Spanien och Balearerna

För att söka i denna text, tryck "Ctrl+F", då öppnas en sökruta upptill eller nertill i fönstret.

spanien-och-balearerna.jpg

Vår långsegling med S/Y Chiquitita gjorde vi under åren 2000-2003. Hela resan dokumenterade vi i mail som vi sände regelbundet till släkt och vänner. Dessa mail har vi sammanställt och kompletterat med bilder, vilket har resulterat i fyra delar, en för varje år. Här i del två får ni följa med på vår segling i Medelhavet under år 2001. 

   skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

010117 - 010121

En god fortsättning på det nya året!

Vi är nu tillbaka på Chiquitita, och allt var som när vi lämna henne, med undantag för lite mögel här och där, samt ett par liter vatten i kölen som kommit in via masten. Vår vistelse i Sverige var både för lång och för kort, för lång med tanke på klimatet, och för kort för att hinna träffa och umgås med alla som vi ville. Inte heller lyckades jag koppla upp mig med min egen mailadress eftersom jag glömt koderna ombord! Men nu är vi på plats och maillådan var välfylld med hälsningar från er. Tack för alla jul och nyårshälsningar som ni sänt oss, och tack till er som inte var med på vår maillista, men ändå raggat upp vår mailadress och skrivit till oss. Er lägger vi in i maillistan omgående så ni får våra Brev, och återkommer med ett personligt svar i sinom tid. 

Det tog tre och en halv månad att segla ner hit, men bara tre och en halv timme att flyga tillbaka. På Kastrup går man numera rakt ner till tåget, och tjugo minuter senare stiger vi av på Malmöcentralstation. Där var våra pojkar med sina flickvänner och mötte oss, och som ni förstår, så blev det ett kärt återseende. Det var en del reservdelar och annat som vi skulle skaffa när vi var i Sverige, så dagarna rann iväg, och plötsligt var det julafton. Jul och nyårshelgen gick till släkten, sen blev det ett antal besök hos vänner och bekanta.  

Våra barn gav oss, och sig själva biljetter till teaterföreställningen, "Jorden runt på 80 minuter och lite till" i julklapp, med kramp i skrattmusklerna som följd. Min bror Torsten, som också seglat ner till Medelhavet med sin Forgus 31, men via kanalerna, och nu ligger i Frankrike, kom ner från Stockholm och hälsade på, och innan vi viste ordet av så återstod bara några dagar av de fem veckor som vi skulle vara i Sverige. De sista på minneslistan införskaffades, och så var det tid att packa. Mycket grejer blev det som skulle med, men allt gick ner i våra väskor, även om där var drygt femton kilos övervikt. Tåget gick 05,09 från centralen, så det var tidig uppstigning, men sen gick allt som på räls, vi var bara 35 personer på flyget, så övervikten fick gå med utan avgift. Kl. 13,45 står vi åter på Chiquititas däck i strålande solsken och 19 grader varmt! 

Tillbaka på Chiquitita efter jullovet

Allt var väl ombord, och bland det första som jag gjorde var att reparera värmaren, nytt glödstift och ny brännkammare som vi hade med från Sverige, så vi kunde få igång värmen och driva ut fukten. De stora temperaturväxlingarna mellan dag och natt, gör att där bildas mycket kondens på de ytor som inte är isolerade, dvs. alla fönster och luckor, har man då inte värme på under natten rinner vattnet från dessa ytor på morgonen. Detta bildar en utmärkt grogrund för mögel när ingen torkar bort det varje dag, så kring fönster och luckor fanns mögel i olika stadier som vi fick tvätta bort med klorin. En antydan till mögellukt tyckte vi att det fanns i garderoben och klädskåpet i fören, medan i aktergarderoberna märktes inget alls. Så tröjor och annat från skåpen i fören åkte ut, och sen klorinbehandlade vi skåp och garderob, jag fick agera mögelhund och sniffa mig fram till om där var mögel på fler ställen, men jag kunde inte känna att det luktade mögel i något annat utrymme.

 Våra vänner Lars och Vivan på Göteborgsbåten EBI välkomnade oss med bubbelvin, som vi drack tillsammans med det norska paret Rolf och Gun. Den andra svenska båten Jolima, med en barnfamilj ombord, som låg här när vi åkte till Sverige, hade efter nyår seglat vidare till Torrevieja för att försöka hitta kompisar till barnen. Det blev naturligtvis mycket snack om vad som hänt här, och vad vi gjort under våra fem veckor i Sverige. Lars och Vivan var i Göteborg hos sina barn i två veckor över julen, och sen hade de ett par seglarvänner som kom ner hit över nyår. Rolf och Gun har också varit en tur till Norge men det var före jul, så de var tillbaka här i Estepona den 17/12 och hade firat jul ombord. Rolf, som är en förståndig person fast han är norrman, har insett att skall man långsegla skall man ha en stålbåt, därför passa han på att åka runt och leta efter ett lämpligt projekt när han var hemma. I Lagunen, i Limhamn hittade han en Långedrag 38 fotare som han är spekulant på, vi får väl se om det blir någon affär, det är som vanligt en massa arbete att göra på den bl.a. saknar den rigg.

 

Bara slit och släp så fort vi återvänt från julfirandet

I torsdags regnade det, men vi hade fullt upp med att återinstallera oss ombord så det gjorde inte något. På kvällen när vi satt och åt, hörde vi en helikopter som flög in över hamnen, och sen börja den att svepa med strålkastare över bryggan som vi ligger vid. När jag kommer upp på däck har de fångat in en stor gummibåt i strålkastarljuset, med vad jag kan se, två personer ombord, och ytterligare en båt cirklar runt i hamnen, vad det egentligen rörde sig om vet jag inte. På morgonen efter ligger gummibåten fastkedjad vid anmälningskajen med en lapp klistrad på vindrutan att den är beslagtagen av Gardia Civil, troligtvis var det smuggling av knark, eller människor som på gick. Närheten till Afrika gör att det förekommer mycket sådant på denna kusten. 

 I fredags var det åter strålande sol, så vi startar tvättmaskinen innan vi går till Carrefour, där handlar vi en vagn full, och sen promenerade vi tillbaka igen. Det blev en och en halv timmas stärkande promenad, plus en timma i varuhuset. På kvällen var vi tillsammans med de andra på en av pubarna här i hamnen, som har underhållning. Det var en duktig gitarrist med sångerska, som spelade och sjöng medan vi drack gin-tonic för 300 Pts per styck. Det blev en trevlig kväll och först en bit in på lördagen var vi på plats i våra kojer.  Strålande sol när vi vaknar sent på lördag förmiddag, startar tvättmaskinen, och tvättar resten av de plagg som vi tyckte luktade av mögel. All tvätt torkar under dagen, men garderoberna tar längre tid att torka efter vår behandling, så all tvätt ligger utspridd i båten. Under söndagen kan vi hänga in i garderoben, men skåpet får stå tomt en natt till så det blir riktigt torrt och genomluftat. Persiljan hade överlevt i vår odling, men ny gräslök, som vi köpte på Carrefour, har vi planterat, och så har vi sått dill, som en hygglig svåger ordnat ett par brev åt oss när vi var i Sverige. 

Tomten som tyckte att jag varit extra snäll i år, kom med två nya leksaker till mig, en digitalkamera, och ett modem till kortvågsradion. Så kanske vi i fortsättningen kan skicka en och annan bild tillsammans med Brevet. Får jag KV-modemet att fungera, kan jag nämligen skicka texten gratis via kortvågsradion, och då kan vi kosta på oss att skicka bilder via mobiltelefonen, vi får väl se om jag lyckas installera det och om det kommer att fungera. Tilldess får ni nöja er med att läsa om vad som händer här.

Varma (19 grader) hälsningar

till er från Stig & Ann-Margreth

på S/Y Chiquitita

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

010122 - 010202

En förvårs hälsning från Estepona.

Så har ytterligare nästan två veckor gått sen sist, ni börjar väl märka att det hos er nu är ljust lite längre, och här nere blir det inte mörkt förrän vid sjutiden. Det har blåst och regnat en hel del, men sen ett par dagar tillbaka så har vi fått känna på våren. Visserligen har vi fortfarande ganska kalla nätter, men nu när värmaren fungerar så har vi inget obehag av det. Dagarna däremot är som i slutet på maj månad i Sverige. Vilket betyder att det hettar i vårt vita vinterskinn när vi drar oss inombords fram åt kvällen. I vår grönsakslåda har dillen som vi sådde då vi kom tillbaks från Sverige kommit upp, och är ett par centimeter redan. Men till sardinerna vi skall ha till middag, och som A-M steker som strömmingsflundror, har vi köpt dill på marknaden. Färska jordgubbar, som började dyka upp för två veckor sedan säljer de nu i alla grönsaksstånden för runt 300 Pts/kilo, så vi köpte ett kilo som vi skall ha till dessert. 

 

 Förra veckan tog vi tillsammans med Rolf och Gun en bussresa till Granada och Alhambra, i resan ingick inträde till Alhambra och guide. Det är bekvämt och låta andra "ta befälet" och bara följa med. Kvart i åtta hämtade bussen oss vid tjurfäktningsarenan, och sen åkte vi längst kusten mot Malaga och plockade upp folk utmed vägen. Vi svängde av från kusten, och efter ett par timmar var det kafferast på en taverna, och sen gick färden vidare upp mot Sierra Nevada som har toppar på nästan 3.500 meter, vilka nu är snöklädda. Efter ytterligare en timmas körning med blommande mandelträd på sluttningarna längst vägen, så var vi i Granada som ligger på ca. 800 meters höjd, någon snö hade vi inte där, men visst var det kyligare än vid kusten. 

Här fick vi nästan tre timmar på oss för shopping och sightseeing. Vi gick och titta på katedralen, en fantastisk byggnad, men jag blir alltid lika bestört över det förtryck som de representerar. Här ligger kung Ferdinand och drottning Isabella begravda, det var de som 1492 gav Columbus ekonomiska möjligheter att ge sig iväg till Västindien, men som sen också tog hand om allt guld och silver som de rövade med sig tillbaka därifrån. Efter gemensam lunch på ett hotell, tog bussen oss till Alhambra som ligger strax utanför Granada. Alhambra är en stad byggd av araberna när de hade makten här i södra Spanien, den har en fantastisk historia, och där finns verkligt praktfulla byggnadsverk med både vattentoalett och bastu, de kunde förr också. Alhambra är den plats i Spanien som besöks av flest turister, under högsäsong får man stå flera timmar i kö för att komma in. Vi var åter i Estepona halv nio på kvällen, så det blev en lång dag.

Toalettbås i Alhambra. Man satt på huk med en fot på varje sida om hålet, och undertill rann vatten.

Jag hade tänkt ta itu med stuvningen av allt det som står kvar i lådor i akterkojerna. När vi bar ombord lådorna så ställdes de där, och där har de stått. Det mesta är "braochhagrejor" så A-M tycker att soptunnorna på bryggan är bästa förvaringsplats för det som finns i lådorna, men där är vi inte helt överens, och eftersom solen skiner så lägger jag mig tillrätta på akterdäck för att tänka över var jag skall göra av allt. Det är ovanligt klar sikt, inget soldis, Gibraltarklippan med sina 424 meter syns väldigt tydligt, liksom de dubbelt så höga Sierra de Bullones i Afrika på andra sidan sundet. Och istället för att hjärnan börjar planera stuvningen av innehållet i lådorna, så hittar den i vindlingarna något om grekisk mytologi och Herkules stoder. - Ja, det var ju så det var, Herkules han öppnade upp passagen genom Atlasbergen, så Atlanten och Medelhavet fick förbindelse, och då ställde han upp dessa "stoderna" på ömse sidor om sundet. Efter en sådan kulturell djupdykning i minnet, kan man inte tänka så banala tankar som var man skall stuva alla "braochha" grejerna, så jag seglar istället vidare på drömmarnashav tills A-M kallar att kaffet är klart. I morgon skall jag börja på med lådorna.... 

På något sätt har vi lyckats tömma alla lådorna från SB-kojen, så nu står BB-kojens åtta lådor på tur. Men först skall jag bygga ett skåp ovan för tvättmaskinen, och sätta in en hylla i skåpet under tvättstället på aktertoaletten.

 

Elsmari Forsell Eriksson och Bert Eriksson

Jag hade precis mallat av formen på skåpet under tvättstället, när någon på kajen säger, "det var en stor flagga du har", jag tittar upp och svarar som jag brukar, "nej detta är den lilla, den stora har vi bara vi festliga tillfällen" (hade jag då vetat vem det var jag pratade med, så kanske jag skulle bytt till den stora flaggan). På kajen står ett par i vår ålder, och jag går fram för att prata med dem, de säger att de varit i denna hamnen 1984, och att de nu ligger i Port Napoleon, men med en annan båt, en Allegro som de seglat ner via kanalerna i somras. Efterhand som samtalet utvecklas tycker jag mig känna igen vad de berättar, och när jag bjuder ombord dem och damen säger "jag heter Elsmari Forsell och detta är Bert", så klarnar bilden. Elsmari som skrivit bl.a. "Vi älskar att segla", och ytterligare ett par böcker, finns naturligtvis representerad i skeppsbiblioteket. 

De stannar i nästan två timmar, och deras planer respektive våra planer ventileras, när de får höra att vi är från Limhamn kommer nästa överraskning. Som vi skrev i förra Brevet så är Rolf, vår norska brygganne, spekulant på en Långedrag 38 som ligger i Lagunens småbåtshamn i Limhamn. Vad jag inte nämnde då var att den båten byggdes tillsammans med en till likadan på norra uppställningsplatsen i Limhamns småbåtshamn, och där syntes de tydligt från Dragörfärjan. Detta var när jag var på jakt efter en lämplig båt, alltså i slutet av åttiotalet. Då jag fick syn på båtarna föll jag direkt för skrovformen. En dag såg jag det var folk vid båtarna frågade vem som var konstruktör, Rolf Modig i Långedrag blev svaret, och fortsättningen på detta blev Chiquitita. Bert och Elsmari berättar att de hade sett dessa två båtar från Dragörfärjan, och tyckte att skrovformen var så tilltalande, att när de kom i land gick bort för att ta en närmare titt på dem. Väl framme ser de att det sitter en "till salu" skylt på en av dem, medan de står och skriver av telefonnumret kommer ägaren cyklande, och det blir affär på stående fot! Den seglade de sen tre år med i Medelhavet innan de gjorde sig av med den. Den andra har hitintills bara kommit till Lagunen, som är en annan småbåtshamn i Limhamn, men köper Rolf den så hamnar den nog också så småningom i Medelhavet. Världen är stor, men seglarvärlden är trots allt ganska liten.

Allt för denna gången, hälsningar från

S/Y Chiquitita, Stig & Ann-Margreth.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

010203 – 010214

Nu har vi varit ute i drygt sju månader, men det "gamla" livet verkar ligga år tillbaka i tiden. De många upplevelserna under dessa månader, gör att det känns som om det pågått längre tid. Jag vet från mailen att många av Er som följer vår segling, också tycker att den varit intressant och händelserik. Det är en blandad bukett som våra mailvänner består av, Bo & Vivi på Lorna, seglar på andra sidan Atlanten, och har varit ute i snart två år. På den sidan har vi också Bengt & Louise på Tinto, de deltog i årets ARC-rally, från Gran Canaria till Västindien tillsammans med 222 andra båtar, och gjorde en fantastisk segling, tog andra pris i sin klass, och tia totalt, GRATULERAR! En till "uteliggare" finns med, det är Johann på Bella, som har sin hemmahamn i Torrevieja. Sen har vi två båtar som skall iväg i år, och så har vi alla planerare, torrseglarna, drömmarna, och ni som helt enkelt tycker det är kul att följa vår segling.

Det är ju tack vare möjligheten att maila via mobiltelefonen som vi på ett så här enkelt sätt kan hålla kontakt med er. Det måste dock ha vissa begränsningar om inte våra kostnader för detta skall skena iväg. Här följer några "regler" som vi vill att ni följer:

1) Skick inga bilder till oss, varje bild kostar oss ungefär 50 Skr att ta emot.

2) Skicka inte heller några "vykort", även dessa kostar oss en middag.

3) Töm era maillådor! Är den full kommer våra mail tillbaka till oss, och ytterligare en middag

     försvinner.
4) Om ni ändrar adress, meddela oss, annars får vi vårt mail i retur, och vi får ingen middag den

     dagen heller.

