det provianteras för sex dagar, för vi räknar med att gå här ifrån i morgon, och i nästa hamn verkar det vara dåliga provianteringsmöjligheter. Tomatsoppa med stekta brödtärningar till lunch. I hamnen här ligger två före detta svenska färjor, en Stenafärja och en gammal Ölandsfärja, men ingen av dem verkar vara i trafik. Dagen avslutas med stekt fläsk och löksås. 

 

021012 

Hyggligt väder, även om vinden fortfarande står i söder, så vi beslutar att gå de 20 sjömilen söderut till nästa hamn. Pratar med Lars på EBI över SSB-radion, de har bara ett par timmar kvar till Kemer, deras vinterhamn i Turkiet, och eventuellt även vår vinterhamn. Han lovar att rapportera hur där är, och om det finns plats för oss, nästa gång vi har förbindelse på SSB:n. A-M förbereder några mackor inför seglingen söderut, sen går vi till tankbryggan och tankar 280 liter diesel för 0,91 euro / liter, dyrt!!! Under tiden vi går söderut i Messinasundet ökar vinden, och det kommer några regnskurar. Strömmen sätter mot oss, så emellanåt gör vi bara tre knop, men när vi kommer ut ur sundet, och sätter kurs mot öster slipper vi strömmen men vinden tar i ytterligare. Vi får hamnen Saline Joniche i sikte, och styr mot hamninloppet. På grund av mitt dubbelseende har jag svårt att bedöma avstånd, men det ser mycket konstigt ut då vi närmar oss hamninloppet, det ser ut som om hamnen är full av sand! Vi gör en sväng och kommer tillbaka mera rakt in mot hamnen, vi tror inte våra ögon. Hela hamnen är igensandad, och i själva hamninloppet, mellan pirarna, har havet byggt upp en sandvall på minst en meters höjd. Enligt pilotboken var hamnen endast ett par år gammal men tydligen felplacerad.

Hamnen har fortfarande igensandat hamninlopp på Googles kartan 2010. Det gick tydligen inte att hålla Saharasanden borta.

Vi ser några master bakom pirarna, men om de båtarna ligger i vatten, eller står på land kan vi inte se, de kan i alla fall inte komma ut där ifrån. Nu gäller det att hitta en annan hamn. Nästa hamn i färdriktningen ligger 8-10 timmar bort, vi kommer att vara där efter midnatt, det var den hamnen som EBI hade varit i för ett par månader sedan, och i morse när jag pratade med Lars, sade han att vi skulle vara försiktiga när vi gick in där, för den var delvis igensandad. Även den kan ju nu vara helt igensandad, så den skippar vi. Då återstår bara att återvända till hamnen vi kom ifrån, eller att rikta fören mot Grekland. Skeppsrådet sammanträder, spinnsidan lämnar över åt Bertil och mig att bestämma, jag tvekar, men Bertil övertygar mig om den östliga kursen, så det blev det. Med mycket vind, grov sjö och 50% av genuan ute, sätter vi kurs mot Kefallinia, en av Greklands västliga öar. A-M gör som vanligt en berömvärd insats, när hon inte bara trollar fram kvällsmat åt oss, utan dessutom i den grova sjön förbereder en del mat för den vidare överfarten. 

 

021013 

Bertil och jag går våra två timmars vakter, och tiden där emellan tillbringar man i kojen. Chiquitita gör som vanligt sitt bästa, men med vind och vågor in snett akterifrån, doppar hon då och då skarndäck i vattnet. Hitintills har hon aldrig krängt så mycket att hon fått vatten i sittbrunnen. Flygfisken som jag hittar på däck, har antagligen landat där då vi krängt ner.

Störtad flygfisk

Den var död då jag hittade den, såg nästan ut som en svala. Svart ovansida och vit buk. De kan bli 30-40 cm långa, men denna var bara 12 cm, och bröstfenorna hade en spännvidd på 20 cm, två långa bukfenor och en osymmetrisk stjärtfena, där den nedre delen var tre gånger så lång som den övre. När de flyger använder de bröstfenorna som vingar och med bukfenorna tillsammans med stjärtfenan bättrar de på farten så fort dessa når vattenytan igen. På så vis kan de flyga mer än hundra meter, och hålla sig i luften i upptill 10 sekunder. Det blev inte flygfisk till lunch, utan korv och smörgås. Till middag blev det kycklingfilé och ris. 

 

 

021014 

På Bertils 2-4 vakt i natt, åskade det och regnade rejält. Det regnade och blåste så kraftigt så han trodde ett tag att kapellet över sittbrunnen inte skulle hålla. Som tur var sov jag, så jag slapp oroa mig för det. Efter ovädret blev det mycket bättre väder, klar himmel, varmare och sjön lägger sig. I gryningen ser vi land, och vi får in grekisk TV. Där ser vi att vi skall brassa klockan en timma, så nu är vi en timma före "Sverigetid" och tre timmar före UTC. A-M presenterar ett smörgåsbord till lunch, vilket vi avnjuter i strålande solsken i sittbrunnen, sommaren är tillbaka.

Härlig kajplats i Argostoli på Keffalinia i Grekland

Klockan 17:00 ligger vi vid strandpromenaden i Argostoli på ön Kefallinia. Mitt i stan, inga hamnavgifter och palmer tre meter från relingen. En miljö som om den är hämtad från en resebroschyr. Är även resten av Grekland så här, så kommer vi att älska det! Tar en kvällspromenad i stan som vi tycker är vacker, men prisnivån är hög, bröd är dock billigt. Åter ombord äter vi grillad kyckling med bröd. 

 

021015 

Trött morgon, klockan visar på 08:00, men "egentligen" så är den ju bara 07:00, frukosten blir lite sen idag. Vi njuter av sol och sommar igen så det blir inte mycket gjort, men mina dagliga kontakter med radiokompisarna försöker jag hålla. Johann på Bella III i Torrevieja pratar jag med varje dag, det är kul att få rapporter från vår gamla vinterhamn, vi hade ju den som hemmahamn i nästan ett helt år. Sen har jag Ragnar uppe i Korsträsk vid Luleå, och Rune i Berlin (en svensk i förskingringen) samt Nils-Arne i Limhamn, som jag också pratar med dagligen. Nils-Arne var på Menorca samtidigt som vi, och besökte oss på Chiquitita. Ragnar som är en tusenkonstnär, har ett förflutet som bogserbåtsskeppare. Han tycker att vår segling här i Medelhavet är så intressant, att han monterat motor på sin antenn, så att han kan vrida den allt eftersom vi förflyttar oss österut. Rune som är musiker, är en äkta landkrabba, han var när vi fick kontakt i våras, totalt ointresserad av båtar och sjöliv.

Vår färd från Italien via Grekland till Turkiet

Nu har han insett, att det där med båt kan vara ett sätt att bo och transportera sig på mellan olika intressanta platser, och att tiden till sjös utgör bara en bråkdel jämfört med tiden i hamnar och ankarvikar. Det har gått så långt, att han till och med nu mera drömmer om att han seglar med oss. Som den natten då vi gick från västra till östra Sicilien, på morgonen när vi hade radiokontakt säger han att i natt har jag seglat med er längst hela Siciliens nordkust. De följer våra irrfärder i Medelhavet på kartor, och berättar för mig var vi är när jag ibland inte alltid kommer ihåg namnet på ön eller staden. 

 

Ett par härliga kontakter som jag verkligen uppskattar. Under tiden jag kör radio, tvättar Bertil fendrarna. De blev ganska svarta i förra hamnen. Tonfisksallad till lunch, och sen siesta. När butikerna öppnar igen efter siestan, vid 17:30, går vi och ser oss omkring i stan, köper ett par nya mattor att ha i salongen, så att vi kan använda de gamla på däck där man trampar in från kajen. Kaffegök har vi inte råd till, de tar 4,95 euro för 250gram kaffe, så det får bli bara gök!  Pasta och köttbullar till middag. 

 

 

021016 

Det är svårt att vakna en timma tidigare, men idag får vi dra oss upp, vi skall gå till Zakinthos, ön söder om den vi nu ligger på. Där lär finnas en marina med ström och vatten, och vi behöver köra tvättmaskinen så det passar oss. Strax före klockan nio lämnar vi Argostoli med saknad, en underbar plats som vi kommer att minnas, inte minst därför att en delfinfamilj kom och hälsade på under färden ut från viken. De hoppade och slog kullerbyttor, kom riktigt nära båten, simmade under och framför, men lämnade oss efter en stund och simmade tillbaka in i viken. Senare såg vi ett par delfiner till.

Delfiner dessa underbara varelser som kommer och leker vid fören, dyker under båten hoppar högt i luften, och många gånger simmar långsamt på sidan och söker ögonkontakt.

Tyvärr ingen användbar seglingsvind, akterlig och för svag, men vi låter seglen hänga och går för motor. Lunchen till havs består av sparrissoppa. Mäter temperaturen i vattnet, 23º, i skuggan, 24º, och i solen 39º. Efter knappt 7 timmar är vi framme i staden Zakinthos, både ön och staden har samma namn, men inte är där någon marina. 