5) Ni som svarar genom att trycka på "SVARA", kontrollera att ni har kopplat bort den

     ursprungliga texten. Använder ni Explorer så gå in på VERKTYG, ALTERNATIV, SKICKA

     och tag bort bocken i rutan för "Inkludera meddelande i svar", då slipper vi få vårt mail tillbaks

     tillsammans med ert svar, så blir där till middag den dagen i alla fall.

6) Räkna inte med att få separata svar på alla era mail, Brevet får bli vår huvudsakliga kontakt till

     er, men skriv gärna till oss, så kommer där då och då ett personligt svar.

Vi vill alltså att ni helt enkelt bara skickar vanlig text, inskriven via tangentbordet, och inget annat, men det vill vi i gengäld gärna ha. Om ni nu följer dessa enkla regler, så kanske vårt mailkonto istället tillåter oss att någon gång, skicka en bild till er! Ja inte till "uteliggarna" för de har ju också dyra och långsamma förbindelser, men till alla er andra, det tror vi att ni skulle uppskatta.

Nock om dé.

Vi har köpt ny skrivare, Lexmarken som vi hade var alldeles för dyr att skriva ut på, även om vi var mycket nöjda med resultatet. Så när den strulade igen för några dagar sedan åkte den ut, och vi ställde kosan mot Carrefour. Där inhandlade vi en Canon-3000, och vad vi har sett hitintills så blir det mycket bra utskrifter och bilder från den, utskriftskostnaden får vi se framöver vad den hamnar på, men det ser ut att bli mindre än hälften mot tidigare. Hyllan till skåpet under handfatet på aktertoaletten är klar, och skåpet över tvättmaskinen är nästan klart, det saknas en eller ett par hyllor, men jag har inte mer virke som är lämpligt att göra hyllor av, och har inte heller hittat någon som säljer sådant (ytterligare en fördel med Estepona). 

Toaletten, den främre den som jag lindade om pumpen på, sprängdes här om dagen. Nej det var inte ETA som var framme med sina bomber, utan ett total stopp i slangen från pumpen till holdingtanken. Vi hade märkt att det gick lite trögt och pumpa ut från toan, men jag trodde att nu var min omlindning av motorn på väg att ge upp, och det får gå så länge det går. Den nya pumpen sätter vi inte in förrän den gamla är helt slut. Vid ett utpumpnings försök gick det väldigt långsamt, så pang, och toan tömdes på golvet, tur att det inte var "stort" som var i skålen. Det visa sig att hela slangen var igenkorkad med, ja jag vet inte vad, men det liknade halvstelnad gips, och det som hänt var att packningen mellan motorn och pumpen sprängts när det blev stopp i slangen. Där var inget fel på min reparation, men eftersom motorn var full av toavätska, och kolen var slut, så monterade jag den nya pumpen och bytte ut slangen. Efter ett par dagar var det stopp i tömningsslangen från holdingtanken, men den har jag rensat med tryckluft, vatten och kemikalier, så får vi se hur länge det håller. Det är skönt att ha en reserv toa i aktern! 

 

Vivan & Lars på Göteborgsbåten EBI, har fått gjort en del arbeten på sina tänder här nere, bl.a. har Vivan fått en ny framtand. Det är ett svenskt par som driver den tandklinik där tanden är gjord, och när killen där skulle åka iväg till USA, så erbjöds Vivan att låna den ena bilen ett par dagar eftersom den ändå bara stod där! Det tackade hon naturligtvis ja till, så i lördags och söndags var vi med Lars & Vivan på utflykt i omgivningarna. 

Vi körde tre olika vägar, som gick från kusten och upp i bergen. På lördagen åkte vi till en bergsby som heter Jimenez de la Frontera, den ligger på ett berg med en borgruin högst upp på toppen. Bra motion och vackert så man häpnar, luften var klar, och man såg 100 kilometer åt alla håll. Borgen är ett slott en gång byggd av morerna, och nu välbesökt turistobjekt. Hela vägen från kusten, såg vi apelsin & citron odlingar, och på flera ställen såldes apelsiner vi vägkanten. På vägen ner stannade vi till först på ett ställe, och köpte vars ett kilo apelsiner för 100 Pts/kilo, men när vi hade provsmakat de ångrade vi oss att vi inte hade köpt fler. De var bara sååå goda, att apelsiner kan vara så smakfulla, och så söta. Vid nästa försäljningsställe blev det stopp igen, och här var det en riktig koling som skötte kommersen. Klädd i vitt förkläde med pengaväskan i en rem om magen, och en ilsket röd keps, var han med sina en och femtio över marken en härlig syn. Han sålde förutom apelsiner, flera sorters hemlagad korv, rökt skinka, Malagavin och Moscatell, plus rött och vit vin från trakten, ost från både ko, får och get, honung, oliver och vitlök, och allt ville han att vi skulle provsmaka. 2 kilo apelsiner för 50 Pst/kilo, några flaskor vin, en getost, och två korvar fick vi med oss därifrån plus ett härligt minne, vi skrattade länge i bilen åt den underhållning som han bjöd oss.  

          Solmogna apelsiner 2,50kr kilot.                

 

 Kolingen med korvarna.

 På söndagen blev det ett besök i Ojen, en by som ligger på en sluttning ovan för Malaga. Även söndagen bjöd på strålande solsken, och när vi från vägen får syn på de vitslammade husen som likt en snöboll hänger på sluttningen i det skarpa solljuset, undrar man om det finns något vackrare. Byn är inte som man skulle kunna tro 3-dimensionell, utan 2-dimensionell, men ställd på högkant! Vägen som vi kom på passerade ungefär två tredjedelar upp i byn, och husraderna närmast vägen gick det att nå med bil, men övriga hus kunde man endast nå till fots, med häst, eller ett tvåhjuligt fordon av något slag. Begravningsplatsen låg mycket vackert med en bedårande utsikt över Medelhavet. Här, liksom på många andra ställen kring Medelhavet, gräver man inte ner kistorna i jorden, utan sätter in dem i ett fack i en mur, som sen muras igen. En smyg på ett par decimeter lämnas, och den pryds ofta av en marmorsten med namn och årtal, ett fotografi eller en vas med blommor är där också plats till, ja några var till och med inglasade. En mycket speciell by må jag säga. Där fanns ett vinmuseum, så ett par flaskor vin fick följa med oss därifrån. 

Begravningsplatsen i Ojen. 

Eftersom det är marknad i hamnen till klockan tre om söndagarna, så är det stört omöjligt att få en parkeringsplats där under den tiden, därför åkte vi upp till ytterligare en bergsby, Casares, som vi besökt en gång tidigare med Rolf och Gun. Denna by är byggd i en smal dalsänka, och sträcker sig från ena sidan på dalen, ner i dalen, och upp på andra sidan, det är som att leva i ett U. Restaurangerna som ligger högst upp är populära ställen för söndagsmiddan, så på de smala vägarna runt byn var det ganska trångt. Vi hittade dock till slut en parkering, gick in på en bar med utsikt över dalen, och tog ett glas vin. När vi kom tillbaka till hamnen var marknaden slut, så då var det inga problem att hitta en parkering. 

I grönsakslådan har dillen växt till sig, men ännu har vi inte skördat av den, däremot har vi tagit av både persiljan och gräslöken. På onsdagsmarknaden har vi hittat en som säljer nypotatis som smakar lika gott som de svenska. Så här om dagen klippte vi lite gräslök, kokte nypotatis, slog upp en immig, och öppnade en burk matjessill, gräddfil har vi inte hittat, men det är OK med crème fraiche. Efter denna festmåltid måste man naturligtvis ha jordgubbar, de var stora, röda och söta, men något hårda. 

Hälsar

Stig & Ann-Margreth

på S/Y Chiquitita

PS. Idag har vi haft regn och åska ett par timmar, men nu skiner solen igen.

 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

010215 – 010225

Vädret kan inte bestämma sig, ena minuten så regnar och blåser det, nästa så är det strålande solsken och varmt, skiftena kommer snabbt. För det mesta så kommer det dåliga vädret på natten, medan det dagtid oftast är sol med enstaka regnskurar på någon minut bara. På TV visade de att ett lågtryck hade parkerat sig här i närheten, strax öster om Gibraltar. Det de anser vara ett lågtryck är i detta fall ett lufttryck på 1024 millibar, något som på Sveriges breddgrader hade betraktats som ett hyggligt högtryck. Högtryck här skall vara på så där 1035 - 1040 millibar för att vädret skall vara stabilt. Detta växlande väder gjorde så däcket på Chiquitita såg så bedrövligt ut att jag tog fram högtryckstvätten och gav det en omgång, små rostfläckar börjar komma på några ställen där färgen har blivit skadad, så innan vi lämnar Estepona skall det få ett nytt lager färg. Men trots rostfläckarna, de är väldigt små, såg det riktigt snyggt ut, även kapellet över sittbrunnen blev renspolat, och Chiquitita glänste i solen. 

På natten blåste det upp ifrån söder, och sen kom där en regnskur, och på morgonen var däcket alldeles rött av sand, när jag stod och tittade på henne kom jag att tänka på följande rader... 

Den jorden som du trampar hos mej på Crimson Creek,

den kommer ifrån himmeln och den har gjort mej rik,

den duggade så sakta i många tusen år,

det är en himlajord, min vän, den jorden där du står.

 

Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand,

det blåser från Sahara och rymden står i brand,

jag tänker på John Lövgren, min vän vid öknens rand,

det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand.

Detta är den första och den sista versen i Evert Taubes Himlajord. Nu är vi inte på Crimson Creek i Queensland, Australien, där himlajorden kom ifrån Incas land, ej heller i Genuabukten i Ligurien. Men det blåser från Sahara och luften den är röd, och hela Chiquitita hon är täckt med himlajord. 

Jobbet med akterkabinen framskrider, så snart kan vi ta emot gäster där. Skåpet över tvättmaskinen som var nästan klart men där jag saknade virke till hyllor, har fått sina hyllor, det fanns ytterligare en bit plywood i virkesförrådet! Ja det finns mycket i gömmorna som jag inte känner till / kommer i håg, eller vad säger ni om följande. Skåpet över tvättmaskinen skall jag ha till verktygsskåp, och dörrens insida är som gjord för en verkygstavla som jag haft ombord tidigare, storleken såg ut att vara precis rätt. Vi går till stans alla järnaffärer och letar efter en lämplig verktygstavla, men nix, vi hittar inga över huvud taget. Då skickar vi ett mail till vår son Ted, att han skall ta storleken på verkygstavlan som står i garaget i Kävlinge, för om det stämmer med dörren får han skicka ner den. Ett par dagar senare har A-M, när hon varit ute på sin (nästan) dagliga shoppingtur, fått syn på en verktygstavla i en järnaffär som vi inte kollat tidigare. Någon dag senare gör vi sällskap dit. Jo då, det var till och med en precis likadan som den jag hade köpt på Jula i Malmö. De säljs två och två, med krokar, så vi köpte en sats. När den var monterad, och verktygen upphängda, började jag röja det sista i BB-akterkoj, och vad låg där för något under madrassen? Jo den gamla verktygstavlan med krokar och allt, så nu har jag tre tavlor, ja fyra med den jag gjorde genom att köpa de nya!

Min nya leksak, digitalkameran är helt fantastisk, den överträffar alla mina förväntningar, även vad det gäller bildkvalitén. Det är bara att fotografera hur mycket man vill, det kostar inte en enda pesetas, i kameran kan jag med det minneskortet som sitter i lagra upp till 82 bilder. Bilderna från kameran laddar jag sen ner på en Zip-disk eller direkt på datorns hårddisk. Vill jag sen ha en papperskopia så är det bara att välja bild, ändra storlek, justera färgerna, göra den ljusare eller mörkare, lägga på text osv. osv., och efter det printar man ut den. 

Till alla er som ännu inte är "båtflyktingar" skickar jag på försök ett separat mail med en bild, "Arbete på fördäck", som jag har bantat ner från 1.920Kb till 17Kb för att den inte skall ta för lång tid att sända, den är alltså försämrad med mer än 100 ggr jämfört med originalet, ändå är den fortfarande så bra.

”Arbete på fördäck”

Hälsningar från

Stig & Ann-Margeth

på S/Y Chiquitita. 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

010226 - 010320

Mañana, mañana, nu var det nästan en hel månad sen ni fick ett livstecken från oss, men det går ingen nöd på oss, det har bara inte blivit så mycket tid vid datorn, som tidigare.

Slit och släp, och ibland flera timmars arbete kan det bli, jag håller fortfarande på med akterkabinen. Ny durkbeklädnad och två sittplatser har det blivit sen sist, och så är det alla de lister i vinklar och vrår som inte kom på plats när jag byggde inredningen, med motiveringen, "det kan jag göra när jag ligger på varmare breddgrader". Nu ligger jag här, så det går inte att komma undan längre. Det är bara det att det skräpar ner så förb...., sågspån och hyvelspån över allt i sittbrunnen, och även om jag då och då tar en räd med dammsugaren, och den tar bra, vi har nämligen en kraftig centraldammsugare installerad, så drar man ändå runt en del av det i båten. 

Det är livlig aktivitet på båtarna, och den ena efter den andra av vinterliggarna ger sig iväg. Vi hade själv tänkt att segla i början av mars, men eftersom vädret inte har stabiliserat sig, har jag inte kunnat måla däck, och det vill vi helst ha gjort innan vi lämnar Estepona, annars blir det inte gjort i år i heller. Meteorologerna antyder att nästa vecka så skall högtrycket parkera sig på sin vanliga plats, dvs. över Azorerna, och då skall vädret återgå till normala gängor, sol och värme utan regn. Om det blir så kan jag slipa och måla däcket, det tar nog nästan två veckor, och så skall riggen ses över, så någon gång i april kan vi kanske släppa förtöjningarna. 

På EBI har de haft besök av sin yngsta dotter och hennes båda pojkar, och nu är där en seglarkompis med fru och hälsar på. Det har varit karneval här i Estepona med början den 10/2. Carnaval, så heter det på spanska, betyder, utan kött/inget kött, och är egentligen inledningen på fastan. Det förekom allt som hör till en karneval, och pågick i en vecka med höjdpunkterna i anslutning till lördag och söndag. Jag har börjat plasta ihop lillbåten efter de skadorna som den fick uppe i Östersjön när vi var på väg hit ner. Fy vad kladdigt det är med plast och glasfiber, och som det kliar. 

Vi har skaffat ett spanskt kontantkort till mobiltelefonen, vill ni ringa oss så går det bra, vårt nummer är, (+34) 619 352 634. Nästa vecka får vi besök av vår kompis Gun, då skall vi göra lite utflykter i omgivningarna, det kan kanske bli Gibraltar och Ronda, eller något annat, här är mycket att välja på. Men en hel del av tiden kommer nog att tillbringas på däck eller på stranden, för nu verkar det som om vädret har stabiliserat sig, det är nämligen sol, sol, och åter sol varje dag, sen en vecka tillbaka.

Hälsningar från pinkskinnade

Stig & Ann-Margreth.

PS. Här är en internetadress som ni kan prova, www.sydkusten.es

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

010321 - 010401

Ni vet det redan genom medierna, att en svensk segelbåt råkat ut för piratöverfall utanför Venezuelas kust. Men alla vet kanske inte att det var våra seglarkompisar Bo och Vivi på Lorna, som utsattes för detta fruktansvärda dåd. 

Vi fick veta att det hänt när först min kusin, och sen vår son Ted, ringde och berättade det för oss. Några dagar senare fick vi ett fem sidor långt mail, där Vivi mycket detaljerat redogjorde för piratöverfallet, ingen rolig läsning, de hade inte en chans, piraterna sköt Bosse direkt. Tömde sen båten på vad de kom över, samt förstörde VHF:erna. Det var via kortvågsradion som Vivi lyckades få fram ett Mayday, men hon löste också ut EPIRB:en, en automatisk nödsändare, och sände iväg nödraketer. Det tog ändå sex timmar, och under tiden seglar Vivi mot Trinidad, innan kustbevakningen var där, och kunde flytta över Bo för snabbare transport in till Trinidad. 

Bo opererades i fem timmar, och hans tillstånd var kritiskt, men för ett par dagar sedan fick vi ett mail från Vivi. Där hon skriver att Bo är trött men han är uppe och går i korridoren. Och om allt gått som det skall är Bo nu tillbaka på Lorna, och vilar ut där. 

En sådan här händelse får naturligtvis alla långseglare och fundera över vad de håller på med, och vad man kan göra för och undvika att råka ut för något sådant. Vi för vår del tror att den europeiska delen av Medelhavet är säker vad beträffar piratdåd, men skall man vara 100% säker, ja då skall man naturligtvis stanna hemma på soffan, och i lugn och ro dö i en hjärtattack. 

 

Vi har haft vår första gäst ombord, en kompis till A-M, ett välkommet avbrott i vår vardag. Utöver flickornas shoppingrunder i Estepona med omgivningar, har vi också varit i Ronda och Gibraltar. Ronda är en gammal stad som ligger på knappt tusen meters höjd i bergen här bakom. Det tog ungefär två timmar med buss upp dit. Molnen låg lågt över berget, så på vägen upp fick vi dimma, vilket kanske var tur, för Gun är lite känslig för höjder, och nu slapp hon se de djupa stupen vid sidan av vägen. Att chauffören sen hade svårt att se vägen är ju en helt annan sak. 

Vi hade klätt oss för det väder som vi hade i Estepona, dvs. shorts, men i Ronda var svinkallt, så vi frös som hundar där uppe. Efter att ha ätit lunch tittade vi på det som Ronda mest är känt för, en gammal stenbro byggd över en hundra meter djup ravin, tog ett varv på gågatan och gick sen till stationen för att se om det gick något tåg tillbaka tidigare än bussen. Det gjorde det, så vi åkte tåg till Bobadilla, byte till ett annat tåg, och tog det till Malaga, och tog därifrån tåget till Fuengirola, där vi tog bussen till Estepona. Det blev många timmars resande, och många mil, men vi slapp frysa. 

Den 120 meter höga bron i Ronda som det tog 42 år att bygga, från 1751 till 1793

 

När vi åkte till Gibraltar dagen efter, tog vi grisabilen, dvs. en arrangerad tur med chartrad buss och guide, det är väldigt bekvämt, allt är ordnat och tillrättalagt, man stiger bara på och åker med. Träffade våra kusiner, de bor ju på Gibraltarklippan, åt Fish & chips Gibraltar är ju brittiskt, och gick den i alla städer numera obligatoriska gågatan fram och tillbaka. Glömde tyvärr köpa nytt minneskort till kameran, av en bussgranne fick jag på återresan veta att det kostade mindre än hälften, Gibraltar är ju tax-free. När vi kom tillbaka till Chiquitita var vi bjudna till Lars & Wivan på middag, det blev paella, vår första sen vi kom hit. 

En av kusinerna från Gibraltar.

 Naturligtvis underbart god och med lämplig mängd vin till så var även den dagen till ända. Gun skulle flyga söndag morgon 07.30, vilket medförde att hon skulle åka taxi härifrån söndag klockan 02.45. Efter att flickorna tagit en sista runda i stans affärer, och vi ätit middag, träffades vi hos Lars & Wivan tillsammans med ett norskt par. Svepte några bägare och gick sen till vårt vattenhål, baren Verdi, klarade happyhour med några minuter och fick efter en stund vårt stambord. Kvällens musik var en engelsman med keyboard, skicklig och trevlig. Strax efter midnatt går vi glada men trötta till Chiquitita, Gun packar och sen blir det ganska trögt fram till taxidax, hon kommer iväg som hon skall och har nu nästan 12 timmars resa framför sig, medan vi stupar i koj. 

För varje dag blir det gjort mer och mer av det som skall fixas innan vi lämnar Estepona, det kommer att kännas konstigt att ge sig iväg vi trivs så fantastiskt bra här, och så är det ju bekvämt att ligga still. Vi har lärt oss var affärerna ligger, och vad man handlar var. I många av affärerna känner de igen oss det nickas och smilas, och även ett och annat ord om vädret blir det sagt. Jag har hört någon viktigpetter stå i svensk TV och påstå att det bara är i Sverige som man pratar om vädret, så är det inte alls, även här pratar alla om vädret, frisören, kyparen, kassabiträdet och alla andra.  

          När himlen ser ut så här, så är det klart att man pratar om det! 

Hälsningar från

S/Y Chiquitita &

apornas kusiner.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

010402 - 010409

Arbete, arbete och åter arbete, ja så blir det när det har varit för mycket mañana. Lars & Wivan på EBI, (välkomna som brevläsare) har lämnat Estepona och seglat mot Almerimar, där skall de lägga båten medan de åker till Sverige ett par månader. Det är samma väg som vi skall så vi hoppas att kunna träffa dem en gång till innan de åker den 18/4, därför jobbas det nu för fullt med slipning och målning av däck.

 Nu återstår bara det roliga, nämligen att måla med halkskyddsfärgen sen är det klart färdigt

Eftersom vi har målade halkskyddsytor i grått med vita "ramar" målar jag det vita först, det måste torka några dagar innan jag kan tejpa på det och sen måla det grå halkskyddet. Men först har jag skrapat, syrat och mönjat de ställen där färgen blivit skadad och rosten börjat synas. Det är vid sådana här tillfällen jag önskar att jag hade nöjt mig med den badbåt jag hade på 50-talet. Ja det är nästan så man till och med hade kunnat tänka sig en sådan där cellouidbåt som alla andra har. Men när hon sen är nymålad och ligger där och lyser i solen, då tycker man att det har varit värt varje svettdroppe.

 Det senaste mailet från Lorna, hade tyvärr tråkiga nyheter, Bo skall opereras igen. Infektionen i buken ville inte ge med sig, där fanns kvar inkapslad vätska som måste avlägsnas. Vi får hoppas att det är ett enkelt ingrepp och att han snart skall vara på benen igen. Jag beundrar Vivi som far mellan Lorna och sjukhuset, och där emellan jagar myndigheterna, men de gör ingenting. Man tycker att de skulle vara rädda om turismen, men enligt Vivi så går Capitano Rivas dag åt till att se till så inte hans kritvita uniform får någon fläck. 

Kortvågsradion har kommit fram och monterats. Det var bra att jag inte monterat den tidigare, nu hittade jag en bättre plats att sätta den på. Det är många av just de saker som jag dröjt med att göra, som jag tycker har blivit bättre därför att jag väntat, men igengäld har vi då fått leva med ett mer eller mindre provisorium under tiden. Av just den anledningen har jag inte heller någon fast antenn till kortvågsradion, utan experimenterar med spröt och trådar som hissas upp i masten, alla förslag på mer stationära sändarantenner emottages med glädje. 

Har ännu inte haft någon kontakt, men hör svenska och andra radioamatörer bra, bl.a. från USA. Nu för tiden är det inte bara telegrafi (morse) och prat som man kan skicka via kortvåg, utan där sändes både bilder och e-mail, detta görs med en speciell sändningsteknik, SSB, och med hjälp av modem och dator. Telegrafin och morsealfabetet hör därmed till historien, men ändå så kräver myndigheterna fortfarande att man skall kunna telegrafi för att få utnyttja kortvågsbanden, vilket i stort sett alla långseglare struntar i. Kortvågsradion är vår förlängda livlina, VHF-radion som vi normalt använder räcker bara ett tiotal sjömil, sen är det kortvåg som gäller, och hade inte Lorna (Bo och jag tog våra licenser tillsammans) haft kortvågsradio och struntat i meningslösa bestämmelser så hade de inte kunnat kalla på hjälp efter piratöverfallet, och hur hade det då gått för Bo? 

Det berömda högtrycket vid Azorerna har parkerat sig på sin vanliga plats, vilket medför sol, sol och ännu mera sol över Spanien. Detta gör att A-M ligger på rygg på stranden och badar i havet, 21 grader i viken här bredvid, medan jag ligger på knä på däck och badar i svett. Mitt på dagen går det inte att krypa omkring på däck, så en dag tog jag och körde ut hela ankarkättingen på kajen, 80 meter. Den såg bra ut, sånär som på två länkar, troligtvis skarvlänkar, som hade rostat. Dessa fick en omgång med stålborste, fosforsyra, mönja och zinksprej, sen märkte jag upp var tionde meter genom att mönja, en, två, tre, osv., länkar, så nu skall jag veta hur mycket kätting jag har ute.

 Ankarkättingen uppmärkt och kontrollerad

Vi räknar med att använda ankaret flitigt i sommar, Chiquitita är visserligen en underbar båt att leva ombord på, men ingen idealisk medelhavsbåt storleksmässigt, det är nämligen så att vid 40 fot går det en magisk gräns. Det är ont om platser för båtar över 12 meter, och hamnavgifterna ökar med minst 30 % när de passerar denna storlek. Hade jag vetat vad jag vet idag, skulle jag stannat vid en rymlig 39 fotare. Seglingsegenskaperna är inte så viktiga, eftersom det under sommaren sällan är någon vind, och när där är vind så är där så det blir över. Fick i dagarna en sommarprislista på de spanska hamnarna, den dyraste, Port Garraf, kostade per dygn för <12 meter 33.825 Pts., och >12 meter 54.965 Pts. Men i snitt låg <12 meters platserna på 3.000 - 3.500 och >12 meter 5.000 - 5.500 Pts., vinterpriserna är ofta ungefär hälften av sommarpriserna. Billigaste vinterpris har Almerimar 550 Pts. för <12 och 880 Pts. för >12 meter. Alla priser är plus 16% i moms, ström och vatten betalas normalt för sig själv (multiplicera med 0,053 så får ni det i kronor).

 Kanske sista Estepona hälsningen från

S/Y Chiquitita, Stig & Ann-Margreth.

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

010410 - 010420

Har ni nu bytt ut vinterdäcken till sommardäck, för det har vi gjort på Chiquitita, efter mycket arbete och lång tid är äntligen däcket målat. Vi kom inte iväg innan den 18/4, som det var tänkt. Det dök upp ett fenomen med den vita färgen, solen och vinden gjorde att den torkade på ytan men sen kunde inte lösningsmedlet som fanns kvar under komma ut, så det tog en hel vecka innan det gick att tejpa på den. Nu återstår att "dutta" i lite vit färg på de ställen där färgen ändå följde med när jag tog tejpen, men annars blev Chiquitita så stiligt så med sina 36 ljusgrå "mattor".

 En dag när jag ändå vänta på att färgen skulle torka, tänkte jag passa på och byta olja på motorn, och samtidigt kolla kylvattnet, på kylvattnet var det låg nivå! Hade precis varmkört motorn utan att temperaturen gick högre än normalt. Jag slår på ungefär en liter vatten och sen startar jag motorn igen, ser att det rinner vatten under motorn, stannar den och kontrollerar nivån i värmeväxlaren, fortfarande full. Mina år ihop med Magnus på Magnus Marin & Motor hade lärt mig att det här är en läckande värmeväxlargavel (dyrt!), kylvattnet rinner ut, men när man kör motorn så trycks sjövatten, inte bara ut, utan också in i kylarvattnet så nivån blir den samma. När sen motorn har stått en stund sjunker nivån i värmeväxlaren igen. Och mycket riktigt vid en ny kontroll så hade nivån sjunkit. 

Det var bara till att skruva av de 29 bultarna som håller luckan över motorn i sittbrunnen så att det gick och se ordentligt var läckan var. Det finns miljonersmiljarder stjärnor, och en av dem har tydligen tagit till sin uppgift att lysa över mig. Värmeväxlaren var helt intakt! Vad som hänt var följande, packboxen på sjövattenpumpen hade börjat läcka, och sjövatten hade stänkt bort på kylvattenanslutningen till avgaslimpan. Vilket gjort att den frätts sönder så att kylvattnet långsamt sipprade ut (betydligt billigare). Vattnet som rann under motorn när den gick, var stänkvattnet från sjövattenpumpen. Har skickat ett mail till Malte Månsson AB med förfrågan om reservdelar, och här kom digitalkameran till användning, jag skickade med ett par bilder, lite text och pilar i bilderna, och risken för missförstånd är borta. Så nu får vi ligga här och vänta på reservdelar, visserligen kan jag nog få ihop det så vi kan klara oss med hjälp av någon rörbit och knådmassa, men det är bäst om det blir fixat ordentligt.

 

Den av stänkvatten sönderfrästa kopplingen till avgaslimpan

 

Fick förklaringen på kustradion, det är en av de svenska radiostationerna som vi har här, till de hastiga väderomslagen som under vintern förekommer här i Estepona. Vi har ett så kallat mikroklimat, det beror på att bergen skyddar oss normalt från de kalla vindarna ifrån norr, så här är varmare än vad här egentligen skall vara. Men när det då händer att nordanvinden orkar över, är den väldigt kall i förhållande till temperaturen här på sydsidan. Detta gör att den kalla vinden "rutschar" ner för berget med en väldig fart, den varma luften trycks undan, stiger uppåt, och täpper till hållet igen. Det har bildats ett kallt vindklot som kommer rullande med en väldig fart, 20-30 meter/sekund, men inte större än att det är över på några tiotal sekunder. Ju mindre temperaturskillnaden är ju längre tid tar det att täppa till hålet, men vinden får inte heller så hög hastighet, och efterhand som nordan blir varmare upphör fenomenet.

 Och när vi ändå "pratar" väder, så har här varit sommar nu i snart tre veckor, överallt blommar det, regnet tidigare gjorde att den första jordgubbsskörden blev så stor så de har inte kunnat sälja allt. På TV visas hur de förstör hundratals ton med jordgubbar för att inte priset skall dumpas?? Ett kilo kostar nu ungefär 150 Pts. A-M börjar mer och mer likna en pepparkaksgumma som man glömt kvar för länge i ugnen, medan jag själv bara blir vitare och vitare, ja om rumpan, i förhållande till resten.

Plockade av alla skot och annan löpande rigg, och körde dem i tvättmaskinen, vilken skillnad! Det mesta av färgen kom tillbaka, och de blev mjuka och goa igen, rekommenderas på det varmaste. Nej ni skall inte kör dem på det varmaste, 40 grader syntet med förtvätt och sköljmedel så luktar de gott också. 

Översyn av riggen före årets seglingar

Hörde på radion, och har även fått mail om det, att delfiner har synts i Öresund, tänk om dessa otroligt intressanta djur kommer att etablera sig där, det skulle ju vara fantastiskt. Den första närkontakten man får med en fri delfin glömmer man aldrig, jag hade min på Nordsjön när vi var på väg hem från England 1998. Men fastän vi nu sett hundratals delfiner, så när de kommer och leker runt båten uppstår ändå en underlig "kontakt" känsla varje gång. Bengt & Louise på Tinto (hur är det i kalla Sverige), skriver så här om ett delfinmöte på floden Rio Macareo i Venezuela. 

”Vi fortsätter uppströms, redan efter ett par distansminuter uppstår problem, vattnet grundar upp alltför snabbt. Flera ställen testar vi under säkert en hel timme, men när djupet närmar sig 2 m, blir det full fart back. Vi håller nästan på att ge upp och funderar på att navigera tillbaka till huvudfåran. Då dyker de rosa delfinerna upp, tro det om ni vill, men de visar oss vägen vi skall ta, för att ej gå på grund. Det är helt fantastiskt, man har hört talas och läst om sådant, men att själv få uppleva det!!!! ” 

Bo skall nu vara tillbaka på Lorna för att vila ut efter den senaste operationen, och försöka återhämta sig från denna fruktansvärda händelse. Hans tarmar fungerar igen så det har blivit både ägg och korv, men hur det gått med snapsen vet vi inte. Måtte nu bara allt gå bra, för de tänker inte kasta ankaret i sjön för gott, de har redan börjat planera för den fortsatta seglingen!!! Rätt eller fel, men starkt är det i alla fall.

Sommarhälsningar från

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

010421-010429

Så sitter man här igen och skall få ihop ett brev till er, men jag får väl skriva som en del av er gör, "vi har inget att skriva om för här händer inget".

Händelselösa hälsningar från

Stig & Ann-Margreth

S/Y Chiquitita

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL

 

010421-010430

 Det var väl inget roligt att få ett mail där det inte stod något, det är lika tråkigt som att inte få något mail alls, ni som ännu inte hört av er på vår efterlysning, skriv en rad eller två. För det är säkert för er som för oss, att när ni har tänkt efter så har det faktiskt hänt en del som ni kan skriva om! 