 

Jo, det finns en under konstruktion, precis som den var 1994. Vi lägger oss vid stadskajen istället. Som vanligt mitt i stan. Det finns ingen el och inget vatten så vi kan inte tvätta. Det blir till att vända kalisipperna en gång till. När vi går ut på stan, drabbas vi av inkastarna på restaurangerna, de är visserligen inte speciellt påstridiga, men det är första gången vi råkar ut för det under vår segling. Ulla och A-M köper lite vykort för att göra sina bekanta "förtrödna". Här är nämligen också helt underbart. Vi trivs i Grekland. Bakom oss ligger en engelsk båt, jag pratar med paret ombord, och när jag säger att vi är på väg till Turkiet blir de alldeles i extas. De har seglat jorden runt, och menar att Turkiet är absolut det bästa landet att vara i. De kom därifrån nu. Hade det inte varit för att de var tvungna att återvända till England, skulle de aldrig ha lämnat Turkiet. Det låter ju bra, och jag fick några tips av dem om lämpliga platser att ligga på. A-M:s kotletter med rödkål smakade som vanligt mycket bra till middag.

Hälsningar från

S/Y CHIQUITITA

i österled

Stig & Ann-Margreth, Ulla & Bertil

 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Dagliga glimtar från S/Y Chiquititas irrfärder i Grekland på väg till Turkiet. 

 

021017

Vi ligger kvar på och i Zakinthos, ön och staden har samma namn. Här är vackert. Att det dessutom är 24º varmt gör inte saken sämre. Ulla handlar presenter, bl.a. en grekisk kokbok till A-M. Det blir en lätt lunch i värmen, bröd, sallad och krabbsticks. Den manuella termostaten på kylboxen har fungerat dåligt så äggen har frusit. Äggen omsätts så snart de har tinat till fläskpannkaka och skinkpaj. Jagar diesel utan större framgång, krisar det får vi gå med dunkar från en av mackarna. Äter ute, 3 svärdfisk och en biff. Jag tyckte att svärdfisken smakade tonfisk, men är inte tillräckligt säker, så protesten fick utebli. 

 

021018

Kopplar över till fyrans vattentank, så nu får vi hushålla med de 200 litrarna som den innehåller. Det är tre saker jag bör skaffa fram, diesel, vatten och en termostat till kylen. Världen är full av kasserade kylskåp, så jag börjar med att gå på termostat jakt. Spisar, varmvattenberedare, tvättmaskiner, diskmaskiner och dammsugare hittar jag utställda vid sopbehållarna, men inte ett enda kylskåp! Istället hittar jag en affär som säljer reservdelar till hushållsmaskiner. Där lyckas jag på min bästa grekiska förklara vad jag vill ha, och 20 euro fattigare, men med en termostat i min hand går jag därifrån. På en av mackarna längs Strandgatan kan jag sen med hjälp av min grenglish komma fram till att de kan leverera diesel i en tunna, om vi lägger Chiquitita vid kajen rakt nedan för macken. Nu är 2 av 3 saker ordnade, så nu håller jag lunch, den består av bröd, ägg och makrill i tomatsås. Alla batterierna i 24 voltssystemet är gelébatterier, men sen en tid tillbaka har vi vanliga syrabatterier på 12 voltssystemet. 12 voltssystemet har börjat dra laddström även sen det borde vara fulladdat. 

Jag kontrollerar syranivån på batterierna, något låg i ett av dem, så jag slår på vatten. Då börjar det bubbla i det, konstaterar kortslutning i en av cellerna, så jag kopplar bort det batteriet. Nu uppför sig strömmarna till och från 12 volten som de skall igen. A-M har köpt en kofta och ett linne som ersättning för den tröja som hon fick i födelsedagspresent men som var för liten, och Ulla passade på att köpa sig en tröja. Innan vi går och tankar, hinner Bertil och jag att montera tillbaka brandsläckaren i akterkabinen, som lossnat från sitt fäste. Vi flyttar oss till kajen nedanför macken, och de kommer över med 100 liter diesel i en tunna som vi tankar ner i Chiquitita, spiller tyvärr lite i sittbrunnen, så Bertil får torka diesel med våra sista trasor. Lämnar 20:00 för motor. Äter en fiskgratäng till middag, och går sen ut i sittbrunnen för att njuta av kvällen. Ljusen på ön visar var vägar och samhällen finns nu när det är mörkt, och Ulla säger, tänk så mörkt det skulle bli om lamporna slocknade. Då händer det, hela ön slocknar! Efter några minuter börjar det tändas upp igen, först gatlyktorna, sen husen. Vi får kanske passa oss för hur vi behandlar Ulla i fortsättningen. 

 

 

021019 

Rullningar och motorgång hela natten. 11:30 går vi in i Pilos EU-marina, 11:35 går vi ut ur Pilos EU-marina, halvfärdig, ingen el inget vatten. En kullvräkt EU-skylt berättar att ett belopp med många nollor har investerats här 1994, och vår åsikt är att minst lika många nollor har deltagit i besluten. Lägger till vid färjekajen, där vi träffar på "vattenmannen", av honom får vi fulla vattentankar, och eftersom det var rejält tryck på vattnet, även halvfull sittbrunn för 12 euro. Vi orkar inte protestera mot priset. Går sen och lägger oss vid stadskajen. När jag skall köra in fören med bogpropellern rusar elmotorn bara upp i varv, vinden för in oss till kaj, och efter att satt i Pyyysen konstaterar jag att propellern sitter kvar, så då är det brytpinnen som gått. En kille som hjälpte oss att lägga till sade att vi kunde ta ström från toaletterna, även dessa en EU satsning. Jag går dit för och kontrollera. Redan tre meter från dörrhålet, dörren hade någon behövt, möter stanken mig. Ett halvt uppbrutet elskåp sitter på väggen, ett utrymme avsett för dusch är skräpigt och utan dusch, två pissoarer, en gång vita nu obeskrivliga, och som kronan på verket två ståtoor med ett tjockt lager äkta skit! Jag hämtar kameran och gör ett återbesök, men någon el kopplar vi inte.

 EU-dusch och toalett

Efter lunch, hamburgare med ägg, börjar det blåsa upp. Vi trycker och studsar mot kajen, och skulle det öka ytterligare får vi problem, så vi måste flytta oss. Lyckas få ut henne utan bogpropellern med hjälp av ett spring, och går sen in och lägger oss i den halvfärdiga marinan där vi kan få lä. Staden är inget speciellt, många restauranger, men vi äter skinkpaj gjord på frusna ägg ombord. Ett kryssningsfartyg kommer in och lägger sig vi färjekajen, hoppas att gästerna får se EU projektet. 

 

 

021020

11:30 lämnar vi Pilos för att gå de 8 milen till Methoni, härlig segling hela vägen. Ankrar i den skyddade viken, och 13:30 kan vi koppla av med angöraren. Löksoppa till lunch, och när hon ändå har ugnen igång för att förbereda överfartsmat bakar A-M en kokoskaka, som vi har till kaffet. Potatis och grönsakspaj med kassler får vi till middag. 

 

021021 

Vaknar vid sjutiden, tycker att det drar kallt genom däcksluckan så jag stänger den, men kan inte somna om. Stiger upp och öppnar till sittbrunnen, brrr...  det känns kallt. Lägger ut termometern, men efter fem minuter visar den faktiskt på 15º så det är nog bara jag som är lite frusen av mig. A-M ordnar till frukosten. När Bertil stiger upp tycker även han att det känns kyligt. Efter frukost gör vi klart för avgång, och halv nio åker ankaret upp. Kursen sätts mot öster, men det blir lite slalom mellan och runt om öar innan vi kan ställa in autopiloten på ett lite längre ben. Solen har nu låtit sin värme flöda över oss, så ordningen är återställd, termometern visar på 24º. Pratar med Ragnar, som bor i Korsträsk, på SSB-radion, han har haft -17º i natt. På de svenska utlandssändningarna hör jag att ett snöoväder har dragit fram över bl.a. Göteborg, så vi får väl vara nöjda med 15º på morgonen.

Här behövdes ett skalpellingrep

Svag motvind, det får bli motor åtminstone till att börja med. Prognosen visar på N och NW men hur tillförlitlig den är vet man inte förrän efteråt. Ugnspannkaka med körsbärssylt till lunch, faktiskt en riktigt bra ersättare för lingonsylt.  Vi räknar med att det kommer och ta 30 - 35 timmar innan vi är framme på Milos. Ulla har en blåsa på ena tån, och den har växt så nu täcker den hela tåns ovansida. Det är inte en "skoskavsblåsa" utan jag tror hon har stött emot någon växt liknande brännässla. Vi har hoppats att den skulle gå tillbaka av sig själv, men istället har den växt, så doktor Stig beslutar att punktera den. Skalpell fram, vätska ut och plåster på. Vi har mot ström, mot vind och mot sjö, så dieseln går åt fortare än beräknat, kommer det inte användbar seglingsvind, blir diesel en bristvara ombord. Vi beslutar att gå in till Neapolis och tanka diesel. 

 

 

021022 

I Neapolis finns ingen hamn, utan bara en pir, den finns i pilotboken men är inte utsatt på våra elektroniskasjökort, så klockan 5 på morgonen i mörker går vi långsamt in mot Neapolis ivrigt spanande i kikaren efter piren. Får syn på en nersläckt färja, och förstår att piren måste vara där. Smyger in och lägger oss framför färjan, och går sen till kojs. Färjan avgår när vi äter frukost, och en hamnpolis som varit vid färjan kommer förbi och ber mig komma upp med papperna på båten.