Målningsarbetet fortsätter, men nu kan jag knappast göra mer utan att börja om på det som redan är nymålat. Däckssalongens tak och sidor har nu också fått en strykning med vit färg. Som vi skrev tidigare så hade den vita färgen svårt för att bli genomtorr, den var för tjock och behövde spädas. Det kom jag underfund med efter att ha köpt en burk ny färg, den var mycket tunnare, och efter utspädning så torkar den gamla färgen som den skall. När vi skulle köpa den nya färgen, så gick vi först till den mycket välsorterade skeppshandeln, men de ville ha 3 700 Pts för 0,75L, det blir ca. 195 Skr. Tyckte det verkade dyrt, så vi gick till färghandlaren i stan istället, där fick vi 1 liter thinner + 1 burk Hempels vit båtlackfärg + ett tråg med roller för 1.627 Pts. dvs. ca. 85 Skr. häpp! De säljer även blymönja för omkring 40 Skr/liter, jag har använt det på några ställen, så får vi se hur bra det är. Min far han tyckte det var det bästa som fanns, men jag undrar om inte det har kommit fram bättre rostskydd nu för tiden. 

Det har varit tonfisketävling här, ja dvs. i havet utanför. Förstapris var 1 000 000 Pts. Det är ju pengar det med. Men villkoret för miljonen, var den största över 250 kg. Ingen fick förstapriset, de största tonfiskarna som vi såg de komma in med, vägde väl knappt 5kg! Däremot så skulle jag tro att utrustningen ombord på varje båt kan mycket väl ha vägt 250 kg. Två, fyra, ja till och med sex fasta spö på så där en 5-7 meter monterade på båtsidorna, plus 5-10  1,5-2 meters handspö med rullar stora som mindre ankarspel. Linorna är upp emot 2mm. tjocka, och löper över trissor istället för genom öglor som på vanliga spö. Dragen är som stora makrillar, med krokar både här och där. Där är minst en stol med säkerhetsbälte och spöhållare monterad på akterdäck, och de 15-20 båtar som deltog här var mellan 6-12 meter. Jag förstår att de flesta föredrog att bära i land sin fångst, om de nu hade fått något alls, i kyllådor med lock på, så ingen skulle se hur stora (läses små) fiskar de fått. Men det var ett tjusigt skådespel med alla båtar och "rätt" klädda pojkar, män och gubbar, för det var männens lekstuga, inte en kvinna ombord på en enda, inte ens som kocka. 

Det är mycket rörelse på båtarna i hamnen, de flesta vinterliggarna har gett sig av, kvar är de landboende, och de som bor ombord och har en året runt plats här. Varje dag så kommer det och går båtar, mest engelska, ligger en natt eller två, och sen vidare. Det suger faktiskt i seglartarmen när man ser dem, så här länge har jag aldrig förr legat still, men kanske motordelarna dyker upp i denna vecka så att vi kan komma iväg. Det är många som undrar hur det går med namnet till lillbåten, de börjar väl bli sugna på den där simturen till Saltholm, men det är så att även lillbåten skall målas vit, och först där efter kan vi sätta ett namn på den, så ”vá ente so hialösa". 

Det råder ett fiskekrig mellan Marocko och Spanien. Spanska fiskare har tydligen under många år haft ett avtal att få fiska på marockanskt fiskevatten, och nu vill inte Marocko förnya det. Samtidigt så råder det fiskestopp på många av de spanska fångstplatserna för att fisken skall kunna växa till sig. Det gör att tillgången på färsk fisk har blivit något begränsad, så vi har nu istället ofta djupfryst fisk från Nordsjön eller Ishavet när vi skall ha fisk. Men det finns så mycket annat att äta, en god soppa till lunch sitter sällan fel, och här skall ni få receptet på SKUT:s fredags soppa. Det var så att när A-M och Wivan var i Fuengirola för ett par månader sen så gick de in på SKUT och åt deras soppa, de tyckte den var så god så de bad om receptet, och det fick de, så här följer Chiquititas chiqa soppa:

Morotssoppa med curry!   (4 port.)

 Fräs 1,5 msk fett med 1 tsk curry.

Lägg i 7-8 grovt rivna morötter och 2 hackade gula lökar.

Späd med 0,75 L vatten eller grönsaksbuljong och koka i 10 min.

Red av med 3 msk maizena utrört i 0,5 dl kallt vatten.

Låt soppan få ett uppkok.

Tillsätt 1 tsk salt och 200 g krämig färskost

(t.ex. Bukós Cream Cheese eller Kraft´s Philadelphia.)

Soppan är klar när osten smält.

Tro det eller ej, men det blir en alldeles fantastiskt god soppa, prova den. Skriv sen och berätta vad ni tyckte om den, så har ju ni som inte har något att skriva om, också något att skriva om! Enligt min kökschef så är den inte svår att göra, hon tror säkert att ni alla skall klara av den. Lycka till! (Kom i håg att 90 000 nu är 112, om något skulle gå fel). 

Det är många olika språk som talas i hamnen, men engelska är det som gäller allmänt här. Däremot så när man kommer upp i stan, är det inte många som kan engelska. Kan man inte spanska (A-M kan, men inte jag) så får man ta hjälp av teckenspråk, papper och penna, eller Clas Ohlsons katalog och peka på vad man vill ha. Vi har alltid kunnat göra oss förstådda, men spanjorerna vill också förstå, till skillnad från vår erfarenhet av fransmännen. Men som ni vet så finns det bara två språk här i välden, skånska och utländska, och här får ni en läsövning i skånska, säkert full med alla tänkbara litterära fel, men förstår ni inte får ni begära en översättning.

De e dassed som ente gaur ad tymma soum de ska, dar bler liasoum gips i slaungen, o skiden vill ente koma ud. Jå haude klurad ud itt sitt oh konga jorra nåd ve de, so moar å jå spånkelera ti jarnhanlarn for ad köba nonga rörbida, hong fyllor me for de hong kan snacka me di. Män ente hade jarnhanlarn sodanga rörbida som jå skulle hau, naj jå fick gau ti den dyre bådaferren och hotta opp meren femtusän for ad få di bidana jå skulle hau, de e so man bler fårrbaskad, hos jarnhanlarn hade jå fåd di for en spåttstiver. Nor vi sin koum him va de bare ti oh kryba ing i skabbed po dass oh borja skrua. De strega mög i hele båden do jå skruade å slangen frau skidetånken, so jå hiade mi me ad jora va jå skulle for ad ble å me stonken. Nor de nu klabbar oh bler stopp i slangen do jå ska tymma skidetånken vrier jå po en kran oh saultvan fruå spolningspuampen sprudar opp i tymmningsslaungen baglänges so propen forsvingor. 

So four jå ha kockulerat farrdet forr dine gaungen de ble ju en hel haranga, litta haffsed men de duer nock.

Sista april hälsningen från

S/Y Chiquitita

Stig & Ann-Margreth.

PS. SKUT= Svenska Kyrkan i UTlandet.

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

010501 - 010508   

 

Hej o hå på böljan blå, nu seglar vi igen!

Det klaffade bra med leveransen av reservdelarna till motorn, den 2/5 stod DHL på kajen med dem. Och den 3/5 så spann motorn igen som en knorrhane med vårkänslor. När jag ändå hade locket i sittbrunnen uppe, passade jag på att göra rent och måla det som behövdes. Sen var det till att stuva och stuva och stuva. När man legat still så länge som ett halvt år, har allting hamnat på praktiska platser, istället för att det är sjöstuvat, men det kom på plats, även om en del fick hamna i akterkojerna. A-M har fyllt förråden, och på söndagen gör vi upp med hamnkontoret, och tar en sista runda på stan.

Hasta la vista Estepona 

 

Måndagen 7/5, 10 månader så när som på två dagar, sen vi lämnade Limhamn, lämnar vi Estepona. Men först går vi på grund i hamnen, sugs fast i dyn hamnen vill hålla oss kvar, men lite mer fart på motorn och vi glider över. Får fin akterlig vind så genuan får ensam dra, sätter kurs mot Puerto Banus vi behöver diesel och det har de inte till fritidsbåtar i Estepona. Efter två timmar lägger vi till vid tankningskajen i Banus, och tankar fullt över allt, dvs. huvudtankarna, tanken till värmaren, två 25 liters dunkar och sittbrunnen. Där var nämligen inget automatstopp på pumpen så ett par liter diesel han rinna ut i sittbrunnen innan jag fick stopp på det. Det blev till att tvätta med diskmedel och sen får resten avdunsta. Från Banus gick vi till Fuengirola, där hade vi tänkt stanna ett par dagar, men det fanns ingen plats, så det blev en natt vid anmälningsbryggan. Vi hann dock med att besöka den svenska bokhandeln och den svenska affären, så böcker, matjessill och knäckebröd kom ombord. 

 

Idag, tisdag har vi kryssat till Torre del Mar, och ligger nu för ankar 100 meter från stranden på 6 meters djup, men oj vad det rullar, ingen vind som håller upp Chiquitita så hon lägger sig på tvären mot vågorna. Hade först tänkt lägga ut ett akterankare också som höll henne mot vågorna, men tyckte det var bökigt, så det är bara att hoppas att vi inte rullar ur kojerna i natt. Tar ett nytt skutt på 30 - 40 sjömil i morgon, och hoppas på en bättre ankring, annars åker där ut ett akterankare. 

Gungande, rullande hälsningar från

S/Y Chiquitita, Stig & Ann-Margreth.

 skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

Härligt att vara på gång igen.

Nu när vi börjat segla igen, återgår vi till det tidigare sättet att skriva Brevet på, dvs. i dagboks form. Det är lättare för oss att skriva en liten snutt varje dag, och ni får allt i kronologisk ordning.

 

010509

Idag är det 10 månader sen vi lämnade Limhamn, men det känns som flera år. Har nästan inte sovit något i natt, det har rullat alldeles förfärligt här i Torre del Mar. Chiquitita lade sig tvärs dyningarna hela tiden och pendlade mellan 0º - 15º, skulle haft lagt ut ett akterankare som hållit upp henne mot dyningarna. Det minskade på morgonen då det kom lite vind som rättade upp henne mot sjön, så då fick vi sovit lite. Efter frukost gör vi oss klara att lämna, inget problem med att få upp ankaret, mer än att kättingen staplar sig i boxen till en spetsig pyramid, och så blir det stopp. Så A-M får stå nere på främre toaletten med båtshaken och knuffa undan kättingen från undersidan av kättingklyset. Motorgång mot Motril, eftersom vi går för motor passar A-M på att baka ett par panrich som vi har till lunch. När vi ätit kommer vinden akter ifrån, och blir ganska kraftig direkt 10-12 m/s, rullar ut genuan som är på 63m², och gör 6,5 knop. När vi går för motor, väljer vi ett motorvarv som ger oss 5 knop, så detta var ju 1,5 knop mer, och inom en halv timma hade vi ökat till 7-7,5 knop. Vi tyckte att nu går det så bra så vi fortsätter förbi Motril, och bestämmer att istället gå till Adra. Sjön började naturligtvis växa, men var ändå inte över 2 meter, och vinden låg väl på 14-15 meter nu. 

Jag rullade in en dryg meter på genuan, och vi höll ändå samma fart. Nu började vi fundera på om vi inte skulle kunna hinna till Almerimar innan det blev mörkt, visserligen hade sjön ökat ytterligare, men det gick undan hela tiden mellan 7-8 knop. Vi bestämde oss för Almerimar, där ligger EBI, Göteborgsbåten som vi legat tillsammans med i vinter, medan Lars & Wivan är i Sverige ett par månader. Vid 16-tiden hade vinden ökat upp mot 20 m/s, och sjön hade växt kraftigt den sista timman och var nu mellan 4-5 meter. Jag hade inte full kontroll på Chiquitita när hon surfade ner för vågorna med 11 knop, och måste minska på genuan. Försöker rulla in den men den slår så kraftigt i den hårda vinden när jag släpper på skotet så jag måste skota hem igen. Hjärnan, starta upp hjärnan, och då säger den sätt mer segel! Så jag rullar ut innerstagseglet på 11m², och se, nu läade det för genuan så det gick att rulla in den. Vi gör nu 6-7 knop på de 11m², och Chiquitita är i mina händer igen. 

Klockan 20,15 går vi in mellan pirarna till Almerimar och möts av en marinero som pekar in i hamnen, och vi går åt det hållet, och han tar sin moppe och åker i förväg. Vi spanar efter honom, och där står han vid en ledig plats och vinkar in oss. Jag håller på att hänga ut fendrarna, och när jag tittar upp blir jag inte lite förvånad, han visar in oss på platsen bredvid EBI !!! Här är 1200 platser, och vi hamnar upptill EBI. Går med marineron upp på hamnkontoret och fyller i papperna, betalar 7.000 i deposition för en adapterkabel till strömmen, som jag sen fick laga för att få den och fungera. A-M trollar fram en purjolåda ur kylen som hon värmer i mikron, till det har vi kokt potatis, och det går utmärkt att drick vitt vin till detta.

 

010510

Det blåser bra även idag, så vi stannar här en natt till. Detta är nog Medelhavets billigaste hamn, 880 Pts/dag + 250 för strömmen, men i gengäld, är här ganska tråkigt, en artificiell stad/by som verkar vara en felsatsning. Chiquitita är alldeles klistrig och full med sand, så högtryckssprutan åker fram, och skiten spolas bort. Det finns vissa saker som man normalt inte har med på en långfärdsbåt, dit hör kanske en högtrycksspruta, men det borde alla ha som har plats till det. Det är så enkelt att bli av med salt och sand från däck med en sådan, och de små modellerna för runt 1 000 Skr. räcker länge. Efter lunchen, som var bröd och rullemops, har hittat ett danskt fabrikat på rullemops här nere som är väldigt gott, tar vi bussen in mot stan, El Ejido, men hoppade av vid Centro Comercial, som ligger på vägen dit. Stort och bra att handla på, och med en turistinformation utan motstycke strax intill. Killen där hade nog inte haft några besökare på länge, han var otroligt tillmötesgående, och förutom broschyrer och kartor så fick vi en tygkasse. På varuhuset köpte vi bl.a.. calamares, så till middag blev det calamares med bröd som sköljdes ner med en flaska vitt vin.

 

010511

Går till hamnkontoret och betalar för två nätter, gör oss sen klara för att gå. Lämnar vid 9-tiden, och det blir blandad segling och motorgång under hela dagen, rundar Spaniens sydöstligaste udde, och går nu mot norr. Enkel lunch, ett par smörgåsar, men med nybakat bröd, svensk ost, och svensk ättiksgurka, paprika och tomat smakar det underbart. Kommer fram till San José strax efter 17,00, och ankrar utanför hamnen bredvid en engelsman. Gör lillbåten klar och kör in i hamnen och lägger till vid en låg kaj. Ser att där ligger en båt med dansk flagga, en spanskbyggd Northwind 47 fotare, en av de båtar som jag sneglat åt då jag ritade Chiquitita. Såg nämligen en sådan på båtmässan i Bellacenter 1987, det var en av de få segelbåtar som på den tiden var utrustade med däckssalong, och tyckte att så skulle en segelbåt se ut. Vi går upp i samhället, och tycker om vad vi ser, en liten trevlig semesterby som ligger vackert och är ren och snygg. När vi går tillbaka till lillbåten, ser vi ett par som sitter vid ett bord på en uteservering i hamnen, hör att de pratar danska, och hejar på dem, slår oss ner och tar en öl. 

Det är naturligtvis deras båt, ja dvs. kvinnan och hennes man, men han ligger ombord och vilar sig, killen som är med på baren är bara gäst ombord. De är ifrån Köpenhamn, och har legat i Svanemöllehamnen, och lite sammanträffande varje dag skall man tydligen råka ut för, för detta är den Northwind som vi var nere i och tittade på i Bellacenter! Vi blir bjudna ombord, men tackar nej, vi är trötta och skulle behöva en dusch, men en annan gång, vi skall nämligen samma väg så vi kommer säkert att träffas igen. Vi tar lillbåten ut till Chiquitita och A-M fixar till en ugnsbakad merluza (torsk) med bakade potatis. Det rullar en del även på detta stället men inte alls så mycket, jag lägger ändå i draggen som hör till lillbåten, och den håller oss så att vi ligger med fören mot dyningarna, och slipper rullningarna.

 

 

010512

En strålande morgon, och ett stilla hav. Lättar ankar efter frukost, ser botten och ankaret tydligt på 7 meters djup. Motorgång mot Garrucha, en ganska öde kust, det lär förekomma mycket gruvor här innanför kusten, men vad de bryter vet vi inte. Ett par utlastningshamnar ser vi vid Carboneras, och ett och annat samhälle ligger här också, men annars är det väldigt öde. Under lunchen, tomatsoppa med stekta brödtärningar, drar vi ner lite på motorvarvet för att få "litta madaro", men ingen vind i sikte så sen blir det 1 800 varv igen och knappt 5 knop på grund av motström. Den enda ankringsplats som är utmärkt i pilotboken ligger vid hamninloppet, och så är där en ankring inne i hamnen. När vi kom fram, visade det sig att muddringsarbete pågick vid det yttre ankringsstället, så vi gick in och lade oss vi tankningskajen. 