Här i Neapolis kunde vi åkt på att betala för ett ”seglingspass” men tackvare att de inte hade några blanketter att ansöka på så slapp vi undan

Efter lite letande och mycket frågande hittar jag hamnpolisens kontor, lägger fram papperna och säger att jag kommer från den svenska båten i hamnen. Han har ett streck och en vinkel på sin uniform, men kan inte ett ord engelska. En flicka i tjugoårsåldern utan streck och vinklar tillkallas, och hon kan hygglig engelska. Vinkelstrecket tittar på papperna, och frågar sen var jag har seglingspasset. Det är nämligen så att grekerna har, mot EU:s lagar, bestämt att alla utlänningar som sliter på grekiskt vatten skall betala en avgift för detta. Det är anmält till EU-domstolen, men eftersom det tar år innan där händer något fortsätter grekerna att kräva denna avgift. Jag spelar oförstående och hänvisar till att det är en svensk båt, då får jag segla var jag vill inom EU utan att behöva något pass eller tillstånd.  

Vinkelstrecket måste hela tiden försöka göra sig förstådd via flickan vilket naturligtvis inte gjorde saken lättare, och han blir mer och mer irriterad. Han bad mig skriva ner båtnamn och våra passnummer på ett papper, vilket jag gjorde. När han tar papperet och upptäcker att jag inte skrivit personnamnen, utan bara passnummer och båtnamnet, precis som han sade, får han ett raseri utbrott, river sönder pappret och börjar skälla på mig. Flickan börjar skratta, och säger till mig på engelska att jag inte skall bry mig om honom, samtidigt som hon säger något till honom också. Vinkelstrecket far ut genom dörren och flickan skrattar åt honom igen. Han kommer snart igen säger flickan åt mig, var inte rädd. Nej rädd var väl det sista jag var, men hur löjligt får man uppträda i uniform? Mycket riktigt kommer vinkelstrecket tillbaka efter ett par minuter, lugn och sansad som om inget har hänt. Med sig har han en med tre streck och en vinkel som också tittar på mina papper, så frågar de vad som är vår destination, och jag drar till med Cypern. Efter lite ackorderande dem emellan bestämmer de, vad jag förstår, att det får bli den cypriotiska hamnpolisens problem att plocka 120 euro av den dumme svensken för ett seglingspass. 

Något tycker de dock att de skall ha för allt huvudbryet, så jag får betala en hamn avgift på 5,61 euro. På denna summa får jag ett kvitto med stämplar och underskrift. Flickan berättar för mig att vredesutbrottet berodde på att de inte hade några ”seglingspass” så de kunde inte utfärda något. Jag gottade mig och fråga flickan var man kan skaffa diesel. När vinkelstrecket hör ordet diesel, lyfter han telefonluren och via flickan meddelar han mig att han beställer diesel åt mig, hur många liter vill jag ha. Jag blir lite överraskad, men förstår sen att han naturligtvis har provision på den diesel som han förmedlar. Tyvärr var det ingen som svarade, men jag fick numret med mig till Shellmacken. Istället för att ringa, jag visste inte om de pratade engelska, promenerade jag de två kilometrarna till macken. Den var stängd, men utanför satt det några gubbar och pratade. En av dem frågade på engelska vad jag ville, när jag sade att jag behövde diesel till min båt, bad han mig vänta en stund, så att han fick diskutera färdigt med sina kompisar. Sen kunde vi åka till båten och tanka den. 

Att macken var stängd berodde på att bensinen var slut. Han hämtade en stol till mig, och efter 45 minuter hade de pratat färdigt. Vi satt upp i den lilla tankbilen, och på vägen till Chiquitita berättade han, att förutom att han hade macken, var han också borgmästare i stan. Vi tankade 200 liter, och under tiden visade han utmed stranden där han hade låtit sätta upp alla Europas flaggor, att även vår var med. Innan han åkte iväg lämnade han sitt visitkort och bad oss skriva ett kort till honom vad vi tyckte om staden. Jag nämnde inte något om vinkelstrecket. Borgmästaren-mackägarens positiva uppträdande satte vinkelstrecket helt i skymundan. Efter en sen lunch på kycklingsoppa, och en lite längre siesta, så lämnar vi kaj klockan 18:45. Får en och en halv timmas segling, två timmars motorsegling, men sen bara motor resten av natten på vår väg mot Milos. Före nattskiftet serverar A-M wokad kycklingfilé.  

 

 

021023 

Det är mycket trafik, jag såg nog ett tjugotal fartyg på mina vakter, där av tre kryssningsfartyg. Milos, som säkert ni alla hört talas om i form av Venus från Milos, är en vulkanö med öppning mellan kratern och havet så att man kan segla in i kratern. Staden ligger nämligen där inne. Vi seglar in klockan 11:30, och 13:00 är vi på plats vid stadskajen, anslutna till både vatten och el. Detta är nämligen inget EU projekt, utan här är det staden själv som satsat, och då ser de till att det fungerar. Vi ligger med akterankare och fören har vi mot kajen. Det är för grunt inne vid kajen för att ligga långsides. Lunchen består av bröd, makrill i tomatsås och laxpaté. Tre maskiner tvätt hinner spinnsidan med före middagen som är potatisgratäng och kalvskivor.

 Tvätt på tork, och mesanseglet utskotat för att ”segla ut” aktern i den hårda sidvinden

 021024 

Ännu inga myndigheter eller någon som vill ha betalt. SSB-radion går dåligt här inne i vulkankratern, så förbindelserna med "gubbarna" blir korta och svåra att uppfatta. Idag startas tvättmaskinen ytterligare sex gånger innan allt är tvättat, men nu har vi också allt rent och nytvättade lakan i alla kojerna. Jag sitter och skriver på detta mailet, när det plötsligt går en stöt genom båten. Rusar upp, och ser att akterankaret har draggat, vi har gått i kajen, och är på väg att lägga oss långsides, vilket betyder att vi går på grund eftersom det är för lite vatten inne vid kajen. Nu får Bertil och jag brått om, i med Pyyysen, och jag ror ut ett nytt ankare medan Bertil tar hem på det andra som tyvärr bara draggar. Det nya ankaret får inte heller fäste, Ulla och A-M som nu återvänt från provianteringsrundan får hjälp från en tysk båt att hålla Chiquitita från kajen.

På Milos med två akterankare och lång lina till sidokaj

Jag tar upp det första ankaret, ett Danfor, och ror ut det på nytt, det får fäste ganska snabbt, och med skotvinschen tar vi hem på ankarlinan tills vi ligger rakt igen. Ror ut det andra ankaret på nytt, men det får inte ordentligt fäste, låter det ligga i, om vi börjar dragga igen bromsar det alltid något. Efter lunchen, bröd, ost och skinka, fortsätter jag på mailet. Så kommer det en stormby, och vi draggar igen. Tvätten som hänger på tork håller på att offras till Sjöberg, men Ulla far runt på däck och räddar allt. Jag hoppar ner i Pyyysen, knyter ihop två långa linor och ror dem över till andra piren där knyter Bertil fast dem. Tillbaka på Chiquitita använder vi skotvinchen för att ta hem på dessa linor, och först nu, när vi har linor tvärs över en del av hamnen känner vi oss trygga. Tänker i alla fall stanna här även i natt, och går mot Astipalaia först efter lunch i morgon, en segling på ungefär ett dygn. 

Hälsningar från ett trivsamt Grekland,

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

Ulla & Bertil

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Till våra vänner på land och till havs

Ni tror väl att jag också drabbats fingerinflammation efter som det har tagit så lång tid med detta brev. Nej det har bara inte blivit tid till att skriva tidigare. Glädjande nog kan vi konstatera att, tydligen är fingerinflammationepedimin i Sverige på tillbakagång, för nu har det kommit ett trettiotal mail på kort tid. Tack för det. Hoppas att ni som ännu inte har kunnat skriva, snart blir bra, så att vi kan få en rapport även från er. Här följer i alla fall vår rapport. 

 

 

021025

Tvätten som inte blev torr igår, hängdes in under kapellet i sittbrunnen över natten för annars blir den bara ännu blötare. Nu hängdes den ut igen för att torka färdigt. Bertil tvättar av Chiquitita före lunchen som är Minestronesoppa. 13:25 släpper vi förtöjningarna, och tar upp akterankaret. Här var verkligen bra att ligga, mitt i stan, vatten och el, men bäst av allt var att det inte kostade något. När vi seglar ut ur kratern ser vi ett samhälle som är byggt uppe på toppen av kraterkanten. Diametralt finns det hussamlingar ända nere vid havsytan med båtgarage inhuggna i berget. När vi kommer ut ur kratern följer vinden vår kursändring, så vi kan fortsätta att segla. Jag hänger ut fisket, till ingen nytta, men så har man ju något att pyssla med. Härlig segling hela natten med bara korta motorinsatser, då vinden tillfälligtvis dog bort. 

 

021026

Passar på att gratta Bertil vid vaktbytet, han fyller år idag. Han säger att han skall bli 150 år gammal, så antagligen fyller han ungefär 125 i dag. Lite dåliga radiokonditioner, men lyckas ändå få kontakt med bl.a.. Holiday och Jo-Jo i Göteborg, och med EBI i Kemer (Turkiet). 13:20 lägger vi till på ön Astipalaia, vi en pir som fiskebåtarna använder, i byn Analipsis. Det fanns inte mycket plats, men fiskarna gav oss OK till att ligga där. Firar Bertils dag med hamburgare till lunch, och A-M har dammat av krukan med plastrosor så den pryder bordet. Sen tittar vi på byn, inte stor men här finns både supermarket (handmålad skylt över dörren till ett hus) och nattklubb. Tyvärr allt stängt, det är ju lördagseftermiddag. Det kommer in flera fiskebåtar, och vi ligger antagligen på någons plats, men inga sura miner. De tråcklar och flyttar runt på båtarna så alla får plats. Lök- och ansjovispaj till middag, där efter ringer jag till EBI för att höra vilka möjligheter det är för U&B att få flyg från Kemer (Antalaja). Sista charterflyget går den 31/10, så då kan de inte följa med till Turkiet, utan måste flyga från Rhodos när vi kommer dit.

 

 

021027

En charterbåt har kommit in under natten, och lagt till med aktern mot pirnocken, och ankaret ute i fören. Så skall vi återgå till normaltid, och brassa klockorna en timma bakåt. Magen vill dock ha frukost i vanlig tid, så det blir tidig sådan. 08:30 lämnar vi, och får ganska snart en kall, stark seglingsbar vind. Kycklingkorv med bröd till lunch, och nu har vinden ökat till kuling, samtidigt har sjön växt till ett par meter. Vind och sjö ökar ytterligare, och när det blåser 8-9 Beaufort beslutar vi att söka skydd bakom Nisiros, en ö som vi räknar med att nå vid 16 tiden. 16:20 ligger vi för ankar på Nisiros sydsida och har sjölä, vinden har börjat avta. Vi hade först tänkt stanna här för natten, men väderrapporten 18:10 visar på mer vind i morgon igen, och eftersom vinden nu verkar att ha lagt sig så beslutar vi att segla igen efter kalopsmiddagen. Mörkt, ja totalt svart är det, det är så mörkt att jag inte kan se något annat än stjärnorna. Hur skall vi kunna hitta ut här ifrån? Ankaret åker upp 20:50, och innan GPS:en har stabiliserat sjökortet på datorn går vi på kompassen. Efter knappt en minut har GPS:en registrerat vår rörelseriktning, och då visas vår kurs på sjökortet, så fort vi är fria från land sätter vi kurs på Rhodos stad. 

 

 

021028 

Vinden hämtar andan lite under natten, så vi får en perfekt segling, och klockan 10:20 går vi in i Mandrakehamnen. Den är full, inte överfull men vi kan inte hitta någon plats. Snurrar runt i nästan en timme, hoppas att någon skall gå, men till slut måste vi ge oss, och istället gå mot den nya marinan söder om stan. Vi ser master men hittar inte inseglingen (det vissa sig sen att de masterna vi såg var från båtar som stod på land). Går tillbaka och ser då två båtar på väg ut ur Mandrakehamnen. Full maskin fram, och när vi kommer in i hamnen är en plats ledig vid flytbryggan. Vi lägger i ett ankare från aktern, och efter lite strul får jag trots sidvind och ej fungerande bogpropeller in Chiquitita. På bryggan står en svenska tillsammans med en holländsk kille och tar tamparna. De ligger med sin båt ett par platser bort, och tycker inte vi skall bry oss om att kontakta hamnmyndigheterna, det har inte de gjort, och de ligger gratis än så länge. Visserligen kommer man inte åt ström och vatten då, skåpen är låsta, men ett par dagar klar vi oss ju utan. Bröd, krabbsticks och ägg smakade bra till lunch, även om den blev lite sen. Det är helgdag här idag, men A-M lyckas ändå köpa ett par köttbitar som hon tillagar i woken. 

På Rhodos fick vi till sist en bra plats nedanför borgen

021029 

Det ljusnar tidigt, redan vid halvsju, men så är vi ju också på 28º östlig bredd. Bertil och jag ger oss ut för att leta upp ett svenskt eller danskt resebyråkontor. Hittar ett par pärmar från Tjäreborg, Ving och Always på ett hotell som egentligen var stängt, men vi fick komma in och skriva upp telefonnumren. När vi ringde Tjäreborg, fick vi beskedet att endast Apolo flög fortfarande, så vi fick deras telefonnummer. Apolo hade platser kvar på sitt sista flyg för i år, men bara till Stockholm, och det skulle avgå den 3/11. Det blev tidig lunch, A-M såg fel på klockan när Ulla och hon kom tillbaka efter att ha handlat. Vi åt stekt bacon och stekt potatis redan vid tolvtiden. Nu fick vi en lång eftermiddag i gamla stan istället. Staden Rhodos grundades för 2400 år sedan, och när den antika staden hade sin glansperiod för 2200 år sedan, hade den 80 000 invånare på en yta av 700 hektar omgivet med en ringmur. 

Av denna ringmur finns inte mycket bevarat. Däremot är gamla stan, som är från medeltiden, med sin ringmur och vallgrav mycket välbevarad, tack vare att italienarna, när de härskade på ön 1912 - 1945, restaurerade hela gamla stan. Den har en yta på 48 hektar, och byggdes till stor del av Johanniterriddarna. Här bor och arbetar 6 000 personer, så det är inte en avsomnad Muséestad, utan en i högsta grad levande stadsdel. Att det sen är krimskrams och turistjippon som saluförs där kan man tycka vad man vill om. Vi hittade ett par delfinörhängen till A-M, det skulle vara silver, men hur det är med det gör det samma, vi tyckte om dem, och priset var rimligt. Kyparen på den uteserveringen där vi drack vårt eftermiddagskaffe, pratade svenska, inget ovanligt kanske, här på Rhodos, men alltid trevligt att kunna beställa på svenska. 

Efter fikat, går Bertil och jag till Apolos kontor och hämtar deras flygbiljetter, anslutningsflyget till Malmö var fullt, men kommer de bara till Stockholm så skall de säkert kunna ta sig till Staffanstorp också. När vi sitter och äter middag, kotlett med kokt potatis och rödkål, kommer det en grek med sin lilla grabb ombord och frågar efter en svensk som skulle heta Rockne Ander. Efter lite bollande fram och tillbaks med namnet, visade det sig att personen han sökte var Anders Roxne! Är världen liten, eller är det vi som känner gud och var människa. Det var nämligen sjökapten Anders Roxne som examinerade A-M och mig då vi tog kustskepparexamen i slutet på åttiotalet. Han gjorde sig senare känd för sina omskrivna värstingseglatser här i Medelhavet under namnet Donasail. Till greken sade vi bara att på denna båten är han inte. 

 

021030

Det har blåst i natt, Bertil var uppe vid halv fyra tiden och hängde ut en extra fender på BB-sidan, efter som vi tryckte på motorbåten som ligger där. Efter halvelvakaffet går Bertil och jag iväg till Apolos kontor för att lösa ut deras biljetter. 302 euro för två enkla till Stockholm är ett bra pris. Lunchen i dag blev mikrovärmda rester. Efter siestan skruvar vi av luckan över motorn för att kunna komma åt att rengöra luftfiltret, vi misstänker att det är smuts i filtret som gör att tomgångsvarvet är för högt. Det var inte mycket till luftfilter, ett 50x50 mm rör perforerat med 2 mm hål, och en hatt i änden. Rengöringen gjorde ingen nytta, tomgångsvarvet ligger fortfarande på 1600 v/min. Fortsätter att söka efter orsaken, och hittar en lös mutter på hävarmen till insprutningspumpen, spänner muttern och så var det problemet ur världen, tomgångsvarv drygt 800. Passar också på att rengöra dieselförfilteret, som dessutom var sprucket i nätet, så jag fick löda det. Sen gick gamla goá Perkings som aldrig förr. B&U behöver en ny resväska, så vi går på resväskejakt. Någon resväska blev det inte, däremot ett par örhänge med delfiner till Ulla. Köttbullar med pasta fick avsluta denna dagen. 

 

021031

Börjar med att mäta vattentemperaturen, 23º. En grad för lite för att bada, men nu gällde det att byta sprint till bogpropellern, så då får jag väl offra mig. Bland reservdelarna finns, förutom reservsprintar, också en komplett propeller. Innan jag hoppar i studerar jag den för att se hur jag skall angripa problemet. På med cyklop och snorkel, och sen ner i det kalla vattnet. Efter att ha skrapat rent propellern från havstulpaner gick det ganska lätt att skruva av den. Resterna av sprinten som satt kvar i axeln var desto svårare att få ut. Efter lite funderande tillverkade jag en "utförare" av en M14-mutter. Jag borrade ett hål vinkelrätt genom muttern, genom att sen gänga hålet på ena sidan av muttern med M4, och borra upp hålet på andra sidan till 5 mm, skulle jag nu med hjälp av en skruv kunna pressa ut sprintresterna i axeln. Allt gick som en dans, sen var det bara att montera sprint och propeller, och vi hade en fungerande bogpropeller igen. 

Lite avkyld blev jag nog, jag låg väl i ungefär en timma, för jag kände mig lite frusen resten av dagen. Sill och makrill i tomatsås på burk tillsammans med bröd serverades till lunch idag. Till eftermiddagskaffet serverades de största enmans kakor jag sett åt Bertil och mig, en sorts jättewienerbröd. Ulla fick bara en liten en, och A-M ville som vanligt inte ha någon kaka alls. Sen gick vi och köpte en väska till U&B plus två paraplyer. A-M tyckte att vi också kunde kosta på oss ett paraply, man vet ju inte hur vädret är i Turkiet. Här har det hitintills bara varit solsken. U&B bjuder på middag i dag. Vi har i förväg sett ut en lämplig restaurang. Tre räkcocktail och en avocado med räkor till förrätt, och sen tre sjötunga och en pepparbiff, till detta vin och bröd. Utöver att maten var fantastiskt god, fick vi en service som jag sällan eller aldrig tidigare upplevt. Det verkade som om kyparen var nyutexaminerad från kyparskolan med högsta betyg, allt var perfekt. U&B ni skall ha tack för en trevlig kväll. 