Hamnkapten hade siesta, men kom efter klockan fem, hans besked till oss var att hamnen var full, och båtar över 12 meter hade de inte alls plats till. A-M bönar och ber, och förklarar att vi vill bara ha en natt, och vi kan ligga här vid tankningskajen, och vi flyttar oss om det kommer en stor båt (över 5 meter) och vill tanka. Ett par engelsmän kom också till vår undsättning, och visst, nog skall det ordna sig tyckte plötsligt hamnkaptenen, och ni behöver inte tänka på det med tankningen, jag stänger pumpen för i dag, det är ju lördag, och så drog han en hätta över pumpen! Att i detta läge försöka pruta på de 2 500 pts som han ville ha i hamnavgift, var naturligtvis inte lämpligt. Vi tog en runda på stan, hade tänkt gå ut och äta, det råkade idag vara 38 år sen A-M och jag träffades, men hittade inget ställe som passade oss, så istället offrade vi en av våra burkar matjessill, snaps och nypotatis. Ett däck som hängde på kajen låg och gned mot sidan, så jag hängde dit en mattbit, så blev det tyst på det.

 

 

010513

Snabb frukost, och sen klargörning, mattan som hade hängt mot Chiquitita hade skavt bort vattenlinjen, jag har nämligen målat den med självpolerande bottenfärg för att det inte skall växa på den, och i detta fall var inte det bra, det får bli en hård bottenfärg nästa gång. En av engelsmännen kom tillbaka med sin fru och pratade lite, när de hörde att vi var på väg norr ut, tyckte de absolut att vi skulle gå in och ankra i Aguilas, men inte i norra änden av viken som pilotboken angav, utan i södra, vid fiskehamnen. Det blev som vanligt, motor blandat med lite segling, man får mycket segelexercis här i Medelhavet, innan vi var framme i Aguilasbukten. En härlig ankringsbukt, hästskoformad, med höga klippor som skyddar mot havet, visserligen hade vi svårt att få ankaret att ta, så Danforankaret fick också åka i, men riktigt fäste hade vi nog inte ändå. 

Nu gjorde det inte så mycket, det var varken sjö eller vind i bukten, även om sjön gick ganska hög utanför. Lillbåten gjordes klar, och sen bar det iväg in till stranden där vi drog upp den och tryckte i ankaret i sanden. När vi kom upp från stranden, kom Guardia Civil åkande och ville se våra papper, vi sade att vi inte hade dem med in, men vi skall in igen vid 19-tiden, och då kan vi ha dem med oss, det blir bra då kommer jag säger G-C killen och åker iväg. Vi gillade stan, den var inte stor men ren och snygg, och mycket folk i rörelse, bestämmer oss för att ligga här ett par dagar. Åker ut till Chiquitita, och fixar till en del ombord, det har nu kommit en stor katamaran med amerikansk flagg som också ankrat. Vi tar våra papper och åker in igen, och där står G-C och väntar på oss, han ber om ursäkt att vi behövde göra detta, men så är det ju i alla hamnar, inkommande båtar skall registreras och så fyller han i sin blankett. A-M pratar lite med honom om vad vi bör se, var vi kan handla osv. Innan han åker undrar han om vi vet ifall besättningen på katamaranen har gått i land, ja vi såg de åka in i fiskehamnen med gummibåten, så han kör ditåt. När vi kommer ut till Chiquitita igen, äter vi, det blir kotlettfilé med potatisgratäng, och en färdigköpt äppledessert.

 

010514

Sover som vanligt, lite oroligt när man ligger för ankar, men allt är lugnt och bra när vi vaknar, och solen lyser över bukten, vilken härlig syn, varmt och gott. Måste nog fundera på att starta upp elverket, vi låg back på batterierna redan när vi kom, och nu är det mer än 3 kWh minus, har väl ungefär lika mycket kvar. Startar både huvudmotor och elverk, och låter dem gå i knappt en timma, nu visar mätaren minus 83 Ah (24 volt) dvs. minus 2 kWh. Elverket fick jag stanna lite tidigare, det blev fruktansvärt varmt, det är ett luftkylt dieselelverk på 2,5 kW som jag byggt in under akterdäck, här måste monteras en fläkt som hjälper till att kyla. Åker in och handlar, och köper en grillad kyckling med ut för att ha till lunch. Vi har hittat en bra landningsplats för lillbåten inne i fiskehamnen. I en hörna finns det trappor som går ner till vattnet och här håller fiskegubbarna till. Så när vi kommer tar de linan och förtöjer oss, samt håller ett öga på henne medan vi är uppe på stan.

Det engelska lok som drog både passagerarvagnar och malmvagnar från gruvorna på Spaniens första järnväg

 

På eftermiddagen åker vi in och går på järnvägsmuseet. Engelsmännen anlade här Spaniens första järnväg, den gick från gruvorna ut till kusten. Ett av de första loken står uppställt nere vid hamnen. Ni som följt oss hela vägen, minns kanske ett misslyckat enmånadsfirande i Holland med en pizza färdig för ugnen. Vi har nu varit ute i drygt 10 månader, och gör ett nytt försök med en sådan pizza, denna gången var det en fullträff, stor så det räckte med en till oss båda, och mycket god, men så kostade den också 345 Pts! Först kommer en kanadensisk stålbåt, 40-45 fot, in och ankrar, sen kommer en irländsk Jeanneua 41:a och lägger sig mellan oss, nu ligger vi ganska trångt, och hade jag haft en sådan celleuoidlåda, hade jag aldrig vågat lägga mig mellan två stålmän. Natten blev lugn och inget hände, men en gång då jag tittade upp var det inte mer än några meter mellan oss och Jeanneuan.

 

010515

På morgonen går kanadensaren in i slipen och blir lyft upp på land för bottenmålning, och Jeanneuan går iväg. Vi bestämmer oss för att stanna en dag till i paradiset, och tar det lugnt på förmiddagen, kör dock in en runda och handlar 1 kg musslor till lunch.

 Musslor, bröd och vin, vad kan man mer begära!  

På eftermiddagen åker vi in och går på det arkeologiskamuséet. Romarna var naturligtvis även här, och deras kultur (livsnjutare), var ju fantastiskt långt utvecklad redan då, dvs. i detta fallet omkring år 40. Köper en fläkt som skall kunna användas att kyla elverket med, men även oss när inte elverket behöver den. Provar den när A-M lagar middagen, som idag blir kyckling filé i sursöt sås med ris, det verkar som den klarar att hålla undan värmen från elverket, men i gengäld har vi nu kombinerad toalett och bastu i aktern. En australisk segelbåt i 50 fots klassen kommer och ankrar, men på behörigt avstånd, så vi sover lugnt.

 

 

010516

Väderrapporten på NAVTEX:en säger 3-4 och vridande till öst, enda riktningen som denna bukten är öppen i, vi skall ändå vidare så vi spanar in en ny ankarplats 35 mil norrut, Portman en vik väl skyddad från öster. Gör Chiquitita klar, men fy vad hon är smutsig och klibbig av sand och salt. Spolade av henne med saltvatten för att bli av med sanden när vi kom hit, undrar om det är rätt eller fel? Kommer iväg 9,30 och får gå för motor, har en svag motvind. Molnigt, men ibland tittar solen fram, resterna från den grillade kycklingen blir till en kycklingsallad som tillsammans med bröd blir vår lunch. Portman var en nästan igensandad vik med några gamla fabriker, där ville vi inte ligga, så nästa alternativ blir Palos. Det blev på norrsidan av Cabo de Palos, mera känt som La Manga, där vi tillbringat en semester någon gång på 1900-talet. Här har vi backat fast ankaret på 5 meters djup, och A-M håller på med middagen, köttfärsröra med champinjoner, lök och ärter som serveras med kokt potatis.

Angöraren är serverad, så det blir allt för denna gången.

Hälsar Stig & Ann-Margreth från S/Y Chiquitita.

 skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

Hej på er mångmailare.

Vi hinner inte med och svara på alla mailen, här ligger över 20 styck som vill ha svar, som vi skrivit tidigare får Brevet bli vår huvudsakliga kontakt till er. Men då tiden så medger kommer det personliga svar. Detta betyder inte att ni skall minska på ert mailande, utan bara att vi har svårt att hinna med allt som vi vill och skall göra, ni vet ju att här gäller mañana.

               Våra seglingsvatten under 2001

010517

Natten till ankar utanför La Manga var lugn. På förmiddagen flyttade vi oss lite närmre stranden, ja vi kom till och med för nära, för vi studsade på sanddynerna med kölen innan jag fick vänt Chiquitita och kört ut igen en bit. I med ankaret på 5 meters djup, och ut med 20 meter kätting. Sen back i maskin med 2 000 varv, ankaret grävde ner sig så att det höll på och återvända till var det kommer i från, nämligen Kina. Nu låg vi tryggt, och lillbåten gjordes i ordning. Så bar det iväg in till stranden, samma strand och samma ställe, som vi badat på för 27 år sedan. Drog upp lillbåten på sanden, och promenerade upp i stan. Jo då, där låg huset som vi hade bott i, men minigolfbanan nedanför var borta. Mycket hade naturligtvis förändrats men det verkar nu, som då, att vara en felsatsning, gick en lång promenad och handlade sen i en stor supermarket lite blandat som vi behövde fylla på med. 

Åkte till baks till Chiquitita. Jag hade köpt en makrill som jag nu skar i 100 bitar och agnade min långrev med. Band en ganska stor bit cellplast i ena änden och lät vinden dra iväg med den, andra änden sänktes till botten med en tyngd, med ett snöre i. På eftermiddagen kommer det nästan alltid ganska mycket vind, så Chiquitita blev lite orolig, men vi låg ju så säkert med ankaret på väg till kineserna, så det bekymrade oss inte. När jag sen skulle ta hem långreven hade Chiquitita snurrat långreven runt ankarkättingen så allt var en enda härva. Efter två timmars jobb var det utrett igen, och efter middagen, som var klyftpotatis och kasseler, lade jag på nytt i långreven. Blåsten från eftermiddagen hade inte lagt sig, utan istället ökat något, vi låg visserligen oskyddade där vi låg på en öppen kust, men hade ett ordentligt fäste så vi beslöt ligga kvar. 

 

010518

Natten blev mycket orolig, vind och sjö ökade, inte så mycket, men en dryg meter var sjön, och vinden hade ökat till 8-9m/s. Chiquitita slet och ryckte i ankarkättingen, och det lät hemskt inne i båten, det blev inte mycket sömn den natten. När det ljusna skulle jag ta hem långreven, allt var en enda härva igen, och det satt fast i botten så det var bara till att dumpa allt samman. Sakta fram på autopiloten och sen fram på fördäck och upp med ankaret. Nu blåste det mer än 12m/s, och vågorna var vresiga på det grunda vattnet där vi var. Vi går iväg med vinden nästan i nosen för där är ett par öar och grund som vi skall gå utanför innan vi kan sätta nordlig kurs. Drygt 4 knop är vad som vi tar oss fram med i den ökande vinden, efter att passerat öarna med omgivande grund kan vi sätta genuan och Chiquitita far iväg med 7-8 knop. 

 

Nästan genast måste jag ta hem den igen, och istället rulla ut innerstagseglet, nu gör vi 5-6 knop, och sjön är grov. Vinden skrotar något och vi töffar på med 4-5 knop i grov sjö, vinden har ökat till kuling, men nu har vi bara två timmar till så är vi i Torrevieja. Redan när vi låg för ankar vid La Manga, kunde vi nå Johan i Torrevieja på VHF:n så vi har haft kontakt på kanal 77 hela tiden med honom. Han har ordnat en plats till oss på insidan av en T-kaj, där vi ligger så att säga under överliggaren på T:et, och han ligger ovan på T:et. Torrevieja är en stor hamn. Johan som legat här med sin Grand Bank motorbåt, i drygt två år är väl etablerad och känner till allt här omkring, vilket gör att vi snabbt, också känner oss hemma. Stan är inte stor, men större än Estepona och många fler butiker, så vi funderar på att använda Torrevieja som vinterhamn, vi får väl se hur det blir med den saken. Efter en promenad på stan då vi köper vårt första oxkött sen galna ko sjukan, blir det hamburgare till middag. Att vi inte köpt oxkött tidigare, beror inte på att vi är oroliga för att smittas, utan är en ren protest mot att inga åtgärder vidtogs fastän de visste om att det fanns en viss smittorisk. 

 

010519

Efter frukost går vi till hamnkontoret och betalar för en vecka, det blir drygt 14 000 Pts. inklusive el, inte dyrt. Sen blir det ett besök på turistbyrån för att få en karta och lite annan information, och en rundtur på stan. Därefter lunch, som fick bli, löksill, ägg, paté, paprika och bröd. Vi har bjudit över Johan på middag i kväll, så A-M gör degen till den lök- och ansjovispaj som vi skall ha, och sen städar hon båten invändigt, medan jag tvättar av den utvändigt. Eftermiddagen går till snack med Johan, medan A-M är på Mercadona och handlar. Det blev naturligtvis ganska sent, och fastän Johan inte är så förtjust i ansjovis, tog han en betydligt större bit andra gången, så den föll nog ändå honom i smaken. Äppelkakan som serverades till efterrätt med vaniljsås uppskattades också av oss alla.

 

010520

Dagen börjar med systuga, det är som vanligt flaggorna, men denna gången även lite kläder som behöver ses (sys) över. Jag hjälper Johan med hans dator, och A-M bakar painriche, som tillsammans med musselsoppa blir en god lunch. Sen bjuder Johan oss och Leif ifrån grannbåten, en röd Bruse Robert 53 fotare som har hemmahamn i Råå, på en båttur. När vi skall gå ut upptäcker vi att en båt från Estepona hade kommit in, så vi går bort om och hejar på dem. Det är skönt att bara behöva åka med, och speciellt efter som baren var öppen hela tiden. Vi går ut tillsammans alla fyra och äter på kvällen, fisk för mig, och kött för de andra, naturligtvis gott. Leif körde oss till restaurangen, och åt med oss, men sen skulle han hjälpa en som råkat ut för en svår påkörning för en tid sen, han brukar köra honom när han skall någonstans, och även hjälpa honom med allt annat. Så vi tog en promenad tillbaka till hamnen, där vi passade på och besöka Marina Club, där fanns svenska tidningar och böcker, tidningarna tog man bara med sig och lade tillbaka när man läst dem. Böckerna bytte man, men det gick bra att byta noll mot några eller några mot många, så vi får sortera böcker sen en dag och byta.

 

010521

Tvättdag, härligt med tvättmaskin ombord, här finns nämligen inte någon tvättstuga i hamnen, utan man måste upp på stan. A-M har fullt upp med att kontrollera alla supermarknader, och jag håller på att ladda Johans dator med olika navigationsprogram. Till lunch blir det resten av pajen vi bjöd Johan på, och sen går vi till Carrefour, för naturligtvis finns det ett sådant även här. Bredvid ligger en annan supermarket Lidel, som är billigare, men har ett mindre sortiment. Johan har lovat köra oss ut dit, för det är en bit att gå, så vi handlar bara lite nu. När vi kom hem smakade det bra med stekt fläsk och löksås som rundades av med äppelpaj.

 

010522

Bärbara datorer har lite konstiga saker för sig, så det blir en massa strul med programmen som jag lagt in i Johans dator, och jag får hålla på för tredje dagen med att försöka få ordning på det. A-M sorterar ut de böcker som vi inte vill ha längre, för utbyte på Marina Club. Sen går hon till svenska affären Skafferiet, fiffigt namn, och handlar bl.a. blodkorv som jag får till lunch med lingon, mumms. Varje eftermiddag går A-M till stranden ett par timmar och badar. Och jag slavar med Johans dator, men nu börjar det fungera. Johan har en speciell Bodega där han handlar billig sprit, med billig menas 800 Pts för två liter. Till middagen, som är kotletter tittar vi på en tysk video som Johan spelat in om Öresundsbron, han har satellitmottagare och kan se svenska och tyska program, rapport mm., stackars honom.