 

021101

Hör på radion att Etna har fått ett utbrott, och att en jordbävning i Italien har rasat en skola, där många barn omkom. Det är mindre än en månad sen vi var där, måtte det inte ställa till ännu mer. När naturen säger ifrån har vi inte mycket att sätta emot. Majskolvar och bacon till lunch. Sen går A-M och köper kött i en köttaffär ganska långt bort, och skaffar även en Turkisk gästflagga i en skeppshandel som låg på vägen till köttaffären. Jag jobbar med bilderna som vi tagit under vår resa. U&B skall få dem med hem på en CD. A-M gör storkok på chili con carne för framtida bruk, innan hon fixar dagens middag, som är fläskkött i apelsinsås med hasselbackspotatis. 

 

021102

U&B packar och städar i aktern, så jag går en runda på stan för att inte vara i vägen. Först hade jag en bra förbindelse med EBI på SSB-radion. Lars tror att det finns plats i Kemermarina åt oss. Vi äter lunch ute idag, kebab, det har vi inte hunnit med innan, och är man i Grekland skall man väl äta kebab. Billigt och gott. Vi lämnade först ett ställe där de skulle ha 7euro för kebaben. Vi betalade istället 1,50euro, så Bertil och jag tog två var. Till och med jag drack öl till, ville inte fråga efter mjölk, vilket jag annars hade föredragit. Under eftermiddagen är där tre bröllop i kyrkan som ligger precis här vid kajen, så vi satt så att säga på första parkett. A-M hade gjort Evas-kinagryta till middag, med kalkonkött, gissa om det var gott? 

 

021103

Sista fikan på Rhodos innan Ulla & Bertil lämnade oss

U&B packar, städar och röjer det sista, sen äter vi hamburgare med ägg innan de skall ge sig iväg till flyget. Vi följer U&B till en taxi. Nu kommer det alltid lika svåra ögonblicket då man skall ta farväl av nära vänner. Vi har levt intensivt ihop med U&B under två och en halv månad så det kommer att bli tomt efter dem. U&B är bland de bästa medseglare som vi kunde välja. Att sen Chiquitita är byggd så att akterkabinen med sina två dubbelkojer och egen toalett, är helt avskild från resten av båten, man måste gå via sittbrunnen för att komma dit, gör ju att var och en kan gå till sitt, och vara för sig själv när man så önskar. På eftermiddagen går A-M och jag de tre kilometrarna upp till Rhodos Akropolis som är 2 200 år gammalt. Här finns bl.a. en stadion som mäter, 192x35 meter, med plats för många tusen åskådare, och en amfiteater. Visserligen är mycket restaurerat, men välgjort, så det känns väldigt äkta. På vägen tillbaka går vi genom gamla stan, och nu känner vi att vi vill veta mer om det vi sett, så vi köper en guidebok, som faktiskt fanns på svenska. 

 

021104

Hade tänkt lämna Rhodos i morgon, men väderrapporten varnar för sydlig storm på torsdag - fredag, och ganska starka sydliga vindar dagarna före. Vi beslutar att ligga kvar tills det vädret är över. Visserligen börjar det sina i vattentankarna, och skall vi be om vatten är det stor risk att vi åker på både hamnhyra och seglingspasset. Har vi nu klarat oss genom hela Grekland utan seglingspass vore det förargligt att behöva lösa ett i sista hamnen, så det får bli till att spara på vattnet de dagar som vi ligger kvar här. Potatisplättar med bacon till lunch, och sen tar A-M och jag tar en lång promenad i gamla stan. Nu när vi har en guidebok, vet vi vad det är som vi ser för något också, vilket gör det roligare. Stekt fläsk med löksås är det till middag idag. 

 

021105

Lars på EBI tycker att vi skall boka plats i Kemer om vi vill ligga där, för det kommer hela tiden in nya båtar. Jag ringer och försöker boka, de säger inte att det är fullt, men de vill att vi sänder ett mail där vi lämnar båtens data, och under hur lång tid vi vill stanna där. Vi beslutar att idag ta bussen till Lindos, en stad som ligger mitt på Rhodos SÖ-kust. Lindos är ett kulturreservat och har därför bibehållit sin lokala karaktär byggnadsmässigt, men är i övrigt helt turistanpassad. Kolossen på Rhodos, som ni säkert hört om, skapades av Chares en berömd konstnär som kom ifrån Lindos. Kolossen, som var en staty i brons av solguden Helios, och räknades till ett av jordens sju underverk, stod inte gränsle över hamninloppet till Rhodos så som den franske konstnären Rottier återgav den 1826, utan troligen har den 31 meter höga statyn stått ungefär där Stormästarpalatset nu ligger. Den byggdes mellan år 304 och 292 före år noll, men stod bara i 66 år. Vid den stora jordbävningen år 226 före noll bröts den av i knähöjd, först år 653 blev resterna bortförda för nersmältning, det lär ha behövts 900 kameler för att forsla bort skrotet. 

Under tiden vi är i Lindos regnar det till och från, men vi går i alla fall upp till borgen på toppen av berget varifrån man har en bedårande utsikt över de två väl skyddade ankarvikarna. Bussresan tillbaka tog lika lång tid som dit, 1,5 timme. När vi kommer ner till Chiquitita, kommer en tysk från en av grannbåtarna och säger att under tiden vi varit i Lindos hade det kommit en stormby så att akterankaret hade släppt, och Chiquitita gått i bryggan. Han hade tillsammans med ett par andra fått ankaret att fästa igen, och kunnat dra ut henne från bryggan, det är skönt att ha sådana grannar. Jag sätter i Pyyysen och tar mitt specialankare, det består av tre 8mm tjocka stålplattor med måtten 200 x 600mm hopsatta med gångjärn, så när man fäller ut det får man en 200mm hög triangelformad ram. I ett av hörnen fäster man linan, och när det har grävt ner sig har man en hållyta på 20 x 60 cm. Detta kopplade jag i tandem med Danforankaret, och sen rodde jag ut 45 meter och släppte i dem där, detta borde hålla, men man kan aldrig vara säker. Idag värmde A-M chili con carne till middag. 

 

021106

Det har åskat och regnat på morgonen, så jag var uppe och kopplade ur antennen till SSB-radion. Eftersom det fortsatte att regna på förmiddagen passade vi på att dryga ut vårt sinande vatten förråd, och fick snart ihop ett par hinkar fulla, det skall väl duga att diska i åtminstone. Efter lunchen som bestod av lök- och ansjovispaj fortsätter jag att skriva på detta mailet, när jag är färdig har A-M lovat mig ris och kalkongryta. Därför är jag färdig nu. 

Hälsar

Stig & Ann-Margreth

från

S/Y CHIQUITITA 

PS. Det har börjat tjuta i riggen.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Hej igen, och tack för alla mail. 

 Nu är det bara ett fåtal kvar som ännu inte blivit återställda från sin fingerinflammation. Det är kul och se hur snabbt de flesta av er reagerar när vi "tigger" om lite mail. Vi vet att det inte alltid är så lätt att få tiden och räcka till, men ibland är det ändå bara frågan om att "få tummarna loss". Att vi sen inte har ansett oss och kunna svara på varje mail individuellt då vi har haft Ulla & Bertil ombord, har kanske också inverkat. Nu ligger här i alla fall en rejäl hög med mail, som vi skall börja svara på så fort vi kommer till ro i Kemer. Till dess får ni hålla tillgodo med Breven, här kommer årets sjuttonde brev. 

 

021107

Vinden har ökat under natten, och nu blåser det 6-7 Beaufort från SÖ, vilket gör att vi "hänger" i ankarna, men än så länge håller de. A-M har fått vittring på ett varuhus en bit utan för stan, och skall ta bussen dit efter lunchen som består av, ägg, kaviar, laxpaté, bröd och grönsaker.

Innan A-M åker iväg tvättar hon håret i en del av det regnvatten som vi samlat in. Vinden vrider så vi får in den på BB-låring, och blir byig. Ankarna draggar något, men får fäste igen. För att avlasta ankarna lägger jag en lina från BB-sidan av sittbrunnen snett in till bryggan, och kör back på maskin, men jag måste upp i 2000 varv då det tar i som mest för att kunna hålla förtöjningslinorna i fören sträckta.

Redo för natten, back i maskin och rep i reserv

 

Regnvatten samlas in för att användas till bla hårtvätt

När A-M kommer tillbaka, berättar hon att medan hon väntade på bussen, läste hon en Hemmets Veckotidning, som hon tagit med, om väntan skulle bli lång. Då kom det en svenska fram och pratade med henne. Hon var gift med en grek, och hade en spritaffär här i stan. Det blev en del tips om både det ena och det andra, och hon visade på ett annat varuhus som var närmre, dit åkte A-M istället. Paul, fyller 30 år idag, vilket också betyder att hans mor har namnsdag, så det får bli ett grattismail till Paul, och praliner till A-M. När vi äter middag, stroganoff, visar de på TV att det regnat och haglat på fastlandet, och haglen var stora som ägg. Vinden ökar ytterligare, och jag inser att det inte kommer att bli någon sömn i natt för min del. Med motorns hjälp höll jag Chiquitita från bryggan fram till midnatt, men då var jag tvungen att ligga på 2.500 - 2.800 varv, och insåg att något måste göras.  

 

021108 

Jag gick över till andra sidan av kajen, och hade med mig en kulfender fastknuten i 40 meter 20mm treslagen blå polypropenlina (den flyter), släppte i fendern och lät vinden föra över den mot Chiquitita tillsammans med linan. När jag gick tillbaka, såg jag att en båt låg och tuggade mot flytbryggan, och det var redan ett stort hål i bordläggningen. Tillbaks på Chiquitita fiskar jag upp linan och gör fast. Nu kan jag stanna motorn och vi verkar ligga stadigt, men infarten till andra sidan hamnen är spärrad av vår lina, som sträcker sig lite snett akteröver från BB-sidan. Får med mig en kille från en grannbåt, alla som bor ombord är vakna och passar sina båtar, och försöker trycka den skadade båten från bryggan så det går att få in en fender, men det är omöjligt. Det enda vi kan göra är istället att surra båten så hårt det går mot flytbryggan så att de inte hugger mot varandra, utan följs åt. 

Metoden fungerade, på morgonen ser jag att hålet inte har blivit större. Nu regnar det rejält, bra för vår vatten insamling. Vinden vrider till mer akterlig, så jag startar motorn igen för att avlasta ankarna. Ett kryssningsfartyg som gav sig iväg, vände och kom tillbaka efter en timme. Nu backade det mot vinden in i hamnen. Det kan ha varit för att det i så låga farter som man har i en hamn, kanske är lättare att hålla aktern än fören mot vinden, eftersom propellrarna då blir dragande istället för skjutande. Efter lunchen, som var sparrissoppa med ostsmörgås, avtar vinden, så jag sätter i Pyyysen och ror ut ankarna så lång linan är. A-M går och handlar, medan jag städar upp på däck efter nattens övningar. Trots att det blåst och regnat är det ändå varmt i luften. Tidig middag, korv och mos, och tidig natt.

Hela havet stormar ända in i hamnen

021109

Vaknar av åska, regn och vind. Jag ligger och drar mig i kojen en stund, och så plötsligt upptäcker jag det, jag ser inte dubbelt mer! Kan knappt tro mina ögon (i detta sammanhang ett passande uttryck), inget dubbelseende längre. 101 dagar tog det för nerven som styr samseendet att kvickna till igen, nu är livet åter "enkelt" för mig. Får kontakt med Lars på EBI över SSB-radion, han tror att vi får plats i Kemer, de lät positiva när han frågade om våra möjligheter. Han säger också åt oss att lagra upp med fläskkött, det går inte att få tag på det i Kemer. A-M stuvar om i kylboxarna, så att 60 liters boxen blir tom, sen ställer jag, efter lite strul med termostaten, om den till frys. A-M far runt hos alla slaktarna i stan och köper nästan allt vad de har av kotletter, skinka, korvar och bacon, vilket vi sen fryser ner.

Smörstekt sjötunga med potatismos och bubbelvin

Flingor och mjölk till lunch. Efter lunch mailar jag till min läkare att han inte längre behöver bry sig angående mitt dubbelseende, eftersom jag har fixat det själv. När vi skickade mailet fanns det svar från marinan att vi var välkomna till Kemer. Jag tar en väderprognos, och den visar att det skall bli bra vindar på tisdag, bestämmer att vi tar hela sträckan, 145 sjömil på en gång, det klarar vi på 30-35 timmar. A-M gör den för sträcksegling obligatoriska ugnspannkakan, och fryser in den. När jag pratar med Ragnar uppe i Korsträsk på SSB-radion nämner han att det är farsdag i morgon. A-M hade glömt bort det, får väl se hur hon löser detta. Sjötunga med potatismos till middag. När jag skriver sjötunga är det sällan Solea vulgaris, den äkta sjötungan, utan istället t.ex. Solea lascaris eller någon annan släkting, nästan lika god, men ofta till ett betydligt bättre pris. 

 

021110

På frukostbordet ligger det faktiskt ett farsdagspaket. Det innehöll ett choklad och en tvättlapp, lämplig present nu när vi har ont om vatten, dessutom ingick tvättning. Jo man tackar. Vädret är nu bra igen, sol och över 20º varmt. Mannagrynsgröt till lunch, mannagryn finns inte att få här nere, men dessa hade Torsten med sig när han kom tillbaka i april, tack för det brorsan. Måste reparera termostaten till frysen, förstörde gängorna till en justerskruv när jag skulle ställa om den. Lyckas plocka loss den delen med de skadade gängorna, gängar om den, och sätter i en ny skruv, sen går det som det skall igen. Efter siestan går vi längst ut på udden, vi passerar då en badstrand, och där är ett tiotal som badar, vattnet är ju faktiskt 21º. Där ute ligger Akvariet, det är öppet, så vi går in och ser på fiskar, sköldpaddor och bläckfiskar. Att det finns ett drygt trettiotal hajarter i Medelhavet visste vi innan, och här fick vi se några av dem, Hammarhaj, Gråhaj, Rävhaj, Makrillhaj, Blåhaj, m.fl., visserligen "uppstoppade", men stora och respekt ingivande, och alla fångade i grekiska vatten. När vi går tillbaka går vi genom hotellkvarteren, öde och övergivet ser det ut. Nu står allt detta tomt i nästan ett halvt år innan här blir liv igen. Biff med lök till middag, och när A-M diskar tar vårt vatten slut. Nu får vi förlita oss på att vi fått så mycket regnvatten i ettans tank att det räcker tills vi kommer till Kemer. 

 

021111

Frysen håller nu -20,7º så termostaten blev OK efter reparationen. Vi ligger 3,4 kWh back på batterierna, men där bör vara ett par kilowattimmar ytterligare så jag väntar med att ladda. Räknar med en del motorgång på väg till Kemer, så då kommer batterierna att laddas. Det kommer lite mer regn, och ännu ett antal liter rinner ner i tanken. De har börjat sätta upp ljusslingor över gatorna, och på stolparna formas ljusslingorna till stjärnor och granar. Det känns lite konstigt att stå ombord på Chiquitita i shorts och se dem göra detta, men det är ju faktiskt inte mer än 43 dagar till jul! Båten som fick hål i sidan hämtar de bort till varvet för reparation. A-M åker iväg med buss till varuhuset utanför stan, men bommar hållplatsen så hon får ett extra varv. Jag förbereder avfärden. Äntligen ett livstecken från U&B, de mailar och berättar att allt gått bra, och de hade fått plats på nattåget till Malmö. Till middag har vi köttfärslimpa med bacon och bakad potatis. 

 

021112

Klockan 06:30 är vi uppe, frukost, och sen backar vi ut från bryggan. Tyvärr var det som jag befarade, grannbåten hade lagt ett av sina ankare över mina, så det tog tid att komma loss, vi hade ju två ankare kopplade efter varandra, och det gjorde inte saken lättare. Kvart i åtta kunde vi lämna Mandrakihamnen i Rhodos stad efter att ha legat där i över två veckor utan att betalat ett cent, och bäst av allt, vi har seglat genom hela Grekland utan att behöva lösa något seglingspass. Våra hamnavgifter i Grekland inskränker sig till 5,61 euro! Får seglingsbar vind direkt utanför hamnen, och rullar ut genuan. Det får räcka med 2/3 av den, vi gör ändå över 6 knop. Sparrissoppa till lunch. Ett gäng delfiner dyker plötsligt upp runt Chiquitita och följer oss under en kvart, sen försvinner de lika plötsligt. Vi har bra segling fram till kvällen då jag får stötta med motorn för att hålla över 4 knop. Efter att serverat mig pannkaka och körsbärssylt lägger sig A-M. Månen är uppe, och även om den bara är halv blir det inte riktigt mörkt. Vinden har ökat igen så jag kan stanna motorn, och Chiquitita seglar fram på mångatan som månljuset bildar. En härlig avslutning på vår segling Spanien - Turkiet. 

 

 

021113 

Under natten har vi närmat oss Turkiets kust, och rundar dess SÖ-liggaste udde vid åtta tiden, men får nu vinden rakt emot så motorn får startas igen. Sen det blev ljust har jag sett ett antal bergstoppar där det ligger snö, får hoppas att det inte betyder kyla nere vid kusten också. Hissar den turkiska gästflaggan. Meddelar Lasse på SSB-radion att vi bör vara framme vid 16-tiden. Får grov sjö och mycket vind rakt i nosen, så emellanåt gör vi bara två knop. Korv med bröd får duga till lunch. Efter lunch lägger sig vinden, så att A-M kan tvätta håret och jag rakar mig, man måste vara presentabel när man går i land. Kallar upp marinan på VHF:n, och anmäler vår ankomst. De kommer ut med en gummibåt, och lotsar in oss till vår plats, väl där tar de hand om förtöjningen. L&W står på kajen, och det blir ett glatt återseende, de lämnade Torrevieja redan i april, och detta blir tredje vintern vi ligger i samma hamn. Vi har fått en bra plats, nära till kontoret och utgången. Det är vackert här, med höga berg i bakgrunden, rent och snyggt. Här kommer vi säkert att trivas. Efter en välkomstdrink på EBI, och efter tillåtelse från kontoret att skjuta upp inklareringen till i morgon, lägger jag mig och vilar.

-<>-<>- S l u t -<>-<>-

Här slutar vår segling för i år. Nu skall vi leva hamnliv i fem månader. Hur det kommer att arta sig skall ni också få rapporter om, men det blir inte i dagboksform, utan det blir ett sammandrag av vad som hänt under veckan / veckorna. Vill ni se hur vi "bor" så gå in på marinans hemsida:

http://www.kemerturkizmarina.com/en/index_marina.html

Hälsningar från Mindre Asien

S/Y CHIQUITIT

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

021113 – 021123 

Det här är inte kul. Jag får skriva om hela Brevet, för datorhelv... bara tvärstoppa när jag skulle skanna den för virus. Har haft lite strul med den hela hösten, men den har gått, om än långsamt ibland. När jag nu ändå skulle in och rota i den, jag skulle montera ett modemkort, så tänkte jag att då skall jag också passa på och "avlusa" den. Jag köpte ett nytt antivirusprogram, och så händer detta när jag kör det. Nu har jag formaterat om C-disken, som tur är ligger det mesta på den andra hårddisken, och matar efter hand in program och data allt eftersom vi behöver det. 