 

010523

Varm natt, sover dåligt. A-M handlar billigt vin, och lite annat. Lunch blir majskolvar med bacon, och middagen bestod av spättfilé med potatismos, Vi gick till Marina Club och bytte böcker, och fick med ett par videos om Costa Brava också. Vad jag gjort under dagen?  Jag säger bara, DATORER. Fick ett översättningsprogram av Leif, svenska, spanska, engelska åt alla håll, och med mycket varierande resultat, men ok, en användbar hjälpreda.

 

010524

Varmt i natt igen. Började slipa och fixa till lillbåten medan A-M är på stan och bl.a. hämtar Vikingbladet på turistbyrån. Lunchen får bli falsk krabba med räkor och färskt bröd. På eftermiddagen målar jag lillbåten, sen kör Johan oss till Carrefour och Lidl där vi provianterar vätska i mängder och Johan köper kött till kalops som A-M lovat göra middag av till i morgon. Efter middagen, köttfärssås och spagetti, kokar A-M in rödbetor för vad är kalops utan rödbetor.

 

010525

Tvätt av lakan. A-M steker hamburgare som sen hamnar i kylen för senare förtäring. Vi går upp till hamnkontoret och betalar för ytterligare en vecka, reservdelarna till kortvågsradion har inte kommit än. Sen går vi till fredagsmarknaden, en jättemarknad där man säkert kan gå en hel dag och ändå bara ha sett en bråkdel, här kommer A-M att kunna fördriva fredagarna i vinter. Handlar skor till oss båda och shorts till A-M, samt grönsaker och frukt. Lunchen blev en spättfilé på grovbröd med remouladsås. Målar lillbåten en andra gång. Middagen, kalops med mjöliga potatisar och rödbetor var bara så gott att jag inte kunde få ner en enda bit av äppelpajen som vi skulle ha efter, men Johan var bättre rustad i det fallet och lyckades pressa ner äppelpaj också.

 

010526

När jag vaknar efter ytterligare en varm natt, ligger A-M i soffan i salongen, hon tycker att det är svalare där. Det är inte så att det är olidligt varmt om nätterna, men vi har fortfarande täcken i påslakanen, och det är nog hög tid att plocka ut dem. Jag håller på med, ja just det, Johans dator, och A-M har handlat lax som hon gravar. Till lunch får jag potatisplättar med bacon och lingon, tänk att det kan vara så gott. Vi har bestämt med Johan att middagen grillar vi på kajen, tre härliga köttstycken med foliebakade potatis till och grillade tomater, sen en läggningsvätska (kvällsdrink) på Johans soldäck.  

Johan har två gummibåtar som ligger på övre skarndäck, en ny, och en Zodiac som läcker. Den skall jag slänga, vill du ha den kan du ta den säger han. Jag som i min barndom drömde om att bli skrothandlare tackar naturligtvis ja. Kvällen är ljum och livet leker, nu är jag ju nästan storredare, har ytterligare en båt i min flotta, totalt fem båtar inte dåligt. Chiquitita och lillbåten, en under akterkojerna nerpackad tvåhundrahåls gummibåt, en i Kävlinge upplagd tvåmans gummibåt, och så det senaste tillskottet, en fyramans Zodiac gummibåt. Onassis släng dig i väggen. Som ni förstår var baren öppen, och det var happy hour hela kvällen.

 

010527

Det mesta var loss på Zodiacen, limmet hade släppt, men inte pontonerna, de var antagligen vulkade och verkade ok. Efter behandling med diskmedel blandat vatten avslöjade bubblorna var läckan var och Sikaflex inhandlades för att limma fast allt löst och för att täta läckan. Telefonen ringer, det är Ted, vår yngste son, vi pratar lite, och så säger han, ja jag vill egentligen gratta mamma, det är morsdag i dag. Hoppsan! Lunch stekt korv med stekt ägg och stekt potatis. Länspumpen till duschen vill inte längre så jag byter till en annan pump som jag har och ligger bland mina reservdelar (pumpen som jag fick av dig Andy för skrivaren) och så går det igen. Senare byter jag även givaren, den grejen som startar pumpen när vi börjar duscha. Nu skall väl det hålla en tid till, inget håller för evigt, och på en båt verkar inget hålla från dag till dag ens. Middag, kokt lax och färsk ananas efter, sen en kvällspromenad på stan.

 

010528

Jag jobbar med Zodiacen, och A-M är på stan och handlar. Hamburgare till lunch. A-M har en del mail som hon skriver, bl.a.. sin uppsägning efter 34 år i Malmö kommun. Efter middagen, som är kasslerkotlett, öppnar vi maillådan, och blir gladare än vanligt, mail från Lars & Kerstin på Madame, tack vare Andy har de fått vår adress, och nu ligger de på Cypern och är på väg västerut. Lars & Kerstin, bryggkompisar från Limhamn, stack från Sverige den 6/12 -98, och har varit i Australien och hälsat på Kerstins tvillingbror, nu är de i Medelhavet, och på något sätt skall vi försöka träffas här.

 

010529

A-M väcker mig med ett grattis. Ja, jag fyller år idag, 24 och några månader, 396 stycken närmare bestämt, eller totalt 20.819 dagar, och nätter. Hon har jagat runt på stan efter presenter, så frukostbordet är fullt med paket. Sen åker Johan och jag till ett ställe där vi kan köpa brädor till ribb-botten i Zodiacen, och A-M går till saluhallen, på vägen dit eller där ifrån, hittar hon en affär som har utförsäljning och köper själv ett par jeansshorts, och ett linne till mig. Dagen till ära gör hon fläskpankaka i ugnen till lunch, och till middag blir det gravad lax. Stackars Johan som inte är så förtjust i fisk, åker på det varje gång vi skall bjuda på middag, men han gillade såsen.

 

010530

Sover med alla luckor öppna, ändå är det "klibbigt". Kör en maskin tvätt på förmiddagen, och försöker hitta var Zodiacen släpper in vatten, men det verkar nästan som om det kommer rakt igenom botten. Transistorn till kortvågsradion kom igår, så nu är vi redo att segla på fredag, A-M bunkrar upp med sill från Skafferiet inför midsommar, och jag börjar så smått att stuva. Vi bjuder Johan på morotssoppa till lunch, och även han tycker om den. Zodiacen är nu nästan helt färdig, den läcker bara in lite vatten, så jag hänger på Elmor den elektriska utombordaren, och kör och hämtar A-M på badstranden där har hon varit ett par timmar varje dag sen vi kom hit. Då inträffar något konstigt, fastän det bara är 23º i vattnet så badar jag, min gräns går annars vid 24º, men jag kunde inte upptäcka några köldskador efter åt så antagligen var det mycket nära 24º. I kväll har vi ätit fyllda paprikor, med stekta potatis, och jag har tillbringat halva dagen vid datorn.

Hälsar Stig & Ann-Margreth från S/Y Chiquitita.

 skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

 

Så var det tid igen med ett nytt brev

Detta det trettiotredje sen vi lämnade Limhamn för snart 11 månader sen. Det blir tre Brev per månad, förutom alla de personliga brev som vi skrivit. Ändå är där några bland er som vi inte har hört av en enda gång i år, trots påminnelser. Vill ni, som inte hört av er, inte vara med på listan, så sänd en rad, och vi tar bort er, vill ni vara kvar, så sänd en annan rad, och mailen kommer att droppa in som tidigare. Slut på gnället för denna gång. 

Varm natt, så man sover utan något över sig, men på morgonkvisten får man dra på sig ett lakan. Medan tvättmaskinen går så är A-M och handlar inför avfärden, och jag håller på med småbåtarna. Under lunchen, som blir räkor och bröd, studerar vi kartan över Alicante som A-M skaffat på turistbyrån. Eftermiddagen ägnas åt att stuva och plocka undan. Efter att vi ätit matjessill till middag, går vi till Marina bar där svenskarna skall ha sitt månadsmöte. A-M passar på att byta böcker och tidningar igen, och efterhand kommer den ena besättningen efter den andra och sätter sig vid borden som vi dra ihop eftersom de strömmar till. Vi har skrivit det förr, och vi kommer antagligen att skriva det många gånger till, världen är stor, men seglarvälden är liten. 

När vi kom till Estepona letade vi på några campingplatser öster om, efter en bekant till mig Åke Gustavsson. Han och hans fru Pia, byggde en Långedrag 36:a inspirerade av vårt projekt och gav sig iväg i början av 90-talet. Vi hade sporadisk kontakt under åren och våren 2000 kommer Åke ombord på Chiquitita i Limhamn, de har sålt sin båt och som Åke uttryckte det, Pia har bytt båt, dvs. de hade separerat. Åke skulle köpa husvagn och åka ner till Costa del Sol och bo på en camping som han kryssade in på min karta. Vi frågade efter Åke på tre olika Campingplatser i det "kryssade" området, men utan resultat. När då ett av paren här på Marina bar presenterar sig som Ingo & Pia, och Johann säger att de träffats här fattar jag att Pia är Pia. Hon hade känt igen mig omgående, vi män behåller ju vårt ungdomliga utseende, men visst kände jag nu också igen Pia. Mycket snack som ni förstår och billiga drinkar förhöjde stämningen, när sen ett dragspel också kom fram så är allsång på Skansen en fis i rymden jämfört med vad här åstadkomms. 

 

 

010601

Myggbett på A-M så hon river och kliar sig, men jag får vara ifred även denna gången. Efter frukost skall jag gå på lina, ja kanske mera klättra på lina. Det är lampan i motorlanternan som skall bytas, och så har gästflaggan gått i däck så det skall också fixas. Jag har en sorts bergsklättrar utrustning med vilken man kan klättra uppför en lina, så på med grejerna och uppför linan. Det är tungt att lyfta ett deciton, men efter några minuter är jag uppe och fixar till både ljuset och flaggan. Ner kom jag, men det måste jag nog öva bättre på till nästa gång, det var svårt att lätta lagom på bromsen, antingen gick det för fort eller så gick det inte alls. Stuvar undan det sista från kajen och kommer iväg mot Alicante 11,15. Motorsegling och ganska tråkig kust. 

Under lunchen, morotssoppa, har flygvapnet uppvisning för oss med looping, spinn och allt vad det heter, det visa sig att de övade inför morgondagens flyguppvisning och vi fick vara med på generalrepetitionen. När vi kommer in i Alicantes hamn, marinan ligger längst in, möts vi av hela Spanska armadan med ett hangarfartyg i spetsen. I marinan finns ingen plats, prova på Real Club Natico Regatas säger flickan som motar bort oss, det är där borta och så pekar hon tvärs över hamnen. Vi går dit, hittar en T-brygga att förtöja vid och går i land för att förhöra oss om plats. Nej, här finns inga platser svarar marineron som vi stöter på. Vi återvänder till Chiquitita och går ombord för att leta upp ett alternativ, då någon knackar, och när vi tittar upp står där en ny marinero och skriker, "vad gör ni här, här får ni inte ligga, se till och kom här ifrån"! På engelska gör jag klart för honom att vi är på väg där ifrån, men skall bara leta upp en alternativ hamn, ge oss fem minuter säger jag och visar upp ena handens fem fingrar. OK fem minuter men jag stannar här, säger han och ställer sig bredbent med armarna i kors. Det var nära jag hade sagt vi behöver bara en minut och förtydligat det med ett långfinger, men som tur var gjorde jag inte det. 

Jag skickade upp A-M för att hon på spanska skulle fråga om nästa hamn, då säger marineron, varför lägger ni er inte i marinan som alla andra, därför att den är full och de skickade oss över hit svarar A-M, marineron tar sin telefon och ringer ett samtal, där efter säger han nu med vänlig röst; det går bra att ni ligger här, men på andra sidan bryggan!! När vi förtöjt kommer han tillbaka ber så mycket om ursäkt men tyvärr hade han givit oss fel plats så om vi vill flytta oss till nästa brygga istället. När vi kommer dit står han där och tar tamparna, räcker över det vanliga pappersarbetet, och medan A-M sysslar med det pratar jag med honom så gott det nu går, om vår resa och han är hur vänlig som helst. När allt är avklarat gå vi och söker upp en Limhamns kompis, Yngve Höök, som legat här några år och får lite tips om stan av honom. Alicante är en livlig stad, nästan för livlig för oss och över allt vimlar det av poliser och militär. När vi kommer ombord igen ser vi på TV att kungen och drottningen skall komma hit i morgon, det förklarar en hel del. Efter middagen, gravad lax och rostat bröd, sitter vi länge i sittbrunnen och njuter av ljud och ljus från land. 

 

010602

När jag vaknar har jag ont i hela kroppen och mår lite illa, klättringen i går har tydligen satt sina spår. Äter frukost, men känner mig inte alls i form, dessutom har jag trampat in något i foten som ömmar sen ett par dagar tillbaka. A-M har försökt få ut det men misslyckats. Jag duschar och blöter ut fötterna ordentligt, och ber A-M försöka pilla ut det på nytt. Hon lyckas få tag i det och drar ut en sju millimeter lång koppartråd, kan det vara denna som gjort att jag kände mig dålig, kopparförgiftning? Tror själv att det är så, och känner mig genast mycket bättre. Går upp på stan och handlar bl.a.. musslor som blir en härlig lunch. Spolar av Chiquitita, hon måste ju vara ren när kungen skall komma till stan. Sitter ombord och hör applåderna när kungen kommer förbi samtidigt som vi kan följa det i TV, likaså flyguppvisningen, första parkett och dessutom i TV:n. När det är över går vi och tittar på utställningen som militären gjort dagen till ära, och sen återvänder vi till Chiquitita och äter färsfyllda paprikor.

 

 

010603

Går upp och betalar 5 000 Pts på den mycket tjusiga kungliga (Real) Clubben för två nätter, och lämnar Alicante 10,30. Johann ringer och undrar hur vi klarar oss utan honom. Motorsegling i svag vind, A-M passar på att fixa nybakade painriche eftersom motorn ändå går. När vi passerar Benidorm går vi innanför ön och nära stranden för att kunna se hur det ser ut, detta är också ett av våra gamla semesterställen. 18,00 ankrar vi i Moraira, och eftersom min mage är lite orolig efter att jag åt ett tiotal färska fikon igår får det bli korv med mos till middag. 

 

010604

Har sovit gott, även om det rullar en del, förmiddagen molnig så jag håller på med radio och dator. Efter lunch, som blev fläskpannkaka, tar vi lillbåten in till land. I hamnen ligger Amanda, en båt som vi träffa på i Torrevieja och som också skall mot Mallorca, de skall gå över till Ibiza på onsdag. Tråkig by så vi åker ut till Chiquitita igen. Har en del problem med att koppla lillbåten till dävertarna, måste komma på en bättre lösning. Det blir kotletter till middag, och för att spara på batterierna drar jag igång elverket. Myggen har kalasat på A-M igen, och jag håller mig i närheten av henne, för så länge de har henne att kalasa på så rör de inte mig. 

 

010605

Slår på TV när jag äter frukost, och där står vädergubben och säger att det skall bli sydvästliga vindar 3-4 baufort, perfekt. Purrar A-M sen får vi bråttom och stuva undan samt att få Chiquitita seglingsklar. Lämnar 09,15, med stor och mesan satta, i stiltje med kurs på Ibiza. Motorgång fram till lunchen som består av hamburgare. Så kommer där lite stadig vind och genuan plus innerstagseglet rullas ut. Inom en timma kan vi stänga av motorn, och vi får en underbar segling under tre timmar i ökande vind. Genuan revar jag till 50%, men strax efter måste jag rulla in den helt. Vi är nu knappt fem mil från Ibiza och sjöbrisen ökar på vinden ytterligare, jag tycker vi har en härlig segling 7-8 knop, 15amper på propellergeneratorn och ändå inte mer än 20-25 graders krängning, men A-M är inte lika förtjust, så först när vi kommer in under land och vinden nästan upphör kommer hon upp från sin koj. Vi går in i Bahia St. Antonio, en underbar ankringsvik med en liten hamn, och staden sträcker sig runt bukten. 

Här ligger redan 30-40 båtar för ankar, men det är säkert plats till ett par hundra, så vi har inga problem att få plats. Däremot kan det vara svårare att få fäste för ankaret, gör först ett försök, men får upp ankaret fullt med tång bara. Kör runt och kollar på botten, som man ser tydligt fast det är 6 meter djupt, till jag hittar en sandplätt där släpper jag ankaret, och nu håller det för 2 000 varv då vi backar. Klockan 20,20 kan vi ta vår angörare medan vi ser oss omkring, vilken underbar plats. Johann ringer och kollar så att vi inte gått under, och undrar om jag fixat KV-radion än, nej men kanske mañana. Vi ser att här ligger fler svenska båtar men när vi tittar ut efter middagen, gravlaxtoast, är det mörkt och ljusen och ljuden från semesterparadiset strömmar ut till oss så vi sätter oss i sittbrunnen och iakttar det begynnande nattlivet. 

 

010606

Tydligen en lugn ankarplats, vi har knappt rört oss, vrider lite hit och lite dit, men inget gungande och hoppande. Någon knackar i skrovsidan, nu vill de säkert ha betalt för ankarplatsen, har hört att man får betala en mindre summa på de bästa ankarplatserna, men det var istället Lennart & Gerd från Skanör, bekanta till Tinto som kom förbi och bjöd över oss till deras båt kl. 17,00 vi tackade naturligtvis ja. Flaggan börjar bli trasig igen, och på Svenska flaggans dag kan man inte flagga med trasig flagga så det blir flaggbyte. Det där med att kalla Svenska flaggans dag för nationaldagen är ju bara trams, varje Svensk, och snart också varje Spanjor, det skall vi se till, vet ju att Sveriges nationaldag är midsommarafton. Efter flaggbytet skall jag visa A-M hur stolt den flammar, inte mot dunkla skyar, utan mot en blå molnfri himmel. Himmel var är flaggan, den är borta, ingen flagga här, ingen flagga där, den hade släppt taget om en ände på flagglinan och dykt i Medelhavet. Ny flagga fram, också den andra på tork över relingen, så det blev liksom dubbelflaggning. 

Efter lunchens tonfisksallad, kommer en annan jolle på besök, det är Per & Irma på Andante som vill bekanta sig med nykomlingarna. Ack du lilla värld, det visa sig att de hade haft sällskap med Torsten under en sträcka på kanalerna i höstas! Jo, säger Irma på sin småländska, han sade att hans bror var på väg runt om och in i Medelhavet, då måste det vara du. Vi bestämmer att vi får prata mer sen, vi är på väg över till Drike, Lennart & Gerds båt. Gummibåten åker i, vi har döpt den till Pyyysen efter som luften pyser ut och vi pyser omkring med den, och pysen är en liten pojke som då kan matcha Chiquitita som är en liten flicka. Vi far sen över till Drike, en 55 fotare i stål byggd i England för 16 år sedan, Lennart & Gerd har haft den i två år. Oj vilket skepp, mycket välutrustat och med en akterkabin som jag aldrig sett något liknande. Trevlig bekantskap, så vi kom inte därifrån förrän vid niotiden, och vi som hade tagit med soporna för att lämna dem i land fick ta dem med tillbaka, för nu var det tid för middag. Det fick bli snabbt och enkelt, pasta och köttbullar från kylen. En engelsk båt från Estepona såg vi kom in och ankrade innan vi dök i kojerna. 

 

010607

Här sover man länge, det är lite stöket på kvällar och nätter med all discomusiken från land, men när man går ner i båten hörs det nästan inte, så är det desto tystare på morgonen, och eftersom bukten är så skyddad som den är, ligger man väldigt stilla. Idag skall vi försöka bli av med soporna, jag gör i ordning Pyyysen, och tar en tidig 11-kopp, sen bär det iväg in till land. Vid Club Nautico är där en kaj som jollarna lägger till vid, där ligger redan ett tiotal. En typisk turiststad, med massor av ungdomar, tänk om man hade varit 20, vilket håll i gång man skulle haft här då, men nu när man fyllt 24 är man för gammal. Vi handlar lite med oss tillbaka, här är inte märkbart dyrare än på fastlandet, vilket vi hade trott. Efter att ätit löksill och ägg till lunch, tar vi en ny tur in till stan, jag skall köpa ny lina till fisket, måste ha en som håller om jag skulle få en riktig bamse. Tappar solglasögonen i vattnet vid jollekajen, men lyckas fiska upp dem igen. 

En jolle från en av de svenska båtarna kommer in, och då vi säger att vi tänkt gå vidare i morgon säger de att det skall bli sämre väder med vind från nordost. Det blir rakt i näsan på oss, då stannar vi här ett par dagar till och avvaktar vad som händer. Ser en ny svenskbåt på väg ut till Chiquitita, och tar en tur förbi. Det är Anne Ma från Skellefteå, vi stannar till och pratar, de har seglat här i två år, och säger som alla andra att Formentera får vi inte missa, där är helt underbart. Tillbaka på Chiquitita blir det en underbar middag, sjötunga med potatismos. Sen en härlig stund på däck, medan A-M mailar. Ringer Torsten och bekräftar att vi skall fira midsommar tillsammans i Barcelona, samt berättar att Andante ligger här. 

010608

Under frukosten är det någon som hojtar, och när vi tittar ut kommer Amanda där, de har legat här i två dagar, men i hamnen, så det är därför som vi inte sett dem. Nu skall de gå norr ut till en lämplig ankarplats för avstamp till Mallorca. Jag frågar om de har hört att vädret skall bli sämre, men de säger att på Club Nautico stod inget om det, utan det skulle bli bra överseglingsväder på lördag. Skall vi kanske ändå sticka idag? Nej, vi väntar och ser, blir det inte sämre kan vi segla över på lördag-söndag. Har försökt att ladda in explorer i den bärbara datorn men inte lyckats, sätter mig därför och skriver detta i notpad, och sen tar jag ut det på en diskett. Måste använda den bärbara när vi ligger still utan landström, den stora datorn och skärmen tar alldeles för mycket från batterierna när man sitter där timme efter timme.

 Med lite energimedvetande klarar vi oss med att köra elverket eller huvudmotorn under tiden vi lagar mat, för spisen klår verkligen batterierna, men då får den sin ström direkt från generatorn. Ett dygn eller två går väl an, men som nu när vi inte haft landström på 6 dygn får vi tänka oss för hur vi använder strömmen. Idag, när vi skall ha kycklingfilé som skall stå och "puttra" på tvåan i såsen, blir där ett bra tillskott till batterierna eftersom vi kör motorn under tiden, och när spisen bara går på tvåan tar inte den så mycket, vilket medför att där blir mer över till batterierna. Jag försöker hålla batterierna på mellan minus 40-100 Ah då "suger" de bra när jag laddar, och vi tömmer dem inte mer än till 50%, alltså inga djupurladdningar. Det blev en del teknik på slutet, men någon kanske kan dra nytta av det. Att vi har fint väder med sol och värme kring 25-30º skriver jag inte längre, här är det bara helt naturligt.

Ö-hälsningar från Ibiza,

Stig & Ann-Margreth

S/Y Chiquitita.

skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

Här kommer hälsning från, Ibiza, Mallorca och Barcelona.

010609

Vi ligger kvar i St. Anonio bukten på Ibiza, här är mycket bra att ankra, även om det kan vara svårt och få bra fäste. Bukten är skyddad mot nästan alla vindar, och så stor att den knappast kan bli full med båtar. Efter frukost tar vi shoppingvagnen i gummibåten och åker in för att handla, fyller på med tunga grejer som vatten och dricka, nu när det går på hjul, och man slipper bära. Köper också en liten handpump för luftmadrasser, för att slippa släpa med den stora pumpen i gummibåten, ibland behöver man pumpa upp den lite när den legat och kylts av i vattnet. På väg ut till Chiquitita stannar vi till vid Eldfågeln, en svensk båt som kom in tidigare, och pratar lite med Rune & Elsy, vi bjuder över dem till oss efter siestan. Vår lunch blir idag calamares. När Rune & Elsy kommer har A-M gjort i ordning en stor skål med sangria och till det har vi snacks. Rune har med sig ett program till datorn för vädermottagning, jag har ett par sådana innan, men detta är lite bättre, och enklare att använda. Rune & Elsy var ytterligare en trevlig bekantskap, de hade bestämt med de andra två svenska båtarna, Anne-Ma och Andante, att träffas i land senare i kväll, så vi lovar att också dyka upp där vid 21-tiden. Efter middagen, som var purjolåda, åker vi in till land, där träffar vi de andra på en uteservering vid en fontän, som till musik utför ett ljus- och vattenspel. Det blir över midnatt innan vi åker ut till våra båtar igen. 

 

010610

Vädret är något mulet på förmiddagen, efter 11-kaffet åker jag över till Eldfågeln, som har problem med sin VHF. Efter mycket mätande hittar jag felet, och tar den med mig tillbaka, äter lunch, tomatsoppa, och byter en transistor i VHF:n. Åter på Eldfågeln provar vi VHF:n, och allt fungerar som det skall igen. Rune & Elsy blir överlyckliga, och vill tvunget bjuda på middag i kväll. När jag kommer tillbaka på Chiqiutita har det kommit en galevarning, så vi bestämmer oss för att ligga kvar ytterligare något dygn. Vi hittar en trevlig restaurang där vi alla äter groper, utom A-M som tar kotlettfilé, gropern var mycket god, och så även A-M:s kött, cremacatalan till dessert och sen kaffe med tillbehör. Under tiden pratar vi om vår tid i Estepona, och berättar om Lars & Wivan på EBI, nämner att de tidigare byggt en B31:a samtidigt som ett antal andra. - Där var vi också med och byggde vår B31:a, säger Rune, den hade vi i 16 år innan vi köpte Najaden. Ja, ja, ack du lilla värld. Sent åker vi glada och nöjda ut till våra båtar. 

 

010611

Under natten kommer vinden, galevarningen stämde, och jag är uppe för att kolla så vi inte draggar. Nej vi sitter stadigt, men flera av båtarna kring oss kommer glidande, och i mörkret ser jag skuggfigurer som kämpar på däck med att få upp ankaret, för att ankra om, eller har tagit fram fler för att försöka få fäste med dem. Nu är bukten så stor att inget händer, det är gott om plats på alla håll, men på morgonen är där stor spridning på båtarna. De flesta kör tillbaka till ungefär samma plats som de låg på tidigare, men en tysk som hamnat i andra änden av bukten stannar där han är. Vinden hade med sig ett par regndroppar, men till lunch, då vi äter majskolv och bacon är himlen åter klar, och vinden har lagt sig. Försöker nå Johann på KV-vågsradion, men får ingen kontakt. Får trösta mig med pasta och köttbullar. 

 

 

010612

I dag skall vi tillsammans med Eldfågeln gå till en cala (vik) på NÖ-sidan av Ibiza, för att få närmre till Mallorca. Förbereder Chiquitita, då kommer A-M och säger att toalåset har gått sönder. Handtaget hänger ner, en fjäder har gått av. Det är bara att sätta igång och fixa det, lyckas använda den gamla fjädern igen, får väl se hur länge den håller denna gång. Behåller gummibåten uppblåst och släpar den efter oss. Går till tankkajen, köar i nästan en timma, innan vi kommer till och kan tanka fullt. Har glömt öppna självlännsen i gummibåten, så ganska snart är den halvfull med vatten, lyfter fören så det mesta rinner ut, och låter den sen hänga så. Det blir som det brukar bli, motorsegling, så A-M bakar ett par painriche som vi har till lunch. Efter ett par tre timmars gång är vi framme vid Cala Portinatx, en fantastiskt fin vik där vi släpper ankaret i kristallklart vatten på 7 meters djup och får fäste direkt. Glömde ta upp fisket innan jag slog back, så det slets av och sitter nu i propellern. Tar en runda i viken med gummibåten, och ser att det finns dusch på den närmsta stranden, hämtar A-M som tar med schampo och handdukar, och åker in till stranden. Först badar vi, här är det 24º så till och med jag njuter av att flyta omkring i det salta vattnet, går sen upp till strandduschen, duschar av oss och tvättar håret, så spar vi på vårt eget vatten. Vi 20-tiden har badgästerna lämnat de tre små sandstränderna, och lugnet sänker sig över viken. När vi äter middag, som är pizza och melon räknar vi till 11 båtar i viken. Tyvärr startar ett disco senare på något av hotellen vid stranden, och dunka, dunka, stör idyllen något.

 

010613

Klockan 05,30 väcker A-M mig, vi skall gå till Mallorca idag, och vill starta tidigt. Klargör Chiquitita, och 06,30 går vi. På Eldfågeln har man också kvicknat till och de hakar snabbt på i kölvattnet. Det blir motorsegling igen, och Eldfågeln som tagit täten eldar på med över sju knop, så strax efter hamburgerlunchen siktar vi Mallorca, och 15,00 går vi in i Magalufbukten, rundar Magaluf-ön, och fortsätter till nästa vik, Palma Nova, som är mycket bättre att ligga i. Där ligger redan 17 båtar, men det finns fortfarande mycket plats, dessutom är det många dagseglare från Palma som kommer att gå tillbaka till Palma i kväll. Under en timma underhåller vi dem med ankringsuppvisning. Vi får inte fäste, det håller bara halvdant varje gång, men så äntligen håller det för 2000 varv på backen, och showen är över. Eldfågeln däremot får fäste direkt, så de satt på första parkett och såg på. Så skall Chiquitita åter göras till ankarliggare, dvs. allt vi gjorde i morse för att få henne seglingsklar, skall nu göras igen, men i omvänd ordning. Efter att ätit upp resten av purjolådan tog vi gummibåten in till land, vilket Rune & Elsy också gjort. Låser även vår båt och motor med hjälp av deras kedja, då vi ligger väldigt "allmänt" här, strosar runt lite, och hamnar så småningom på Royal Playa där vi tar en drink. När vi åkte hit på 70-talet hette det Royal Magaluf, en del är sig likt här i Magaluf, men det mesta känner man inte igen.

 

010614

På natten får jag kramp i muskeln på lårets insida, först den högra, och när jag försöker ta mig ur kojen krampar även den i vänster lår och jag krälar ut i salongen och försöker på alla sätt att få den och släppa, men först efter ett par minuter lättar det, och sen vågar jag inte röra mig på en lång stund, fy f-n vad det gjorde ont. Femdygns prognosen klockan sex på morgonen säger att det är nordlig galevarning den 17-19/6, precis då vi hade tänkt gå till Torsten & Heidi i Barcelona. Skall vi komma dit till midsommar, måste vi alltså gå i morgon. Åker in och handlar bl.a. hänglås och rostfrikätting till gummibåten, A-M tycker att priserna är lite högre här på Mallorca. När vi kommer till kajen har de flyttat på vår gummibåt en bit, den låg i vägen för en dykbåt, nästa gång går inte det, för då är den låst. När vi kommer ombord äter vi lunch, Muslitos del Atlantico, djupfryst fisk- och krabbkött format kring en krabbklo så det ser ut som en kycklingklubba, som vi friterar i olja, mycket gott, och efter har vi en melon. Runes VHF har börjat kladda igen, nu är det ljudet som försvunnit från högtalaren, jag tar mig en titt på den, och konstaterar att förstärkarkretsen till högtalaren är kass, inget jag kan göra något åt utan ny krets. Återvänder till Chiquitita och letar upp fötter, snorkel och cyklop. 

 Dyker i och skär bort fiskelinan från propellern, gör samtidigt en besiktning av botten, och allt ser bra ut. Det har växt lite ludd bara på ett par millimeter, men inga havstulpaner eller annat skrövs. Skrapar bort luddet från propellern, och återvänder sen ombord. Två svenska båtar, Navicula och Sanna, kommer in i viken och ankrar, nu är Sverige i majoritet här i bukten. Den ena är en Långedrag 401 med däcksalong. Vad nu, har Rolf Modigh börjat rita båtar med däcksalong? När jag lade fram min skiss på Chiquitita för honom, och bad honom rita en crusingbåt med däcksalong åt mig, svarade han, "jag ritar inte sådana bastarder", så jag fick rita henne själv. Men när han fick se henne färdig fick han väldigt brått att hämta kameran, och tryckte av en hel filmrulle på henne. Att vår hemmaritade "bastard", Chiquitita, har varit förebild för Rolf Modighs däcksalongsbåtar det råder ingen som helst tveksamhet om efter att jag sett 401:an. Var så god Rolf, jag bjuder på det. 