Här kommer i alla fall den senaste veckans händelser. Ni har kanske redan varit inne på marinans hemsida, och sett hur här ser ut? Den beskrivningen som de gör där är inte överdriven, snarare tvärt om, här är ännu bättre.

Trots god mat under hela resan så har jag gått ner fyra hål i livremmen, segling är bra bantning

För 80 Skr per dygn får vi ligga här i fem månader, och då ingår vatten, fast telefon, kabel-TV med SvT-Europa + ca: 20 andra kanaler, undervisning i engelska och turkiska på flera olika nivåer (A-M är redan igång med både engelskan och turkiska), gympa tre gånger i veckan, bordtennis, tennis, bridge, diverse konstarter som musik, sång, dans, målning, mm, mm. Allt är gratis, det är bara och ta för sig, ja man får naturligtvis betala samtalsavgifterna på telefonen om man ringer utanför marinan, men mellan båtarna är det gratis, och så kostar elen 0,15 euro / kWh. 

Så här ser marinan ut, och som ni ser är där all tänkbar service

Dessutom har vi tillgång till sådär en 40 - 50 anställda här på marinan, och de gör allt för att man skall trivas här. Inte på ett påträngande eller besvärande sätt, utan naturligt och välmenande. T.ex. så skötte de hela inklareringsproceduren åt oss utan extra kostnad (läkare, tull, hamnpolis och passpolis). När vi fått vår plats, kom Hassan, som är chef för marinan och bjöd upp oss till baren på en drink klockan 18:00. Då är det nämligen happy hour. De flesta gästerna är där då, och alla nyanlända presenterar han själv för de övriga gästerna. Den dagen var det vi och ett holländskt par som anlänt.

 Vår ”hämdflagga” syns tydligt över hela hamnen 

Hamnpolisen kom och sade åt oss att vi inte fick ha vår svenska flagga högre än den turkiska. Vi fick hala ner den, så att den kom under den turkiska. Vår hämnd blev att vi bytte till vår största flagga istället. Den är 3,75 meter, och syns tydligt i hela hamnen även på den höjden.  Ingen av amerikanarna som ligger här har flaggan uppe, de vågar inte visa att de är amerikanare på grund av deras inställning till islam, eller också är det tvärt om. Det vi har märkt av islam hitintills, är att det inte finns fläskkött att köpa, och naturligtvis böneutroparen, som kör igång med första passet redan klockan 05:00 och sen ytterligare ett antal gånger under dagen. Vi är mitt i Ramadan, vilket betyder att de rättrogna inte får äta något under dygnets ljusa timmar. Så fort solen gått ner åker maten fram, och då kvittar det om man sitter i en snabbköpskassa, eller kör taxi, kunden får vänta, för då skall det ätas. Som skåning förstår man dem, de måtte ju va himmskt add va udan mad en hel dá, montro di e sylltna

Här ligger drygt ett tiotal svenska båtar, men alla är inte bebodda. EBI med Lars och Wivan ligger här och två andra båtar som också låg i Torrevieja, Miss Kiss med Karin och Lennart samt Bertil och Lisbeth från Landskrona på Destination. Lars och jag har varit och klippt oss, då ingår bortsvedning av hår i öronen med öppen låga från en bomullstuss doppad i sprit, samt massage. Men så kostade det också 10 miljoner per man. Vi har 24º i luften, och 21º i vattnet, men idag (lördag), är det mulet och det har regnat en skur på morgonen, så vi har fått nöja oss med samma temperatur i luften som i vattnet. Mars, som är den kallaste månaden, har en medeltemperatur på 17º. Kallast är det i vattnet i januari, då håller det 18,6º, nästan som vissa svenska somrar. 

Valutan är svår hanterad. En miljon är knappt sex svenska kronor. Det blir, som ni förstår, många miljoner, och många nollor att hålla reda på. Det gäller att räkna nollorna, så att man inte lämnar en 10000000 sedel istället för en 1000000 sedel när man skall betala. Det mesta är billigt, här följer några exempel:

Som ni ser är speciellt grönsaker och bröd billigt, men genomgående är det billigt här. Det är bara importerade varor som är dyra. Ja dyra och dyra, en flaska skotsk whisky kostar runt 200 Skr, att jämföra med inhemsk som kostar drygt 50 Skr. I baren på Navigator, som är marinans egen restaurang, har vi alltid 20% på maten, och 50% på drickat under happy hour. Då kostar en stor öl, 1 miljon(6 Skr), en Raki, lakrisbrännvin med vatten plus ett extra glas med vatten, 1.250.000, och vill man ha ett glas vin får man punga ut med nästan två miljoner. I supermarket kostar de billigaste vinerna 12 - 15 Skr för en flaska, men vi har inte hittat något gott turkisk lågprisvin, man får dubbla insatsen för att få ett gott vin. 

Vi har hunnit vara på marknad också, den är på måndagarna. Kläder, skor och andra lädervaror, onyx- och mässingsarbete, hushållsartiklar, järnvaror och mycket mer kan man köpa där. Det fanns inte alls så mycket krimskrams som på marknaden i Torrevieja. Dessutom sålde de grönsaker och frukt av alla sorter och i ett par stånd sålde de fisk. I ett av fiskstånden hade de levande foreller i en stor tank, färskare kan man väl inte få. Vi köpte dock inga foreller, jag tycker, att åtminstone de svenska smakar dy, men en annan gång så skall vi ändå prova dem. Istället köpte vi ansjovis, ja inte i burk, utan färska, stora som siller. De stekte A-M, och med dill i mellan smakade de som stekt sill. 

Varje dag klockan 08:00 får vi information på VHF:n om vad som är på gång. Det är inte begränsat till marinans arrangemang, utan kan vara allt möjligt, som t.ex. att någon skall köra in till Antalaya och har plats för ytterligare två personer i bilen, eller att någon har en GPS till salu. Här ligger över 60 båtar med besättning ombord, men många kommer att åka hem över julen. 

Jag har installerat ett modem, så nu är vi uppkopplade över telelinjen istället för mobilen, men vi vet ännu inte vad det kostar per minut, så samma restriktioner (inga bilder) gäller tills vidare. Vill ni skicka bilder eller brev så kan ni göra det till vår adress här i marinan: 

S/Y Chiquitita, G27

Park Kemer Marina

P.O. Box 208

07980 Kemer

Antalaya

TURKIET 

Skulle ni vilja ringa oss så är detta vårt telefonnummer:

+90 242 814 1490 / 216

216 är vår anknytning, och det slår ni när ni hör "rösten". 

Hälsningar

S/Y CHIQUITITA

Stig & Ann-Margreth

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

021123 - 021124

Äntligen kan vi sända ett par bilder.

 

 

Skål på Er, och tack för alla mail vi fått.

 

Eftersom vi nu har en vanlig telefonlinje in till båten, så behöver vi inte använda vår mobil under tiden vi ligger här i Kemer. Vilket gör att vi kan kosta på oss och skicka med bilder i våra mail. Visserligen vet vi ännu inte vad det kostar, men det lär vi väl få reda på i sinom tid. 

I lördags var det prylförsäljning på kajen, sådant som man inte själv behövde kunde man sälja till någon annan som inte heller behövde det. Jag gjorde dock ett fynd, två nästan nya 25 mm flätade förtöjningslinor på vardera 15 meter plus en stor rostfri vantskruv fick jag för 20 miljoner. Där var mycket annat braochha men jag vågade inte släpa hem mer. 

Det skall bli ett par dagar med sämre väder, och redan idag har det blåst riktigt rejält, men det märks inte så mycket här, hamnen är väl skyddad. Om de nu håller vad de lovat, så skall vi försöka få tid till och svara på era mail. För som ni förstår är det inte så kul att sitta under däck och knappa på datorn då det är sol och sommar utanför. Jag har inte hanterat bilder i mail tidigare, så de kommer kanske att se underliga ut när ni får dem, men med tiden skall jag nog lära mig det med.

Hälsningar från stilla vatten

Chiquitita i kvällssol.

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Hej igen!

Nu går det mot jul med stormsteg! Apropå storm, så har vi sen i måndags (2/12) haft taskigt väder här i Kemer. Storm, regn och hagel, har vi fått stå ut med, och mer skall det bli. Fram till dess var det sol och varmt, så i söndags passade vi på att åka med på en av de utflykter som marinan ordnar. Bussen kom och hämtade oss klockan nio, och körde oss till Perge som ligger 18 km öster om Antalya. Perge är i dag en ruinstad men har en historia som är 5.000 år gammal. Sin storhetstid hade den kring år noll, då den var en viktig handelsplats och hamnstad. 

Floden Kestros, som nu är igenslammad och uttorkad var då seglingsbar, så att handelsfartyg kunde hämta och lämna varor i Perge. Det var av säkerhetsskäl man inte hade handelsplatser vid kusten, pirater förekom nämligen i stort antal. Genom att förlägga staden en bit in från kusten, kunde invånarna bli förvarnade om pirater var på väg, och piraterna hade inte så lätt att fly ut till havs igen, efter ett överfall. 

 Resterna av paradgatan i Perge

 

 Teatern har stått emot jordbävningarna, men på grund av rasrisken får man inte gå in där.