Vi åker in till stranden för att bada, och sen tvättar vi håret och duschar, det är praktiskt för oss båtfolk med strandduscharna. På väg tillbaka åker vi förbi Sanna och pratar med dem, han har själv byggt henne, och hon är lackad så man kan spegla sig i bordläggningen, mycket snygg. När jag frågar om däcksalongen, säger han att den är specialritad, men det hade varit svårt och få Modig till att rita den, jag nämner vad han svart mig då jag ville ha ritat Chiquitita, och vi blir överens om att även Modig måste nog böja sig för kundernas önskemål. När vi åker förbi Eldfågeln skall de gå iväg in till Palma, det är bara ett par timmars gång, och de har inte varit i Palma tidigare. Provar att nå Johann på kortvågsradion, men får ingen förbindelse. Prognosen säger fortfarande galevarning den 18-19/6 så vi sticker i morgon. Stekt fläsk med löksås smakar lika bra på Mallorca som i Limhamn. Efter middagen åker vi in med gummibåten och går en sista runda för denna gång, köper ett skärp till A-M som vi prutar ner till 1500, sen bär det iväg ut till Chiquitita igen.

 

Pyyysen i all sin glans

 

010615

I natt har myggen festat på A-M igen, men som vanligt inte rört mig. Vi gör oss klara för avgång, ger motorn en halv liter olja och packar ihop gummibåten, stuvar allt annat, och klockan 11,30 lämnar vi Palma Nova. Efter ett par timmar äter vi lunch, kycklingfilé med ris, och nu har vi rundat nordvästra hörnet på Mallis och kan sätta kurs på Barcelona. Får en akterlig vind så genuan åker ut, bra drag och vi gör drygt sju knop med lite motor hjälp. Efter två timmar dör vinden och sen vänder den 180º rakt i nosen, genuan åker in Perkin får jobba lite mer. Passar på att vila, under tiden håller A-M ställningarna. klockan 21,30 äter vi pizza, och sen stänger vi igen sittbrunnen, men lämnar en trekant öppen framåt, man ser inte så bra genom plasten på natten. A-M har nu kojat in, och trafiken är ganska intensiv, så jag måste passa nästan hela tiden, men då och då blir där en lucka så jag kan blunda 10 minuter, men sen ringer äggklockan och då är där nästan alltid ett nytt fartyg inom riskzonen som jag måste passa på.

 

010616

Vinden vrider lite så jag rullar ut genuan, men efter en timma skrotar den tillbaka igen så då får jag rulla in den. Däremot står innerstagseglet om jag skotar det hårt, så resten av natten får det gå så, det ger ju lite stadga i vågorna. När det ljusnar syns fastlandet kranbalksvis babord, och efter en stund börjar Barcelona dyka upp. När vi gått in i hamnen skall vi passera en bro med fri seglingshöjd på 18,5 meter, och det går bra Chiquitita är bara drygt 18 meter. En marinero anvisar oss en plats på C-bryggan, och så fort vi förtöjt går jag bort till B-bryggan där Torsten och Heidi ligger, och överraskar dem i sittbrunnen, ätande frukost. Ett kärt återseende som ni förstår. Torsten som gått ner invändigt med Mare via kanalerna, och vi som gått utvändigt via Biscaya och Gibraltar med Chiquitita, möts nu här i Barcelona, ett möte som vi egentligen bestämde för 30 år sedan, så dröm inte, planera istället.

Det blev mycket seglande upp och ner längst Costa Brava, men vi älskar den kuststräckan

Går till hamnkontoret och betalar för en vecka, DYRT så det förslår, över 55 000 för att ligga här en vecka. Jag behöver sova efter nattens segling, så jag tar en pilla och sover till det är dax med eftermiddagskaffet. Fyller vatten och duschar. Vi skall gå ut och äta och tjejerna går före men försvinner, så först efter en dryg halvtimma, då har Torsten och jag varit borta på Ramblan, en stor gata med mycket folk, och letat efter dem eftersom vi sagt att vi skulle gå dit, hittar vi dem vid hamnen, de hade ju bara varit på toaletten, det kunde vi väl ha förstått?? Det blev i alla fall en trevlig kväll med en god middag som Torsten & Heidi bjöd på. Sen går vi en runda i kvarteren men när det är ett par som bråkar och viftar med kniv vill jag att vi drar oss mot båten. Så det blir eftersnack och läggningsvätska på Mare till halv två på natten. 

 

010617

A-M städar båten, men jag är lite seg, det känns som om de små bläckfiskarna som jag åt i går vill komma ut samma väg som de kom in, men efter frukost släpper det värsta. Går över och fikar på Mare, tvättar sen av två veckors salt från Chiquitita. När det är klart pajar fläkten, den går tydligen inte att köra på vår egen ström. Torsten kommer med sjökort över norra Spanien, sen går vi till Mare och installerar RTTY-programmet så även han kan få väderrapporter på datorn. Provar nå Johann på kortvågen men det går fortfarande inte. Torsten tycker att jag behöver kylas av i värmen, och kommer med en CD som visar när han och ett gäng andra seglar isjakt i vintras, häftigt värre. De har byggt isjakter där man använder vindsurfingsegel, och det susar fram med 50-100 kilometer / timma. Kolla på hemsidan, www.isabella-iceboat.com så får ni se hur det är. Efter kotlett middag går vi till Ramblan och tittar, på vägen dit blir vi bjudna på brinnande rom till musik, och på vägen därifrån får vi se hur ett par gansterungar tar en väska ur en bil som stannat för rött ljus, och sen rusar därifrån. Händelserik stad, men livsfarlig! Mellanlandar på Mare för läggningsvätska. 

 

010618

Efter frukost går A-M och Heidi till Lidl och handlar, medan Torsten och jag går till en elektronikaffär för att köpa en ny kondensator till fläkten och en kontakt till Torstens dator. När vi kommer tillbaka har A-M startat tvättmaskinen och vi äter tomatsoppa. Efter lunch kör vi en till maskin tvätt, sen går Torsten och jag för att kolla priser på nya batterier till elutombordaren. Besöker också en skeppshandel som säljer begagnande prylar och hittar ett vindkraftverk av den storlek som jag behöver, men tyvärr av ett fabrikat som inte är bra så det blir ingen affär. Till middag äter vi ungtuppsfilé med en underbar sås, och vid 21,30-tiden kommer Torsten och Heidi för att runda av dagen.

 

010619

Under förmiddagen experimenterade jag med lite olika antennkopplingar till KV-radion. När vi ätit lunchen, stekt potatis, korv, kotlettbacon och ägg, skrev jag Brevet och ett par andra mail. Vi hade bjudit över Torsten & Heidi på middag, det serverades lök- och ansjovispaj, alltid lika uppskattat, och efter det lite ost.

Hälsningar från Barcelona,

Stig & Ann-Margreth

S/Y Chiquitita

skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

 

Oj, oj, oj, den tekniken, den tekniken.

Hej föresten.

Ja vi har problem med mailandet, det har inte gått att komma åt någon av servrarna under flera veckor, fel namn eller lösenord, är vad vi får som svar från både swipnet och terra. Vi till och med var på ett Internetcafé och skaffade ett nytt terra-abonnemang, men med samma resultat. Efter att ha skrivit om uppgifterna för 50+11 (läses femtioelfte) gången så gick det plötsligt att komma in på swipnet-servern. Terra-servern har vi däremot inte lyckats komma åt ännu. Har ni sänt några mail till Terra-servern, så måste ni sända dem på nytt till vår swipnet-server. Eftersom vi precis fått igång mailmaskinen igen så kommer det inget "brev" nu, utan det får bli en resumé om några dagar. Vi är i alla fall på Mallorca och ligger tillsammans med Lars & Wivan på EBI i Cala Pi, en fantastisk vik i Palmabuktens södra hörn och allt är väl, men mer om det senare.

Hälsningar från paradisets förebild

S/Y Chiquitita, Stig & Ann-Margreth.

PS. När vi äntligen fick iväg mailet, har vi hunnit segla till Porto Colom, och skall sen vidare till Menorca.

 

skiljelinje5.jpg

INNEHÅLL 

 Hej alla samman!

Här är vi igen! Det var ett tag sen ni fick något livstecken från oss, men vi mår bra och allt är väl. Om ni inte själv har räknat ut det, så kan vi meddela att vi har haft problem med E-mailen. Men idag har vi fått igång det igen, och förhoppningsvis skall det nu fungera lika bra som tidigare. Vi har varit tvungna att skaffa ny mailadress, men den är enkel att komma ihåg, medelhavet@terra.es . Ni får mail från Medelhavet, och ni skickar mail till Medelhavet, enkelt eller hur? 

Anledningen till strulet var att Terra bytte telefonnummer för mobilmail, och det observerade inte vi först, och när vi märkte det var det för sent. Vi har försökt under hela sommaren att skaffa ett nytt abonnemang, men eftersom vi varit på seglande köl, och ankrat mycket, har vi inte lyckats reda ut problemet de få gånger vi har varit i hamn. När vi så kom till Torrevieja, det är här vi skall ligga i vinter, försökte vi mera systematiskt att lösa problemet, jag tror att vi har en 4-5 icke fungerande mailadresser nu hos Terra. Tillslut fick jag ge mig, jag var tvungen att ta hjälp utifrån. Idag kom en svensk kille som jobbar här som telekonsult och lade in ett nytt abonnemang, har man bara rätt telefonnummer och rätt kod så är det gjort på ett kick. 

Dessutom har vi haft virus i datorn, vilket bidrog till problemen, att sen viruskällan låg på installationskopian av Windows underlättade liksom inte det hela. Fastän jag formatera om hårddisken, så laddades ju viruset in igen när jag installerade Windows! Så när vi kom hit till Torrevieja fick jag ta datorn upp till en datorfirma för att få den "avlusad", det var då jag kom på hur det hängde ihop. Eftersom vi navigerar helt och hållet på datorn var det ju tur att viruset inte störde den funktionen, det var när jag skulle installera en CD-brännare som viruset visade sina fula konster första gången. NU har jag installerat ett antivirusprogram! 

 

God mat och goda vänner, Eva och Leif besökte oss i Palamos

 

Senast ni hörde från oss måste ha varit när vi var i Barcelona för att träffa min bror Torsten och hans fru Heidi. Efter det seglade de söderut och vi norrut. Den 7/7 skulle vi träffa Eva och Leif i Palamos (föräldrar till Hellen, Teds sambo). Vi hade nu en dryg vecka på oss till dess, så vi passade på att segla upp till Ampura Brava och hälsa på Björn Nordfelt en gammal bekant till mig. Det är, som ni kanske minns från tidigare mail, Björn som en gång intresserade mig för Medelhavet. Det blev ett kärt återseende, och som alltid vid sådana tillfällen var det gamla minnen som ventilerades. Efter några dagar vände vi åter fören mot söder, och seglade ner längst Costa Bravas underbara kust, här finns många härliga ankarvikar i en förtjusande omgivning. Vi hade ju legat i hamn i Ampura Brava, så vatten och diesel var påfyllt och vi kunde återgå till det behagliga ankarlivet.  

När Paul och Lotta installerat sig ankra vi vid Tossa del mar

 

Den 7/7 träffade vi Eva & Leif i Palamos, och eftersom de hade kört bil ner hit, blev det en del utflykter tillsammans på landbacken, A-M & jag har tillbringat ett flertal semestrar här omkring, så det blev naturligtvis några "återbesök" . Eva & Leif hade hyrt en lägenhet, men förlängde vistelsen här med en natt ombord på Chiquitita. Vi hade en härlig tid tillsammans, och som alltid när man har roligt går tiden alldeles för fort. När de hade åkt drog vi oss så sakta söderut, för den 20/7 skulle vi hämta vår son Paul och hans sambo Charlotte på flygplatsen i Barcelona. Vi lade oss i Mataró, en förstad till Barcelona. Här ifrån var bra tågförbindelse till flygplatsen och Barcelona, dessutom var det mycket rimlig hamnavgift. Vi låg kvar några dagar sen "ungarna" installerat sig, och sen seglade vi norrut igen. Paul ville att vi skulle ankra utanför Platja de Aro, ett ställe där vi tillbringat många timmar med snorkel och cyklop, för att fånga fisk och bläckfiskar, som vi sen tog med hem till Sverige och hade i akvarium. Palamos blev vår nordligaste ankring innan vi vände söderut igen. Tillbaka i Mataró blev där tid till ett par baddagar, och även en dag i Barcelona innan de skulle åka.

Stig & Ann-Margreth

S/Y Chiquitita

skiljelinje5.jpg

 INNEHÅLL

 

Det är lättare att få iväg korta mail, så därför delar vi upp dem så här.

Efter Mataró seglar vi tillbaka till Mallorca, en segling på drygt ett dygn. Här träffar vi Lars & Wivan på EBI igen, ett kärt återseende eftersom vi inte setts sen Estepona. De har haft sina döttrar med familjer på besök och seglat på Mallorcas södra kust. Efter några dagar i Palma Nova seglar vi över Palmabukten, och ankrar i de mest fantastiska vikar. Kommer så småningom till Porto Colom, en STOR ankringsvik med hamn, men det är också bojar utlagda, vi tar var sin boj och stannar ett par dagar. Här har Björns bror Bo, som är gift med en spanjorska från Mallorca, ett sommarhus så vi hälsar naturligtvis på dem. Bo och Carmen bodde i Sverige på 60-talet och början av 70-talet där lärde vi känna dem eftersom Bo var delägare i firman som Björn hade. 

Söderhavet? nej Menorca

 

Från Mallorca går vi sen till Menorca, och hittar ännu fantastiskare ankringsvikar, en av dem är bara helt otrolig, som om det var en söderhavslagun. Här lyckas jag också från 7 meters djup, plocka upp en mussla som är nästan 30cm stor, sanden är kritvit, och inte ett hus inom synhåll, bara pinjeträd omger lagunen. Vi går in till Mahòn huvudstaden på ön, som ligger i en vik, vilken anses vara världens bästa naturliga hamn. Här lägger vi oss vid flottar som ligger förtöjda mitt i viken men ca: en sjömil in från havet, så djup är viken. Det ryms en 25-30 båtar vid varje flotte, och där finns el och vatten. Gummibåten tar man om man skall in till land. Det finns två sådana flottar, och varje flotte blir ett eget litet samhälle. Jag behöver väl inte tjata om att här är vackert, men här är också en Gin-fabrik som även gör en massa likörer och det är gratis provsmakning, så det blir en del flaskor vi bär där ifrån ner till gummibåten.

 

Ett engelskt par, John och Irene, som låg i Estepona med sin båt bredvid EBI i vintras, och som jag reparera kylen till, bor i Addaya en vik lite längre norrut, där de har ett hus sen flera år tillbaka. De inviterade oss att besöka dem om vi kom i närheten, och det gjorde vi. Härliga, underbara människor. De hade även bjudit in Micke och Jane på Aqvasynfoni, ett par andra "Esteponare" om de hade vägarna förbi, och de råkade de ha någon dag före oss, men de låg kvar i viken så vi fick tillfälle att även umgås med dem. Här fick vi ett tropiskt oväder över oss med åska och stormbyar, men Addayaviken är så väl skyddad så vi hade inte något besvär med det mer än att det inte gick och sova på grund av allt blixtrande och dundrande. Ett par båtar draggade dock, men både Chiquitita, EBI och Aquasymfoni låg tryggt kvar på sina platser när det ljusnade. 

 

Vi hade tänkt gå runt Menorca, men väderprognosen såg dyster ut för norra sidan av ön, så vi gick tillbaka samma väg som vi kommit. Meningen var nu att vi skulle träffa ett par bekanta på Mallorca, men rapporter från Torrevieja sade att där var problem med vinterplatserna. Lars & Wivan bestämde sig för att gå till Torrevieja snarast för att säkra en plats. Vi låg på Mallorca och väntade på Birgitta & Nisse, men fick kalla fötter efter ett telefonsamtal med Johann som var "vår man i Torrevieja". Ett snabbt samtal till Sverige att vi måste sticka, och sen en segling på 40 timmar till Torrevieja. 

Marinan har gått i konkurs, och ägs av banken som inte vill driva hamnrörelse, utan vill sälja båtplatserna till de som ligger där. Jag ringer Torsten, som också hade tänkt ligga här i vinter, och säger åt honom att se till och komma hit snarast om han skall ha en chans att få någon plats. Det finns nämligen några privata platser som det skulle kunna gå att hyra. Vi är nu i mitten på september och platsen vi ligger på får vi bara hyra en vecka i stöten. Eftersom många av de som tänkt ligga här över vintern, nu istället valt andra hamnar här omkring, inser vi att det kan bli svårt för oss att få vinterplats även i år.  

Hälsar Stig & A-M på S/Y Chiquitita.

Långsegling Bakgrund och  bygget Förord Sverige till Spanien Spanien   och Balearerna Spanien till Turkiet Turkiet till Sverige Gästbok
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)