 Perge ligger i ett jordbävningsområde, så tyvärr har det mesta av byggnaderna rasat, men stadion och teatern har klarat sig. Där är hur mycket ruiner som helst, och marken är täckt med mer eller mindre bearbetade marmor- och sandstensskärvor. Först blir man beklämd när man ser allt detta bara ligga där, och ingen tar hand om det, i Sverige putsar och vårdar man ju den minsta stenskärva. Sen förstår man att det är en omöjlighet och göra det, det finns nämligen hundratals, ja kanske rentav tusentals, sådana här platser i Turkiet, var av denna hör till en av de större.

 

Det mesta bara ligger där det hamnat, här ett krön till en pelare, nästan 1x1 meter.

  

Nu återstår bara ruiner, men tänk vilken syn staden måste ha varit för 3.000 år sedan.

 

Detta spelbord har stått utanför en affär, hade kunden pengar över kunde man alltid försöka och spela dem av honom.
Hur har de kunnat göra detta spiralmönster, som återfinns på många av pelarna?

Ja, där var mycket att se. Man förundrar sig över vad de kunde åstadkomma med de enkla redskap som fanns på den tiden. Men efter några timmar blir den ena stenhögen lik den andra, hur fantastiskt det än är. Perge hade ju varit ett handelscentrum, så därför passa det bra att bussen stannade till vid ett stort varuhus i Antalya på vägen hem. Där fick vi en och en halv timma på oss att shoppa, och vi passade på och handla "tungt" nu när vi hade skjuts ända till dörren. 

Temperaturen utomhus går ner kring tio grader på natten, men i båten sjunker den ännu inte under 16-17º. Dagtid är det kring 20º, även när det är mulet. Vår dieseldrivna värmare vill inte riktigt, ibland startar den, men för det mesta inte. Jag har kommit fram till att den behöver ett nytt glödstift. I skeppshandeln hade de inget, och visste inte vad det var heller. Men så blev jag tipsad att fråga på varvet, och de lovade att försöka ordna fram ett i nästa vecka. Det är bara att hoppas på att de fixar sig, för skall vi beställa ett från Sverige, kan vi se oss i månen efter det. Skall ett paket ha någon chans att komma fram, måste man skicka det med en firma, typ UPS eller liknande, och det blir dyrt. Paket som skickas med vanlig post, ses som en löneförmån av anställda på posten och tullen.  

Som jag skrev i början av mailet, är det regn och blåst som dominerar väderläget just nu. I måndags blåste det storm, och vi hade samlats på Destination för att planera för luciafirandet. När vi kom tillbaka till Chiquitita, var där tre man på däck och satte extra förtöjningar. Det hade inte hänt något, utan det var en ren säkerhetsåtgärd. Bara på vår brygga var det fem man som såg över alla förtöjningar och justerade eller kompletterade där det behövdes. Hela natten var bryggan "bemannad", så man behövde inte själv bekymra sig för något. Vilken service!!  

 

I torsdagsnatt regnade och haglade det nästan hela natten. Haglen var först stora som ärtor, men när det började låta som om hundra sméhalvor slog med slägghammare på däck, blev jag orolig och gick upp för att se vad som stod på. Jag blev rädd för vad jag såg. Hagel stora som golfbollar kom farande och krossades mot däck och däcksluckorna, dessa är av 10mm:s makrolon, så de håller. Men våra solceller, hur skulle det gå med dem? Att gå upp på däck utan hjälm och skyddsdräkt, var förenat med livsfara (jag menar allvar), så det var bara och hoppas att allt skulle hålla, och det gjorde det. 

Som projektiler slog haglen ner på solfångarna, hur de kunde hålla förstår jag inte. 

 

Alla hagel var inte lika stora, några var inte större än så här. 

 

Vi jobbar på med luciaförberedelserna, hur det gick, och hur det blev, återkommer vi till i nästa Brev. Till dess, skriv många mail till oss, även om vi ännu inte hunnit svara på de tidigare.

Hälsar 

Stig & Ann-Margreth 

 

S Y / CHIQUITITA 

 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

Första, andra, tredje, och snart fjärde advent.

 Oj vad tiden går. Både lucia och tredje advent har passerat sen ni hörde av oss senast. Och nu rusar det mot jul, vilket naturligtvis även vi märker. Här är inte så mycket julskyltning i butikerna. Muslimerna firar inte jul, men något lite har de ändå. Granar, ofta i plast, eller cypresser i stora krukor förekommer. Klädda på liknande sätt som vi gör, med ljus, klockor, kulor och glitter. Julklappar har de inte, men däremot nyårspresenter, och enligt vad vi hört, överlämnas dessa i god tid dvs redan den 25 december.  Det är lite märkligt att man inte firar jul i det landet som jultomten kommer från. Då menar jag inte den riktiga tomten dvs. vår tomte, utan den som kommer den 25. Han heter St Nicholas och är bara utklädd, egentligen var det en biskop här ifrån Turkiet, som var så snäll så han delade ut gåvor till de fattiga barnen. Vår tomte är liksom mer tvärt om, det är inte han som skall vara snäll utan barnen, och ju rikare barn ju finare gåvor, fattiga barn får bara lite eller inget alls. Vad vi än hittar på för anledning till att fira vintersolståndet, för det är ju faktiskt det vi gjort sen urminnes tider, så är det i alla fall nu det vänder mot ljusare tider igen.

Luciafirandet på Navigator.

 Vårt fantastiska luciatåg. 

Som vi hoppades och trodde, blev Luciafirandet på Navigator mycket uppskattat inte minst bland de övriga nationerna. Först hade vi tänkt att vi själva, dvs ett gäng svenska gamla gubbar och kärringar, skulle klä oss i vitt och uppträda som sjärngossar, tärnor och lucia. Vi insåg dock ganska omgående att det hade blivit mer likt ett spöktåg än ett luciatåg. Nej, barn skall det vara. Några svenska barn är här inte, och leveranstiden på sådana gjorde att vi istället fick använda oss av importerade. Så det blev barn, made in USA, made in Deutsland, made in UK och made in Holland, som skulle lära sig hela luciaritualen, inklusive att sjunga luciasångerna på svenska

Föräldrarna till barnen nappade direkt på idén, och tillsammans med den svenska spinnsidan gav de sig i kast med mjukvaran, dvs ritualen och sångerna. Vi herrar tog hand om hårdvaran, dvs tillverkning av ljuskronor mm. Dessutom föll det på min lott att åstadkomma 12 liter glögg, så med A-M hjälp inhandlades lämpliga kryddor i lagom mängd, och två flaskor vodka. Torkade pomeransskal fick vi inte tag på, så vi tog skal från färsk pomerans istället. Vinet skaffade vi på restaurangen, och efter att kryddorna fått stå och dra i spriten ett dygn silades de från, och spriten blandades med vinet. 

Här är ingredienserna till glöggen. 

Pepparkakor skulle serveras till glöggen, men att baka 4 - 500 pepparkakor i pentryt på en, eller flera båtar är ingen lätt uppgift. Vi frågade om vi fick vara i restaurangköket på Navigator, och naturligtvis fick vi det. Så de som var utsedda till pepparkaksgummor och pepparkaksgubbar tog köket i besittning, och satte igång produktionen.

 

"Vi komma, vi komma från pepparkakeland..." 

Vi hade meddelat via morgonbulletinen på VHF-radion att svenskarna skulle bjuda på luciafirande den 13:de under "happy hour" på Navigator. Så klockan 18:00 när " the happy hour bell" klämtar, är vi redo med 12 liter varm glögg, och 500 pepparkakor.  

 Mycket folk kom det, julgran fanns det, och kön till glögggrytan var lång. 

När minglandet, och glöggen hade nått lämplig nivå, tonades den svenska julmusiken ner, och Sigvard berättade om luciatraditonen i Sverige. Sen var det tid för luciatåget att göra entre. 

 Här tågar de in under uppsikt av A-M och Wivan. "Sankta Lucia...”

 

 Lika uppskattat av alla. 

Det blev naturligtvis SUCCÉ, allt uppskattades av alla, och barnen var fantastiska. De sjöng, med visst stöd från svenska spinnsidan, Luciasången, Goder afton och Staffan stalledräng på svenska. Jag, som inte ens lärt mig säga goddag på turkiska än. Ljuskronor, stjärnor och annat tillbehör skänktes till marinan, så att andra svenskar som övervintrar här kan föra traditionen vidare.

Julkonsert på Navigator. 

Härom kvällen var det så tid med månadens konsert. Det var en kvartett från Antalyas- symfoniorkester som i två timmar underhöll oss med jul- och nyårs-musik. Sättningen var två damer, tvärflöjt och fiol, och två herrar, cello och oboe.

Julmusik leder alltid tankarna hem till de nära och kära. 

Det har blivit kallare även här, nattetid kryper temperaturen ner till ensiffrigt, och dagtid håller den sig under 15 graders strecket om det är mulet, men när solen skiner klättrar den upp runt 20º. Snö har vi inom synhåll. På bergen som vi ser från sittbrunnen, ligger det snö sen ett par veckor tillbaka.

 

 Palmer och snö, en något ovanlig syn. "Inomhus" har vi det varmt och gott, och håller kursen

  En riktigt god jul önskar vi er alla ifrån S/Y CHIQUITITA 

Stig & Ann-Margreth 

Långsegling Bakgrund och  bygget Förord Sverige till Spanien Spanien   och Balearerna Spanien till Turkiet Turkiet till Sverige Gästbok
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)